2:a i Götalandsmästerskapen!

Idag bärgade jag en av mina tyngsta skidmeriter när jag skidade in som 2:a i Götalandsmästerskapen 20 kilometer klassisk stil i klassen H35.

Jag tar det från början. GM arrangeras varje vinter och under ungdoms- och junioråren när jag tävlade mer aktivt så var det ofta en av de viktigaste tävlingarna näst efter SM. Jag har aldrig tidigare tagit medalj i GM, inte ens varit nära faktiskt annat än möjligtvis i stafett. Dagens tävling skulle egentligen körts i Göteborg men snöbristen gjorde att man flyttade den till Tranemo istället. Där har de trots den milda vintern lyckats spruta tillräckligt med snö för att att ha ett 2,1 kilometer långt spår med ett rejält snötäcke.

De sista två tävlingarna har jag haft ganska dåliga skidor men nu inför GM ville jag ha bästa möjliga och tog till trumfet att åka till vallatemplet i Kaxholmen. Där håller Proskima-skidservice till och de kan man lita på. Oskar och Thor-Björn Lund är ena hejare på att få till bra skidor och vallade upp ett alternativ med klister och ett med endast glidvalla.

I det allra heligaste i Kaxholmen. Här skapas snabba skidor. Foto: David Erixon

I det allra heligaste i Kaxholmen. Här skapas snabba skidor. Foto: David Erixon

Jag anländer till Tranemo klockan 9 och ger mig ut i spåret för att testa skidorna. Det visar sig att banchef Christian Olsson gjort ett bra jobb och det är stenhård räls och manchester som erbjuds. Banan är ganska lättåkt och under dessa förutsättningar bestämmer jag mig för att gå utan fästvalla och bara staka. Jag har inte gjort det på tävling förr så det känns lite nervöst men någon gång ska ju vara den första.

Vi ska köra tio varv plus 750 meter och klockan 10:25 stakar jag igång med denna räkneövning. Jag vet inte om du har testat att tänka ut något krångligt samtidigt som du belastar kroppen hårt? Det är i alla fall inte min starka sida så att räkna till tio är precis lagom svårt. Jag öppnar hårt men ändå kontrollerat. Efter två varv måste jag sänka farten något men det är inte fråga om någon kollaps utan jag känner mig fortsatt stark. Efter ett krön sneglar jag på pulsen och ser att jag ligger endast några slag under max! Det är alltid svårt att pressa sig till de nivåerna och tidigare har jag haft svårt att lyckas med det när jag stakar men idag så lyckas jag. I utförslöporna är pulsen såklart något lägre men genomsnittspulsen landar ändå på 93% och det är nog det högsta snittet jag har fått till på denna typen av tävling.

I början av loppet glider det bäst vid sidan om spåren. Men så fort några stycken har åkt på samma ställe så blir det lite sockrigt och därmed sämre glid. Då får man söka upp nya platser där få har åkt men till slut så är all den hårda manchestern uppåkt och det går istället snabbast att stå i spåret. Under hela loppet söker jag aktivt upp banans för stunden snabbaste partier och det tror jag att jag tjänar mycket på.

Här nedan ser du lite bilder från loppet. Klicka på någon för att se ett bildspel.

När jag åker ut på det sista varvet blir jag plötsligt osäker på hur många varv jag åkt. Jag har försökt att räkna noggrant och memorera men likväl blir jag osäker. Alla har ett chip på foten som registrerar att vi åkt tillräckligt många varv men det är inget som vi får veta under loppets gång utan först i mål. Så vi är själva ansvariga för att hålla räkningen. Jag sneglar på klockan och ser att jag är uppe i 21,5 kilometer, förstår att det definitivt är sista varvet och försöker att kräma ut det det sista ur kroppen. Det känns bra att bara staka. Både armar och mage klarar belastningen men något oväntat får jag vid några tillfällen kramp i ljumskarna, det hade jag inte räknat med. Men överlag en positiv upplevelse.

Att skära mållinjen är alltid underbart och lite extra skönt idag när jag känt mig stark. Men jag har inte en aning om vilken plats jag hamnat på. Speakern har fokuserat på huvudklassen H21 och jag kan bara hoppas på ett bra resultat. När jag går från målet ropar speakern upp en massa namn på personer som ombeds gå till tävlingsexpeditionen på grund av ”dagens speciella förutsättningar”. Under loppet har jag noterat att det stått funktionärer utmed banan som kollat noggrant på oss, särskilt vid banans brantaste lilla knixbacke. Längdskidåkningen är nu inne i ett skede där alltfler väljer att köra utan fäste och enbart staka istället. Kanske hörde du diskussionen om Poltaranin som stakade under en etapp av tour de ski. Han vann etappen men många tyckte att han hade skejtat och borde diskvalificeras, det skedde dock inte. De föreningar i södra Sverige som satsar på konstsnö gör ett jättejobb och för att det jobbet ska han någon chans att betala sig krävs det att många vill betala för att åka där. Om spåren är för kuperade vill färre komma och köra och därför är de flesta konstsnöspår onödigt flacka om man ser det ur en tävlingsåkares perspektiv. Är det dessutom snabbt före som idag väljer stora delar av startfältet att staka och det var detta som föranledde speakerns upprop. I den branta knixen jag pratade om och i den efterföljande svängen hade man filmat alla åkare och valde att diskvalificera ett stort antal åkare som man tyckte brutit mot reglerna. Jag har inga exakta siffror men kan tänka mig att det rörde sig om totalt ett tjugotal åkare. Inte minst en handfull av toppåkarna i H21 diskades. Jag tycker självklart att man ska diskvalificera de som fuskar för alternativet är annars att sluta med klassisk skidåkning och bara köra fristil. Men jag tycker att om man väl har bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna så kulle det varit mycket mer pedagogiskt om man i förväg förtydligat detta. Helst med några filmsnuttar som visar exempel på vad som är tillåtet, vad som är gränsfall och vad som är otillåtet. Problemen brukar uppstå i branta uppförsbackar där tjuvskejtare väljer att byta färdrikting/skejta helt oprovocerat bara för att få en högre fart. En annan situation där problem kan uppstå är i svängar där vissa väljer att skejta runt snarare än att staka. Den senare av dessa båda situationer skulle jag säga är den som är mest svårbedömd.

Hursomhelst så var det inga diskningar i min klass H35, min åkning hade godkänts och jag slutade 2:a. En dryg minut efter segraren Jonas Peterson som numera tävlar för Borås men som under elitkarriären tävlade för IF Hallby och då radade upp flera fina placeringar i SM. I klassen H21 skulle jag efter diskningarna slutat 5:a och kan konstatera att jag genomfört säsongens bästa lopp.

Silvermedalj i H35, 20 km klassisk stil.

Silvermedalj i H35, 20 km klassisk stil. Äntligen!

Nu tror jag inte att jag hinner tävla något mer inför Yukon Arctic Ultra utan istället blir det fokus på långpass och övriga förberedelser.

/David

Rapport från Hallbyloppet, 20 kilometer klassisk stil.

Att ställa upp i en tävling någon gång ibland tror jag är nyttigt för mig. Jag tycker ju om att motionera men under träning lyckas jag sällan få samma belastning som under tävling. Dessutom tycker jag om utmaning i tävlingsmomentet och den sköna känslan efteråt. Igår arrangerade min klubb IF Hallby det årliga Hallbyloppet. Det var 20 kilometer klassisk stil med masstart som stod på menyn.

Vissa gånger är vallningen extra klurig. Det allra klurigaste föret är karftig snöfall och runt nollan. Så var vädret under Hallbyloppet.

Vissa gånger är vallningen extra klurig. Det allra klurigaste föret är kraftigt snöfall och runt nollan. Så var vädret under Hallbyloppet.

När jag testade banan någon dag innan loppet så fanns det ingen natursnö utan bara den grovkorniga konstsnön. Då gick det såpass lätt att staka att jag var inställd på att köra utan fästvalla och bara staka under loppet. Men på söndagsmorgonen började det snöa rejält och glidet blev betydligt sämre, under de förutsättningarna skulle jag inte tjäna på att staka. Till slut blev det klister under skidorna och det klarade sig bra utan att frysa i.

Det ymniga snöfallet gjorde att det bara var ett av de två spåren som användes så när starten gick och 30 personer skulle tampas om ett spår blev det ganska trångt om saligheten. Tyvärr blev någon av med staven men tycker ändå att starten flöt på hyfsat fint. Det lite komiska uppstår dock efter cirka 500 meter när alla har fått en plats i ledet. Det gick nämligen betydligt tyngre att ligga främst så alla låg på ett långt tåg som tuffade fram ganska sakta. Fast att avancera vid sidan om var inte att tänka på för där gick det så mycket tyngre. Så där står man taggad till tänderna, redo att ta ut sig och så kan man bara stå och peta fram. Vi skulle köra 8 varv på en 2,5 km lång slinga och halvvägs på detta varv är det en 180 graders vändning. I den vändningen stod tåget med skidåkare i princip helt still och endast en person åt gången kunde vända om. Detta förfarande drog ut hela fältet och vips så var det slut på sällskapsresan.

I backarna tjänar jag på att ha fästvälla och är passerar jag Rickard Bergengren som valt att  för dagen endast staka. Till slut drar han dock längsta strået och kör ifrån mig i de lättåkta partierna.

I backarna tjänar jag på att ha fästvalla och här passerar jag Rickard Bergengren som valt att för dagen endast staka. Till slut drar han dock längsta strået och kör ifrån mig i de lättåkta partierna. Foto: IF Hallby

I stigningen som följer efter vändningen blir jag lite stängd och när jag väl kommer förbi har det blivit en liten lucka fram. En retlig lucka som jag inte lyckas täppa till och resten av loppet så blir det så att jag får köra själv. Det är bara 20-30 sekunder upp till klungan framför, jag möter dem på samma ställe vid vändningarna men lyckas inte täppa till. På sjunde varvet ser jag dock att den klungan på 5 personer har splittrats och jag börjar sakta närma mig en av dem. Psykologin som uppstår i dessa situationer fascinerar mig mycket. Jag försöker verkligen komma i fatt så att vi samtidigt ska gå in i sista backen. Jag vet nämligen att jag är stark uppför och kan jag bara pressa mig förbi i stigningen så är jag förmodligen före i mål. Men samtidigt som jag ökar farten för att närma mig så ökar även han farten för att hålla ifrån och jag lyckas bara ta in någon enstaka av de kanske 30 metrarna han är framför. Så vid foten av sista backen bestämmer jag mig för att sätta allt på ett kort och rusa för att försöka att gå ifatt. Jag kommer ifatt i slutet av backen, springer förbi så fort jag kan och försöker hålla farten hela vägen till toppen. Jag får en rejäl  lucka och kommer på toppen dessutom ifatt två andra åkare! På de sista 500 metrarna är det dock bara ett spår som är åkbart och jag kan bara åka med längst bak i den lilla tremannagruppen jag nu är en del utav.

Efter målgång i Hallbyloppet.  Foto: Sara Erixon

Efter målgång i Hallbyloppet.
Foto: Sara Erixon

Detta var det tredje loppet för säsongen och jag tycker att det känns bättre och bättre för varje lopp. Jag kom i mål som 13:e person i klassen H21 som var Hallbyloppets huvudklass. Jag var bara 4:20 efter landslagsmeriterade Patrik Johansson från IFK Skövde som var snabbast för dagen. Jag lyckades ta ut mig ordentligt och pulsklockan visar att jag hade en snittpuls på 90% av maxpulsen. Här kan du läsa hela resultatlistan. Min klubbkompis Oskar Lund låg under hela loppet med i tätkvartetten och gjorde en stor del av dragjobbet. Han var den enda av de fyra första som gick med fäste och han försökte på flera varv gå ifrån i den stigningen som finns men lyckades tyvärr inte utan hamnade precis utanför pallen. På If Hallbys facebooksida finns det mer bilder och ett par filmer från loppet.

/David

På träningsläger i Bruksvallarna,

-eller glädjen av att få fokusera smalare för en liten stund.

I helgen har jag varit i Bruksvallarna på träningsläger. Det blev många mil och timmar i skidspåren och däremellan god mat och vila. Jag har alltid tyckt om att vara på träningsläger, ända sedan jag åkte iväg på mitt första, förmodligen någon gång under högstadiet. Självklart så är en av anledningarna att jag verkligen gillar att åka skidor och röra på mig. Men jag tror att den främsta anledningen är att under en sådan här helg så krymper världen för en liten stund. Jag får för en liten stund fokusera helhjärtat på något som jag tycker mycket om och samtidigt så är det är få saker utifrån som pockar på min uppmärksamhet. Denna gång så var det mitt intresse för skidåkning som var fokus. Men jag skulle känt samma glädje av att ha fått fokusera extra mycket på något av mina andra intressen för en liten stund. Och det kan också få bli mitt inlägg i ”årets julklapp”-debatten. Ge dig själv, eller någon vän, tid och möjlighet att fokusera på ett favoritintresse några dagar.

Här nedan kommer lite bilder från helgen. Klicka på någon av bilderna för att se större bilder och ett bildspel.

/David