Ett fjäll. En avlägsen stuga. Vattendrag, fiskespö och trevligt sällskap. Där finns alla ingredienser till en helg fylld av upplevelser.
Anarisfjällen ligger insprängda mellan Oviksfjällen och Lunndörrsfjällen. Sydöst om Vålådalen. En ofta bortglömd pärla. Eller allt för avlägset från fjällets övriga infrastruktur av stugor och stationer för att bli ett alternativ för vandrare och skidåkare. Ett enastående fjällområde där massivet med Stora Anahögen (1423 möh) som högsta punkt i öster omges av en mer vidsträckt platå som sakta övergår i skogslandskap. I gränslandet mellan fjället och skogen, i Tossåsens sameby, ligger sjöar och vattendrag som är ett paradis för den som gillar fiske. Öring och röding. Där ligger också STFs minsta fjällstuga, Anarisstugan. Som också är den minst besökta enligt statistiken.
I Vallbo går starten över en äng.
Vår vandring till Anarisstugan startar i Vallbo. Den lilla fjällbyn i södra Årefjällen. Kör grusvägen nedanför det lilla vita fjällkapellet så kommer en parkering med utedass, informationstavlor och riktningsvisare. En av startplatserna för sommar och vinterlederna in i Vålådalens fjällområde. Härifrån går leder vidare mot såväl Lunndörsstugan (14km) som Vålådalen (6km) och Anarisstugan (19 km).
Anaris förknippas av vissa med den tragiska olyckan som skedde i februari 1978 då åtta personer miste livet på fjället efter att vädret hastigt växlat. Platsen där olyckan inträffade är idag utmärkt med ett litet silverkors i terrängen.
Gänget på tur till Anarisstugan.
Helgens tur är ett familjeföretag. Pappa Mats, syskonen Daniel och Ida samt sambo Linnea är med. Planen är att vandra till Anarisstugan för att stanna där i nätterna tre och ägna dygnen åt fiske, samkväm, god mat, myggjakt och kanske en välförtjänt sovmorgon. Det är sällan mina turer genomförs enligt modellen att stanna på ett och samma ställe. Vanligtvis blir det förflyttning till en ny plats varje dag. Men det finns så mycket att upptäcka på en plats, mer än man hinner på fyra dagar. Speciellt när det finns mycket vatten att fiska i. Så detta blir inte den sista ”stationära” fjällturen med basläger och dagsutflykter.
Vandringen från Vallbo går till stora delar i skogslandskapet. De första 12 kilometrarna slingrar sig stigen genom omväxlande skog och myrlandskap. Ibland öppnar sig den täta vegetationen och fjälltopparna visar sig. Efter sex kilometer vandring nås den lilla sjön med den lustiga namnet Tomröven. Fin plats för lunch!
Tak över huvudet i Staalavielekåtan.
Staalavieliekåtan är en vackert restaurerad torvkåtan som erbjuder vandrare och skidåkare möjlighet att få tak över huvudet, eller för att komma bort från svärmen av mygg som beslutsamt vill dränera oss på blod. Den ligger ungefär halvvägs mellan Vallbo och Anarisstugan. En liten avstickare på ca 100 meter från sommarleden uppe på en höjd. En tydlig skylt visar vägen.
Fjällvyer. Foto: Linnea Nilsson Waara
När vi passerar Tvärån börjar det stiga uppåt genom skogen som bitvis omsluter stigen tätt. Väl uppe på Staalavielies norra sluttning är vi äntligen uppe på kalfjället. Ett vackert panorama med fjäll, skog, och sjöar så långt ögat når. Även bebyggelse siktas i form av Ottsjö och masten på Middagsvalen. Åreskutans välkända profil reser sig i nordväst. Stigen är lättvandrad. I jämförelse med mer trafikerade områden som norra delen av Kungsleden är stigen här lyxigt slät då erosionen från trampande fötter ännu inte hunnit avlägsna jorden och blotta sten. Upp i passet mellan Kruptjie och Kraapa känns det bivis som att vi vandrar längs Bohusläns kustremsa och dess vackra klippor.
Trots att våra ryggsäckar väger relativt lite (någon vinflaska drar dock upp vikten en del) är det ändå skönt att stanna och knäppa av sig säcken. Det blir många fikastunder. Den sista på turens högsta punkt innan det vänder neråt till slutstationen. Vinden fläktar skönt och myggen har blåst bort. Under perioden utan mygg är det relativt enkelt att hitta en bra fikaplats. Håll koll på solens läge och vindens riktning. Men med mygg är det annorlunda. Då krävs en del vind för att det ska bli en behaglig stund. Men inte för mycket så att det blir kallt. Ibland hade det varit bra med fjärrkontrollen till vädret.
Väl framme vid stugan blir vi välkomnade av stugvärden Camilla. Hon har sett oss på håll och möter upp ute på gårdstunet med saft och kex. Vilket värdskap! Camilla är blöt i håret och berättar att hon precis badat i tjärnen nedanför stugan. Termometern visade på +6 grader i vattnet. Då bestämde jag mig för att hygienen inte hinner bli kritiskt dålig tills på söndag om tvagning av kroppen uteblir tills dess. Linnea visade sig däremot vara tuff och trotsade vattnets låga temperatur.
Linnea tar ett dopp i vattnet som mäter 6 plusgrader.
Stuglivet inbjuder till lugn och ro. Det basala får ta tid. Som att hämta vatten, värma det till disken och hugga ved. Stearinljusets sken lyser upp korten jag har på hand medan spelet fortsätter. Spader, hjärter, ruter och klöver. Det är på allvar men samtidigt oviktigt. Det smågnabbas och gliringarna flyger över bordet mellan deltagarna. Ett av stugans två fönster vätter ut mot tjärnen. Vinden har mojnat och vattenytan ligger spegelblank. Det har börjat vaka. Spelet pausas hastigt och inom några minuter står vi med spöna i högsta hugget, redo att lura fisken. Fisken äter sländor, men retsamt långt ut. Vi når inte vaken. Tar en paus för att se om fisken rör sig inåt land. Men vinden tilltar och vaken avtar helt. Vi gör några försök till men får vända åter utan minsta hugg men med ett antal nya myggbett inkasserade.
Fisken vakar retsamt långt ut. Foto: Linnea Nilsson Waara
Att fisket runt Anaris har potential skvallrar inte minst de tre olika fiskecamperna om som ligger vid olika sjöar i området. Det är inte alla sjöar som är tillåtna att fiska i med det ordinarie fiskekortet för Renbetesområdet i Jämtland/Härjedalen. Tänk på att det är upp till dig att ta reda på vilka regler som gäller. Mer information och köp av fiskekort kan du hitta här:
Fiskelyckan vänder för oss på fredagen och öringen tar. Trots att vi är mitt i sommaren ligger nattemperaturen på cirka 5 grader. Obehagligt kallt kan tyckas. Men en fördel är att ett par öringar kan sparas. Nystekt öring till frukost är lyxigt.
Pappa Mats landar första öringen.
Under lördagen vandrar vi iväg till Sönner Långtjärnen. En vacker fjällsjö med klart vatten och stenig botten. Rishedar och myr kantar den östra sidan. Lättfiskat med både flugspö och kastspö. En liten vind i luften så jag har inga förhoppningar om vakande fisk. Men min förvåning är stor då vi närmar oss sjön och ser hur fisken hoppar trots krusningar på vattnet. Hjärtat börjar slå i kroppen. Det tar inte lång tid innan den första kampen med en vacker öring är ett faktum. Gyllene gul med svarta prickar likt en gepard. Nappvilligheten fortsätter och innan fisket är avslutat har alla i gänget fått känna på fisk. Fina storlekar på runt kilot. Det är svårt att beskriva lyckan i kroppen när en öring i full fart tar sats och fullkomligen attackerar bytet du presenterat och sen rusar iväg genom vattnet. Några öringar får följa med hem för att bli till middag. Vi tar med en extra för att dela med oss till stugvärden. Färskvaror brukar uppskattas av den som befunnit sig ett par veckor ute på fjället.
Regnet börja falla redan på kvällen och det fortsätter hela natten och på morgonen. Vi packar ihop det sista av våra saker. Städar ur stugan vi bott i och vinkar adjö till stugvärden. Regnkläderna är på. Det är inte så tokigt att gå där på fjället långt inne i sin egen huva och höra hur det smattrar mot plagget. Vattenmängderna i bäckarna har ökat rejält. Där vi lätt trippade på stenar för ett par dagar sedan sträcker sig nu vattnet upp på smalbenen. Men efter lite letande finner vi vår väg fram utan att behöva byta om för vadning.
Ibland regnar det i fjällen.
Efter lunch spricker den mulna himlen upp och solen visar sig. Den sprider en behaglig värme och de dyblöta regnkläderna torkar snabbt och åker sedan ner i ryggsäcken. Strax innan vi åter når parkeringen vänder jag mig om och blickar mot fjällen vi nyss vandrat på. Tacksam över helgens upplevelser tillsammans med delar av min familj börjar jag redan se fram emot kommande fjällbesök i en avlägsen stuga med fiskespö och gott sällskap.
/Niclas
deLuxeturer.se 