Karta över dagens paddling som tydligt visar Klarälvens meanderlopp.
Idag har vi paddlat i den del av Klarälven som mest förtjänar epitetet ”meander-paradiset”. Meander eller meanderlopp är benämningen på en flodådra som slingrar sig fram i ett flackt landskap. Fenomenet uppstår genom att vattnet ständigt eroderar (nöter ner och förflyttar jorden) ner marken i ytterkurvorna samtidigt som det sker sedimentation i innerkurvorna dit jordmassor förflyttas och blir kvar. Kurvorna som bildas kallas meanderslingor och landmassan som omges av en slinga kallas meandernäs. Ibland är meanderslingorna så snäva att det känns som att man nästa ska möta sig själv och det är svårt att hålla rätt på väderstreck. Solen vandrar runt en åt alla håll. Bra för solbrännan. Även om kurvorna gör att hela sträckan blir längre så innebär dem en mental lättnad. Hade det bara varit en enda lång raksträcka så långt ögat når hade det blivit jobbigt.
Kyrkan i Ekshärad.
Foto: Linnea Nilsson-Waara
Linnea och ett gravkors.
Foto: Niclas Bentzer
Efter ca 20 kilometers paddling anlände vi i Ekshärad. Eller ”Exär”som det benämns lokalt. Vi har fått flera tips om saker att kolla in. Vi började med att promenera till kyrkan som ligger mitt i samhället. En vacker träkyrka i korsmodell som är timrad och täckt med spån. Unikt för kyrkogården som omgärdar byggnaden är att många gravar har smyckats med gravkors i järn istället för monument i sten. Korsen är utformade som livsträd och har löst hängande löv. Gravkorsen har en lång tradition och går att finna så långt tillbaka som 1700-talet och används än idag.
Hantverksgatan.
Foto: Linnea Nilsson-Waara
Mycket vackert hantverk av både textil, trä, keramik och metall.
Foto: Linnea Nilsson-Waara
Norr om kyrkan finns de gamla kyrkstallarna bevarade och restaurerade. Små rödfärgade timmerstugor som ursprungligen nyttjades som hästgarage av kyrkans besökare. Där bedrivs idag hantverksarbete som säljs under sommaren i en traditionell hantverksgata.
Per och Carl-Johan.
Efter lunch på Ica Indianen, där två gamla kollegor från Grövelsjön som nu jobbar på Vildmark i Värmland träffades på, gick vi åter till den parkerade kanoten på östra sidan älven. Vi tog ett nödvändigt bad innan vidare färd söderut.
Salonen på Sun Dance Ranch
Foto: Linnea Nilsson-Waara
Oavsett tidigare kunskaper och vana av hästar kan du här ha en bra upplevelse.
Foto: Linnea Nilsson-Waara
”Tiger”
Foto: Linnea Nilsson-Waara
Slutdestination för dagen var Sun Dance Ranch söder om Ekshärad. En hästgård med westerninriktning som drivs av Anita och Anders. I en hage invid älven står ett tiotal hästar och betar fridfullt. Från gårdsplanen och hagen invid stallet stiger dammet mot himlen när hovar och fötter rör upp partiklar. En uteservering som är inramad av ett staket gränsar i andra ändan till en byggnad med texten Saloon ovanför. Fattas bara en sådan där torkad buske som blåser förbi, som det alltid gör i västernfilmer med Clintan. Western är det genomgående temat på hela gården och det är så bra gjort att vi direkt lämnar Värmland och förflyttas i tid och rum.
Tämligen omgående ropar en man på engelska och frågar vad han kan hjälpa oss med. Jag förklarar vårt ärende, på engelska. Konversationen pågår ett tag tills jag frågar om han ändå inte pratar svensks. Det är Anders jag pratar med och vi pratar ju båda klingande bra svenska. Han med värmländsk touch och jag med lite utblandat dalmål.
Kärleksparet som hållet ihop över 20 år.
Foto: Linnea Nilsson-Waara
Bra mat i en otroligt häftig miljö.
Foto: Linnea Nilsson-Waara
Inne i saloonen träffar vi på Anita som tar oss med på en rundtur på gården och berättar engagerat om allt som finns, hur det har utvecklats över tid och om framtidens planer. Hunden Sioux som rör sig löst på gården hänger på. Ridning och hästaktiviteter är så klart den givna anledningen till att människor besöker gården. Men även andra aktiviteter som att köra fyrhjuling, paddling, vandring, fiske och guidade djurspaningar tillsammans med möjligheten att bo i stuga eller på camping lockar gäster. Många kommer också för att äta och dricka på saloonen. Vissa kvällar serveras livemusik till middagen.
Det var inte bara vi som anlände denna dag till Sun Dance Ranch utan det gjorde även olika familjer som bokat in sig på en veckas paket med ridning i fokus. Jag frågar Anita om även en person som mig själv som har stor respekt för höstar (nästan lite rädd) kan lära mig att rida här. Anita lovar att det skulle gå bra och att en av de 20 hästarna hon har kommer att passa mig både i storlek och humör.
Vi får nöja oss med gunghäst denna gång.
Foto: Linnea Nilsson-Waara
Tyvärr är vår tid här lite för knapp och vi kommer inte hinna upp på någon hästrygg. Men det ger oss en extra bra anledning att komma åter!
/Niclas