Snön har smält, marken är brun. Många delar av året ser jag det som en tragedi men nu är det glada känslor.

För på himlen står det en värmande sol och i det bruna så spirar det gröna och har på sina håll redan skjutit upp.

Häromdagen hörde jag årets första trana. Ett gällt välbekant trumpetande som ljöd över nejderna. Sådan här dagar är det svårt att sluta le. Jag ler till och med åt flugan som irriterande kittlas på mitt ben.

MEN, likt tranan styr jag kosan norrut. Att resa i vårt avlånga land är så här års är att resa i tiden. Och jag ska för några dagar resa tillbaka till vintern, till Gällivare. Jag ska åter tuffa fram längs den vita rälsen och under några dagar stärka loket inför Nordenskiöldsloppet. Jag ska berätta om Yukon Arctic Ultra på Dundret kl 18 på lördag kväll och sedan återvända till våren.

På höjderna runt Jönköping ligger det för övrigt fortfarande snö och skaråkningens tid är ännu inte helt förbi.

/David