Idag har jag haft besök av Love. Ett av mina syskonbarn. Han är två år och bangar inte för att sticka ut på en upptäcktsfärd i skogen här hemma i Sundborn. Med på turen var också Emmy och hennes pappa Markus.
Bara en kort bit från där vi bor finns ett vindskydd med en grillplats vid vattnet. Stora tallar. Stenar i olika storlekar som man kan klättra på, hoppa från och gömma sig bakom. Stigar som slingrar sig åt olika håll inbjuder till små upptäckter. Det sticker upp rötter och tvååringar iförda gummistövlar snubblar, reser sig och springer vidare. En sten som lutar blir till en rutschkana och stocken blir till en gungbräda. Plötsligt förstår jag storheten med bävernylon.
Vi leker kurragömma. Kanya, min åttaåriga tik, älskar att leta. Speciellt om det finns en godbit nära till hands när dom som gömmer sig blir hittade.
Vi hjälps åt att preppa brasan. River näver från björkveden och samlar den i en hög. Ett, två, tre FYR och tändstickan tänds. En kort stund senare sprakar lägerelden och röken stiger mot skyn. Den värmer och fascinerar. Äppelhalvor och banan smakar gott.
Det fina med att var ute med barn är att jag måste omvärdera hela närområdet och naturen, använda fantasin. En sten blir ett berg. En kotte med några pinnar blir ett får och vips, så har man en hel lantgård. Ner på knä, koppla på makroperspektiv och kliv in i de små tingens värld. Lyft på ett löv och studera gråsuggan därunder. Tillsammans med barnen blir närområdet nyupptäckt. Trots att jag själv har lekt i dessa skogar som barn, strövat i dem som vuxen, kan varenda stig och sten så är det som att jag är här för första gången igen. En speciell känsla, en känsla av att världen helt plötsligt blir oändligt stor och genast har så många fler upplevelser att erbjuda. Det känns värdefullt att ibland få återupptäcka världen med ett barns ögon.
På Fjällsäkerhetsrådets hemsida finns bra tips för att göra utevistelser med barn till en lyckad upplevelse.
/Niclas