Nyårstur i Vedungsfjällen dag 5 – Onsdag 3/1

Gårdagens 14 km fjällplums med 1 och en 1/2 skida gick oväntat bra och vädret bjöd verkligen upp till dans så dagen får sammanfattas som mycket bra! Men det satte tydligen sina spår. Niclas vaknade under natten med lite kramp i vänstra vaden. Men inget värre än så.

Vi skidar kilometern till Våffelstugan och möter upp Davids familj och vår kompis Maja där för lite fika. Vem säger nej till en våffla! Ett superfint utflyktsmål med vacker utsikt och gott fika. Välj mellan skidor, skoter eller transport med vessla för att ta dig dit och åter.

Arkivbild! Vi glömde att fota i Våffelstugan. Men våfflorna var lika goda som Niclas ser glad ut på bilden!

Arkivbild! Vi glömde att fota i Våffelstugan. Men våfflorna var lika goda som Niclas ser glad ut på bilden!

På fjället är vädret mestadels klart men en elak vind gör oss sällskap. Nere i dalen dit vi är på väg samlas moln och kallare temperaturer. Väderfenomenet kallas inversion. Alltså när marken kyler luften så att den lägre liggande luften blir kallare än högre skilt av luft.

Allt det roliga verkar tyvärr ha ett slut. Så även denna skidtur. Ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Men det blir ofta bra ändå, om man bara är beredd att vara flexibel och se möjligheter!

Hoppas du får en god tur inom kort!

/Niclas och David

Annonser

Nyårstur i Vedungsfjällen dag 4 – Tisdag 2/1

Fyra dagar på tur och nu börjar den rätta turlunken att infinna sig på allvar. Vi blir automatiskt effektivare i våra dagliga sysslor och hittar tillbaka till gamla beprövade och invanda rutiner.

När vi klev upp i morse snöade det och var fortsatt dålig sikt. Snöandet hade under natten dessutom täppt till våra extraventilationer under tältduken så det var ganska mycket kondens i tältet. Innan vi packade ihop det såg vid dock till att dela på inner- och yttertält så att vi kunde torka borta det mesta av frosten och resa ett tämligen torrt tält ikväll.

När vi väl ger oss av från tältplatsen börjar molntäcket att stiga lite och vi har lite sikt ner mot skogslandet och får äntligen se lite av de miljöer vi nu snubblat runt i några dagar, mycket vackert.

Niclas hemmabyggda rembindning visar sig vara riktigt duglig. Det är tråkigt så klart när saker går sönder men roligt när man lyckas laga dem och man lär sig ofta mycket på vägen.

När vi kommer till vindskyddet vid Hågntjärn har molnbasen stigit ytterligare och vi kan skymta Sömlinghågnas branta ostsida. Prognosen igår spådde dålig sikt och vi var inställda på att runda fjället västerut men nu tar vi stället skoterleden norrut som tar oss ännu högre upp på fjället. Molntäcket börjar spricka upp och vi bjuds på mäktiga vyer och lågt stående midvintersol som lyser över snödrevet.

På väg utför igen på norra sidan får Niclas bindning, och Niclas, bekänna ordentlig färg men de reder ut utförslöpningen med bravur och vi har nu slagit läger nere i skogskanten.

Man ser inte så jättemycket djur på fjället så här års men idag har vi utöver ripor sett både ren och en strömstare.

Vi har ikväll slagit läger inte så långt ifrån en bäck som på sina ställen har öppet vatten. Det besparar oss både tid och bränsle att slippa smälta snö.

Här kommer en bildkavalkad från dagen:

/David och Niclas

Nyårstur i Vedungsfjällen Dag 3 – Måndag 1/1

Årets första dag. En rätt så blåsig, dimmig och snöig historia. Klockan ringde 6.30 men efter en kik utanför tältet bestämde vi oss snabbt för sovmorgon. Tre timmar senare yppades nästa ord i tältet.

De vädermässiga förutsättningarna i kombination med det faktum att vi är helt planlösa gällande rutt gjorde att vi bestämde oss för att lämna tält och pulkor för att i stället packa ryggsäck för en dagstur runt Häggingfjället. Säckarna fylls med varma dunjackor, termosar med varmvatten, vindsäck, spade, mat, snacks, första förband, karta och kompass.

Känslan av att skida runt i ett mjölkglas var påtaglig. Stora delar av dagen har sikten varit ytterst begränsad. Trots att vi delvis rört oss längs med leder, även där man får köra skoter, har inte en enda människa siktats på hela dagen. Kanske ett resultat av vädret. Eller av att det är dagen efter nyårsafton med allt vad det kan innebära. Vi har däremot sett många ripor! I vissa fall flockar med 10 fåglar eller fler.

Ibland är det skönt att tuffa runt på skidor i dåligt väder. Man får liksom tid att umgås ostört med sig själv utan att något från omvärlden pockar på ens uppmärksamhet.

Ett tips till dig som ska ut och tura i dålig sikt utanför leder. Sätt en punkt på din GPS vart du har ditt tält. Kan bli guld värt!

När vi bestämmer oss för att börja tappa höjd och falla av ner mot leden säger det plötsligt ”knak” under foten på Niclas ena skida. Vid en första okulärbesiktning kunde diagnos fastställas med stor bestämdhet. Skidan var helt och hållet av och dess två delar hölls endast ihop av en stighud och lite bindning. Varje gång den belastades bildade skidan bokstaven V runt foten. Obrukbar som skida.

Med den trasiga skidan på ryggsäcken blev det till att pulsa ner de sista hundratalet metrarna mot en skoterled, med hopp om fasta spår hållbara för vandring. Det visade sig dock att leden var dåligt trafikerad. Inte mycket till spår och inte mycket till bärighet utan skidor.

Förutsättningarna kan snabbt ändras på fjället. Ibland är det vädret, ibland är det utrustningen och ibland är det något annat. Vad göra? Ta en chokladbit, tänk kreativt och behåll modet uppe!

4,5 km längre fram väntade Hågnlägret. Platsen där vi igår blev bjudna på hamburgare. Första målet fick bli att ta sig dit. Vi turades om att vara den som bara hade en skida under foten. Ibland höll det bra för den skidlösa pjäxan och ibland sjönk man ner till knäet. Det blev jobbigt och varmt. Men vi skapade hela tiden korta delmål, byttes av och höll modet uppe. Två timmar senare var vi framme vid Hågnlägret. Ingen skoteråkare syntes till så att lifta en bit var inte aktuellt. Det var fortfarande nästan en timme till mörker och endast 2 km till vårat tältläger.

Ett snabbt stopp i grillkåtan för vätska och några chokladbitar. Där lyckades vi också hitta lite snören som använts för att knyta ihop nätsäckar med ved. Dessa snören kunde användas för att hjälpligt fästa pjäxan på den främre skiddelen. Vips gick det att åka (gå) skidor igen! Den stora skillnaden blev att det bar även i lössnö. De sista hundratalet metrarna hade mörkret börjat bli mer påtagligt. Men tack vare GPS punkt kunde vi lätt manövrera åter till vårt tält. Sällan har det känts så skönt att komma fram!

Turen blev totalt 14km varav de sista sju på tre skidor.

Vi får ofta frågan vad vi skulle göra om en skida går sönder på fjället. Svaret har hittills alltid varit hypotetiskt. Men nu vet vi, i alla fall hur vi löste denna situation till det bästa! Men varje situation är unik och erbjuder sina möjliga lösningar.

Avslutningsvis vill vi säga att vi trots endast tre hela skidor ändå stormtrivs och planerarDavid att ta oss åter till bilen för egen maskin! Om det inte skulle fungera så rör vi oss i ett område där skoterleder finns varför det inte bör vara helt omöjligt att lifta en bit vid behov.

Trevlig kväll!

/Niclas och David

Nyårstur i Vedungsfjällen dag 1 och 2

Dag 1 – Lördag 30/12

Äntligen dags för vinterfjälltur igen! Med skidor, pulka och tält. Back to basics. Sedan vi genomförde Norge på langs 2013 har efterföljande turer genomförts i högre tempo med lättare packning. Känns skönt att åter vara i den ursprungliga turlunken.

Vi möttes upp vid Västvallen (södra sidan om Lofssjön). David hade med delar av familjen som ”god-tur-kommitté”. Klockan var redan en bra bit efter lunch så det skulle inte dröja länge innan mörkret började komma. Vi följde spåret med sikte mot Våffelstugan. Målet var att komma upp lite på höjd för att slippa den värsta kylan som rullat in nere i dalen, där var det nämligen cirka 17 minusgrader.

I en uppförsbacke utbrast David plötsligt ”hoppsan” i samma veva som ena skackeln släppte från dragselen. Infästningen på pulkan, en vacker Segebaden i trä av modell antik, hade helt enkelt gett upp. Lädret hade sett sina bästa dagar. Med en rem löstes problemet tillfälligt i väntan på kvällsfix.

I björkskogskanten blev det läger. Vindstilla, betydligt varmare än nere i dalen och med ett otroligt vackert månsken! Vi firade turlivets härlighet med en skidfärd i månens sken utan pulkor.

Åter i lägret påbörjade David jobbet med att laga skackeln. Med en rem gjordes en ny infästning och det blev riktigt bra! I sann ”bra-att-ha-anda” sparades det spruckna lädret som tidigare utgjort infästningen till skackeln.

Niclas påbörjade samtidigt projekt matlagning och drog fram köket. Pumpade upp trycket i bränsleflaskan men upplevde att det inte blev bra. Pumpen skruvades isär och det visade sig att lädret med funktion att bygga upp trycket när man pumpar hade spruckit. Ajdå! Med ett defekt kök på vintertur blir det svårt att få i sig både mat och vatten.

Men som av en händelse visade det sig att lädret som gått sönder på Davids skackel var av ungefär samma tjocklek som lädret i pumpen. Efter lite precisionskarvning med kniven hade vi ett nytt pumpläder och fungerande kök! Känslan av fjäll-McGyver var påtaglig i lägret och vi är ännu i denna stund rätt nöjda med våra insatser. Sensmoralen i historien är att checka utrustning innan avfärd för att undgå överraskningar av negativ art.

Efter middag drog molnen in, månljuset försvann och vi somnade sött.

Dag 2 – Nyårsafton Söndag 31/12

Vi har egentligen ingen färdplan för denna tur. Målet är att få vara ute på fjället. Så vid frukost vecklade vi fram kartan för att ta ut riktningen för dagen. Vi siktade mot Hågntjärn på andra sidan Sömlinghågna, Dalarnas näst högsta fjäll 1195 möh. Tyvärr var dimman tjock så några vyer fick vi inte och vi valde av samma dimmiga anledning att hålla oss i lågterräng. Lössnö var det dock gott om med skidtempo därefter.

Det är så gott att åter få vara på tur! Det enkla livet som går ut på att hålla sig varm, torr och mätt. Det blir lätt mycket anekdoter från tidigare turer och vi skrattar ofta gott. Men underhållningsvärdet är väl egentligen lågt och inte så allmängiltigt utanför vår egen lilla sfär.

Lunch vid Hågntjärn. Där finns en lite raststuga med nödtelefon modell Länsstyrelsen. Bredvid finns en stor grillkåta modell skoterklubb. Där inne brann redan en eld och vi fick förutom en påse medhavd frystorkat kröna lunchen med varsin hamburgare. Det är trevligt folk på fjället!

I området finns det gott om skoterleder och tillhörande skoteråkare. Men det finns även skidleder och områden där skoteråkning inte får förekomma. Så vi samsas.

Nu ligger vi i tältet. Kökets trygga oväsen vittnar om att vi får tillgång till vatten (smält snö) och snart även middag. Om vi orkar vara uppe till 12-slaget är högst osäkert. Troligen firar vi in det nya året några timmar tidigare. Kanske samtidigt som våra kamrater i Indien eller så.

För att komplettera vår tidigare lyxiga nyårslunch blev det trerätters till middag. En bit fin korv till förrätt, tortellinin med salami till huvudrätt och chokladbuffé med finchoklad till dessert.

Ska du avge ett nyårslöfte? Kanske att du ska spendera mer tid i skog och mark vore bra! Det ska i alla fall vi försöka göra. Och det nya året hade därför inte kunnat börja bättre för vi har fortfarande ett par dagar kvar av denna tur!

Gott nytt år!

/David och Niclas

Sonfjällets nationalpark

Hösten har anlänt och därmed en av fjällets absolut bästa tider! Solen värmer fortfarande skönt på dagarna, myggen är borta och färgprakten är total! Sonfjällets nationalpark är perfekt för ett besök oavsett om du vill göra en dagsutflykt eller en tur med övernattningar. 

img_7110

Uppe på Korpflyet med utsikt över Hedeviken.

Sonfjällets nationalpark har tre accesser. Vi valde att starta från den som heter Nyvallens fäbod. Kör till Hedeviken, som ligger mellan Sveg och Hede. Därifrån återstår 17 km till parkeringen.

Nyvallens fäbod i sig är ett fint utflyktsmål att besöka. Här förekomma flertalet aktiviteter framför allt sommartid, med bland annat servering, försäljning av lokalproducerad fäbodmat och guidade turer. Här går kor lösa och betar. Dock ej renar eftersom bevarandet av lavar (renens favoritföda) var en av orsakerna till att nationalparksskyddet instiftandet år 1909. Därför hålls detta fjäll fredat från renar (så gott det går). 

Sonfjället är verkligen häftigt. Helt solo sticker fjället upp ur Härjedalens omgivande skogar och vi förstår att människorna i Hedeviken lever med ögongodis genom att bara titta ut från balkongen varje morgon. Parken är 104 km2 stor med sin högsta topp på 1277 möh. 

img_7045

Frost och sol. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Dag 1 vandrade vi från Nyvallens fäbod och följde den södra leden i sydlig riktning. Efter cirka 8 km nådde vi vindskyddet som låg på cirka 850 höjdmeter (=vacker utsikt från denna höjd) och invid en liten sjö som nästintill hade frusit igen. Några hundra meter västerut hittade vi en bäck att hämta vatten från. Vi slog tältläger som dessutom blev vårt base camp för två nätter. Kvällens höjdpunkt blev solnedgången med utsikt mot vårt hemmafjäll i Grövelsjön. Röd och blå timme med fullmåne fick vi skåda. 

img_7085

Ett ensamt tält i solnedgången. 

Dag 2 började med en morgonpromenad upp på fjälltoppen Korpflyet. Hyfsat lättgånget med blockig terräng. Här möttes vi av en fantastisk utsikt över de norska fjälltopparna Rendalssölen. Bakom oss låg dimman kvar i dalgångarna och vi fick se de lågt belägna molnen ligga som ett täcke över Hedeviken. 

 

Topptur på Sånfjället

Idag hade vi bestämt oss för att topptura. Efter frukosten fortsatte vi upp mot Högfjället, som är Sånfjällets högsta topp, därefter ner i dalgången och upp på Valmfjället. Vi avslutade vårt toppturande med att gå upp på toppen som gör skäl för sitt namn, nämligen Gråsidan. Denna topp var stenig (blockterräng) och hade sin ena bergssida i skuggläge. Vi harvade oss ned längs östsidan och fick ta det väldigt lugnt och metodiskt för att komma oss ner. I Sododalen traskade vi över ett vattendrag som vi gissar innehåller massor med vatten under sommaren.

Nu hade klockan blivit närmare 18 och mörkret var på gång. Vi drog oss tillbaka i lägret, käkade vår varmlagade middag för att sedan krypa ner i våra dunsäckar. 

Häftig vandring i bäckravinen

Morgonen därpå följde vi leden norrut till Sododalsstugan. Detta är en raststuga med kamin och britsar. Den har även dass. Från stugan fortsatte vi norrut genom en bäckravin. Mycket häftig att vandra i. Vi sneddade sedan av upp över kalfjället och ner på nordöstra sidan av leden som går upp mot Högfjället. Här var det mycket brant och partier med rullsten. 

 

En av de björntätaste i landet

Sonfjället sägs vara ett av de björntätaste områdena i landet. Även lavskrika, älg och tjäder ska finnas här. Vi såg massvis med ripor iförda sin höstkostym (vit-brun-spräcklig). 

Vi är mycket nöjda med vårt besök till Sonfjället. Hela turen blev 16 km (från Nyvallens fäbod, via vindskyddet, Sododalsskrevan, över kalfjället och tillbaka till parkeringen). Dag två gjorde vi toppturer som blev cirka 14 km totalt. 

img_7362

Vacker höstvandring.

img_7327

Tillagning av middag. Tillsätt bara varmt vatten. Enkelt och gott!

Tack för oss!

Niclas och Linnea

Gotska Sandöns Nationalpark

KORTFAKTA GOTSKA SANDÖNS NATIONALPARK

Bildad: 1909
Sevärdheter: Gamla Gården, Säludden, fyren, sandstranden Las Palmas, solnedgång på Bredsandsudde och det mysiga lilla kapellet med den karaktäristiska eken.
Åtkomst: Via båt från Nynäshamn eller Fårösund.

Medelhavsstränder blandat med öppna ängsmarker, vacker tallskog och en av de häftigaste ekarna vi någonsin har skådat är ett axplock av sevärdheterna på Gotska Sandön. Med handen på hjärtat kan vi verkligen rekommendera ett besök till denna nationalpark.

Vandring tallskog

Stigarna på Gotska Sandön är fantastiska att vandra på. Foto: Niclas Bentzer


Exklusivt avlägsen nationalpark

Av Sveriges 29 nationalparker är Gotska Sandön den som ligger längst österut. En ytterligare dimension och vad som gör den än mer exklusiv är att det är Östersjöns mest isolerade ö och att man endast kan ta sig hit med båt. Sandön ligger cirka 38 km norr om Fårösund. Man kan åka antingen från Nynäshamn eller från Fårösund på Gotland. Från Nynäshamn tar båtfärden cirka 3 timmar och från Fårösund 2-2,5 timmar beroende på väder och vind . Båtresa och boende bokar man som ett ”paket” på Sandöresors hemsida. Allt boende är förlagt till Lägerplatsen eller den närliggande Fyrbyn, där det erbjuds olika alternativ på standard och komfort. Vi valde att ta med oss eget tält och bokade därför endast tältplats. För de som inte bor i stuga finns ett gemensamt stort kök med enklare köksutrustning att nyttja. Det går även bra att besöka ön med egen båt (under hela året), men läs då på om vilka bestämmelser som gäller.

IMG_0169

Gemensamt kök med enklare köksutrustning. Foto: Linnea Nilsson-Waara

 

Ön utan hamn

Gotska Sandön har ingen hamn så därför är det ankring som gäller. Väder och vind avgör var båten går i land då den är beroende av läsida, men vanligtvis lägger den till vid stranden Las Palmas eller på Norra Sidan. På nationalparkshemsidan står att man får vara beredd på att gå upp till 11 km beroende på var båten går i land (det finns ingen tillgång till persontransport – endast transport av bagage). På grund av avsaknad av hamn och på grund av sanden är Gotska Sandön tyvärr svårtillgänglig för rörelsehindrade.

IMG_0273

Båten lägger vanligtvis till vid stranden Las Palmas eller på Norra Sidan. Alla hjälps åt att langa av bagaget och sedan tranporsteras det via traktor till Lägerplatsen. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Fascinerande historia

Utan att bli allt för långrandiga och avslöja all kuriosa och historia kan ni nedan läsa litegrann om vad som väntar när ni besöker Gotska Sandön.

Från slutet på 1700-talet och till mitten på 1800-talet var Sandön i privatägo. Under denna tid rådde intensiv verksamhet på ön i form av skogsbruk med omfattande skogsavverkningar samt boskapsskötsel. På ön finns Gamla Gården som då var öns centrum och som mest bodde det ett hundratal personer där. På ön har funnits cirka 400 får och ett 40-tal renar samt hästar och kor. En enkelspårig järnväg anlades i syfte att transportera timmer från öns centrum till stranden där vidare transport väntade. Även en kyrkogård, ett litet kapell och fyrar samt handelsbod har funnits på ön. På kyrkogården kunde vi se gravstenar med daterad jordfästning på 2000-talet. När man strosar runt är det svårt att föreställa sig att all denna verksamhet har ägt rum på denna lilla ö som mäter 9 km på längden och 7 km på bredden. Gotska Sandön har med andra ord en intressant och fascinerande historia!

Madam Söderlunds stuga

Gamla Gården med bland annat Madam Söderlunds stuga. Foto: Linnea Nilsson-Waara


Sevärdheter på ön

Besöker man Gotska Sandön så kommer man naturligtvis att besöka Lägerplatsen, eftersom det endast är där det är tillåtet att övernatta. Vår båt ankrade vid stranden Las Palmas – som för övrigt är en jättefin strand för sol och bad. Från stranden är det fyra kilometers promenad genom mycket fin tallskog till Lägerplatsen. Stigarna är helt fantastiska att vandra på. Vi hade bara med oss våra gympaskor/trailskor – kängorna fick stanna hemma och det ångrar vi inte.

Eken

Den häftiga eken som står alldeles intill öns kapell. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Ön erbjuder ett stort nätverk av stigar med olika distanser. För att nämna några turförslag så rekommenderar vi att besöka kapellet och Gamla Gården. Även Säludden för att skåda just sälar (har man tur så är de där – fråga nationalparksvärdarna innan om förutsättningarna). Man kan även hyra fatbikes (cyklar med tjocka däck) på ön. Dock anser vi att man gott och väl kan ta sig runt till fots, eftersom avstånden inte är så långa. Naturum finns i Fyrbyn, som ligger alldeles intill Lägerplatsen och är värd att besöka. Här får man ta del av öns historia och läsa om hur den sannolikt har uppstått ur en spricka ur inlandsisen.

En molnfri kväll får du inte missa att gå ner till Bredsandsudde för att titta på den magiska solnedgången. Stigarna ”inne på ön” är trevligare att gå på än de stigar som Sandöns bilar använder – dvs. sandiga körvägar som bara är jobbiga att gå på. Undvik dessa om det går.

IMG_0207

Solnedgång från Bredsandsudde (västra stranden). Foto: Linnea Nilsson-Waara

Slutligen: Glöm inte att ta med vattenflaskor! Vatten kan endast fyllas på vid Lägerplatsen och vid Nymans på S:T Annae Udde.

 

Öppet sommarsäsong

Gotska Sandön är öppen för besökare under sommarhalvåret. För exakta datum se Sandöresors hemsida. Har man egen båt kan man ta sig hit året om men ta reda på vilka regler som gäller för att besöka ön.

Kanske ses vi på Gotska Sandön för dit kommer vi definitivt att åka tillbaka. 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack från oss!

Linnea och Niclas

Fiskelycka i Anarisfjällen

Ett fjäll. En avlägsen stuga. Vattendrag, fiskespö och trevligt sällskap. Där finns alla ingredienser till en helg fylld av upplevelser.

Anarisfjällen ligger insprängda mellan Oviksfjällen och Lunndörrsfjällen. Sydöst om Vålådalen. En ofta bortglömd pärla. Eller allt för avlägset från fjällets övriga infrastruktur av stugor och stationer för att bli ett alternativ för vandrare och skidåkare. Ett enastående fjällområde där massivet med Stora Anahögen (1423 möh) som högsta punkt i öster omges av en mer vidsträckt platå som sakta övergår i skogslandskap. I gränslandet mellan fjället och skogen, i Tossåsens sameby, ligger sjöar och vattendrag som är ett paradis för den som gillar fiske. Öring och röding. Där ligger också STFs minsta fjällstuga, Anarisstugan. Som också är den minst besökta enligt statistiken.

IMG_0915

I Vallbo går starten över en äng.

Vår vandring till Anarisstugan startar i Vallbo. Den lilla fjällbyn i södra Årefjällen. Kör grusvägen nedanför det lilla vita fjällkapellet så kommer en parkering med utedass, informationstavlor och riktningsvisare. En av startplatserna för sommar och vinterlederna in i Vålådalens fjällområde. Härifrån går leder vidare mot såväl Lunndörsstugan (14km) som Vålådalen (6km) och Anarisstugan (19 km).

Anaris förknippas av vissa med den tragiska olyckan som skedde i februari 1978 då åtta personer miste livet på fjället efter att vädret hastigt växlat. Platsen där olyckan inträffade är idag utmärkt med ett litet silverkors i terrängen.

IMG_0922

Gänget på tur till Anarisstugan.

Helgens tur är ett familjeföretag. Pappa Mats, syskonen Daniel och Ida samt sambo Linnea är med. Planen är att vandra till Anarisstugan för att stanna där i nätterna tre och ägna dygnen åt fiske, samkväm, god mat, myggjakt och kanske en välförtjänt sovmorgon. Det är sällan mina turer genomförs enligt modellen att stanna på ett och samma ställe. Vanligtvis blir det förflyttning till en ny plats varje dag. Men det finns så mycket att upptäcka på en plats, mer än man hinner på fyra dagar. Speciellt när det finns mycket vatten att fiska i. Så detta blir inte den sista ”stationära” fjällturen med basläger och dagsutflykter.

Vandringen från Vallbo går till stora delar i skogslandskapet. De första 12 kilometrarna slingrar sig stigen genom omväxlande skog och myrlandskap. Ibland öppnar sig den täta vegetationen och fjälltopparna visar sig. Efter sex kilometer vandring nås den lilla sjön med den lustiga namnet Tomröven. Fin plats för lunch!

IMG_9296

Tak över huvudet i Staalavielekåtan.

Staalavieliekåtan är en vackert restaurerad torvkåtan som erbjuder vandrare och skidåkare möjlighet att få tak över huvudet, eller för att komma bort från svärmen av mygg som beslutsamt vill dränera oss på blod. Den ligger ungefär halvvägs mellan Vallbo och Anarisstugan. En liten avstickare på ca 100 meter från sommarleden uppe på en höjd. En tydlig skylt visar vägen.

IMG_0961

Fjällvyer. Foto: Linnea Nilsson Waara

När vi passerar Tvärån börjar det stiga uppåt genom skogen som bitvis omsluter stigen tätt. Väl uppe på Staalavielies norra sluttning är vi äntligen uppe på kalfjället. Ett vackert panorama med fjäll, skog, och sjöar så långt ögat når. Även bebyggelse siktas i form av Ottsjö och masten på Middagsvalen. Åreskutans välkända profil reser sig i nordväst. Stigen är lättvandrad. I jämförelse med mer trafikerade områden som norra delen av Kungsleden är stigen här lyxigt slät då erosionen från trampande fötter ännu inte hunnit avlägsna jorden och blotta sten. Upp i passet mellan Kruptjie och Kraapa känns det bivis som att vi vandrar längs Bohusläns kustremsa och dess vackra klippor.

Trots att våra ryggsäckar väger relativt lite (någon vinflaska drar dock upp vikten en del) är det ändå skönt att stanna och knäppa av sig säcken. Det blir många fikastunder. Den sista på turens högsta punkt innan det vänder neråt till slutstationen. Vinden fläktar skönt och myggen har blåst bort. Under perioden utan mygg är det relativt enkelt att hitta en bra fikaplats. Håll koll på solens läge och vindens riktning. Men med mygg är det annorlunda. Då krävs en del vind för att det ska bli en behaglig stund.  Men inte för mycket så att det blir kallt. Ibland hade det varit bra med fjärrkontrollen till vädret.

Väl framme vid stugan blir vi välkomnade av stugvärden Camilla. Hon har sett oss på håll och möter upp ute på gårdstunet med saft och kex. Vilket värdskap! Camilla är blöt i håret och berättar att hon precis badat i tjärnen nedanför stugan. Termometern visade på +6 grader i vattnet. Då bestämde jag mig för att hygienen inte hinner bli kritiskt dålig tills på söndag om tvagning av kroppen uteblir tills dess. Linnea visade sig däremot vara tuff och trotsade vattnets låga temperatur.

IMG_9118

Linnea tar ett dopp i vattnet som mäter 6 plusgrader.

 

Stuglivet inbjuder till lugn och ro. Det basala får ta tid. Som att hämta vatten, värma det till disken och hugga ved. Stearinljusets sken lyser upp korten jag har på hand medan spelet fortsätter. Spader, hjärter, ruter och klöver. Det är på allvar men samtidigt oviktigt. Det smågnabbas och gliringarna flyger över bordet mellan deltagarna. Ett av stugans två fönster vätter ut mot tjärnen. Vinden har mojnat och vattenytan ligger spegelblank. Det har börjat vaka. Spelet pausas hastigt och inom några minuter står vi med spöna i högsta hugget, redo att lura fisken. Fisken äter sländor, men retsamt långt ut. Vi når inte vaken. Tar en paus för att se om fisken rör sig inåt land. Men vinden tilltar och vaken avtar helt. Vi gör några försök till men får vända åter utan minsta hugg men med ett antal nya myggbett inkasserade.

IMG_9007

Fisken vakar retsamt långt ut. Foto: Linnea Nilsson Waara

Att fisket runt Anaris har potential skvallrar inte minst de tre olika fiskecamperna om som ligger vid olika sjöar i området. Det är inte alla sjöar som är tillåtna att fiska i med det ordinarie fiskekortet för Renbetesområdet i Jämtland/Härjedalen. Tänk på att det är upp till dig att ta reda på vilka regler som gäller. Mer information och köp av fiskekort kan du hitta här:

www.fjallfiske.nu

Fiskelyckan vänder för oss på fredagen och öringen tar. Trots att vi är mitt i sommaren ligger nattemperaturen på cirka 5 grader. Obehagligt kallt kan tyckas. Men en fördel är att ett par öringar kan sparas. Nystekt öring till frukost är lyxigt.

IMG_1144

Pappa Mats landar första öringen. 

Under lördagen vandrar vi iväg till Sönner Långtjärnen. En vacker fjällsjö med klart vatten och stenig botten. Rishedar och myr kantar den östra sidan. Lättfiskat med både flugspö och kastspö. En liten vind i luften så jag har inga förhoppningar om vakande fisk. Men min förvåning är stor då vi närmar oss sjön och ser hur fisken hoppar trots krusningar på vattnet. Hjärtat börjar slå i kroppen. Det tar inte lång tid innan den första kampen med en vacker öring är ett faktum. Gyllene gul med svarta prickar likt en gepard. Nappvilligheten fortsätter och innan fisket är avslutat har alla i gänget fått känna på fisk. Fina storlekar på runt kilot. Det är svårt att beskriva lyckan i kroppen när en öring i full fart tar sats och fullkomligen attackerar bytet du presenterat och sen rusar iväg genom vattnet. Några öringar får följa med hem för att bli till middag. Vi tar med en extra för att dela med oss till stugvärden. Färskvaror brukar uppskattas av den som befunnit sig ett par veckor ute på fjället.

Regnet börja falla redan på kvällen och det fortsätter hela natten och på morgonen. Vi packar ihop det sista av våra saker. Städar ur stugan vi bott i och vinkar adjö till stugvärden. Regnkläderna är på. Det är inte så tokigt att gå där på fjället långt inne i sin egen huva och höra hur det smattrar mot plagget. Vattenmängderna i bäckarna har ökat rejält. Där vi lätt trippade på stenar för ett par dagar sedan sträcker sig nu vattnet upp på smalbenen. Men efter lite letande finner vi vår väg fram utan att behöva byta om för vadning.

IMG_1190

Ibland regnar det i fjällen.

Efter lunch spricker den mulna himlen upp och solen visar sig. Den sprider en behaglig värme och de dyblöta regnkläderna torkar snabbt och åker sedan ner i ryggsäcken. Strax innan vi åter når parkeringen vänder jag mig om och blickar mot fjällen vi nyss vandrat på. Tacksam över helgens upplevelser tillsammans med delar av min familj börjar jag redan se fram emot kommande fjällbesök i en avlägsen stuga med fiskespö och gott sällskap.

/Niclas