Nu är det dags för tävling igen. Denna gång är det 90 km som står på menyn. Allting är ju relativt men jämfört med förra loppet så känns det som sovmorgon och sprint…
Kruxet är ju dock att det denna gången ska åkas snabbt. Det räcker inte med att se till att vara i rörelse, man ska gärna ta i lite också. Förhoppningen är att hålla sviten och fullfölja mitt 17:e raka Vasalopp.

Jag brukar ha som mål att placera mig bättre än vad jag gjort någon gång tidigare. Men jag vet sedan 2013 att det är svårt när man kommer direkt från långtur. Den gången hade jag varit på tur i 2 månader inför loppet och hade ingen stakstyrka kvar. Nu är det bara en månads stakning jag tappat men det är tyvärr risk att det kommer att märkas det också.

Det i kombination med sista månadens sorg gör att målsättningen i årets lopp inte känns särskilt viktig. Jag hoppas på en bra känsla i kroppen och tror att jag kan komma in topp 1000 om det går bra.

Målportalen är sig lik men känns lite extra speciell i år.

/David