Hem ljuva hem!

Nu är jag tillbaka på sylarna. Det känns bra. Att efter allt som hänt få återgå till en vardagslunk är väldigt skönt. Efter att ha varit ifrån fjället en tid förstår jag dessutom att verkligen värdesätta denna vardag och allt den erbjuder. Det stundtals fostrande vädret, de fantastiska vyerna och alla fina vänner. Därför ville jag skriva ett par rader så snart som möjligt efter min ankomst.

Dagen efter Vasaloppet lämnade jag ett soligt Dalarna och reste norrut. Längs med vägen blev jag uppringd av SR Jönköping som undrade lite om Yukon och Vasaloppet. Vill du höra inslaget kan du lyssna 2:42:30 in i denna länk.

Planen var att stanna på Storulvån till tisdagen och sedan kunna åka upp med varutransporten på tisdagsförmiddagen. Men väderprognosen varslade om riktigt busigt väder med hård vind och snöfall så det var tveksamt om det skulle gå någon transport. Så för att jag säkert skulle vara på plats till mitt arbetspass vid tisdag lunch var jag tvungen att tänka om. Jag hade verkligen sett fram emot Storulvåns trerättersmiddag så lösningen fick bli att först njuta av middagen och sedan skida upp i pannlampans sken innan busvädret drar igång.

Jag kommer iväg strax efter 21. Vinden tilltar successivt men jag känner mig helt lugn. Ofta brukar mörker stressa mig men jag tror att allt mörkerskidande i Kanada har givit resultat. Jag ser fjällstationens välkomnande ljus redan efter en timmes skidande men vet mycket väl att inte låta mig luras att tro att jag strax är där. Men runt midnatt så når jag fram till fjällstationen. Sista biten skidar jag fram i en ganska smal dal där vinden pressas samman och vindbyarna mäter en bit över 20 meter per sekund. Men det är ingen snö i luften så sikten är god. Plötsligt ser jag en gestalt komma emot mig i mörkret, det är min chef Martin som har vänligheten att komma ut och möta mig ett par hundra meter innan stationen, det känns väldigt bra. När jag kommit in i stugvärmen kan jag höra hur vinden planenligt ökar utanför och sakta vaggar fjällstationen och mig till sömns.

Busväder på Sylstationen Foto: David Erixon

Busväder på Sylstationen
Foto: David Erixon

 

Jag njuter för fullt av tillvaron här på fjället. Jag tycker det är kul att jobba och få alla gäster att trivas. Jag tycker om att bara stå och titta på fjällen och njuta av vyerna. Jag älskar att gå över gårdsplanen i mörker och se hur norrskenet dansar över himlavalvet.  Att mitt i allt detta dessutom kunna krydda med en fjälltur så fort jag får en stund över är helt fantastiskt!

Finväder på Sylstationen. Foto: David Erixon

Finväder på Sylstationen.
Foto: David Erixon

I onsdags så var stationen färdigstädad redan till lunch så jag, Ebba och Otto gick iväg in i massivet. Det blåste lite men var strålande sol. Efter ett tag vände Ebba hemåt men jag och Otto ville kolla hur snöförhållandena var utmed vägen till toppen. Det var bitvis lite hårt men funkade ändå fint att sparka steg. Att hinna göra detta en eftermiddag efter jobbet är onekligen de Luxe. Väl på toppen inser jag att det bara är en och en halv timme kvar till jag ska ställa middagen på bordet. Men det är inga problem för vi har ju skidorna med oss så från mellantoppen glider vi snabbt och lätt tillbaka till stationen. Och middagen är färdig prick kl 18.

Jag lägger upp ett galleri från de första dagarna på fjället. Flest från toppturen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

/David

 

 

 

After-ski i Lyngen

24 april – 27 april  Lyngen

Nöjd Niclas med en karta över Lyngsalperna. Foto: David Erixon

Nöjd Niclas med en karta över Lyngsalperna.
Foto: David Erixon

Efter turen stannar vi några dagar på Lyngenhalvön i Nordnorge. Lyngen som man brukar kalla området är ett otroligt vackert område där höga, spetsiga berg stupar rakt ner i havet. Ett område som lämpar sig ytterst väl för topptursskidåkning.

Skön dag mot husväggen. Foto: Emelie Forsberg

Skön dag mot husväggen.
Foto: Emelie Forsberg

 

Vi bor i ett hus som ligger med fin utsikt ner mot fjorden. Vår första dag här tar vi det väldigt lugnt. Vi njuter av att sitta i solen mot husväggen och spana ut över fjorden.

Morgonstund har guld i mun. Foto: David Erixon

Morgonstund har guld i mun.
Foto: David Erixon

 

Men självklart vill vi ju även göra en tur i området. Nu har vi ju inte med oss några topptursskidor men vi kör med våra turskidor. Vi får Emelie som privatguide och spänner på skidorna direkt utanför dörren. Först går vi på platten någon kilometer innan vi börjar ta höjd och så småningom är vi ovanför trädgränsen. Här kan vi njuta än mer av det storslagna landskapet. När det blir lunchdags slår vi oss ner på en barfläck och doften av kaffe blandades med doften av sommarfjäll. Mätta och belåtna håller vi sedan höjd på fjällsidan och skidar mot Lyngseidet som är traktens största ort. Emelie med sina lätta topptursskidor tar en lite brantare väg hem medan vi kör en längre och flackare väg som lämpar sig bättre för våra smala skidor.

Niclas och Emelie planerar lämplig dagstur. Foto: David Erixon

Niclas och Emelie planerar lämplig dagstur.
Foto: David Erixon

På våg upp ur fjällbjörkskogen. Foto: David Erixon

På väg upp ur fjällbjörkskogen.
Foto: David Erixon

 

Plötsligt tornar mäktiga toppar upp sig bland molnen. Foto:Niclas Bentzer

Plötsligt tornar mäktiga toppar upp sig bland molnen.
Foto:Niclas Bentzer

Hav och fjäll i en härlig symbios. Foto: David Erixon

Hav och fjäll i en härlig symbios.
Foto: David Erixon

Efter några avkopplande dagar lämnar vi denna pärla och styr kosan söderut. Jag kommer garanterat att återvända hit men då kommer jag förmodligen att ha topptursskidor på fötterna.

/David