Årets första dag. En rätt så blåsig, dimmig och snöig historia. Klockan ringde 6.30 men efter en kik utanför tältet bestämde vi oss snabbt för sovmorgon. Tre timmar senare yppades nästa ord i tältet.

De vädermässiga förutsättningarna i kombination med det faktum att vi är helt planlösa gällande rutt gjorde att vi bestämde oss för att lämna tält och pulkor för att i stället packa ryggsäck för en dagstur runt Häggingfjället. Säckarna fylls med varma dunjackor, termosar med varmvatten, vindsäck, spade, mat, snacks, första förband, karta och kompass.

Känslan av att skida runt i ett mjölkglas var påtaglig. Stora delar av dagen har sikten varit ytterst begränsad. Trots att vi delvis rört oss längs med leder, även där man får köra skoter, har inte en enda människa siktats på hela dagen. Kanske ett resultat av vädret. Eller av att det är dagen efter nyårsafton med allt vad det kan innebära. Vi har däremot sett många ripor! I vissa fall flockar med 10 fåglar eller fler.

Ibland är det skönt att tuffa runt på skidor i dåligt väder. Man får liksom tid att umgås ostört med sig själv utan att något från omvärlden pockar på ens uppmärksamhet.

Ett tips till dig som ska ut och tura i dålig sikt utanför leder. Sätt en punkt på din GPS vart du har ditt tält. Kan bli guld värt!

När vi bestämmer oss för att börja tappa höjd och falla av ner mot leden säger det plötsligt ”knak” under foten på Niclas ena skida. Vid en första okulärbesiktning kunde diagnos fastställas med stor bestämdhet. Skidan var helt och hållet av och dess två delar hölls endast ihop av en stighud och lite bindning. Varje gång den belastades bildade skidan bokstaven V runt foten. Obrukbar som skida.

Med den trasiga skidan på ryggsäcken blev det till att pulsa ner de sista hundratalet metrarna mot en skoterled, med hopp om fasta spår hållbara för vandring. Det visade sig dock att leden var dåligt trafikerad. Inte mycket till spår och inte mycket till bärighet utan skidor.

Förutsättningarna kan snabbt ändras på fjället. Ibland är det vädret, ibland är det utrustningen och ibland är det något annat. Vad göra? Ta en chokladbit, tänk kreativt och behåll modet uppe!

4,5 km längre fram väntade Hågnlägret. Platsen där vi igår blev bjudna på hamburgare. Första målet fick bli att ta sig dit. Vi turades om att vara den som bara hade en skida under foten. Ibland höll det bra för den skidlösa pjäxan och ibland sjönk man ner till knäet. Det blev jobbigt och varmt. Men vi skapade hela tiden korta delmål, byttes av och höll modet uppe. Två timmar senare var vi framme vid Hågnlägret. Ingen skoteråkare syntes till så att lifta en bit var inte aktuellt. Det var fortfarande nästan en timme till mörker och endast 2 km till vårat tältläger.

Ett snabbt stopp i grillkåtan för vätska och några chokladbitar. Där lyckades vi också hitta lite snören som använts för att knyta ihop nätsäckar med ved. Dessa snören kunde användas för att hjälpligt fästa pjäxan på den främre skiddelen. Vips gick det att åka (gå) skidor igen! Den stora skillnaden blev att det bar även i lössnö. De sista hundratalet metrarna hade mörkret börjat bli mer påtagligt. Men tack vare GPS punkt kunde vi lätt manövrera åter till vårt tält. Sällan har det känts så skönt att komma fram!

Turen blev totalt 14km varav de sista sju på tre skidor.

Vi får ofta frågan vad vi skulle göra om en skida går sönder på fjället. Svaret har hittills alltid varit hypotetiskt. Men nu vet vi, i alla fall hur vi löste denna situation till det bästa! Men varje situation är unik och erbjuder sina möjliga lösningar.

Avslutningsvis vill vi säga att vi trots endast tre hela skidor ändå stormtrivs och planerarDavid att ta oss åter till bilen för egen maskin! Om det inte skulle fungera så rör vi oss i ett område där skoterleder finns varför det inte bör vara helt omöjligt att lifta en bit vid behov.

Trevlig kväll!

/Niclas och David