Tresticklans Nationalpark

KORTFAKTA TRESTICKLANS NATIONALPARK

Bildad: 1996
Sevärdheter: Orshöjden, Halleleden, Orshöjdsleden till Nordkas, Tresticklaleden. Tresticklan är den största väglösa och obebyggda skogstrakten i södra Sverige.
Åtkomst: Med bil. Kör norrut från Ed längs väg 2183. Några kilometer norr om Rävmarken ta vänster på grusvägen som leder till nationalparkens östra entré. Skyltat från Ed, ca 15 km. Vid östra entrén finns parkering, informationstavlor, fikabord och dass.

Tresticklans nationalpark bildades 1996 och ligger i Dals-Eds kommun, i Dalsland. Parken utgör södra Sveriges största sammanhängande vildmarksområde.

Sprickdalslandskapet tillsammans med naturskogar av urskogskaraktär bildar en säregen natur med vidsträckta åsryggar i nord/sydlig riktning och dalar med våtmark eller långsmala sjöar. Landskapet är kuperat och skogen är orörd från modernt skogsbruk. En större brand härjade i området runt 1830-talet så de flesta träden är av samma ålder. Gamla tallar dominerar och lockar hackspettar, tjäder och orre.

Det finns utmärkta vandringsleder i nationalparken och gott om fina tältplatser.

Nationalparken nås enklast från östra entrén. Från själva parkeringen finns markerad led till parkgränsen (ca 0,6 km). Vid gränsen finns en skärmutställning om parken. Från denna entré är det bara 3,5 km till Norge via Halleleden. Där finns Budalsvika, en DNT stuga som inbjuder till övernattning.

Från Halleleden kan du ansluta till Tresticklanleden som tar dig ner vid sjöarna Lilla Tresticklan och Stora Tresticklan. Ett sjösystem med uddar, vikar, sund och öar. Vid ett framtida besöka i parken skulle jag definitivt vilja paddla för att utforska området. Har försökt finna information om huruvida fiske är tillåtet eller inte i nationalparken men kan inte hitta något i de skriftliga föreskrifterna. En kontakt med förvaltningen behövs för att utreda frågan. Klokast är dock att agera enligt försiktighetsprincipen vid oklarheter, dvs betrakta allt som uttryckligen inte är tillåtet som förbjudet. Tresticklanleden blir totalt 8 km tur och retur från den östra entrén. En lagom dagstur med tid för flera fikaraster och njutarstunder.

En liten avstickare från Tresticklanleden leder upp på Orshöjden, områdets högsta punkt 275 meter över havet. Utsikten är tämligen begränsad på grund av skogen. Leden förbi Orshöjden fortsätter ner till parkens södra entre, från vilken en markerad stig leder hela vägen till Eds samhälle.

Karta Tresticklans Nationalpark.

Trots att Tresticklanområdet vid en första anblick kan tyckas ogästvänligt med sin kuperade terräng och bitvis steniga mark har platsen varit bebodd av nybyggare i flera torp fram till 1904. Kulturlämningar efter torpen finns bevarade och utmärkta på kartan.  Det finns även andra spår efter mänsklig verksamhet i form av gruvdrift och kolbottnar. Kolen var en viktig produkt för gruvnäringen. Kolen klarade inte långa transporter på grund av sin porösa struktur utan behövdes skapas lokalt.

Tresticklans nationalpark är verkligen värd ett besök! Gör en dagstur, ta med tältet eller spendera någon natt i DNT-stugan i Budalsvika. Naturen är enastående vacker och vandringslederna fina. Det enda negativa vid besöket var mängden fästingar som fastnade på hunden Storm (plockade 30 st under och efter besöket så långbyxor rekommenderas!) och en massiv mängd knott.

/Niclas

Epilog – Nordens längsta vattenväg 

Fakta Nordens längsta vattenväg

Start: 30 juni 2018 Käringsjön, Härjedalen
Slut: 31 juli 2018 Långedrag (Göteborg)
Antal dagar totalt: 31
Paddlingsdagar: 28
Vilodagar: 3
Antal nätter i tält: 17
Paddlad sträcka: 805 km
Snittsträcka per dag: 28,75 km
Längsta sträcka: Snerta – Fredbo 43 km
Kortaste sträcka: Karlstad – Skoghall 10 km
Farkost:
– Käringsjön – Skoghall Kanadensare Ally kanot
– Skoghall – Göteborg Havskajaker Prijot Touryak 500 och Prijon Touryak 470 LV

Det började med att jag en blåsig oktoberdag bläddrade i boken ”Nordens längsta vattendrag” för mer än två år sedan. Det slutade med en 31 dagar lång paddeltur från Härjedalen till Göteborg.  Den boken är inspirationen till denna tur.

lrg_dsc03315

En start med tydligt mål. Foto: Mats Bentzer

Jag presenterade idén för Linnea under vintern 2016. På sommaren 2017 bestämde vi oss för att sluta fundera och börja göra. Paddlingen längs Nordens längsta vattenväg skulle bli verklighet kommande sommar. Så med ett år kvar till start började vi på allvar att planera.

Paddling i Aclima
Storm lär sig gilla livet i kanot. Foto: Roger Strandberg

Förberedelserna har innehållit allt ifrån kartstudier, jagat information om de olika vattnen, test av utrustning, paddelträning och inte minst att lära vår hund Storm att trivas i kanoten. Vår ambition har hela tiden varit att ha honom med men vi var länge osäkra om det skulle funka. Sista turen innan avfärd hittade han dock lugnet och vi beslutade att han kvalade in. Det är vi glada för. Att långtura med sin hund är en extra dimension.

Naturen längs vår färd har varit varierad. Det började med fjäll. Hemtamt och vackert. När den sista trädfria toppen hamnat bakom våra ryggar i Trysil tog de djupa skogarna i norra Klarälvdalen vid. I takt med minskad fallhöjd ökar älvens kurvor markant. Den låga vattennivån tvingade oss att hålla huvudfåran, den så kallade ”kungsådran”. Det betyder att vi måste följa älvens ytterkant, därmed den längsta vägen. I Vänern fick vi uppleva fantastisk skärgård med ett myller av små öar, vikar och uddar. De längre passagerna med öppet vatten var extra spännande. Vidare söderut mot jordbruksmarker och en tilltagande civilisation för att avslutas där älven omgärdas av tunga industrier och trafikeras av stora färjor.

Även vattnets karaktär har förändrats drastiskt längs färden. Vi har paddlat allt från stora sjöar, små åar med strida strömmar och forsar till lugnflytande älv. Alla med sina tjusningar och utmaningar. Delar av färdvägen har inte varit möjlig för oss att paddla. Ibland har strida forsar, lågt vatten och den mänskliga påverkan i form av kraftverk och slussar tvingat oss till lyft. Vissa enkla och planerade, andra helt oförberedda och krångliga. En sak är säker. Långa paddlingar kommer nog alltid innebära en del lyft. Det är jag nu mentalt förberedd på.

DSC04964

Prijon Touryak från Kajaktiv. Foto: David Erixon

Inför korsandet av Vänern bytte vi vår Ally kanadensare mot varsin havskajak från Prijon och därmed tog Storms resa slut. I en kajak ryms inte 25-kilo hund.

DSC04872

Glada turkamrater! Foto: Linnea Nilsson-Waara

Men efter att vi korsat Vänern fick vi nya turkamrater i dagarna två. Lars, Håkan och David hängde på. Så otroligt kul att få återförenas med David på långtur!

Jag har paddlat tidigare. Både kanadensare och kajak. Men erfarenheten är begränsad. Därför bestämde vi oss att gå en kurs i paddling via Älvdalens Utbildningscentrum när tillfället dök upp. Mycket nyttigt. Men ändå kändes det väldigt spännande att bege sig ut på denna långtur. Lärdomarna har varit många. Men oavsett om jag tar mig fram vandrandes, skidandes, cyklandes eller paddlandes är essensen i att vara på långtur den samma; storslagen natur och det enkla livet. Att fokusera på att röra sig framåt, äta och sova. Ett liv fritt från abstrakta och mentala problem. Fritt från köer, försenad kollektivtrafik, tider att passa och konsumtion. Det är ”hands on” som gäller. Är du hungrig, ät. Är du törstig, drick. Är du kall, klä på dig och rör på kroppen. Problemlösningen är basal. Det är lätt att må bra.

img_4146

Bohus fästning. Foto: Niclas Bentzer

Den sista dagen vaknade vi i Kungälv och beräknade 29 kilometrar till havet. Till slutmålet. Innan lunch hade vi avverkat 15 av de 29. Det är lätt att börja slappna av. Tro att det är klart. Men det fanns ett orosmoment kvar mellan oss och slutstationen. Göteborgs hamn. Vältrafikerad av både fritidsbåtar och stora färjor vilket resulterar i vågor från alla håll samtidigt. Dessutom motvind och returvågor som studsar runt mot kanalens branta väggar. Ett kokande bubbel som kräver full koncentration av paddlaren. Sightseeingbåtarna Paddan rör sig snabbt kors och tvärs över vattnet. Likaså kollektivtrafikens båtar. Det känns faktiskt olustigt att vara på platsen. Vill snabbt därifrån. Vid Stenaterminalen stod stora färjor vid hamn. När vi närmade oss slog klockan två och trossarna till Stena Gothica lossas från kajen. Vi retirerar och söker skydd bakom en kaj. Lukten av fiskehamn var påtaglig. Färjan kränger sig loss från kajen, vänder ett halvt varv och sätter iväg mot havet följt av ett pärlband fritidsbåtar som väntat in färjans manöver. När kusten är klar glider vi fram från vårt gömställe och fortsätter ut. Ett ovärderligt redskap är appen Marine Traffic. Där syns alla stora båtar och deras färdväg. Med hjälp av den kan vi planera och undvika att sätta oss i obekväma situationer.

Till dig som funderar på att paddla Nordens längsta vattenväg är min rekommendation att överväga att svänga höger i Kungälv och istället följa Nordre älv ut till havet och på så sätt undvika Göteborgs hamn.

Minnet är nog positivt selektivt. Det tråkiga och jobbiga verkar försvinna först ur medvetandet. Kvar blir det lustfyllda och ljusa. Så i denna stund framstår hamnen i Göteborg som det tuffaste hindret på vägen mot havet, fysiskt och mentalt. Även om lågt vatten tvingat oss till otaliga lyft av eländig karaktär balanserades på spetsiga stenar med stor ryggsäck och 20 kilo kanot med myggen obarmhärtigt bitandes på kroppen. Men sanningen är den att de lite jobbigare perioderna faktiskt är viktiga under en tur. Och även i det civiliserade livet. Dem gör att stunderna när allt flyter som de ska blir extra njutbara. Kalla det balans, ying & yang eller vad du vill. Det behövs kontraster för att förstärka upplevelsen. För att förstärka livet!

Inspirationen till upplevelser finns ständigt närvarande runt omkring oss. Så tänk dig noga för innan du bestämmer dig för att bläddra i en bok, för det kan resultera in en nyfikenhet som inte kan tystas utan som kräver ditt fulla engagemang för att tillgodoses. Undra om jag inte tar en sväng till biblioteket under veckan.

Avslutningsvis vill jag rikta ett tack till alla som gjort denna tur möjlig!

/Niclas

Dag 31. 30 juli. Kungälv – havet utanför Göteborg, 29 km

Det började med en bok som heter ”Nordens längsta vattendrag” för mer än två år sedan. Nyfikenheten när jag bläddrade igenom dess sidor blev till en låga av upptäckarlust som endast kunde tillfredsställas genom att genomföra. Vi har planerat denna tur i över ett års tid och idag nådde vi slutdestinationen efter 31 dagar och 805 kilometer (enligt mätning av våra GPS klockor). Från källan i Käringsjön som ligger i Härjedalen till havet utanför Göteborg. Vi har paddlat Nordens längsta vattenväg!

Två glada paddlare framme i Göteborg.

Känslorna var varit många under dagen. Den som skulle bli turens sista. Självklart infinner sig en stolthet att vi lyckats genomfört turen på det sättet vi velat och mått bra hela tiden. Vi är glada över att få komma fram, men samtidigt kryper vemodet på, för nu är det ju slut. Både jag och Linnea älskar turlivet. Naturupplevelserna, enkelheten som det innebär och att få umgås med varandra. Men nu är det över. I alla fall för denna gång.

Välkomstkommitté ända från Grövelsjön.

Christina och Anders Ejdervik.

Foto: Niclas Bentzer

Målgången blev något alldeles speciellt. Våra vänner Anders och Christina från Grövelsjön välkomnade oss till Göteborg och detta fina mottagande glömmer vi aldrig. En kaffeburk av näver tilldelades oss hängandes i ett band likt en guldmedalj. Därefter bjöds vi på gofika och en avslutande kall öl. Efter ett tag dök vår vän Johan upp. Han bor på Tjörn tillsammans med sin familj. Han kom enkom för att hämta oss och köra våra kajaker till Kajaktiv på Tjörn. Vilken hjälte! Dessutom har vi bjudits på enastående middag, varm dusch, trevligt samkväm, golftävling i trädgården, sovplats, mys med tre dagar gamla kycklingar och imorgon skjuts till tåget som tar oss till Falun. Vi är lyckligt lottade som har så fina människor i våra liv.

Hela turen kan lättast sammanfattas som upplevelserik. Visst har det många gånger varit kämpigt, både fysiskt och psykiskt. Speciellt när Storm smet och vi trodde att han var förlorad, eller då vi fick bära kanot och packning i fyra kilometer i obanad fjällterräng. Anspänningen inför korsningen av Vänern har varit hög. Men vi har fått uppleva storslagna fjäll, dånande forsar, spegelblanka sjöar, djupa skogar, kristallklara vatten, roliga människor och inte minst fått umgås med varandra!

Några höjdpunkter från turen. Ett spegelblankt Femunden med Rendalssølen som utsikt toppar listan. Norra Klarälven med den dramatiska dalgången, fina paddlingssträckorna och sandbankar som inbjöd till härliga bad är en fin upplevelse. Skärgården kring Lurö får högsta betyg. Listan kan göras lång. Den största behållningen, liksom vid alla andra turer är ändå mötena med människor. Både de som vi redan känner som kommer och hejjar på oss till nya bekantskaper vi stöter på.

Det kommer en utförligare sammanställning framöver. Nu ska vi njuta av allt vi har fått vara med om och vila rumporna från att sitta 10 timmar per dag.

Tack för denna gång!

Stort tack till alla som på olika sätt har stöttat oss, både via sociala medier och i verkliga livet.

/Niclas

Dag 30. 29 juli. Lilla Edet – Kungälv, 37 km

Näst sista dagen på denna tur. Imorse hade vi 65 km kvar till havet efter att sista slussen i Lilla Edet passerats. En märklig känsla infinner sig om att snart är denna tur, som vi har planerat i ett års tid, över. Tur det finns nya saker att upptäcka!

Paddling på Göta älv.

Det märks på våra kroppar att de nu har anpassat sig till kajaklivet. Vi kan paddla längre sträckor utan att behöva gå i land för att sträcka på benen. Men det börjar också strama lite i axlar och ryggar.

Bohus fästning har gett namn till landskapet Bohuslän.

Foto: Niclas Bentzer

Dagens destination blev Kungälv som har en intressant historia som bl.a. kan skådas i Bohus fästning. Den började att byggas 1308 för att stärka Norges dåtida sydgräns. I mitten på 1700-talet avvecklas fästningen och är numera en restaurerad ruin belägen på en 40 meter hög klippa på Bagarholmen i Nordre älv.

Kexfabriken lägger snart ner och flyttar produktionen till Lettland.

Imorgon beräknar vi att paddla in i centrala Göteborg och vidare ut i havet som enligt Fiskeriverket tar vid längs en linje från nordligaste udden på Älvnabben vid Västerberget i Långedrag över Knippelholmens fyr till västra piren vid Arendals småbåtshamn på Hisingen.

Vi har då gjort vattnets resa från källa till hav längs Nordens längsta vattenväg.

/Niclas

Dag 29. 28 juli. Vänersborg – Lilla Edet 34 km.

Från marinan i Vänersborg paddlade vi över den lilla Vänernviken Vassbotten och in i den grävda kanalen Karls grav som stod färdig 1752 för att kunna leda sjötrafiken mellan Göta älv och Vänern förbi fallen vid Vargön och Önafors. Kanalen är nästa 4 km lång och därmed ett imponerande bygge med tanke med vilka resurser som stod till förfogande på 1700-talets mitt.

Slussen i Brinkebergskulle.

I Brinkebergskulle som sammanfogar Karls grav med Göta älv fick vi träffa på vår första sluss. Vi tror att det inte är tillåtet att slussa med kanot och har gjort den egna bedömningen att det innebär för mycket risk. Därför har vi inte tagit reda på om det är tillåter eller ej. Innan slussen på den östra stranden fanns en bra brygga att ta upp på. Sen tog vi bron över slussen och satte i några hundra meter söder om slussen på den västra stranden.

Slusscaféet i Trollhättan.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vitaminer och så där.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

I Trollhättan väntade ytterligare slussar. Vi plockade upp på västra stranden precis innan Slusscaféet där det fanns en bra brygga. Vi lunchade på caféet och rekommenderar ett besök! Missa inte chokladbollarna! Linneas kompis Janne som bor i närheten kom förbi. Han är en inbiten traillöpare och kan nog de flesta stigarna i området kring Vänersborg och Trollhättan.

Den ursprungliga slussen i Trollhättan som användes på 1800-talets början.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Alltid kul att träffa på bekanta!

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter lunchen lastade vi kajakerna på vagnar och rullade genom slussområdet. Ett fantastisk ställe där de gamla slussvägarna från 1800 och 1844 finns bevarade. Den som används idag invigdes 1916. Janne som är hemma i området och dessutom historielärare i grunden gav oss en guidad tur. Området är trevligt och har mycket att erbjuda, även till dig som inte åker båt.

Göta älv trafikeras av stora lastfartyg.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Delar av Göta älv är smal och det är olämpligt för oss i små kajaker att möta stora båtar på dessa ställen. Tack vare appen Marine Traffic kan vi dock hålla koll på båtar och planera vår framfart.

Vi hade ställt in siktet på Lilla Edet men halvvägs mellan Trollhättan och Lilla Edet drog ett oväder in. Även om vi endast träffades av några få regndroppar så orsakade den starka motvinden att vår fart framåt kraftigt sjönk. Vi började kolla efter tältplatser. Men vips drog ovädret förbi och vinden avtog. Nu är vi i Lilla Edet och imorgon ska vi lyfta förbi turens sista sluss. Turens sista mänskligt skapade hinder.

/Niclas