Idag vann jag min första riktiga löptävling. Det var kul!

Jag tycker ju om att njuta fram i naturen, ha gott om tid på mig och fika länge. Men ibland är det roligt att ta i lite också. Inte minst som ett verktyg för att träna upp kroppen så att den blir stark nog för att kunna njuta maximalt på långtur.

Efter att ha tillbringat sommaren i Jämtlandsfjällen kom jag igår ner till de Småländska skogarna. Jag var löpsugen och fick höra att en löptävling som heter Holaveden Ultra skulle äga rum idag så jag anmälde mig.  Långa banan sträcker sig 52 kilometer från Gränna till Tranås längs med vandringsleden Holavedsleden. Jag ville inte springa så långt idag utan valde att delta i den kortare varianten Holaveden Ultra Light som går utmed de sista 19 kilometerna av huvudbanan. När jag var inne på hemsidan och såg anmälningarna förstod jag att det var ett ganska litet lopp. Men jag är svag för smålopp som arrangeras av eldsjälar för det brukar vara en sådan fin atmosfär på dessa lopp. Dagens lopp var inget undantag.

Redo för start.

Vi samlades först vid en klubbstuga i Tranås där målgången skulle äga rum och skjutsades sedan ut till starten. Vid starten fanns en av långa banans vätskekontroller och vi som skulle springa korta banan stod först ett tag och hejade på de främsta löparna på långa banan när de passerade. Cirka tio minuter efter att första löpare passerat så gick vår start. Jag hade bestämt mig för att försöka ta det någorlunda lugnt på banans första halva och sedan öka lite om kroppen kändes pigg. Det bildades snabbt en tätklunga på fyra personer och vi höll ett tempo som passade mig väldigt bra.

Vi bjöds på några riktigt fina stigpartier.

Det var ganska mycket grusväg men när vi väl var inne någon liten sväng på stig så märkte jag att två av de andra hade svårt att följa. Så när vi efter lite drygt halva banan sprang in på ett lite längre stigparti så testade jag att öka farten och fick ganska snabbt en liten lucka. Jag sprang nu dessutom förbi honom som låg först på långa banan och blev därmed först av alla i spåret. Stigen var småkuperade och ganska teknisk, vilket jag tycker är väldigt kul, så jag fortsatte trycka på och plötsligt såg jag inte längre någon bakom mig. I samma veva kom jag fram till en lång stigning som jag hört skulle komma när det var 5 kilometer kvar. Kroppen kändes fortsatt pigg och det var en fröjd att känna att jag kunde trycka på hela backen. De 4 sista kilometerna var det ett par cyklister som slog följe och peppade mig. Fick känna mig lite som ett proffs vilket gjorde att det om möjligt blev ännu lättare att springa och vips så var jag i mål, som segrare!

Prispallen på korta banan. Jag vann på 1:20:35. Stefan Holm (290) var 2:a på tiden 1:23:32 och Jakob Bergengren(279) var 3:a på 1:24:40.

Lagom som jag gått i mål tittade solen fram och efter duschen bjöds vi på utomhuslunch. Jättekul att sitta och småprata med de andra löparna. Höra hur de upplevt loppet, snacka om fjällöpning och drömma om kommande turer och lopp.

Ett bra arrangerat lopp som jag varmt kan rekommendera.

/David