Återigen får jag uppleva mäktiga fjällvyer, vindstilla förhållanden och lågt stående vintersol. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad!

När jag nu är i Jämtland en kort och begränsad tid så vill jag verkligen njuta maximalt av fjället. Idag sprang jag till fjälls med vännen, fjällkollegan och löparfränden Mats Granström. Grundtanken var att springa cirka två timmar på Mullfjället. Men eftersom jag vet hur både jag och Mats fungerar slängde vi med lite extra energi ifall även tiden skulle börja springa.

Till en början följer vi en grusväg från Duved och nästan ända upp på kalfjället. Den ihållande stigningen gör att jag snabbt får upp värmen trots att termometern visar -10 grader. Vi letar oss upp mellan den glesa fjällbjörkskogen och drömmer om meterdjup snö och skidåkning. Skidåkningen utför denna sluttning skulle verkligen vara fenomenal på sina håll. Snötäcket är dock bara en knapp decimeter med lös snö, så om man ska gå med toppturskidor nu får man verkligen vara beredd på mycket repor. Det lösa tunna snötäcket gör dock att det går fint att springa, även om det så klart går lite tyngre än normalt.

Här kan du se lite bilder från dagen. Klicka för att se ett bildspel.

Väl på kalfjället så tittar solen fram och vi tar sikte på Mullfjällets topp. I väster ser vi hela vägen till Snasahögarna och Sylmassivet. I norr sticker Skäckerfjällen upp ur dimman och självklart ser vi Åreskutan. Vi ser dock inga andra människor utan de enda andra varelserna här uppe idag är en flock renar. Vi fortsätter sedan till Forsaskalet och hem igen via Ullådalen och Tegefjäll.

Att springa på fjället med mäktiga vyer runt omkring har den effekten att jag knappast alls tittar på klockan. Jag funderar mer på var jag ska springa för att få det vackrast möjligt och se flest olika vyer. När jag blir hungrig har jag förhoppningsvis lite godsaker i ryggsäcken, som idag. När man dessutom är två och springer och pratar så går tiden ännu snabbare. När vi kommer tillbaka till Duved har solen gått ner och klockan visar att vi varit iväg 3,5 timmar. Min längsta löptur sedan i somras då jag senast förtrollades av fjällens tidsmagi.

/David