1 maj. Topptur till Rullevare.

1 maj. Topptur till Rullevare.

Tycker du om branta och smala skidåk är detta ett måste om du besöker Kebnekaise. Eftersom det dock är att betrakta som vuxen åkning bör du se till att ha bra snöförhållande, lavinkunskap och bra sällskap innan du tar dig an denna klassiker. Turligt nog för mig så var snön i området var bra och vännerna Johan och Erika hälsade på Kebnekaise fjällstation samtidigt som mig. Jag kände inte till detta åk sedan tidigare men när Johan och Erika berättat om det ville jag gärna följa med.

På väg uppför Kittelbäcken. Rännan Rullevara är den högra av de två på berget framför oss.

För att få bra koll på åket går vi upp i rännan. Utöver att få bra koll på snön slipper vi då också firningen ner för hängdrivan i toppen på åket. Det ligger fin snö i rännan och vi kan skida en bra bit upp men till slut blir det för brant för att gå i slag och vi sätter skidorna på ryggsäcken istället.

Väl uppe i toppen vid drivan är det rejält brant. Men tack vare att snön är mjuk kan vi göra oss en bra snöhylla där vi kan stå och ta på oss skidorna. Lutningen är över 50 grader och jag får väl erkänna att jag känner mig tämligen fokuserad på nuet. Det yr in lite snö över oss och Johan som är en luttrad brantåkare börjar prata om att kvällens bastu kommer sitta fint. Jag berättar vänligt men tydligt att jag just nu vill lägga mitt fokus att få på mig skidorna och att vi kanske kan prata bastu lite senare. Erika delar min synpunkt och Johan förstår poängen.

Första svängarna så kittlar det ordentligt i magen men snart kommer jag in i åkningen och kan till fullo njuta av den fina snön. Vi åker självklart en och en och med jämna mellanrum samlar vi ihop oss på någon säker plats bakom en klippa. Efter första stoppet konstaterar jag full av adrenalin att ”Vad skönt att det är flackare nu!” Johan tar fram sin lutningsmätare och konstaterar att det trots allt fortfarande är 45 graders lutning. Allt är uppenbarligen relativt för den lutningen brukar kännas rejält brant.

Vi dansar vidare nedför rännan med leenden som går ända upp till öronen. Det är verkligen en fenomenal konbination att först ta i lite, sedan vara superfokuserad och därefter få njuta skön snö och känna full kontroll. Väl nere för backen känner jag mig som Piff och Puff på julafton. Det är många ord och glädje som flyger ur munnen på en och samma gång. En väldigt härlig känsla och att dessutom få dela den upplevelsen gör den ännu större.