Fiskelycka i Anarisfjällen

Ett fjäll. En avlägsen stuga. Vattendrag, fiskespö och trevligt sällskap. Där finns alla ingredienser till en helg fylld av upplevelser.

Anarisfjällen ligger insprängda mellan Oviksfjällen och Lunndörrsfjällen. Sydöst om Vålådalen. En ofta bortglömd pärla. Eller allt för avlägset från fjällets övriga infrastruktur av stugor och stationer för att bli ett alternativ för vandrare och skidåkare. Ett enastående fjällområde där massivet med Stora Anahögen (1423 möh) som högsta punkt i öster omges av en mer vidsträckt platå som sakta övergår i skogslandskap. I gränslandet mellan fjället och skogen, i Tossåsens sameby, ligger sjöar och vattendrag som är ett paradis för den som gillar fiske. Öring och röding. Där ligger också STFs minsta fjällstuga, Anarisstugan. Som också är den minst besökta enligt statistiken.

IMG_0915

I Vallbo går starten över en äng.

Vår vandring till Anarisstugan startar i Vallbo. Den lilla fjällbyn i södra Årefjällen. Kör grusvägen nedanför det lilla vita fjällkapellet så kommer en parkering med utedass, informationstavlor och riktningsvisare. En av startplatserna för sommar och vinterlederna in i Vålådalens fjällområde. Härifrån går leder vidare mot såväl Lunndörsstugan (14km) som Vålådalen (6km) och Anarisstugan (19 km).

Anaris förknippas av vissa med den tragiska olyckan som skedde i februari 1978 då åtta personer miste livet på fjället efter att vädret hastigt växlat. Platsen där olyckan inträffade är idag utmärkt med ett litet silverkors i terrängen.

IMG_0922

Gänget på tur till Anarisstugan.

Helgens tur är ett familjeföretag. Pappa Mats, syskonen Daniel och Ida samt sambo Linnea är med. Planen är att vandra till Anarisstugan för att stanna där i nätterna tre och ägna dygnen åt fiske, samkväm, god mat, myggjakt och kanske en välförtjänt sovmorgon. Det är sällan mina turer genomförs enligt modellen att stanna på ett och samma ställe. Vanligtvis blir det förflyttning till en ny plats varje dag. Men det finns så mycket att upptäcka på en plats, mer än man hinner på fyra dagar. Speciellt när det finns mycket vatten att fiska i. Så detta blir inte den sista ”stationära” fjällturen med basläger och dagsutflykter.

Vandringen från Vallbo går till stora delar i skogslandskapet. De första 12 kilometrarna slingrar sig stigen genom omväxlande skog och myrlandskap. Ibland öppnar sig den täta vegetationen och fjälltopparna visar sig. Efter sex kilometer vandring nås den lilla sjön med den lustiga namnet Tomröven. Fin plats för lunch!

IMG_9296

Tak över huvudet i Staalavielekåtan.

Staalavieliekåtan är en vackert restaurerad torvkåtan som erbjuder vandrare och skidåkare möjlighet att få tak över huvudet, eller för att komma bort från svärmen av mygg som beslutsamt vill dränera oss på blod. Den ligger ungefär halvvägs mellan Vallbo och Anarisstugan. En liten avstickare på ca 100 meter från sommarleden uppe på en höjd. En tydlig skylt visar vägen.

IMG_0961

Fjällvyer. Foto: Linnea Nilsson Waara

När vi passerar Tvärån börjar det stiga uppåt genom skogen som bitvis omsluter stigen tätt. Väl uppe på Staalavielies norra sluttning är vi äntligen uppe på kalfjället. Ett vackert panorama med fjäll, skog, och sjöar så långt ögat når. Även bebyggelse siktas i form av Ottsjö och masten på Middagsvalen. Åreskutans välkända profil reser sig i nordväst. Stigen är lättvandrad. I jämförelse med mer trafikerade områden som norra delen av Kungsleden är stigen här lyxigt slät då erosionen från trampande fötter ännu inte hunnit avlägsna jorden och blotta sten. Upp i passet mellan Kruptjie och Kraapa känns det bivis som att vi vandrar längs Bohusläns kustremsa och dess vackra klippor.

Trots att våra ryggsäckar väger relativt lite (någon vinflaska drar dock upp vikten en del) är det ändå skönt att stanna och knäppa av sig säcken. Det blir många fikastunder. Den sista på turens högsta punkt innan det vänder neråt till slutstationen. Vinden fläktar skönt och myggen har blåst bort. Under perioden utan mygg är det relativt enkelt att hitta en bra fikaplats. Håll koll på solens läge och vindens riktning. Men med mygg är det annorlunda. Då krävs en del vind för att det ska bli en behaglig stund.  Men inte för mycket så att det blir kallt. Ibland hade det varit bra med fjärrkontrollen till vädret.

Väl framme vid stugan blir vi välkomnade av stugvärden Camilla. Hon har sett oss på håll och möter upp ute på gårdstunet med saft och kex. Vilket värdskap! Camilla är blöt i håret och berättar att hon precis badat i tjärnen nedanför stugan. Termometern visade på +6 grader i vattnet. Då bestämde jag mig för att hygienen inte hinner bli kritiskt dålig tills på söndag om tvagning av kroppen uteblir tills dess. Linnea visade sig däremot vara tuff och trotsade vattnets låga temperatur.

IMG_9118

Linnea tar ett dopp i vattnet som mäter 6 plusgrader.

 

Stuglivet inbjuder till lugn och ro. Det basala får ta tid. Som att hämta vatten, värma det till disken och hugga ved. Stearinljusets sken lyser upp korten jag har på hand medan spelet fortsätter. Spader, hjärter, ruter och klöver. Det är på allvar men samtidigt oviktigt. Det smågnabbas och gliringarna flyger över bordet mellan deltagarna. Ett av stugans två fönster vätter ut mot tjärnen. Vinden har mojnat och vattenytan ligger spegelblank. Det har börjat vaka. Spelet pausas hastigt och inom några minuter står vi med spöna i högsta hugget, redo att lura fisken. Fisken äter sländor, men retsamt långt ut. Vi når inte vaken. Tar en paus för att se om fisken rör sig inåt land. Men vinden tilltar och vaken avtar helt. Vi gör några försök till men får vända åter utan minsta hugg men med ett antal nya myggbett inkasserade.

IMG_9007

Fisken vakar retsamt långt ut. Foto: Linnea Nilsson Waara

Att fisket runt Anaris har potential skvallrar inte minst de tre olika fiskecamperna om som ligger vid olika sjöar i området. Det är inte alla sjöar som är tillåtna att fiska i med det ordinarie fiskekortet för Renbetesområdet i Jämtland/Härjedalen. Tänk på att det är upp till dig att ta reda på vilka regler som gäller. Mer information och köp av fiskekort kan du hitta här:

www.fjallfiske.nu

Fiskelyckan vänder för oss på fredagen och öringen tar. Trots att vi är mitt i sommaren ligger nattemperaturen på cirka 5 grader. Obehagligt kallt kan tyckas. Men en fördel är att ett par öringar kan sparas. Nystekt öring till frukost är lyxigt.

IMG_1144

Pappa Mats landar första öringen. 

Under lördagen vandrar vi iväg till Sönner Långtjärnen. En vacker fjällsjö med klart vatten och stenig botten. Rishedar och myr kantar den östra sidan. Lättfiskat med både flugspö och kastspö. En liten vind i luften så jag har inga förhoppningar om vakande fisk. Men min förvåning är stor då vi närmar oss sjön och ser hur fisken hoppar trots krusningar på vattnet. Hjärtat börjar slå i kroppen. Det tar inte lång tid innan den första kampen med en vacker öring är ett faktum. Gyllene gul med svarta prickar likt en gepard. Nappvilligheten fortsätter och innan fisket är avslutat har alla i gänget fått känna på fisk. Fina storlekar på runt kilot. Det är svårt att beskriva lyckan i kroppen när en öring i full fart tar sats och fullkomligen attackerar bytet du presenterat och sen rusar iväg genom vattnet. Några öringar får följa med hem för att bli till middag. Vi tar med en extra för att dela med oss till stugvärden. Färskvaror brukar uppskattas av den som befunnit sig ett par veckor ute på fjället.

Regnet börja falla redan på kvällen och det fortsätter hela natten och på morgonen. Vi packar ihop det sista av våra saker. Städar ur stugan vi bott i och vinkar adjö till stugvärden. Regnkläderna är på. Det är inte så tokigt att gå där på fjället långt inne i sin egen huva och höra hur det smattrar mot plagget. Vattenmängderna i bäckarna har ökat rejält. Där vi lätt trippade på stenar för ett par dagar sedan sträcker sig nu vattnet upp på smalbenen. Men efter lite letande finner vi vår väg fram utan att behöva byta om för vadning.

IMG_1190

Ibland regnar det i fjällen.

Efter lunch spricker den mulna himlen upp och solen visar sig. Den sprider en behaglig värme och de dyblöta regnkläderna torkar snabbt och åker sedan ner i ryggsäcken. Strax innan vi åter når parkeringen vänder jag mig om och blickar mot fjällen vi nyss vandrat på. Tacksam över helgens upplevelser tillsammans med delar av min familj börjar jag redan se fram emot kommande fjällbesök i en avlägsen stuga med fiskespö och gott sällskap.

/Niclas

 

Hall of fame och laxfiske

Minst sagt innehållsrik helg och start på midsommarveckan. Rivstartade med invigningen av Fjällfararnas hall of fame på STF Grövelsjön Fjällstation. Väggen där alla som genomfört Fjällfararnas Vita & Gröna band nu kommer att förevigas för alltid. Kul att träffa andra bandare och friluftsentusiaster! Många härliga samtal och festligheter.

 

Fjällfararnas Hall of Fame!

 
Vi stoltserar med platserna 17 och 18 för Vita Bandet. Ska även tilläggas att David har plats 4 efter sitt Vita Band 2010.

Direkt efter invigningen, sent på lördag kväll, var det till att slänga sig i bilen för färd söderut. Några timmars sömn i Älvdalen och vidare till Falu och morgontåget till Arlanda. Därefter flyg till Luleå och någon timme i bil igen fram till slutdestinationen i fiskeparadiset Jockfall i Norrbotten.

 

Tvåhandsspö

 
Linnea har sina rötter här uppe och en fin släktgård vid Kalixälven och det brusande Jockfallet med sina nio meters fallhöjd. Dagarna har mestadels ägnats åt fiske i olika former. Jag har fiskat enhands flugspö sen barnsben men aldrig provar tvåhandsspö i jakt på lax. En ny häftig erfarenhet och en helt annan teknik även om vissa saker påminner. Tack till bröderna Landin för lån av utrustning och tekninlektion!

Kalixälven har sin start i Kebnekaisemassivet och rinner sedan 43 mil innan den når sitt utlopp i Bottenviken. Den är en av Sveriges fyra stora älvar som inte är utbyggd av vattenkraft. Så måste det förbli! 

 

Gott om harr trots högt vatten.

 
Även Ängesån som är ett biflöde till Kalixälven är laxbärande. Men även drömmfiske för harr och öring! 

Tyvärr ingen lax denna gång

 
Spinnfiske ägnar jag mig sällan åt. Men man ska ju våga prova nya saker i livet och för laxfiske i viken precis nedanför Jockfallet är detta en beprövad metod. Fiske för mig är flera saker i ett. Det är en naturupplevelse, det är spänning, det är avkoppling och även ett sätt att få mat i magen. 

 

Besök på Laxforsberget.

  

En och annan mygga gjorde oss sällskap

  

Jockfallet i bakgrunden

 

 

Vadning på midsommaräng

 

Stilla flyter Kalixälven fram

  

Balansakt

  

Span efter vak

 
Så till den stora frågan: Blev det någon lax? Svaret är att det tyvärr inte blev någon landning av lax denna gång. Men så länge man har reven i vattnet så har man chansen! På återseende Jockfall! 

Trevlig midsommar!

/Niclas 

Sommarfjäll

Efter ett par veckor i låglandet har jag nu installerat mig för en sommar på fjället. Förvandlingen har gått fort. När jag for härifrån i mitten på maj var fjället fortfarande klätt i vitt, mestadels. Nu har skruden bytts till prunkande grön. Krypljungen och fjällgrönan har redan slagit ut och skänker färgprakt till torra vindblottor. Fåglarna har bråda dagar då ungarna kräver mat, tillsyn och beskydd. Sommaren är här, även i Jämtlandsfjällen.

Krypljung och Fjällgröna

För oss som gillar natur, motion och rekreation är fjället världens bästa plats. Jämtlandsfjällen och området runt Storulvån är inget undantag, snarare tvärtom. Utbudet av aktiviteter att ta sig an är oändligt. Stigarna (bitvis blöta då snösmältning fortfarande pågår) är torra och inbjuder till vandring och löpning. Tiden på dygnet spelar ingen roll då solen nästan aldrig vill gå ner. Det är i princip ljust dygnet runt. Blir man törstig är det bara att ta en klunk ur närmaste bäck.

Klicka på någon av bilderna för att starta ett bildspel:

Lite längre fram, när värmen blir mer ihållande, kommer insekter att börja kläcka i allt större mängd. Då vaknar öringen till liv. Jag ser fram emot att prova lyckan i Ulvåtjärn, Pojktjärn och nere i Handölan, innan den rinner ut i Ånnsjön. För köp av fiskekort och mer information om fiske på fjällbetesområde www.fjallfiske.nu Fiskekort för fiske ner i Handöl går att införskaffa i automat vi kapellet.

Gillar man lite mer fart och action är en cykeltur till Gåsåns vindskydd tur och retur från Storulvån att rekommendera. Av många ansett som fjällvärldens bästa cykeltur! Delar av turen går på en bred grusväg, inte så tekniskt kärvande, men fungera perfekt för nybörjare som vill prova på att cykla i fjällmiljö. I övrigt är terrängen skiftande och bitvis tekniskt krävande. Ta det försiktigt på smala spänger. Vägen tillbaka till Storulvån är extra kul, lätt utför stora delar och känslan är att man surfar fram genom landskapet utan större ansträngning.

Det finns fördelar att ha en fjällstation som ligger där vägen börjar. Dessutom en tämligen nyasfalterad väg med jämn yta. Ta racercykeln till fjällen! För den som inte fått nog av vinter och redan längtar dit igen så fungerar det utmärkta att köra ett pass rullskidor.

I väntan på vinter

I väntan på vinter

Torsdag den 19/6 slår STFs anläggningar  Jämtlandsfjällen upp portarna för säsongen. Kom hit och fira midsommar!

/Niclas

Öringjakt

Ett av mina absolut största intressen är fiske. Tyvärr ägnar jag det numera allt för lite tid.Men i förrgår stack jag iväg på öringjakt! Jag gillar all typ av fiske med handredskap. När isen lagt sig är det spännande att pimpla efter röding. Att få sitta i sin eka en ljum sommarkväll och titta på ett flöte som guppar i solglansen samtidigt som storlomens sång ekar över sjön är fantastiskt. Men det jag tycker är allra roligast är att, utrustad med flugspö, försöka lura en öring eller harr att hugga på min fluga i något fint strömmande vatten.

bild-22

Flugfiske handlar om att försöka få fisken att ta betet genom att imitera naturens egen gång. Som fiskare befinner man sig då på fiskens hemmaplan. Det är komplext. Många faktorer att ta hänsyn till för att fisken ska bli intresserad av betet. Allt ifrån att välja rätt fluga genom att studera vilka insekter som rör sig runt och som fisken kan tänkas äta, till att kunna läsa vattnets rörelser för att hitta platser där fisken står.  Tekniken för att presentera flugan för fisken på ett naturligt sätt är avgörande för utgången av fiskens beslut att ta den eller ej.

Öringen är en lurig fisk. Den är ofta skygg och lättskrämd. Den måste närmas med försiktighet för att inte försvinna bort. Öringen är mestadels nattaktiv, och påbörjar sin jakt när skymningen kommer. Väl framme vid vattnet visar det sig snabbt att öringen är hungrig. Den vakar, vilket betyder att fisken äter insekter som rör sig på ytan. Valet av fluga blir genast lite enklare. Jag väljer en som flyter. En imitation av en slända. Grovt kan man skilja mellan torrflugor (som flyter och imiterar insekter som exempelvis sländor) och våtflugor (som sjunker och exempelvis kan imitera småfisk). Jag smyger mig fram till vattnet uppströms från ett vak jag sett och lägger ut.

Streamer

Våtfluga – Streamer som imiterar småfisk

Rockenslända

Torrfluga – imitation av rockenslända

Sakta fiskar jag mig nedströms och öringen fortsätter att vaka. Det är spännande. Jag lägger ut flugan uppströms vaket och låter den följa strömmen ner precis över där öringen senast gick upp och plockade en insekt på ytan. Inget hugg. Jag provar några gånger till. Inget händer. Jag byter fluga till en annan och provar igen. Tyvärr utan framgång. Fisken har nu slutat vaka. Kanske skrämde jag den trots allt. Klockan är efter midnatt. Det är fortfarande varmt. Det dunkla ljuset gör det svårt att att se vad som händer där ute. Jag får förlita mig på känsel och hörsel. Det blir inga mer vak och denna gång får jag vända hem utan fångst.

Fiskespö i vatten II

För mig är fiske såväl naturupplevelser som rekreation. Nästan meditation. Alla sinnen i kroppen riktas mot samma sak. Alla tankar som inte rör det som händer här och nu upphör att existera. Det är skönt att kunna få sådana stunder. Sen finns alltid spänningsmomentet där, så länge linan är i vattnet finns chansen att fånga en fisk. Kanske den  största jag någonsin fångat. Men oavsett om det blir fångst eller ej så har timmarna som passerat satt sina spår, i kropp och själ.

/Niclas