I helgen blev jag uppläxad på rullskidorna!

Inför helgen fick jag fick frågan om jag ville följa med ut och åka rullskidor på lördagsmorgonen, 3,5 mil stod på menyn. Jag har inte åkt några rullskidor i sommar eftersom det är så svårt när jag bor på Sylstationen som ligger 16 kilometer från närmsta väg. Jag skulle såklart kunnat springa till vägen för att åka rullskidor men jag har istället valt att bara springa eftersom det är så härligt och roligt i miljön runt Sylmassivet. Så nu i oktober när jag åter börjat åka rullskidor har jag börjat med några korta lugna pass för att sakta vänja kroppen vid denna belastning. De passen har känts bra så jag tänkte att jag nu skulle våga åka lite längre. Om jag blir trött kan jag ju bara använda benen lite mer och inte staka så mycket.

Vid klockan åtta möter jag upp Fredrik Rosén och Henrik Ulldahl vid Röde påle. Jag har fått en halvtimmes uppvärmning på vägen dit och känner mig redo även om det skulle gå lite snabbare än vad jag kört under tidigare pass.Vi behöver inte köra många hundra meter innan jag inser att det kommer bli ett par svettiga timmar framöver. Jag får ligga i rejält för att kunna hålla deras tempo och armarna töms snabbt på energi. Jag använder benen mer och mer men det hjälper inte utan jag fixar helt enkelt inte att hålla deras tempo.

De väntar såklart in mig när vi stannar för att dricka men efter någon mil säger jag till dem att köra på i sitt tempo. De erbjöd sig så klart att fortsätta i ett lite lugnare tempo men jag ville dels inte hindra deras träningspass men framförallt ville jag vara snäll mot kroppen och inte pressa den för hårt på med så få mil rullskidor i kroppen sedan tidigare. Jag genar lite på något ställe och på se vis så ses vi ändå med jämna mellanrum.

Det är smärtsamt att konstatera att kroppen är betydligt klenare än jag hoppats. Fredrik och Henrik är förstås duktiga skidåkare men de brukar inte vara mycket snabbare än mig på Vasaloppet. Det är inte direkt så att det är bröderna Aukland som hängt av mig, det hade ju såklart känts mera rimligt. Det är ju inte heller så att det är något fel på min kondition för jag är uppenbarligen i mitt livs löpform. Utan det är helt enkelt så att jag har åkt för lite rullskidor i sommar för att kunna åka snabbt på rullskidorna nu. Finns bara en lösning på det problemet och det är att börja samla skidmil och inte minst nöta stakning.

Det var helt enkelt en smärtsam men ändå mycket nyttig uppläxning jag fick av firma Ulldahl Rosén. Utmaningen nu blir att skynda långsamt och inte dra på sig någon överbelastning. Till en början är det bra att bara få en massa mil i kroppen och sedan kan jag successivt öka belastning och intensitet. Ser fram emot att om någon månad åter ge mig ut på samma runda med samma sällskap och då förhoppningsvis kunna hänga med lite bättre. Och om ytterligare några månader vill jag staka fram i fäders spår med starka armar och ett stort leende på läpparna.

Vasaloppet 2013. Foto: Niclas Bentzer

Vasaloppet 2013. Foto: Niclas Bentzer

/David

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s