Nu är jag tillbaka på sylarna. Det känns bra. Att efter allt som hänt få återgå till en vardagslunk är väldigt skönt. Efter att ha varit ifrån fjället en tid förstår jag dessutom att verkligen värdesätta denna vardag och allt den erbjuder. Det stundtals fostrande vädret, de fantastiska vyerna och alla fina vänner. Därför ville jag skriva ett par rader så snart som möjligt efter min ankomst.

Dagen efter Vasaloppet lämnade jag ett soligt Dalarna och reste norrut. Längs med vägen blev jag uppringd av SR Jönköping som undrade lite om Yukon och Vasaloppet. Vill du höra inslaget kan du lyssna 2:42:30 in i denna länk.

Planen var att stanna på Storulvån till tisdagen och sedan kunna åka upp med varutransporten på tisdagsförmiddagen. Men väderprognosen varslade om riktigt busigt väder med hård vind och snöfall så det var tveksamt om det skulle gå någon transport. Så för att jag säkert skulle vara på plats till mitt arbetspass vid tisdag lunch var jag tvungen att tänka om. Jag hade verkligen sett fram emot Storulvåns trerättersmiddag så lösningen fick bli att först njuta av middagen och sedan skida upp i pannlampans sken innan busvädret drar igång.

Jag kommer iväg strax efter 21. Vinden tilltar successivt men jag känner mig helt lugn. Ofta brukar mörker stressa mig men jag tror att allt mörkerskidande i Kanada har givit resultat. Jag ser fjällstationens välkomnande ljus redan efter en timmes skidande men vet mycket väl att inte låta mig luras att tro att jag strax är där. Men runt midnatt så når jag fram till fjällstationen. Sista biten skidar jag fram i en ganska smal dal där vinden pressas samman och vindbyarna mäter en bit över 20 meter per sekund. Men det är ingen snö i luften så sikten är god. Plötsligt ser jag en gestalt komma emot mig i mörkret, det är min chef Martin som har vänligheten att komma ut och möta mig ett par hundra meter innan stationen, det känns väldigt bra. När jag kommit in i stugvärmen kan jag höra hur vinden planenligt ökar utanför och sakta vaggar fjällstationen och mig till sömns.

Busväder på Sylstationen
Foto: David Erixon

Jag njuter för fullt av tillvaron här på fjället. Jag tycker det är kul att jobba och få alla gäster att trivas. Jag tycker om att bara stå och titta på fjällen och njuta av vyerna. Jag älskar att gå över gårdsplanen i mörker och se hur norrskenet dansar över himlavalvet.  Att mitt i allt detta dessutom kunna krydda med en fjälltur så fort jag får en stund över är helt fantastiskt!

Finväder på Sylstationen.
Foto: David Erixon

I onsdags så var stationen färdigstädad redan till lunch så jag, Ebba och Otto gick iväg in i massivet. Det blåste lite men var strålande sol. Efter ett tag vände Ebba hemåt men jag och Otto ville kolla hur snöförhållandena var utmed vägen till toppen. Det var bitvis lite hårt men funkade ändå fint att sparka steg. Att hinna göra detta en eftermiddag efter jobbet är onekligen de Luxe. Väl på toppen inser jag att det bara är en och en halv timme kvar till jag ska ställa middagen på bordet. Men det är inga problem för vi har ju skidorna med oss så från mellantoppen glider vi snabbt och lätt tillbaka till stationen. Och middagen är färdig prick kl 18.

Jag lägger upp ett galleri från de första dagarna på fjället. Flest från toppturen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

/David