Löpning i Jämtlandsfjällen

Jämtlandstriangeln är en välkänd vandringsled i Jämtlandsfjällen som går mellan fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Totalt mäter sträckan 47 km och de flesta väljer att vandra, cykla eller springa den på tre dagar. Starten och slutet för Jämtlandstriangeln är Storulvån, dit det går bra att ta sig med bil eller kollektivt med tåg/buss. De flesta väljer att vandra till Sylarna första dagen, 16 km söderut, och att avsluta med sträckan Blåhammaren till Storulvån 12 km. Det gör att man får den kortaste sträckan sista dagen, vilket kan vara fördelaktigt om kroppen börjar bli mör och hemresa väntar.

Klicka på en bild för att starta ett bildspel:

Sträckor

Storulvån – Sylarna 16km
Startar med uppförsbacke från stationen upp över trädgränsen. Sedan flackt och utför ner till hängbron över Lillulvån. Därifrån åter uppför till Lillulvåfjället och tämligen platt de sista två kilometrarna fram till vindskyddet i Spåijme som ligger halvvägs. Vid vindskyddet finns det även dass och en laddningsstation för mobiltelefoner och WIFI! I vindskyddet finns nödtelefon med direktanslutning till polisen.

Från vindskyddet i Spåijme fortätter färden platt och sedan utför till ån Enan. Efter en kilometer med svagt uppförslut nås vindskyddet Gamla Sylen. Därifrån återstår 2 kilometer med uppförslut till Sylarnas Fjällstation. Vid klart väder har du Sylmassivet i blickfånget stora delar av dagen.

Sylarna – Blåhammaren 19
Jämtlandstriangelns längsta sträcka. Samma väg åter ner till Enan. Därifrån stigning upp över Västra Endalshöjden. På andra sidan väntar en lång utförslöpa och lite mer flack terräng innan vindskyddet i Enkälen nås, halvvägs till Blåhammaren. I vindskyddet finns nödtelefon och utanför dass. Det fortsätter att vara platt eller luta svagt utför fram till Finnbäcken. Därifrån väntar en stigning upp till Blåhammarens fjällstation som ligger 1086 meter över havet. STFs högst belägna fjällstation.

Blåhammaren – Storulvån 12 km
Först en två kilometer mestadels flack sträcka tills nedförsbacken mot Ulvåtjärn startar. Sex kilometer från Blåhammaren ligger vindskyddet Ulvåtjärn. Även här finns dass och nödtelefon. Precis efter vindskyddet väntar ett litet vad, som oftast inte bjuder på några svårigheter. Tack vare utlagda betongfundament att gå på klarar man sig ofta helt torr med medelhöga kängor. Annars rekommenderas vadarskor. Kommande fyra kilometer är flacka och sträckan avslutas med nedförsbacke åter till Storulvån på cirka 2 kilometer.

Med löparskor på

Som sagt är det vanligast att genomföra en Jämtlandstriangel på tre dagar. Men gillar man att springa så går det att genomföra hela sträcka på en och samma dag. Det är en fin tur i vacker fjällmiljö. I onsdags drog jag på mig löparskorna och stack iväg.

Äntligen dags för fjällöpning

Äntligen dags för fjällöpning

Med på turen var Lisa, som var tillbaka i Jämtlandsfjällen ett par dagar för att göra äkta makar av par på Blåhammaren där det pågår bröllopsvecka. Det går att göra turer på egen hand i fjällen. Men det är inte att rekommendera ur säkerhetssynpunkt. Ur trevlighetssynpunkt är det absolut rekommenderat att ta med en vän! Social samvaro och möjligheten att få dela fina naturupplevelser med andra berikar verkligen en utevistelse. Skratt, allvar och glada tillrop när de egna krafterna börjar att sina kan en kamrat erbjuda. Det är inte så att man pratar non-stopp, långa stunder förflyttar man sig under tystnad i sin egen värld. Att kunna vara tyst tillsammans med någon annan, utan att det känns konstigt, är en fin upplevelse.

Vi startade på Blåhammaren och satte riktning söderut mot Sylarna. Vi startade redan vid 5.30 på morgonen. Solen stod  högt över Tväråklumparna i öster. Det var varmt och T-shirt räckte väl. Knappt några moln på himlen. Det spetsiga Sylmassivet med sina snöklädda toppar lockade oss framåt. Även Helags ”hajfeneformade” topp med vit mössa skjuter upp mot skyn i sydöst.

Törstsläckare

Törstsläckare

Att bära på vatten är inte nödvändigt då varje bäck som passeras med jämna mellanrum är en törstsläckare av högsta kvalitet. Strax före klockan 8 på morgonen anlände vi till Sylarna. Där stod frukosten framdukad, av ingen mindre än David Erixon. En timme förflöt i goda vänners lag runt frukostbordet innan det var dags att dra vidare mot Storulvån. Solen, som nu befann sig på vår högra sida värmde fortsatt skönt samtidigt som den lilla vinden svalkade. En perfekt dag för fjällöpning.

Mot frukost på Sylarna

Mot frukost på Sylarna

Att löpa på fjället kräver ”härvarande”. Det räcker inte med att man är närvarande i kroppen utan måste också vara fullständigt på plats i tanken. Stigen är varierad, uppför, nerför, sten och spång. Ögonen söker av marken och fötterna dansar fram. Lyft blicken och njut av vyerna, topparna, dalarna och den vidsträckta utsikten. Vissa vi möter hejar glatt, som om vi hade nummerlapp på bröstet och var med i en tävling. Det är kul. Men det sista vi gör är att tävla. Klocka, tid, hastighet och distans är oviktigt. Den egna kroppens rörelse genom landskapet, känslan av att vara ett med omgivningen och inte minst synintrycken från den magiska scen fjällandskapet utgör är det väsentliga.

Blåhammaren är både vår startplats och ändhållplats för dagen. Vi beslutar oss för att inte springa hela vägen ner till Storulvån för att vända. Ett brudpar väntar på att vigas på Blåhammaren under eftermiddagen och vi vill inte riskera att bli sena. Efter nästan 35 km löpning börjar det kännas i lår och vader. I backen upp mot Blåhammaren blir låren emellanåt rejält stumma i de brantare partierna. Vi närmar oss Blåhammaren och det pratas mycket om hur gott det ska bli med en kall läsk när vi kommer fram. Först uppenbarar sig masten och strax därefter fjällstationen som lyser röd och fin i solskenet efter förra sommarens ommålning.

Med Blåhammaren i sikte

Med Blåhammaren i sikte

Handen på väggen. Sista steget är taget. Kroppen är trött och svettig men sinnet är glatt. I solen på trappan framför stationen slår vi på stort och avnjuter en läskbuffé. Smakar förträffligt. Fötterna befrias från skor och strumpor. Solen värmer kroppen. Rakt söderut ser vi åter Sylmassivet på håll och i öster Getryggen. Nyss var vi där. Kroppen är en fantastisk sak, den tar en dit man vill. Det är bara att sätta den ena foten framför den andra. Tack kroppen för att du ställer upp!

Dagen avslutades på bästa sätt med god middag i solskenet tillsammans med vänner och en solnedgång som slår det mesta.

Solnedgång på Blåhammaren

Solnedgång på Blåhammaren

/Niclas

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s