En älskad far har skidat ur tiden.

En älskad far har skidat ur tiden.

Detta är det svåraste jag har skrivit. Detta är det viktigaste jag har skrivit. I lördags fick min älskade pappa hembud. Sorgen jag känner är bottenlös.

Jag tänker inte ens försöka förklara hur den känns, det går inte att beskriva. Men jag tror ändå att du förstår.

Jag vill dock berätta hur detta påverkar min närmsta framtid. Jag vill även berätta vilken fantastisk pappa jag fick ha och vad han betyder för mig.

Min älskade pappa är på besök vid Storulvån.

Min älskade pappa på besök vid Storulvån.

Lördag 31 Januari

Detta fruktansvärda ägde rum lördagen den 31 januari. Kvällen innan har jag, mamma och pappa varit uppe till efter midnatt. En intervju som jag hade spelat in tidigare i veckan skulle sändas på närradio mellan klockan 23 och midnatt och mina föräldrar ville som vanligt lyssna. Jag höll på med de sista förberedelserna inför turen i Yukon och fick under kvällen som vanligt ett enormt stöd och en stor hjälp med diverse bestyr som behövde fixas. Efter radiosändningen fortsatte vi att pyssla ett tag till och sade sedan godnatt.

På morgonen ringde min klocka halv åtta och jag var först upp. Jag gick ner till källaren för att jobba framför datorn. Jag tänkte att jag sitter där tills alla har kommit upp så att vi kan äta frukost tillsammans. När klockan passerar åtta vet jag att jag reflekterar över att mina föräldrar fortfarande inte klivit upp. Längre än till åtta brukar de inte sova men samtidigt så hade vi ju varit uppe ganska sent så för den skull var det inte konstigt att de tog lite sovmorgon.

Strax efter åtta hör jag hur min mor kommer springande från sovrummet. På en sekund hinner jag först tänka: ”Oj vad hon har bråttom”. Nästa tanke är en orolig tanke som säger ”Det har väl inte hänt något”. När sekunden har gott hör jag paniken i hennes röst och förstår att något fruktansvärt har hänt.

Vad som sedan sker orkar och vill jag inte redogöra i detalj. Men det är så klart det värsta jag har upplevt.

Men min älskade pappa hade hur som helst somnat in någon gång under natten. När vi upptäckte det fruktansvärda låg han fridfullt i sängen precis som om han sov. Han låg på sidan och hade inte gjort någon ansats till att röra sig. Detta hemska hade trots allt skett hastigt och i sömnen.

Tillsammans med min mamma och syster får vi ta ett mycket fint och värdigt farväl innan pappa även kroppsligt lämnar vårt hem.

En kärleksfull pappa

Min pappa var en mycket kärleksfull person. Han var inte de många ordens man utan visade sin kärlek genom alla sina omtänksamma handlingar. Såväl i det lilla som i det stora. I vardagen så utförde han ständigt goda gärningar, inte för bekräftelse utan av kärlek. Otaliga är de tillfällen han hjälpt mig, oftast innan jag bett om det. Vi har bland annat byggt kojor tillsammans, han har alltid hjälpt oss i familjen med våra bilar och han hjälpte mig bygga mitt timmerhus. Utöver att verka i sin närmaste omgivning så har han sedan han blev pensionär vid ett par tillfällen rest till Ukraina som ideell snickare åt ett biståndsprojekt.

Pappa murar när vi renoverar kolarkojan

Pappa hjälper mig att renovera den öppna spisen vid kolarkojan. Snickarkepsen sitter på det där speciella sättet som den alltid gjort, lite snett fram åt vänster.

Det allra sista han gjorde för mig här i livet var att på fredagskvällen fixa massa saker inför turen. Bland annat så förstärkte han mina pulkaskaklar och inte minst, för jag vet inte vilken gång i ordningen så vallade han mina skidor, en sista gång. Snyft.

En passionerad skidåkare

Att säga att min pappa var en passionerad skidåkare är nästan en underdrift. Han åkte Vasaloppet 43 gånger och så fort den första snön föll om hösten så var alltid pappa den här i bygden som var först att damma av skidorna för att njuta av det vita guldet. Många skulle säga att det inte var skidföre men var det bara tillräckligt mycket snö för att det skulle kunna synas ett spår så var det skidföre för pappa. Så sent som i höstas var det återigen min fina pappa som var den förste att lägga ett skidspår här i trakterna.

Skarskidåkning i Sevdabo.

Det är sällan det är skarföre i Sevdabo. Men när det väl var det så skidade jag och pappa ofta ut på gemensamma upptäcktsfärder genom skogar och över mossar. Även de gånger det inte var så mycket snö.

Himmelska skidmil

Pappa kommer aldrig mer att skida vid min sida. Bara detta enskilda faktum i sig får mitt hjärta att brista fullständigt. Och då är det bara en liten del av allt det fina vi hade tillsammans. MEN jag tror att pappa nu istället får skida med vår skapare. Jag tror att de stiger upp ganska tidigt, kanske lite innan de andra. Sedan skidar de iväg i perfekta spår och glider fram genom vackra landskap. Ofta lugnt och stilla men ibland trycker de på i full fart utan att känna den minsta trötthet. Jag tror att det är riktigt ”blåextra-före”, några minusgrader, strålande sol och snö som gnistrar. Skidorna går bra med fint glid och bergfäste.

På eftermiddagarna snickrar han säkert med den store mästaren från Nasaret. Men då tror jag att de har t-shirt väder, ljumma vindar och brunbrända armar. Pappa får lära sig några nya snickarknep till sin digra samling men får nog också visa några av sina egna. De svingar sina hammare, snidar otroliga figurer i mjuk lind och fikar gott. Jag tror verkligen att pappa trivs och att han är på en plats utan sorg och saknad.

Yukon Arctic Ultra

I lördags mitt i allt det hemska så säger mamma plötsligt och med stor bestörtning: ”Och du som ska åka till Kanada imorgon!” Det var ju såklart inte ett alternativ men vi pratar lite om det och förklarar för ambulanspersonalen vad det gällde. Jag berättar att vi skulle vara där en vecka innan start och att den enda lilla möjligheten att åka var att göra det i slutet på veckan men att det inte kändes aktuellt. Men då säger den kloke ambulanssjukvårdaren: ”Hur tror du att din pappa skulle velat att du gör?” Då brister det såklart fullständigt för mig och hulkande säger jag att: ”Han skulle velat att jag åkte om jag vill”. Ambulanssjukvårdaren säger då: ”Men i så fall kan du ju se det som att du gör det som en hyllning till din pappa.” Den tanken landar väldigt fint i mitt hjärta.

Det som bär emot är tanken på att lämna min mamma och syster ensamma i sorgen. Men de säger att de har varandra och alla fina vänner runtomkring som redan varit ett enormt stöd. De vet ju också att pappa skulle velat det om jag trodde mig orka.

Niclas har varit ett enormt stöd och en underbar vän i allt detta. Han har ringt en massa och sonderat olika alternativ. Men viktigast av allt så säger han: ”Om du vill åka och tror dig orka så åker vi. Men känner du på startlinjen att det inte funkar så åker vi hem. Känner du efter en mil att det inte funkar så åker vi hem”

Därför har vi nu köpt nya flygbiljetter och vi flyger från Sverige på torsdag istället. Denna tur har nu blivit något helt annat än vad det var tänkt från början. Jag gör den såklart för min egen skull och därför att jag vill. Men det känns väldigt fint och viktigt att få göra det som en hyllning till min pappa och för att hedra hans fina minne.

Under förutsättningen att min mamma och syster mår så bra det går i denna situation så tror jag dessutom att detta kan vara det minst dåliga för mig. Att få åka skidor och använda kroppen är något jag mår väldigt bra av. Under en långtur får jag dessutom mycket tid för reflektioner och kommer få tid att bearbeta sorgen. Dessutom kommer jag konstant vid min sida ha ett enormt stöd i en av mina allra bästa vänner. Med det sagt tror jag du förstår att jag trots allt vill åka till Yukon.

En sista vallning

På startlinjen kommer jag stå med ett par fantastiska skidor. Det sista paret min pappa vallade. Den vallningen var till och med något av det absolut sista han gjorde här livet. Till slutet var han full av goda gärningar. Att få skida på dom kommer kännas stort och fint.

Pappa älskade att höra mig berätta om mina skidturer och med mammas hjälp framför datorn så läste han allt jag skrev. Dessutom har han varit med på många av föredragen jag hållit. Jag hade sett fram emot att få berätta för honom om Yukon men jag tror att han på något sätt får ta del av turen ändå. Kanske berättar vår skapare hur det går för oss under deras skidturer, pappa kommer att lyssna så intresserat. Eller kanske så har de möjligheten att ibland till och med skida med oss emellanåt. Oavsett vilket så kommer han i alla fall att vara fullt närvarande i mitt hjärta.

Glid i frid, älskade pappa!

Pappa under en av sina många skidturer i Hacklarsbo.

Pappa under en av sina många skidturer i Hacklarsbo.

Till sist några visdomsord

Jag har haft många tunga men fina samtal de sista dagarna. Något i samtalen som verkligen berör är när jag pratar med jämngamla vänner. Många har sina föräldrar kvar i livet och tänker såklart tanken att det kunde varit någon av deras föräldrar. Pappa var nämligen fullt frisk, åt inga mediciner och motionerade nästan dagligen men ändå hände det!???
Jag vet att pappa älskade mig och han visste att jag älskade honom. Men det kan aldrig sägas för ofta. Om du idag inte redan sagt det till dina nära och kära vad de betyder för dig så tycker jag du ska göra det på direkten. Då vet jag att det kommer spridas så otroligt mycket värme och kärlek runtom idag. Men framförallt så får min älskade Pappas bortgång mitt i allt elände betyda något otroligt fint för väldigt många människor. En tanke som rör mig till väldigt stora tårar. Så se nu till att göra det!

Stort tack till alla er som tänker på oss anhöriga i denna svåra stund. Er omtanke och värme betyder otroligt mycket.

/David

Annonser

22 thoughts on “En älskad far har skidat ur tiden.

  1. Det ofattbara har hänt. Tack för att du har orkat berätta om din pappa. Fint. Ber för hela familjen. Kram från Monica Gustafson Mullsjö

  2. David. Så fantastiskt bra skrivet. Din far Sture var verkligen en god vän. Alltid!
    Ingemar Sunbring

  3. Vilken kärleksfull beskrivning av din far David.
    Kärlek är ett verb och visas bäst utifrån handling vilket han verkade vara ett utmärkt exempel på.
    Våra tankar går till dig och din familj.
    Daniel Bentzer med familj.

  4. David, jag sitter här med tårfyllda ögon och läser dina innerliga, kärleksfyllda ord om pappa Sture. Han har liksom du alltid varit föredömen för mig. Osjälviskhet, ödmjukhet, lyssnande, envishet och kärlek till varandra har alltid varit så självklart. Sture är med dig under ditt äventyr och hjälper dig med all sin hjälpsamhet och omtanke. Var rädd om dig David, du är en otrolig kille. Hälsningar Jonas

  5. Fantastiskt vackra ord om fina minnen och hoppet om himlen som vi kan hålla fast vid. Ber för er i sorgen efter pappa och att hoppet du talar om ska fortsätta bära er.

  6. Jag blev så ledsen av att höra om Sture. Tack för det du delar David, berörde på djupet. Vet att du,Sara och Rakel finns i våra tankar och böner. Kram Pauline och Albin

  7. Så underbart skrivet David ! Tomrummet efter Sture är obeskrivligt ! Han var en trygghet och en vardagshjälte , ett föredöme ! Hans omtanke och kärlek lever alltid i våra hjärtan ! Vi tänker så mycket på er ! Maggan o Pelle

  8. Så vackert skrivet om en vacker människa!!! Jag tror säkert att din far kommer att vara med dig på alla kommande äventyr även om du inte ser honom.
    Inger i Grövelsjön

  9. Våra tankar finns hos er, så fint skrivet, och otroligt sorgligt.
    Lycka till i Kanada! kram julia (från sevdabo)och Hans

  10. Det är med stor sorg vi tog emot beskedet, och håller med om allt du så fint skrivet, Sture var alltid en hjälpande person i alla lägen. Jobbade i bakgrunden och av ren kärlek. På mitt skrivbord har jag en täljd gubbe som jag länge gillat och för all tid kommer att påminna om en aktad man.
    Tycker du tänker helt rätt David, det är säkert så han hade velat.
    Kram från oss, vi deltar i er sorg.
    Karin o Daniel Ljunggren

  11. Beklagar verkligen sorgen. Förstår att det är ett svårt beslut att åka till Yukon, men tror ambulansföraren har rätt. Du vet aldrig om du orkar förrän du har försökt, så jag håller tummarna för att allt ska bli så bra som det går för er, och det är fint att du har en vän som Niclas. Din pappa kommer vara med dig på sitt sätt.

  12. Så fina ord om Sture. Jag har fått en hel del enkla snickartips av honom när vi jobbat tillsammans. Tack. Han såg ofta smidiga lösningar på ”problemen”.
    Det var alltid roligt och smidigt att jobba med Sture.
    Ni finns i mina tankar o böner.

    /Urban

  13. Så fin skrivet David! Tänker mycket på dig och hela familjen nu i detta svåra… Lycka till på ert äventyr!
    / Anna Jakobsson

  14. Fantastiskt bra skrivet David! Jag tänker också på alla fantastiska uppesittarkvällar där Sture också lagt ner arbete bakom vissa grenar. Mycket att glädjas åt och minnas. Vi ber för er och är tacksamma för ett hopp om en evighet där vi möts igen. /Therese

  15. Så fint skrivet,
    Tänker på alla de gånger han varit hemma hos oss och arbetat.
    Vi vet att han är på samma ställe som min pappa, kanske han kan få honom åka lite skidor där uppe.
    Ni finns i våra tankar.
    Micce Rosén med familj.

  16. David, jag gråter när jag läser. Din fina hyllning till din far och din stora sorg och saknad berör mig djupt. Jag tar även till mig dina avslutande visdomsord och funderar på hur jag ska kunna tillämpa dem i mitt eget liv. Mitt i allt glädjer det mig att du och din far verkar ha haft en finfin relation under den tid som gavs. Stort lycka till i Yukon. Jag kan se framför mig hur din far sitter på sitt moln och följer sin son med intresse och stor stolthet. Skida på! Kram /Pia Sjöholm i Västervik

  17. Så vackert skrivet om en älskad familjefar och en fin människa som tyvärr rycktes bort alldeles för tidigt. Håller tummar och tår att äventyret som nu väntar kommer att lyckas. Karin & Magnus

  18. Hej David,
    Jag känner dig inte alls. Hamnade på din blogg via ett delat inlägg på FB. Din text kunde lika gärna handlat om min pappa, även om han inte åkte skidor. Han fick flytta hem lite tidigare under 2014.
    Jag är övertygad om att våra resp fäder har det gott hos den store mästaren. En snickare och en rörmockare.
    Samme mästare som kommer skida med er i Kanada. Lycka till och God Bless! /David Green

  19. Så fint skrivet! Tack för kloka ord!
    Vi känner med er och tänker på er i er stora sorg.
    Önskar dej stort lycka till på din resa, David.
    Gunilla & Danne

  20. Så vackert du skriver om din älskade pappa David! Det berör verkligen! En sådan otrolig förlust för er i familjen men även för många andra i Stures omgivning. Tänk att få ha haft en sådan far och alla underbara minnen av honom! Ni finns i våra tankar och böner. Lycka till i Kanada!
    Helén och Peter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s