Löparfest under ST Olavsloppet

ST Olavsloppet är en fyra dagar lång landsvägsstafett mellan Trondheim och Östersund. Dagsetapperna går mellan Trondheim – Levanger, Levanger – Sandvika, Sandvika – Åre och Åre – Östersund. Varje dag består av ett antal delsträckor, mellan 10 och 18 stycken, som man ska förflytta sig lagvis med stafettprincip. Alltså en deltager från ett lag springer en delsträcka och lämnar sedan över till nästa som springer vidare tills det att man har förflyttat sig hela sträckan för dagen och totalt efter fyra dagar de 339 kilometrarna mellan Trondheim och Östersund. Start och mål byter plats med intervaller om två år. Läs mer om loppet på ST Olavsloppets hemsida.

Denna löparhelg som pågår onsdag till lördag är verkligen en folkfest i ordets rätta bemärkelse. I årets upplaga av ST Olavsloppet deltog inte mindre än 227 lag och totalt flera tusen löpare! Längs med den natursköna banan går folk man ur huse för att heja fram löparna på sin färd. Ibland bjuder publiken på extraordinära saker som en dragspelskonsert. Men även löparna bjuder ofta på tillfällen till skratt. Roliga kostymer med allehanda teman är inte ovanliga inslag. Den här löpartävlingen handlar framförallt om att ha roligt, på och utanför tävlingsbanan. Sammanhållningen är god inom och mellan de olika lagen. De flesta bor på samma campingplatser utmed banan. På eftermiddagar och kväller inbjuds det till trevligt samkväm som uppfyller alla behov av skratt och glädje. Men själva löpningen finns så klart där som en nerv. Det pratas form, ljugs om kilometertider, doftar liniment och diskuteras taktiska drag som ska leda till triumf.

Många lag är kopplade till idrottsföreningar. Men det är också vanligt med lag kopplade till arbetsplatser, kamratgäng och byalag. Vissa av lagen som är med existerar endast tack vare ST Olavsloppet. Män, kvinnor, barn, unga, gamla, små och stora tävlar tillsammans, alla utifrån sina förutsättningar.

20140626-205234.jpg

David och Niclas uppklädda i Mariebys färger.

Jag och David fick i år äran att vara med och springa för Marieby GIF. En anrik förening med rötterna utanför Östersund som faktiskt har ett finger med i att ST Olavsloppet en gång startades 1988. Idén föddes efter att föreningen deltagit ett antal år i Vindelälvsloppet och tyckte att det borde gå att göra något liknande på ”hemmaplan”. Bansträckningens alternativ diskuterades och Sundsvall – Östersund lades fram som förslag, men tillslut blev det Trondheim – Östersund. En vacker bansträckning som ger deltagarna olika naturupplevelser som hav, skog, fjäll och öppna jordbrukslandskap. Marieby GIF har s lag i alla ställt upp med lag i alla St Olavslopp sedan starten 1988 och det finns faktiskt enskilda deltagare som har varit med och sprungit i samtliga lopp. Imponerande! Kändes tryggt att få vara med ett sådant gäng.

20140626-205324.jpg

Laganda, glädje och sammanhållning.

20140626-215617.jpg

Onsdagens första kaffe intas först efter målgången i Levanger. Alldeles för sent vilket ger dessa sällsamma bönor en extra god smak.

På onsdagen sprang vi varsin sträcka jag och David. 6,6 respektive sju kilometer. Det gick bra. Davids tid räckte till femte bästa i motionsklassen och jag blev 18:de snabbast på min sträcka. Men när man till vardags bor på ett fjäll blir det inte så mycket asfaltslöpning. Jag har ju möjligheten, som bor vid en väg, men väljer oftast fjället. För David existerar inget val, så länge han inte först är beredd att ta sig de 16 kilometrarna från Sylarna ner till Storulvån. Mina vader var inte alls vana vid asfalt och började protestera lite under onsdagens löpning. På torsdag morgon hade dom surat till sig ännu mer över natten och när jag skulle kliva ut ur tältet visade dom tydligt sin inställning till gårdagens aktivitet. Hur dom kommer att kännas i morgon vill jag inte ens spekulera i just nu.

20140626-215638.jpg

Att äta frukost vid en stilla havsvik är en lyx som ingick i vårt St Olavspaket.

20140626-205355.jpg

David på startlinjen tillsammans med en räv och en safarideltagare med rosa hatt.

Efter en härlig frukost på campingen i Levanger, sittandes utanför vårt tält i varsin ”brassestol” vid Trondheimsfjordens strand, var det dags att packa ihop tältet och bege sig till startplatsen för dagen. Fint nog låg den bara 4 minuters promenadväg från tältplatsen. Vaderna kändes mjukare efter den korta promenaden och hoppet om att kunna springa hyfsat normalt infann sig. David hade tilldelats startsträckan idag. Eller rättare sagt, dagens två första sträckor. Ibland gör man så för att man har för lite folk tillgängligt för att fylla alla delsträckor. David tog sig an uppgiften på ett enastående sätt! Smart som han är höll han igen något i början, lät ungtupparna rusa iväg för att sedan successivt plocka placering för placering. Efter 13,3 kilometer sprang han i mål som nummer två! Fantastiskt, speciellt med tanke på att de flesta lagen växlat löpare efter halva distansen.

När man själv inte springer har man som uppgift att heja på sina lagkamrater, samt att se till att köra ut rätt person till rätt startplats och att hämta upp dem som sprungit klart. Mycket logistik blir det och det gäller att ha rutinerade lagledare. Marieby har Eivor som har stenkoll på läget och mer rutin på egen hand än vad dom flesta andra lagen har tillsammans.

Efter att jag plockat upp David efter hans målgång var det dags för lunch. Den norska lunchkulturen lämnar en del att önska för oss svenskar så det fick bli en hamburgare på närmaste mack. Den avnjöts på en bänk i solen samtidigt som vi hejade på alla löpare som sprang förbi. När vi skulle åka vidare höll Davids springkläder på att spridas för vinden då dom hängts på tork på bilen. Som tur var upptäcktes detta i tid.

Vid halv två lämnade David av mig vid min startplats. Cirka klockan två förväntades jag starta. Uppvärmning, vatten och nervöskiss. Vaderna gick till sig med lite uppvärmning. Lyssnade spänt på speakerrösten som läser upp förmälda lag, det vill säga lag som är på väg in för växling. Då gäller det att vara på plats så att lagkamraten inte behöver stå och vänta. Plötsligt ropar han ut, lag 76, vårt lag. Av med överdragskläder, en sista rusch och klunk vatten för att sedan ställa upp och vara beredd att ta emot datachippet för vidare färd. Min sträcka gick från Sul till ST Olavsbru. Totalt nio kilometer mestadels uppför, total stigning på nästan 200 höjdmeter. En fin sträcka då vägen slingrar sig fram genom en smal dalgång med branta sidor. Brevid vägen slingrar sig en å som ibland störtar ut för någon höjd och bildar ett vattenfall. Fin men jobbig. Det var skönt att anlända till växlingen och lämna över stafettpinnen till nästa löpare.

20140626-215651.jpg

Niclas forsar fram genom det Norska landskapet med lätta steg.

Nu sitter vi åter på fjället. Jobbet kallar och för oss varade löparfesten i dagarna två. Nästa år är det dags igen. Ser redan fram emot det! Stort tack till Marieby GIF som lät oss vara med och springa! Om du får chansen att vara med, tveka inte. Detta är en sanslöst rolig folk- och löparfest som alla borde få uppleva!

/Niclas

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s