Morgonen började bra. Vi klev upp kring 6.30. Linnea pysslade på i tältet med att plocka ihop all utrustning. Jag förberedde frukosten. Mitt i allt hör jag mig själv bryta tystnaden genom att ropa ”stanna Storm”.

Storm har utvecklats till den perfekta kanothunden. Om än en smitningsbenägen sådan…

Storm smiter och blir borta i flera timmar. Jag bestämmer sig snabbt för att gå iväg i samma riktning för att leta efter honom och efter mobiltäckning för att informera närliggande turistanläggningar, polis och sameby. Med mig tar jag karta, kompass, nödsändaren, förstärkningsplagg, mobil och några bars. Linnea blir kvar i lägret ifall han kommer åter. Vi gör upp en plan. Om jag inte är tillbaka i lägret innan kl.15 så ska Linnea gå iväg själv till DNT Svukuriset Fjellhytta 20 km bort. Lämna knoten och ta hand om den vid ett senare tillfälle.

Overkligt att han är tillbaka

Efter ca 3,5 h dyker Storm upp vid lägret hos Linnea. Hon har dock ingen mobiltäckning och kan inte kontakta mig för att berätta. Det känns nästan overkligt att se honom när jag kommer åter till lägret ca 2 timmar senare. Han mår bra. Någon sliten klo är den enda blessyren.

Genom att binda ett rep längst fram och längst bak i kanoten kan den tryggt manövreras ner i forsen.

Vi får i oss lunch oss paddlar iväg. Dagen består av många lyft och tågning av kanoten. På två ställen går tyvärr duken på kanoten sönder. På grund av lågt vattenstånd bär vi kanoten säkerligen fler gånger än vad vi i normalfallet skulle behöva, men vissa passager försöker vi att paddla och att tåga oss förbi. Många stenar som sticker upp och i princip varje varje fors vi testar att paddla så bromsas vi upp av stenar som ligger just under vattenytan. Vi får laga de små hål som har blivit med extraduken som vi har med oss.

Framme vid DNT Rövollen

Kring kl.20.20 anländer vi till DNT Røvollen. Vi sover inne i natt. Det är groteskt mycket mygg där stugan ligger i skogen. Dessutom helt vindstilla.

Genom Femundsmarka har det blivit en del lyft förbi för grunda och branta forsar.

Dagen har sammanfattningsvis varit tuff, både fysiskt och psykiskt. Att Storm smet iväg var det värsta, men han kom tillbaka tack och lov. Det är många känslor som blandas. Glädje och lättnad att få se honom igen. Ilska och ånger hur vi kunde låta det ske, han är ju vårt ansvar. Skam över att bära skulden i att Storm kanske orsakat skada. Tacksamhet över alla som hjälpt till på olika sätt.

Vad gäller själva paddlingen har den varit lite mer spännande än vad den hade behövt vara. På ett ställe höll dessutom kanoten på att välta och tog in vatten. Men det löste sig. Imorgon siktar vi på att ta oss till Femunden.

Ansträngning: 5

Vyer: 5

Väder: 5

Lunchplats: 3

Storms beteende: 1 på fm och sen 3 resten av dagen

Ha det bra!

Niclas