Björnlandets Nationalpark

Nationalparksresan rullar vidare. Denna gång med ett besök i Björnlandets Nationalpark i Västerbotten.

KORTFAKTA BJÖRNLANDETS NATIONALPARK
Bildad: 1991
Sevärdheter: Utsikten från Björnberget, fågellivet, urskog
Besök: Bil till entrén vid Angsjön

IMG_8493

Vid entrén vid Angsjön finns mycket intressant information. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi lämnar Östersund tidigt på morgonen. Efter lunch och intressanta möten i Örnsköldsvik rattar vi vidare norrut längs riksväg 352 mot Fredrika. På vägen mellan Åsele och Vännäs visar en brun skylt oss vidare mot Björnlandets Nationalpark. Vi följer skylten och den tar oss in på en grusväg. Allt eftersom att kilometrarna minskar till målet växer snömängden i dikeskanten. Ett virrvarr av grusvägar penetrerar skogslandskapet. Men skyltar visar vägen. Detta är tjädertrakter. Träffade på fyra hönor som motvilligt ställde upp på bild.

IMG_8465.JPG

Kamouflerad tjäderhöna.

Plötsligt tar vägen slut och vi befinner oss på stranden vid Angsjön och därmed entrén till Björnlandets Nationalpark. Ett området med stora kvalitéer som urskog inom den naturgeografiska region i södra Norrland som kallas vågig bergkullterräng. Runt om Angsjön, som fortfarande täcks av ett tunt islager med nysnö förutom ett par decimeter närmast land där vattnet är öppet, höjer sig bergsryggar täckta med tät skog som växer hög. Här och var uppenbarar sig luckor i skogen och lodräta stup hintar om fina utkiksplatser. Höjdskillnaden i parken är upp mot 200 meter mellan dal och berg. Vid Angsjöns västra strand sträcker sig en dalgång vidare i vilken Björkbäcken rinner fram och omges av ett sammanhängande myrmarksområde. De stora arealerna med kalhyggen som vi tidigare passerat förstärker urskogskänslan i Björnlandet och längtan efter att få ge sig ut i området.

IMG_8501

Kallkälla finns i anslutning till Angsjöns entré. Början av leden ca 700 meter är tillgängliga för rullstolar och barnvagnar. Foto: Linnea Nilsson-Waara

1991 beslutades att skydda detta fantastiska naturområde ännu fritt från det moderna skogsbrukets framfart genom inrättandet av en nationalpark. Från början fanns endast en led som tog besökarna upp till utkikspunkten på Björnberget. Men på senare tid har parken efter ett beslut i riksdagen utvidgats till dubbla storleken och större delar av parken gjorts tillgängliga genom uppmärkning av flera nya leder med olika längder. Den nya entrén med tillgänglighetsanpassat dass, informationstavlor och spänger håller på att ta form. Två fina timmerstugor har byggts, Angsjökojan och Svärmorskojan. Standarden är enkel men stugorna är fräscha, mysiga och har allt man kan önska sig! Ved finns på plats och i stugorna är sängarna utrustade med madrasser, filtar och kuddar. Ett tips är dock att ta med egen sovsäck alternativt reselakan. Vedspisen fungerar utmärkt att laga mat på och det finns enklare köksgeråd som kastruller, bestick tallrikar och muggar.

Vår ursprungliga plan är att börja vandra längs sjöns strand till den norra änden. Cirka 1,5 kilometer till Angsjökojan och övernatta där för att dag två vandra den 12 kilometer långa Svärmorsleden åter till entrén. När vi vandrar iväg singlar vitt ner i luften och kängorna lämnar ett rejält spår i snön som täcker spängerna.

Här finner du karta och mer information om Björnlandets Nationalpark!

Vi kommer fram till Angsjökojan vid åttatiden på kvällen efter att ha vandra genom gles urskog där vissa av tallarna är så gamla som 450 år. Torrakor bidrar till den biologiska mångfalden och träden täcks av hängande lavar i from av garn- och tagellav. Tydliga spår efter forna skogsbränder i form av brandljud och brandstubbar avslöjar att området har en dramatisk historia. Minst tio skogsbränder tros ha härjat i området de senaste 300 åren. Nu var det länge sedan någon brand påverkat skogen så bestånd av gran och björk börjar breda ut sig. Det ger skogen en fin dynamik. Tallskogen gynnas i brandhärjade områden då den tjocka barken ger viss skydd mot lågorna.

IMG_8566

Skogen bjuder på massivs med hängade lavar. Ett tecken på ren luft!

Berggrunden består av urberg i from av granit. Blockig morän är den dominerande jordarten och stora blocksamlingar förekommer under rasbranterna och i områdets flackare terräng. Ett inslag som ytterligare förstärker Björnlandets karaktär som urskog.

Det är rogivande att få pyssla med stugsysslor. Hämta vatten, hugga ved, elda i kaminen. Låta saker ta sin tid och ha sin gång. En skön kontrast mot det urbana liv där det vardagliga ska elimineras till i närmast 0 minuter per dag för att istället ge plats till självförverkligande. Att få leva på en basal nivå är rogivande för såväl kopp som själ. All fokus på att hålla sig varm, torr och mätt.

IMG_8611

Angsjöstugan. Ved finns för att sågas och huggas. Fin och enkel stuga för övernattning med kamin. Foto: Linnea Nilsson-Waara

Kulturgeografiska spår i naturen som avslöjar avlägsen mänsklig aktivitet i området förekommer i Björnlandet. Men dessa är svåra att upptäcka om man inte vet vad och vart man ska titta efter. Småskaligt skogsbruk har utförts i området här och var, det skvallrar små stubbar om. I utloppet av Angsjön syns även resterna från en gammal dammanläggning med syfte att kunna reglera flödet för att underlätta flottning av timmer. I Björkbäcken finns även spår efter ett äldre dammbygge, troligen med syfte att blötlägga större områden och utöka arealer möjliga för myrslotter då starr och gräs bärgades hem till djuren. Skogssamerna som levde i området har även barkat vissa tallar och nyttjat barken för att hålla djursenor elastiska över tid.

IMG_8657

Björnlandets Nationalpark är kuperat och bjuder på fin utsikt över landskapet. Foto: Linnea Nilsson-Waara

På morgonen den andra dagen skiner solen och värmer skönt i ansiktet utanför stugan. Men ganska snart börjar åter snön falla. Tanken är att vandra den gröna slingan förbi Svärmorskojan och åter till entrén. Stigen är delvis tänkt av snö, men ibland kommer den fram och avslöjar att den är tämligen ny. Inte så många fötter har hunnit vandra den.

I nordsluttningarna ligger det betydligt mer snö. Bristande. Ibland är det upp över knäna. Vandringen tar därför betydligt längre tid än väntat. Vi är för tidiga eller så är våren för sen, oavsett vilket är det lite bökigt att vandra. Vid stigskälet söder om Angsjön väljer vi därför att fortsätta den kortaste vägen åter till entrén istället för att vika västerut mot Svärmorskojan. Turen blir kortare än planerat vilket är tråkigt. Men en fördel är att vi fortfarande har mycket kvar att upptäcka i denna underbara natur. För ett återbesök kommer det att bli. Stort tack till alla som arbetar med våra nationalparker, ni gör ett fantastiskt jobb.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Följ Björnlandets Nationalpark på Facebook!

/Niclas & Linnea

Nationalparksresan

I hela Sverige finns en nästa obeskrivligt vacker naturskatt. Delar av den finaste och mest värdefulla naturen finns skyddad i våra 29 nationalparker. För att stilla vår egen nyfikenhet och upptäckarlust, för att inspirera andra till naturupplevelser och som en hyllning till den storslagna svenska naturen påbörjar vi nu projektet Nationalparksresan!

Målet med Nationalparksresan är att besöka samtliga svenska nationalparker, uppleva det bästa de har att erbjuda av natur- och kulturupplevelser och förmedla dessa upplevelser vidare. Förhoppningsvis blir du som följer Nationalparksresan inspirerad till egna möten med naturen. Det finns ingen tidsplan utan besöken planeras när andan faller sig på och när möjligheten existerar. Naturen finns där året runt, man behöver varken boka tid eller lösa biljett!

Vi som genomför Nationalparksresan är David & Niclas från Deluxeturer och Linnea & Erika från Waara Worldwide.

Läs mer om projektet Nationalparksresan.

Läs mer om de nationalparker vi besökt.

Läs mer om naturskydd i Sverige.

Följ med på en resa genom Sveriges mest storslagna natur!

Höstfjäll

Om jag ska välja en favoritårstid säger jag direkt vårvinter, utan att tveka! Tiden på året när jag obehindrat kan skida fram över fjället på skaren iförd endast tunna kläder i den värmande vårsolen.

mot-salka

På väg mot Sälka under turen Vita Bandet 30 dagar. Foto: David Erixon

Men om man vänder på resonemanget då, vilken årstid hamnar längst ner på listan av favorittider på året? Den frågan är svårare att besvara och vid närmare eftertanke även helt onödig. Alla tider på året har sin tjusning på fjället. Tack vare årsväxlingarnas skarpa kontraster i utseende och utbud av aktiviteter skapar dem en ständigt längtan efter vad som komma skall. Förresten är våra ordinarie fyra årstider vår, sommar, höst och vinter, enligt mig, allt för få och ibland utelämnande i sina beskrivningar för att göra tiden på året helt rättvisa. Det är exempelvis stor skillnad på vinter i januari och april.

img_0056

En vacker löptur på fjället i höstskrud mellan Helags och Vålådalen. Foto: Niclas Bentzer

Just nu är det höst. Vackra färger, myggen har försvunnit och luften är klar. Naturskafferiet bjuder svamp och bär. Nattfisket efter storöring är spännande. Längtan efter skridskoisar börjar göra sig påmind. Nästa steg är det vita guldet. Lusten att dra på sig skidorna och leva det enkla livet på tur börjar vakna. Speciellt en långtur i favoritårstiden vårvintern!

Ha en fortsatt fin höst!

/Niclas

Hall of fame och laxfiske

Minst sagt innehållsrik helg och start på midsommarveckan. Rivstartade med invigningen av Fjällfararnas hall of fame på STF Grövelsjön Fjällstation. Väggen där alla som genomfört Fjällfararnas Vita & Gröna band nu kommer att förevigas för alltid. Kul att träffa andra bandare och friluftsentusiaster! Många härliga samtal och festligheter.

 

Fjällfararnas Hall of Fame!

 
Vi stoltserar med platserna 17 och 18 för Vita Bandet. Ska även tilläggas att David har plats 4 efter sitt Vita Band 2010.

Direkt efter invigningen, sent på lördag kväll, var det till att slänga sig i bilen för färd söderut. Några timmars sömn i Älvdalen och vidare till Falu och morgontåget till Arlanda. Därefter flyg till Luleå och någon timme i bil igen fram till slutdestinationen i fiskeparadiset Jockfall i Norrbotten.

 

Tvåhandsspö

 
Linnea har sina rötter här uppe och en fin släktgård vid Kalixälven och det brusande Jockfallet med sina nio meters fallhöjd. Dagarna har mestadels ägnats åt fiske i olika former. Jag har fiskat enhands flugspö sen barnsben men aldrig provar tvåhandsspö i jakt på lax. En ny häftig erfarenhet och en helt annan teknik även om vissa saker påminner. Tack till bröderna Landin för lån av utrustning och tekninlektion!

Kalixälven har sin start i Kebnekaisemassivet och rinner sedan 43 mil innan den når sitt utlopp i Bottenviken. Den är en av Sveriges fyra stora älvar som inte är utbyggd av vattenkraft. Så måste det förbli! 

 

Gott om harr trots högt vatten.

 
Även Ängesån som är ett biflöde till Kalixälven är laxbärande. Men även drömmfiske för harr och öring! 

Tyvärr ingen lax denna gång

 
Spinnfiske ägnar jag mig sällan åt. Men man ska ju våga prova nya saker i livet och för laxfiske i viken precis nedanför Jockfallet är detta en beprövad metod. Fiske för mig är flera saker i ett. Det är en naturupplevelse, det är spänning, det är avkoppling och även ett sätt att få mat i magen. 

 

Besök på Laxforsberget.

  

En och annan mygga gjorde oss sällskap

  

Jockfallet i bakgrunden

 

 

Vadning på midsommaräng

 

Stilla flyter Kalixälven fram

  

Balansakt

  

Span efter vak

 
Så till den stora frågan: Blev det någon lax? Svaret är att det tyvärr inte blev någon landning av lax denna gång. Men så länge man har reven i vattnet så har man chansen! På återseende Jockfall! 

Trevlig midsommar!

/Niclas 

Näräventyr i Älvdalen – Hykjeberget

Med sin höjd på 594 meter över havet och sitt 100 meter lodräta stup i söder sticker Hykjeberget upp som en jätte i skogslandskapet cirka en mil nordost om Älvdalen. Nedanför stupet vidtar blockrika rasbranter av fallna stenar. Ett lättåtkomligt och välbesökt utflyktsmål med milsvid utsikt över landskapet.

IMG_6645

Utsikten från toppen av Hykjeberget. Foto: Linnea Nilsson Waara

Hykjebergets naturreservat når du enkelt med bil, 14 km från Älvdalens samhälle. Från parkeringen, där det finns en informationstavla och ett fikabord, är det cirka 20 minuters promenad upp till bergets topp. Du vandrar på en fin stig i lagom lutning genom vacker skog. Bitvis är stigen lite stenig men inga problem att vandra. Det är värt att vända sig om några gånger under vandringens början och njuta av utsikten norrut, även om den inte trumfar vad som väntar från toppen. Ett näräventyr i ordets rätta bemärkelse! Lättillgängligt och av stort naturvärde för det rörliga friluftslivet.

IMG_6607

Vacker vandring på fin stig genom skogen.                       Foto: Niclas Bentzer

Sydväxtberg och naturreservat

Hykjeberget är ett så kallat sydväxtberg. Geologiska och biologiska faktorer samspelar och skapar tillsammans ett gynnsamt lokalklimat med rik växtlighet. Till och med Linné hade nåtts av dessa rykten och passerade Hykjeberget på sin dalaresa 1734 för att undersöka den säregna platsen. Det branta stupet i söderläge ackumulerar värmen från solen och sprider den under lång tid vilket minskar risken för tidig frost och förlänger växtsäsongen. Kalkrikt vatten sipprar fram från berget och gynnar mer krävande växter. Flera arter har här sin nordligaste inlandslokal i landet.

När den senaste värmeperioden nådde sin kulmen för 6000 år sedan var mer ädla träslag som lönn och lind vanliga i Dalarna. Vid Hykjeberget finns det fortfarande kvar en stor lokal lindar som överlevt tack vare bergets värmemagasinerande förmåga.

IMG_6668

Berget samlar värme och delar sedan med sig under vår och höst vilket skapar längre växtperiod. Foto: Linnea Nilsson Waara

Naturreservatet har bildats främst för att skydda de botaniska värdena och den biologiska mångfalden som skiljer sig avsevärt från närliggande natur. Men området har också stort värde för friluftslivet, inte minst som utkikspunkt.

Vindskydd – möjligheter med skyldigheter 

Efter den korta promenaden upp till toppen väntar bekvämligheter i form av ett vindskydd med bänkar, bord, grillplats och rikligt med ved. En fin service till alla besökare och en möjlighet att göra upplevelsen bra i alla typer av väder.

Men något stör den fantastiska utsikten från vindskyddet. Den bokstavligt skymmer den. En stor hög med skräp. Resterna från en grillfest ligger i eldstaden. Tomma ölburkar, korvbröd, resterna av en engångsgrill, papper, en korv som ligger kvar i sin plastförpackning, en senapstub, dressing och en ketchupflaska vars innehåll förövarna valt att spruta ut över hela sopberget. Beklämmande och rent ut sagt vidrigt gjort!

13214695_10156999985495360_629912916_o

Sopberg.

Ekvation borde vara enkel. Kan du bära livsmedlet med dig ut i naturen så måste du kunna bära med dig de tomma förpackningarna hem efter att du förtärt innehållet. Dom tar inte mer plats i väskan tomma och väger betydligt mindre. Kan vi inte alla bara enas om att det inte är okej att skräpa ner och att vi inte ska göra det mer? Tack, bra!

Vill du engagera dig mer i frågan om att motverkar nedskräpning i naturen. Kolla in kampanjen”Plocka ett skräp om dagen” på Håll Sverige Rents hemsida!

Fågelvy

Från toppen av Hykjeberget är vyn vidsträckt över det omkringliggande landskapet. Du ser flera mil! Framme vid branten slog vi oss ner för att avnjuta dagens lunch. Pajrester från igår. Smakade fint.

IMG_6696

Äta ute!

Lätt tillbakalutad med ryggsäcken som stöd och med solen som stundtals värmde rejält när den kikade fram mellan molnen skapades en finfin position för att bli sittande i flera timmar och bara insupa omgivningen. Kände mig som en svävande rovfågel högt i skyn. Och vi fick även se rovfågel. Två tornfalkar som kom och gick från en trädtopp. Troligen bråda dagar då ungarna kräver mycket mat. Det häftiga var att vi inte blickade uppåt i skyn för att se dem utan neråt. Är det någon fågel man vill se ovanifrån så är det tornfalken med sin rostbruna och vackra överdel.

Flera rovfåglar tycker att Hykjeberget är en utmärkt plats för häckning och barnuppfostran. Bland annat tornfalk men även fjällvråken kan skymtas. Tänk på att fåglarna är mycket störningskänsliga denna tid på året. Håll avstånd och avnjut på distans. En kikare är bra att ha med!

För alla som gillar klättring är Hykjeberget en fenomenal plats. Men denna tid på året får vi hålla oss på marken och lämna klippan och fåglarna ifred.

Klicka på en av bilderna nedan för att förstora dem och starta ett bildspel.

Återigen slås jag av hur många platser det finns i närheten som på ett lättillgängligt sätt erbjuder fantastiska naturupplevelser. Så res dig upp ur soffan, öppna dörren och gå ut! Packa ryggsäcken med lite matsäck och upptäck vad som finns bakom din knut. Skräpet tar du självklart med hem igen och har någon medmänniska missat att ta med sitt skräp är det bra att ha med en extra påse för att plocka med även det.

/Niclas & Linnea

Mer svenskt i Norge på langs!

Sen vi genomförde Norge på langs vinter 2013 har det varit tunt med svenskar som tagit sig genom hela vårt västra grannland.

Nu, vinter 2016, håller Fredrik Sjöding och hunden Pixie på att skida mellan Lindesnes och Nordkap. Fredrik startade sin tur i januari och har nu kommit en bit norr om Máze i Finnmark. Cirka 30 mil kvar till ändhållplatsen Nordkap. Med på turen åker våra kartor som Fredrik köpte av oss.

Skärmavbild 2016-05-13 kl. 15.15.28

Fredrik och Pixie har snart genomfört hela Norge på langs tillsammans!

Här kan du följa Fredrik och Pixie!

SPOT:

http://www.findmespot.com/mylocation

Instagram

@langa_snospar

Till sommaren verkar det vara ytterligare två sällskap från Sverige som tänkt starta sina turer genom den fantastiska norska naturen. Björn Johansson med dottern Isabella Björkhage och hunden Milton beräknas starta från Lindesnes den 7 juni.

Läs mer här!

Lite senare i augusti startar Staffan Sandberg sin tur som beräknas ta ett helt år mellan Lindesnes och gränsen mellan Norge och Ryssland vid Jakobselv.

Läs mer här! 

Fantastiskt roligt med fler långturer i Norge tycker vi! Och visst blir man sugen på ny långtur själv när man är inne och läser om alla som pågår och planeras…

Här hittar du en förteckning över alla genomförda och planerade turer av Norge på langs!

/Niclas

Vårvandring i Skuleskogens nationalpark

”Undra hur många gånger man har passerat denna infart, men aldrig svängt av E4:an”? Infarten Niclas pratade om är den som ligger några mil söder och Örnsköldsvik och som leder oss till Skuleskogens nationalparks södra entré. En av de mest vandringsvänliga nationalparker jag någonsin har besökt.

IMG_6496

I Skuleskogen har Blåsipporna slagit ut och ger en färgklick till skogen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

KORTFAKTA SKULESKOGENS NATIONALPARK
Bildad: 
1984
Sevärdheter: Slåttdalsskrevan, utsikten från Slåttdalsberget, Tärnettholmarna, Tärnettsjöarna. Besök på naturrum Höga Kusten.
Besök: Starta din tur vid Entre Syd, Entre Väst eller Entre Nord

I samband med ett besök till Umeå bestämde vi oss för att göra ett stopp till den nationalpark som ingen av oss sedan tidigare hade besökt. Vi anlände sent på kvällen, tog med oss vår packning och slog tältläger på en vacker strand vid en plats som heter Kälsviken. Kvällen var helt vindstilla och det var ljumna grader ute. Påföljande dag inleddes med en lugn och skön frukost på stranden innan vi vandrade iväg mot Näskebodarna. Vi hade fått tipset att utforska den östra sidan av nationalparken där första delen av vår vandring blev längs med strandkanten och med en fantastisk utsikt över alla de små öarna och holmarna i Bottenviken.

IMG_4245

Med pannlampa och packning beger vi oss mot vår tilltänkta tältplats Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer

IMG_6589

Skuleskogen erbjuder fina tältplatser alternativt bäddar för den som föredrar övernattning i stugor. Foto: Linnea Nilsson-Waara

IMG_6433

Vacker utsikt över Bottenviken. Foto: Niclas Bentzer

Längsta lunchpausen någonsin

Första fikapausen tog vi på en klippa vid Tärnättholmarna, där vi fyllde på magarna med några bars och vatten. Solen lyste med sin närvaro och gjorde pausen väldigt behaglig. Eftersom det fortfarande var förmiddag och vi ville hinna se mer av parken fortsatte vi vår vandring några kilometrar till innan vi tog en av våra längsta lunchpauser någonsin. På en stenhäll vid Tärnättvattnen och med utsikt mot den mäktiga Slåttdalsskrevan lutade vi oss tillbaka i nästan två timmar. Man brukar säga att vila kan göra en pigg, men här hade vi nog kunnat stanna kvar resten av dagen. Niclas fick också briljera med konsten att kunna sova till toner av snarkningar som skulle kunna väcka avlidna. Här fick jag åter energi tillbaka och fortsättning på vår vandring blev ett faktum.

IMG_6479

På väg mot Tärnättholmarna. Vi vandrar på stränder och genom blandad vegetation. Foto: Linnea Nilsson-Waara

IMG_6488

En karta och broschyr om nationalparken är bra att ha med sig. Här spanar vi in fortsättningen på vår färd. Foto: Linnea Nilsson-Waara

IMG_4242

Lunchpaus vid Tärnättvattnen. Foto: Niclas Bentzer

Nationalparkens mest kända landmärken

Från Tärnättvattnen fortsatte vi vår färd upp mot Slåttdalsskrevan, vilken är nationalparkens mest kända landmärke. Skrevan, som är 200 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred delar Slåttdalsberget i två delar. Känslan av att gå mitt i en ravin infinner sig. Själva Slåttdalsberget består av Nordingrågranit, med undantag för själva skrevan som en gång i tiden bestått av den mer lättvittrade bergarten diabas. På grund av istider och efterföljande hav- och landhöjningsprocesser har skrevan allt eftersom gröpts ur till dess nuvarande form.

IMG_4234

Mäktiga Slåttdalsskrevan! Foto: Niclas Bentzer

Kalottberg och Sveriges högsta ö

Efter vårt ravinbesök hade vi blivit rekommenderade att gå upp på den östra sidan av skrevan, upp på själva Slåttdalsberget. Uppe på toppen möttes vi av den mest fantastiska 360-graders panoramautsikten. Bakom oss skymtade vi ett kalottberg där Niclas berättade intressant fakta om hur träden på ett kalottberg växt till sig på grund av att havsnivån aldrig har legat över denna nivå och således inte sköljt bort jordmånen. Berget såg ut som en topp med frodig kalufs och kal hals. Vi fick även se Sveriges högsta ö, Mjältön, från denna punkt.

IMG_6555

Något för alla

I Skuleskogen finns åtta stugor som inrymmer flertalet bäddar för övernattning. Stugorna är öppna för alla och innehåller kamin. Veden får man hugga själv. På flera ställen finns utedass och vid Kälsviken är toaletten handikappanpassad. Förutom fantastisk vandring verkar denna park kunna erbjuda något för alla! Allt från paddling, klättring och trailöpning till att bara må gott i solen med utsikt över skärgård eller urskog.

IMG_4235

Skuleskogens nationalpark är delvis anpassad för alla. Här finns handikappanpassad torrtoa nära Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer

För oss blev det en riktig lyckoträff att besöka parken under denna tidsperiod i början av maj. Förutom solsken, lagom varma grader och vindstilla finns fler fördelar med att vårvandra. Det är fortfarande myggfritt, outvecklat bladverk på träden gör att utsikten inte skyms och lågsäsong betyder lite folk vilket inbjuder till vandring i det tysta.

Om du åker E4:an och länge funderat på att stanna till vid Skuleskogen kan jag bara uppmana dig till att sluta fundera. Ta ett stopp. Du kommer inte att ångra dig!

Läs mer om Skuleskogens Nationalpark:

Svenska Nationalparker

Karta Skuleskogens Nationalpark 

IMG_4197

Tack för denna gång Skuleskogen. Vi ses igen!

Tack för oss!

Hälsningar,
Niclas & Linnea