Ett av mina absolut största intressen är fiske. Tyvärr ägnar jag det numera allt för lite tid.Men i förrgår stack jag iväg på öringjakt! Jag gillar all typ av fiske med handredskap. När isen lagt sig är det spännande att pimpla efter röding. Att få sitta i sin eka en ljum sommarkväll och titta på ett flöte som guppar i solglansen samtidigt som storlomens sång ekar över sjön är fantastiskt. Men det jag tycker är allra roligast är att, utrustad med flugspö, försöka lura en öring eller harr att hugga på min fluga i något fint strömmande vatten.

Flugfiske handlar om att försöka få fisken att ta betet genom att imitera naturens egen gång. Som fiskare befinner man sig då på fiskens hemmaplan. Det är komplext. Många faktorer att ta hänsyn till för att fisken ska bli intresserad av betet. Allt ifrån att välja rätt fluga genom att studera vilka insekter som rör sig runt och som fisken kan tänkas äta, till att kunna läsa vattnets rörelser för att hitta platser där fisken står.  Tekniken för att presentera flugan för fisken på ett naturligt sätt är avgörande för utgången av fiskens beslut att ta den eller ej.

Öringen är en lurig fisk. Den är ofta skygg och lättskrämd. Den måste närmas med försiktighet för att inte försvinna bort. Öringen är mestadels nattaktiv, och påbörjar sin jakt när skymningen kommer. Väl framme vid vattnet visar det sig snabbt att öringen är hungrig. Den vakar, vilket betyder att fisken äter insekter som rör sig på ytan. Valet av fluga blir genast lite enklare. Jag väljer en som flyter. En imitation av en slända. Grovt kan man skilja mellan torrflugor (som flyter och imiterar insekter som exempelvis sländor) och våtflugor (som sjunker och exempelvis kan imitera småfisk). Jag smyger mig fram till vattnet uppströms från ett vak jag sett och lägger ut.

Våtfluga – Streamer som imiterar småfisk

Torrfluga – imitation av rockenslända

Sakta fiskar jag mig nedströms och öringen fortsätter att vaka. Det är spännande. Jag lägger ut flugan uppströms vaket och låter den följa strömmen ner precis över där öringen senast gick upp och plockade en insekt på ytan. Inget hugg. Jag provar några gånger till. Inget händer. Jag byter fluga till en annan och provar igen. Tyvärr utan framgång. Fisken har nu slutat vaka. Kanske skrämde jag den trots allt. Klockan är efter midnatt. Det är fortfarande varmt. Det dunkla ljuset gör det svårt att att se vad som händer där ute. Jag får förlita mig på känsel och hörsel. Det blir inga mer vak och denna gång får jag vända hem utan fångst.

För mig är fiske såväl naturupplevelser som rekreation. Nästan meditation. Alla sinnen i kroppen riktas mot samma sak. Alla tankar som inte rör det som händer här och nu upphör att existera. Det är skönt att kunna få sådana stunder. Sen finns alltid spänningsmomentet där, så länge linan är i vattnet finns chansen att fånga en fisk. Kanske den  största jag någonsin fångat. Men oavsett om det blir fångst eller ej så har timmarna som passerat satt sina spår, i kropp och själ.

/Niclas