134 km skidglädje och livsnjutning

Jag har länge drömt om att skida från Sylarna till Grövelsjön på en dag. I tisdags var det äntligen dags. Vädret och föret bjöd upp till dans och jag svarade. Först kommer ett litet bildgalleri. Klicka på någon av bilderna för ett bildspel.

Klockan 01:20 lämnade jag Sylarna Fjällstation. Det var klart väder, vindstilla och -7 grader. Månen stod fortfarande ganska högt och norrskenet dansade över fjällstationens tak.

Uppför när det går sakta så räcker ljuset från månen men utför så förstärker jag med pannlampans sken så att jag ska hinna parera stenar eller dylikt som kan sticka upp ur snön.

Natt på fjället. Månsken över Ekorrpasset. Ren och skär fjällmagi. Foto: David Erixon

Natt på fjället. Månsken över Ekorrpasset. Ren och skär fjällmagi.
Foto: David Erixon

Första milen susar iväg väldigt smidigt på det stenhårda underlaget. Men när jag närmar mig Helags så ligger det några centimeter nysnö som bromsar farten något men det flyter ändå på fint. Jag stannar till på Helags Fjällstation, dricker läsk, äter smörgåsar och vilar en liten stund. Redan klockan tre kunde jag se hur det började ljusna lite på himlen i nordost och nu klockan fyra när jag ska lämna Helags så kan jag packa ner pannlampan.

Några kilometer norr om Helags blir föret snabbare igen och jag verkligen njuter av att dansa fram i den blå timmen innan soluppgång. Lagom som jag kommer fram till Fältjägarstugan så träffas jag av dagens första solstrålar. De smeker min kind medan jag äter en muffins.

Ner mot Ramundberget är det långa fina skuggor i morgonsolen och mycket utför. Ramundberget stängde den gångna helgen så jag hade redan på förhand givit upp planerna om hotellfrukost. Men en morgonpigg pistör bjuder dock på russin och släpper in mig på toaletten.

Jag lämnar Ramundberget strax innan klocka 7 och får lite tour de ski-känsla när jag skejtar upp i slalombacken. Känner mig mycket tacksam att jag inte gör den stigningen på tid.

Vid Ösjön strax efter skidbacken dyker det plötsligt, från ingenstans, upp en annan morgonskejtare. Jag berättar att jag ska till Grövelsjön och han undrar om han kan slå följe någon mil. Trevligt med sällskap och eftersom han hittar där som handen i handsken så blir det också lite bättre vägval än om jag skulle skidat där själv.

Nedfärden till Tänndalen blir fantastisk kul. Den hårda skaren har precis fått ett tunt lager sorbetsnö i ytan men bär utan problem. Jag har alltså full koll på skidorna och ner mellan fjällbjörkarna blir det skidglädje och livsnjutning i kubik.

I backen upp från Tänndalen känns det att jag nu trots allt har några timmar i benen. Jag sänker farten något tuggar på steg för steg. Njuter av vyerna, fyller på energi med jämna mellanrum och vips så är jag uppe på krönet och kan skåda ner över Rogenområdet. Kraftigt präglat av istiden så är det fullt av småsjöar, åsar och en massa stora stenar. Det är någonstans här i krokarna som Sveriges få myskoxar håller till så med spänd förväntan kollar jag av fjällsidorna en extra gång innan jag sätter av utför.

Vy över Rogenområdet. Foto: David Erixon

Vy över Rogenområdet.
Foto: David Erixon

Framme vid Skedbrostugan träffar jag på Helena som är ute på en tur runt hela Sverige. Hon passerade nyligen Sylarna och är nu inne på de sista dagarna av sin första etapp, det Vita bandet från Treriksröset till Grövelsjön. Vi får en trevlig pratstund och jag blir bjuden på chips.

När jag kommer ut på sjön Rogen har klockan blivit 14 och snön börjar att mjukna rejält men den bär fortfarande. Benen känns pigga igen nu när det bara är platt och kilometrarna flyger iväg över sjön.

När jag lämnar Rogen passerar jag några av de stenigaste områdena. På några ställen har snön smält bort helt och jag får gå cirka 100 meter till fots. För övrigt kan jag ha skidorna på hela sträckan förutom vid ett par vägpassager.

Det är flera lite större sjöar även efter Rogen och jag får många lättåkta kilometrar. Det soliga vädret gör att det bildas stackmoln över de mörka skogspartierna nere i dalarna. Höga fina sommarmoln som jag får se för första gången i år. Ett annat mer påtagligt vårtecken är alla fåglar som sjunger för mig i Ramundberget och Tänndalen. Uppe vid Sylarna har jag utöver korp och ripa, hittills endast hört snösparvar så det blir en väldig kontrast.

Foto: David Erixon

Foto: David Erixon

I dagens sista backe upp över Långfjället så slår det mig att jag nu skidat in i dagens tredje landskap. Jag startade i Jämtland och har åkt igenom Härjedalen för att nu början på Dalarna.

Jag njuter av de sista svängarna ner mot stationen. Solen glänser på Salsfjället på andra sidan dalen och jag känner mig väldigt belåten med livet. Jag skidar ner till stationen och festar till det med en dumleklubba som jag fick på Helags. Blir sedan hämtad av kompisen Gustav som lånar ut en soffa till mig.

Kroppen känns förvånansvärt bra. Lite tom på snabb energi i benen men jag är inte så där helt slut som man blir när man gjort något i maxfart. Det som känns mest är de tunga ögonlocken. Med endast 4 timmar sömn i kroppen inför denna tur har jag nu varit vaken i nästan ett dygn och somnar minst sagt ovaggad.

Dagen efter ligger det 15 cm nysnö i Grövelsjön och alternativet att skejta hem lägger jag definitivt på hyllan. Istället blir det buss och tåg. Att ta mig till Storulvån visar sig ta längre tid en själva skidåkningen. Som jag och Niclas brukar säga: ”Skidåkningen är den lätta biten”.

Har du aldrig upplevt fjället på vårvintern så bör du lägga det till din Att göra-lista. Tycker du dessutom om att skejta bör du nästan kolla väderprognosen och boka in en resa till fjälls på direkten. Betänk dock att Maj månad är renkalvningstider och att renen då är extra känslig för störning. Kolla upp var det kan vara lämpligt att hålla till utifrån den aspekten och åk stora omvägar om du trots allt skulle stöta på ren.

Själv hoppas jag få till ytterligare några turer innan säsongen är över. Men de blir nog något kortare…

/David

På tisdag blir det vardagsäventyr från Sylarna till Grövelsjön, 135 km

Utöver de lite längre turerna som vi gör sätter jag stort värde på de vardagsäventyr, miniturer eller utflykter som jag får till med jämna mellanrum. Kalla det vad du vill men det jag syftar på är något man kan klämma in på lunchen, en kväll eller långhelg, mitt i sitt vardagsliv. Något som går lite utanför ens vanliga ramar och som ger ens vardag lite extra krydda. Det kan vara att ta med sig ett paket korv och sticka iväg och grilla en vanlig måndagskväll men det kan också vara att förflytta sig en lite längre sträcka.

Redan under turen i Kanada började jag fundera på vilka turer jag ville få till under vintersäsongen på Sylarna. En tur som jag drömt om under flera vintrar är att försöka skida ner till Grövelsjön på en dag. Jag vet att det inte är omöjligt men för att det ska vara så njutbart som möjligt så vill jag att vädret ska vara bästa möjliga. På tisdag sammanfaller bra väder med en ledighet och jag har bestämt mig för att göra ett försök.

Från en skejttur tidigare i vinter. Det är verkligen underbart att dansa fram på skaren.

Från en skejttur tidigare i vinter, nu är det betydligt mycket mera snö. Det är verkligen underbart att dansa fram på skaren.

Underlaget till fjälls är numera mestadels skare så jag kommer att ha skejtskidor under fötterna. Mitt på dagen brukar dock dagstemperaturen gå ovanför nollan så att skaren brister. För att ha skarföre så länge som möjligt kommer jag därför att starta riktigt tidigt, förmodligen runt klockan 02.

Totalt så är hela sträckan 134 km och det skulle i så fall bli det längsta som jag skidat på en dag. För att göra sträckan lite mera greppbar brukar jag dela in saker och ting i delmål. Första delmålet är Ramundberget och dit har jag cirka 49 kilometer via Helags och Fältjägaren. Nästa delmål är Skedbrostugan och dit är det ytterligare 43,7 kilometer och på vägen passerar man då Tänndalen. Från Skedbrostugan är det sedan 41 kilometer kvar till Grövelsjön och då passeras Rogenstugan längs vägen.

Vill du se hur det går för mig kan du kasta ett öga på vår Facebooksida. Där kommer jag att göra uppdateringar med jämna mellanrum under turen.

/David

Topptur Storsylen

Jag var uppe på Storsylen i onsdags förra veckan. Jag var uppe där tillsammans med min guidekollega Otto. Vi fick en fin tur och kunde samtidigt kolla förhållandena inför lördagens guidade topptur som vi skulle leda.

På pyramiden. Foto: David Erixon

På pyramiden.
Foto: David Erixon

Här kommer en liten film från turen jag och Otto gjorde. Lite blåsigt men mycket vackert.

Vill du se bilder från turen kan du kolla inlägget ”Hem ljuva hem”

/David

Hem ljuva hem!

Nu är jag tillbaka på sylarna. Det känns bra. Att efter allt som hänt få återgå till en vardagslunk är väldigt skönt. Efter att ha varit ifrån fjället en tid förstår jag dessutom att verkligen värdesätta denna vardag och allt den erbjuder. Det stundtals fostrande vädret, de fantastiska vyerna och alla fina vänner. Därför ville jag skriva ett par rader så snart som möjligt efter min ankomst.

Dagen efter Vasaloppet lämnade jag ett soligt Dalarna och reste norrut. Längs med vägen blev jag uppringd av SR Jönköping som undrade lite om Yukon och Vasaloppet. Vill du höra inslaget kan du lyssna 2:42:30 in i denna länk.

Planen var att stanna på Storulvån till tisdagen och sedan kunna åka upp med varutransporten på tisdagsförmiddagen. Men väderprognosen varslade om riktigt busigt väder med hård vind och snöfall så det var tveksamt om det skulle gå någon transport. Så för att jag säkert skulle vara på plats till mitt arbetspass vid tisdag lunch var jag tvungen att tänka om. Jag hade verkligen sett fram emot Storulvåns trerättersmiddag så lösningen fick bli att först njuta av middagen och sedan skida upp i pannlampans sken innan busvädret drar igång.

Jag kommer iväg strax efter 21. Vinden tilltar successivt men jag känner mig helt lugn. Ofta brukar mörker stressa mig men jag tror att allt mörkerskidande i Kanada har givit resultat. Jag ser fjällstationens välkomnande ljus redan efter en timmes skidande men vet mycket väl att inte låta mig luras att tro att jag strax är där. Men runt midnatt så når jag fram till fjällstationen. Sista biten skidar jag fram i en ganska smal dal där vinden pressas samman och vindbyarna mäter en bit över 20 meter per sekund. Men det är ingen snö i luften så sikten är god. Plötsligt ser jag en gestalt komma emot mig i mörkret, det är min chef Martin som har vänligheten att komma ut och möta mig ett par hundra meter innan stationen, det känns väldigt bra. När jag kommit in i stugvärmen kan jag höra hur vinden planenligt ökar utanför och sakta vaggar fjällstationen och mig till sömns.

Busväder på Sylstationen Foto: David Erixon

Busväder på Sylstationen
Foto: David Erixon

 

Jag njuter för fullt av tillvaron här på fjället. Jag tycker det är kul att jobba och få alla gäster att trivas. Jag tycker om att bara stå och titta på fjällen och njuta av vyerna. Jag älskar att gå över gårdsplanen i mörker och se hur norrskenet dansar över himlavalvet.  Att mitt i allt detta dessutom kunna krydda med en fjälltur så fort jag får en stund över är helt fantastiskt!

Finväder på Sylstationen. Foto: David Erixon

Finväder på Sylstationen.
Foto: David Erixon

I onsdags så var stationen färdigstädad redan till lunch så jag, Ebba och Otto gick iväg in i massivet. Det blåste lite men var strålande sol. Efter ett tag vände Ebba hemåt men jag och Otto ville kolla hur snöförhållandena var utmed vägen till toppen. Det var bitvis lite hårt men funkade ändå fint att sparka steg. Att hinna göra detta en eftermiddag efter jobbet är onekligen de Luxe. Väl på toppen inser jag att det bara är en och en halv timme kvar till jag ska ställa middagen på bordet. Men det är inga problem för vi har ju skidorna med oss så från mellantoppen glider vi snabbt och lätt tillbaka till stationen. Och middagen är färdig prick kl 18.

Jag lägger upp ett galleri från de första dagarna på fjället. Flest från toppturen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

/David

 

 

 

Höstprakt

Har du aldrig upplevt höst på fjället har du missat något. Jag älskar verkligen höstfjället. Frisk och klar luft. Frost som nyper men också sol som värmer. Färgerna går från grönt till gult och rött. Och det finns gott om tid. Tid att umgås, tid att tänka och tid att vara. Kvällarna börjar bli mörka och ljusen plockas fram från sin sommarvila. September har i år dessutom varit extra fin med mycket sol, lite vind och varmare temperaturer än normalt.

Jag har hunnit med flera fina turer på mina ledigheter. En av dessa gick till Bullfjället som ligger 3 mil sydväst om Sylstationen. Under flera säsonger så har det bland personalen sagts att ”Man borde ju ta sig en tur till Bullfjället och äta en kanelbulle på toppen”. Det har dock aldrig blivit av eftersom det är en ganska rejäl promenad. Men i början av september gör jag, Torun och Ebba slag i saken. Vi packar tält, sovsäckar och kanelbullar och styr sedan kosan mot Bullfjället. Vädret är riktigt bra och höstfärgerna står i full prakt. Vi går via Ekorrdörren och passerar norr om Sylsjön där det finns mycket klipphällar som påminner om havsklippor. De i kontrast till stränderna och det turkosa vattnet skapar en väldigt speciell fjällupplevelse som skiljer sig mycket från vardagsvyerna i Sylmassivet. Vi tältar på toppen av Bullfjället och går sedan hem via Nedalshytta och norr om Sylmassivet. Ebba Samuelsson är en duktig med både kameran och pennan så kika gärna in på hennes blogg där du kan läsa ett inlägg och se många fina bilder från vår sjumilatur.

 

Jag har dessutom hunnit med att njuta av Blåhammarens magiska solnedgång, upptäckt en för mig tidigare okänd sandstrand längs med Handölan och inväntat natten i stearinljusens sken på Gåsenstugan.

På väg till Gåsenstugorna med Karl Almestål så springer vi på en mycket fin sandstrand. Foto: David Erixon

På väg till Gåsenstugorna med Karl Almestål så springer vi på en mycket fin sandstrand.
Foto: David Erixon

I helgen var jag dessutom förbi Storulvån och tog en löptur tillsammans med Niclas. Vi sprang bland annat lite intervaller i myren och njöt av fantastiska omgivningar. Den första snön har nämligen fallit nu så den gula fjällbjörksskogen ramades in av nypudrade fjäll. Vi hade sällskap av Jeremias Kinnunen som jobbar på Storulvåns fjällstation och är en duktig fotograf. Jag lägger upp ett litet smakprov här men det kommer fler bilder i ett inlägg framöver.

Myrlöpning. Foto: Jeremias Kinnunen

Myrlöpning.
Foto: Jeremias Kinnunen

På väg hem till Sylarna fick jag stifta närmre bekantskap med höstens första snö. Det är ju konstigt men jag blir varje år lika barnsligt glad av dessa första flingor. Det är inte precis så att det går att åka skidor men det blir ljust och fint och jag fylls med en speciell känsla av glädje och förväntan. Sylmassivet ligger nu inbäddat under ett tunt vitt täcke och det blir allt mindre vatten i Sylälven. Men vattenspegeln vid vedbastun ligger fortfarande öppen och erbjuder svalka mellan ångdusterna. Vintern är på väg.

bildwebanpassad

Sylmassivet har fått ett täcke men i älven går det fortfarande att bada. Foto: David Erixon

Renarna har bråda dagar med att lagra på sig så stora lager som möjligt inför den kommande vintern. Just nu är det dessutom brunst så det största sarvarna samlar sig ett harem med vajor och ska dessutom hinna med parningen. Vintern är på väg.

 

Fjällstationen har öppet veckan ut. Därefter väntar städning några dagar och sedan lägger sig åter det stora lugnet över Sylmassivet. Vintern är på väg.

/David

 

Ett dygn av fjällöpning

Så mycket att se. Så många leder, platser, stationer, stugor och människor. Men för knappt om tid för att hinna allt. Eller?

Jag och Torun hade äntligen lyckats pricka in en ledighet samtidigt och bestämde snabbt att vi skulle sticka ut på tur tillsammans. Vi spånade på flera olika turförslag. Planerna var många. För många för. Vi skulle tvingas välja. Men så kom idén. Varför inte besöka alla platser vi pratat om! Vi testar att springa i 24 timmar. Nyttja dygnets alla timmar då det är ljust hela natten.

Redo för start. Foto: Sara Pettersson

Redo för start.
Foto: Sara Pettersson

Skulle vi orka? Fixar kroppen att hålla på så länge? Vi har båda tidigare genomför fysiska aktiviteter som pågått under lång tid men aldrig över 12 timmar och nu skulle vi dubbla den tiden. Vi enades i tanken om att detta skulle bli ett intressant projekt, att få testa kroppen och samtidigt få fjällupplevelserna. Men hälsan går alltid i första hand och vi var absolut överens att den inte får sättas på spel. Om någon skulle få skadekänningar eller andra problem bryter vi direkt.

Utifrån de 24 timmar vi hade till förfogande räknade vi på att kunna hålla en snittfart på 10 minuter per kilometer, inklusive raster. Det skulle innebära en sträcka på cirka 140 kilometer. Fram med kartan och planera rutt. Ursprungsplanen var att springa enligt följande:

Start: Storulvån

16 km Sylarna

19 km Helags

14 km Fältjägarstugan

14km Helags

18 km Gåsen

16 km Stensdalen

14 km Vålåstugan

20 km Vålådalen

TOTALT: 131 km

Rutten reviderades under turen. Värmen hade tagit hårt under dagen då solen sken mest hela tiden från en klarblå himmel och vinden bara i undantagsfall svalkade oss. Vi beslutade att ta vägen direkt från Stensdalen till Nulltjärn i Vålådalen och därmed kort ner sträckan. 23 timmar och 54 minuter efter det att vi startade vår tur på Storulvån nådde vi fram till Nulltjärn. Total distans blev 102,5 kilometer. För att se hela vår tur kan du se vårat Move på länken nedan.

Jämtlandsfjällen 24H

Nu har det gått ett dygn sedan vi avslutade turen. Mat, sömn och vila har gjort underverk. Kroppen känns lite stel och kantig, speciellt i knäna, och fötterna har fått några blåsor. Myggbetten är inte räknade men de är ganska många. På det stora hela känns allt väldigt bra rent kroppsligt. Bättre än förväntat.

Klicka på någon av bilderna för att starta ett bildspel:

Tack till alla som hejat på oss längs vägen! Tack till Erik för saften, kexchokladen och sällskapet. Tack till Helags för våfflor, middag och samkväm. Tack till Sara för hämtning, fikakorg och omtanke. Tack till David för uppmuntrande ord.

Det är något speciellt att vara ute nattetid. Solnedgång, fullmåne och bara någon timme senare soluppgång. Ljuset förändras drastiskt inom loppet av bara några timmar. Förtrollande och magiskt. Nu vet vi att vi kan springa i 24 timmar. Undra vart gränsen går?

/Niclas

Löpning i Jämtlandsfjällen

Jämtlandstriangeln är en välkänd vandringsled i Jämtlandsfjällen som går mellan fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Totalt mäter sträckan 47 km och de flesta väljer att vandra, cykla eller springa den på tre dagar. Starten och slutet för Jämtlandstriangeln är Storulvån, dit det går bra att ta sig med bil eller kollektivt med tåg/buss. De flesta väljer att vandra till Sylarna första dagen, 16 km söderut, och att avsluta med sträckan Blåhammaren till Storulvån 12 km. Det gör att man får den kortaste sträckan sista dagen, vilket kan vara fördelaktigt om kroppen börjar bli mör och hemresa väntar.

Klicka på en bild för att starta ett bildspel:

Sträckor

Storulvån – Sylarna 16km
Startar med uppförsbacke från stationen upp över trädgränsen. Sedan flackt och utför ner till hängbron över Lillulvån. Därifrån åter uppför till Lillulvåfjället och tämligen platt de sista två kilometrarna fram till vindskyddet i Spåijme som ligger halvvägs. Vid vindskyddet finns det även dass och en laddningsstation för mobiltelefoner och WIFI! I vindskyddet finns nödtelefon med direktanslutning till polisen.

Från vindskyddet i Spåijme fortätter färden platt och sedan utför till ån Enan. Efter en kilometer med svagt uppförslut nås vindskyddet Gamla Sylen. Därifrån återstår 2 kilometer med uppförslut till Sylarnas Fjällstation. Vid klart väder har du Sylmassivet i blickfånget stora delar av dagen.

Sylarna – Blåhammaren 19
Jämtlandstriangelns längsta sträcka. Samma väg åter ner till Enan. Därifrån stigning upp över Västra Endalshöjden. På andra sidan väntar en lång utförslöpa och lite mer flack terräng innan vindskyddet i Enkälen nås, halvvägs till Blåhammaren. I vindskyddet finns nödtelefon och utanför dass. Det fortsätter att vara platt eller luta svagt utför fram till Finnbäcken. Därifrån väntar en stigning upp till Blåhammarens fjällstation som ligger 1086 meter över havet. STFs högst belägna fjällstation.

Blåhammaren – Storulvån 12 km
Först en två kilometer mestadels flack sträcka tills nedförsbacken mot Ulvåtjärn startar. Sex kilometer från Blåhammaren ligger vindskyddet Ulvåtjärn. Även här finns dass och nödtelefon. Precis efter vindskyddet väntar ett litet vad, som oftast inte bjuder på några svårigheter. Tack vare utlagda betongfundament att gå på klarar man sig ofta helt torr med medelhöga kängor. Annars rekommenderas vadarskor. Kommande fyra kilometer är flacka och sträckan avslutas med nedförsbacke åter till Storulvån på cirka 2 kilometer.

Med löparskor på

Som sagt är det vanligast att genomföra en Jämtlandstriangel på tre dagar. Men gillar man att springa så går det att genomföra hela sträcka på en och samma dag. Det är en fin tur i vacker fjällmiljö. I onsdags drog jag på mig löparskorna och stack iväg.

Äntligen dags för fjällöpning

Äntligen dags för fjällöpning

Med på turen var Lisa, som var tillbaka i Jämtlandsfjällen ett par dagar för att göra äkta makar av par på Blåhammaren där det pågår bröllopsvecka. Det går att göra turer på egen hand i fjällen. Men det är inte att rekommendera ur säkerhetssynpunkt. Ur trevlighetssynpunkt är det absolut rekommenderat att ta med en vän! Social samvaro och möjligheten att få dela fina naturupplevelser med andra berikar verkligen en utevistelse. Skratt, allvar och glada tillrop när de egna krafterna börjar att sina kan en kamrat erbjuda. Det är inte så att man pratar non-stopp, långa stunder förflyttar man sig under tystnad i sin egen värld. Att kunna vara tyst tillsammans med någon annan, utan att det känns konstigt, är en fin upplevelse.

Vi startade på Blåhammaren och satte riktning söderut mot Sylarna. Vi startade redan vid 5.30 på morgonen. Solen stod  högt över Tväråklumparna i öster. Det var varmt och T-shirt räckte väl. Knappt några moln på himlen. Det spetsiga Sylmassivet med sina snöklädda toppar lockade oss framåt. Även Helags ”hajfeneformade” topp med vit mössa skjuter upp mot skyn i sydöst.

Törstsläckare

Törstsläckare

Att bära på vatten är inte nödvändigt då varje bäck som passeras med jämna mellanrum är en törstsläckare av högsta kvalitet. Strax före klockan 8 på morgonen anlände vi till Sylarna. Där stod frukosten framdukad, av ingen mindre än David Erixon. En timme förflöt i goda vänners lag runt frukostbordet innan det var dags att dra vidare mot Storulvån. Solen, som nu befann sig på vår högra sida värmde fortsatt skönt samtidigt som den lilla vinden svalkade. En perfekt dag för fjällöpning.

Mot frukost på Sylarna

Mot frukost på Sylarna

Att löpa på fjället kräver ”härvarande”. Det räcker inte med att man är närvarande i kroppen utan måste också vara fullständigt på plats i tanken. Stigen är varierad, uppför, nerför, sten och spång. Ögonen söker av marken och fötterna dansar fram. Lyft blicken och njut av vyerna, topparna, dalarna och den vidsträckta utsikten. Vissa vi möter hejar glatt, som om vi hade nummerlapp på bröstet och var med i en tävling. Det är kul. Men det sista vi gör är att tävla. Klocka, tid, hastighet och distans är oviktigt. Den egna kroppens rörelse genom landskapet, känslan av att vara ett med omgivningen och inte minst synintrycken från den magiska scen fjällandskapet utgör är det väsentliga.

Blåhammaren är både vår startplats och ändhållplats för dagen. Vi beslutar oss för att inte springa hela vägen ner till Storulvån för att vända. Ett brudpar väntar på att vigas på Blåhammaren under eftermiddagen och vi vill inte riskera att bli sena. Efter nästan 35 km löpning börjar det kännas i lår och vader. I backen upp mot Blåhammaren blir låren emellanåt rejält stumma i de brantare partierna. Vi närmar oss Blåhammaren och det pratas mycket om hur gott det ska bli med en kall läsk när vi kommer fram. Först uppenbarar sig masten och strax därefter fjällstationen som lyser röd och fin i solskenet efter förra sommarens ommålning.

Med Blåhammaren i sikte

Med Blåhammaren i sikte

Handen på väggen. Sista steget är taget. Kroppen är trött och svettig men sinnet är glatt. I solen på trappan framför stationen slår vi på stort och avnjuter en läskbuffé. Smakar förträffligt. Fötterna befrias från skor och strumpor. Solen värmer kroppen. Rakt söderut ser vi åter Sylmassivet på håll och i öster Getryggen. Nyss var vi där. Kroppen är en fantastisk sak, den tar en dit man vill. Det är bara att sätta den ena foten framför den andra. Tack kroppen för att du ställer upp!

Dagen avslutades på bästa sätt med god middag i solskenet tillsammans med vänner och en solnedgång som slår det mesta.

Solnedgång på Blåhammaren

Solnedgång på Blåhammaren

/Niclas

 

 

Sommarfjäll

Efter ett par veckor i låglandet har jag nu installerat mig för en sommar på fjället. Förvandlingen har gått fort. När jag for härifrån i mitten på maj var fjället fortfarande klätt i vitt, mestadels. Nu har skruden bytts till prunkande grön. Krypljungen och fjällgrönan har redan slagit ut och skänker färgprakt till torra vindblottor. Fåglarna har bråda dagar då ungarna kräver mat, tillsyn och beskydd. Sommaren är här, även i Jämtlandsfjällen.

Krypljung och Fjällgröna

För oss som gillar natur, motion och rekreation är fjället världens bästa plats. Jämtlandsfjällen och området runt Storulvån är inget undantag, snarare tvärtom. Utbudet av aktiviteter att ta sig an är oändligt. Stigarna (bitvis blöta då snösmältning fortfarande pågår) är torra och inbjuder till vandring och löpning. Tiden på dygnet spelar ingen roll då solen nästan aldrig vill gå ner. Det är i princip ljust dygnet runt. Blir man törstig är det bara att ta en klunk ur närmaste bäck.

Klicka på någon av bilderna för att starta ett bildspel:

Lite längre fram, när värmen blir mer ihållande, kommer insekter att börja kläcka i allt större mängd. Då vaknar öringen till liv. Jag ser fram emot att prova lyckan i Ulvåtjärn, Pojktjärn och nere i Handölan, innan den rinner ut i Ånnsjön. För köp av fiskekort och mer information om fiske på fjällbetesområde www.fjallfiske.nu Fiskekort för fiske ner i Handöl går att införskaffa i automat vi kapellet.

Gillar man lite mer fart och action är en cykeltur till Gåsåns vindskydd tur och retur från Storulvån att rekommendera. Av många ansett som fjällvärldens bästa cykeltur! Delar av turen går på en bred grusväg, inte så tekniskt kärvande, men fungera perfekt för nybörjare som vill prova på att cykla i fjällmiljö. I övrigt är terrängen skiftande och bitvis tekniskt krävande. Ta det försiktigt på smala spänger. Vägen tillbaka till Storulvån är extra kul, lätt utför stora delar och känslan är att man surfar fram genom landskapet utan större ansträngning.

Det finns fördelar att ha en fjällstation som ligger där vägen börjar. Dessutom en tämligen nyasfalterad väg med jämn yta. Ta racercykeln till fjällen! För den som inte fått nog av vinter och redan längtar dit igen så fungerar det utmärkta att köra ett pass rullskidor.

I väntan på vinter

I väntan på vinter

Torsdag den 19/6 slår STFs anläggningar  Jämtlandsfjällen upp portarna för säsongen. Kom hit och fira midsommar!

/Niclas