Näräventyr i Älvdalen – Hykjeberget

Med sin höjd på 594 meter över havet och sitt 100 meter lodräta stup i söder sticker Hykjeberget upp som en jätte i skogslandskapet cirka en mil nordost om Älvdalen. Nedanför stupet vidtar blockrika rasbranter av fallna stenar. Ett lättåtkomligt och välbesökt utflyktsmål med milsvid utsikt över landskapet.

IMG_6645

Utsikten från toppen av Hykjeberget. Foto: Linnea Nilsson Waara

Hykjebergets naturreservat når du enkelt med bil, 14 km från Älvdalens samhälle. Från parkeringen, där det finns en informationstavla och ett fikabord, är det cirka 20 minuters promenad upp till bergets topp. Du vandrar på en fin stig i lagom lutning genom vacker skog. Bitvis är stigen lite stenig men inga problem att vandra. Det är värt att vända sig om några gånger under vandringens början och njuta av utsikten norrut, även om den inte trumfar vad som väntar från toppen. Ett näräventyr i ordets rätta bemärkelse! Lättillgängligt och av stort naturvärde för det rörliga friluftslivet.

IMG_6607

Vacker vandring på fin stig genom skogen.                       Foto: Niclas Bentzer

Sydväxtberg och naturreservat

Hykjeberget är ett så kallat sydväxtberg. Geologiska och biologiska faktorer samspelar och skapar tillsammans ett gynnsamt lokalklimat med rik växtlighet. Till och med Linné hade nåtts av dessa rykten och passerade Hykjeberget på sin dalaresa 1734 för att undersöka den säregna platsen. Det branta stupet i söderläge ackumulerar värmen från solen och sprider den under lång tid vilket minskar risken för tidig frost och förlänger växtsäsongen. Kalkrikt vatten sipprar fram från berget och gynnar mer krävande växter. Flera arter har här sin nordligaste inlandslokal i landet.

När den senaste värmeperioden nådde sin kulmen för 6000 år sedan var mer ädla träslag som lönn och lind vanliga i Dalarna. Vid Hykjeberget finns det fortfarande kvar en stor lokal lindar som överlevt tack vare bergets värmemagasinerande förmåga.

IMG_6668

Berget samlar värme och delar sedan med sig under vår och höst vilket skapar längre växtperiod. Foto: Linnea Nilsson Waara

Naturreservatet har bildats främst för att skydda de botaniska värdena och den biologiska mångfalden som skiljer sig avsevärt från närliggande natur. Men området har också stort värde för friluftslivet, inte minst som utkikspunkt.

Vindskydd – möjligheter med skyldigheter 

Efter den korta promenaden upp till toppen väntar bekvämligheter i form av ett vindskydd med bänkar, bord, grillplats och rikligt med ved. En fin service till alla besökare och en möjlighet att göra upplevelsen bra i alla typer av väder.

Men något stör den fantastiska utsikten från vindskyddet. Den bokstavligt skymmer den. En stor hög med skräp. Resterna från en grillfest ligger i eldstaden. Tomma ölburkar, korvbröd, resterna av en engångsgrill, papper, en korv som ligger kvar i sin plastförpackning, en senapstub, dressing och en ketchupflaska vars innehåll förövarna valt att spruta ut över hela sopberget. Beklämmande och rent ut sagt vidrigt gjort!

13214695_10156999985495360_629912916_o

Sopberg.

Ekvation borde vara enkel. Kan du bära livsmedlet med dig ut i naturen så måste du kunna bära med dig de tomma förpackningarna hem efter att du förtärt innehållet. Dom tar inte mer plats i väskan tomma och väger betydligt mindre. Kan vi inte alla bara enas om att det inte är okej att skräpa ner och att vi inte ska göra det mer? Tack, bra!

Vill du engagera dig mer i frågan om att motverkar nedskräpning i naturen. Kolla in kampanjen”Plocka ett skräp om dagen” på Håll Sverige Rents hemsida!

Fågelvy

Från toppen av Hykjeberget är vyn vidsträckt över det omkringliggande landskapet. Du ser flera mil! Framme vid branten slog vi oss ner för att avnjuta dagens lunch. Pajrester från igår. Smakade fint.

IMG_6696

Äta ute!

Lätt tillbakalutad med ryggsäcken som stöd och med solen som stundtals värmde rejält när den kikade fram mellan molnen skapades en finfin position för att bli sittande i flera timmar och bara insupa omgivningen. Kände mig som en svävande rovfågel högt i skyn. Och vi fick även se rovfågel. Två tornfalkar som kom och gick från en trädtopp. Troligen bråda dagar då ungarna kräver mycket mat. Det häftiga var att vi inte blickade uppåt i skyn för att se dem utan neråt. Är det någon fågel man vill se ovanifrån så är det tornfalken med sin rostbruna och vackra överdel.

Flera rovfåglar tycker att Hykjeberget är en utmärkt plats för häckning och barnuppfostran. Bland annat tornfalk men även fjällvråken kan skymtas. Tänk på att fåglarna är mycket störningskänsliga denna tid på året. Håll avstånd och avnjut på distans. En kikare är bra att ha med!

För alla som gillar klättring är Hykjeberget en fenomenal plats. Men denna tid på året får vi hålla oss på marken och lämna klippan och fåglarna ifred.

Klicka på en av bilderna nedan för att förstora dem och starta ett bildspel.

Återigen slås jag av hur många platser det finns i närheten som på ett lättillgängligt sätt erbjuder fantastiska naturupplevelser. Så res dig upp ur soffan, öppna dörren och gå ut! Packa ryggsäcken med lite matsäck och upptäck vad som finns bakom din knut. Skräpet tar du självklart med hem igen och har någon medmänniska missat att ta med sitt skräp är det bra att ha med en extra påse för att plocka med även det.

/Niclas & Linnea

Vårvandring i Skuleskogens nationalpark

”Undra hur många gånger man har passerat denna infart, men aldrig svängt av E4:an”? Infarten Niclas pratade om är den som ligger några mil söder och Örnsköldsvik och som leder oss till Skuleskogens nationalparks södra entré. En av de mest vandringsvänliga nationalparker jag någonsin har besökt.

IMG_6496

I Skuleskogen har Blåsipporna slagit ut och ger en färgklick till skogen. Foto: Linnea Nilsson-Waara

KORTFAKTA SKULESKOGENS NATIONALPARK
Bildad: 
1984
Sevärdheter: Slåttdalsskrevan, utsikten från Slåttdalsberget, Tärnettholmarna, Tärnettsjöarna. Besök på naturrum Höga Kusten.
Besök: Starta din tur vid Entre Syd, Entre Väst eller Entre Nord

I samband med ett besök till Umeå bestämde vi oss för att göra ett stopp till den nationalpark som ingen av oss sedan tidigare hade besökt. Vi anlände sent på kvällen, tog med oss vår packning och slog tältläger på en vacker strand vid en plats som heter Kälsviken. Kvällen var helt vindstilla och det var ljumna grader ute. Påföljande dag inleddes med en lugn och skön frukost på stranden innan vi vandrade iväg mot Näskebodarna. Vi hade fått tipset att utforska den östra sidan av nationalparken där första delen av vår vandring blev längs med strandkanten och med en fantastisk utsikt över alla de små öarna och holmarna i Bottenviken.

IMG_4245

Med pannlampa och packning beger vi oss mot vår tilltänkta tältplats Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer

IMG_6589

Skuleskogen erbjuder fina tältplatser alternativt bäddar för den som föredrar övernattning i stugor. Foto: Linnea Nilsson-Waara

IMG_6433

Vacker utsikt över Bottenviken. Foto: Niclas Bentzer

Längsta lunchpausen någonsin

Första fikapausen tog vi på en klippa vid Tärnättholmarna, där vi fyllde på magarna med några bars och vatten. Solen lyste med sin närvaro och gjorde pausen väldigt behaglig. Eftersom det fortfarande var förmiddag och vi ville hinna se mer av parken fortsatte vi vår vandring några kilometrar till innan vi tog en av våra längsta lunchpauser någonsin. På en stenhäll vid Tärnättvattnen och med utsikt mot den mäktiga Slåttdalsskrevan lutade vi oss tillbaka i nästan två timmar. Man brukar säga att vila kan göra en pigg, men här hade vi nog kunnat stanna kvar resten av dagen. Niclas fick också briljera med konsten att kunna sova till toner av snarkningar som skulle kunna väcka avlidna. Här fick jag åter energi tillbaka och fortsättning på vår vandring blev ett faktum.

IMG_6479

På väg mot Tärnättholmarna. Vi vandrar på stränder och genom blandad vegetation. Foto: Linnea Nilsson-Waara

IMG_6488

En karta och broschyr om nationalparken är bra att ha med sig. Här spanar vi in fortsättningen på vår färd. Foto: Linnea Nilsson-Waara

IMG_4242

Lunchpaus vid Tärnättvattnen. Foto: Niclas Bentzer

Nationalparkens mest kända landmärken

Från Tärnättvattnen fortsatte vi vår färd upp mot Slåttdalsskrevan, vilken är nationalparkens mest kända landmärke. Skrevan, som är 200 meter lång, 30 meter djup och 7 meter bred delar Slåttdalsberget i två delar. Känslan av att gå mitt i en ravin infinner sig. Själva Slåttdalsberget består av Nordingrågranit, med undantag för själva skrevan som en gång i tiden bestått av den mer lättvittrade bergarten diabas. På grund av istider och efterföljande hav- och landhöjningsprocesser har skrevan allt eftersom gröpts ur till dess nuvarande form.

IMG_4234

Mäktiga Slåttdalsskrevan! Foto: Niclas Bentzer

Kalottberg och Sveriges högsta ö

Efter vårt ravinbesök hade vi blivit rekommenderade att gå upp på den östra sidan av skrevan, upp på själva Slåttdalsberget. Uppe på toppen möttes vi av den mest fantastiska 360-graders panoramautsikten. Bakom oss skymtade vi ett kalottberg där Niclas berättade intressant fakta om hur träden på ett kalottberg växt till sig på grund av att havsnivån aldrig har legat över denna nivå och således inte sköljt bort jordmånen. Berget såg ut som en topp med frodig kalufs och kal hals. Vi fick även se Sveriges högsta ö, Mjältön, från denna punkt.

IMG_6555

Något för alla

I Skuleskogen finns åtta stugor som inrymmer flertalet bäddar för övernattning. Stugorna är öppna för alla och innehåller kamin. Veden får man hugga själv. På flera ställen finns utedass och vid Kälsviken är toaletten handikappanpassad. Förutom fantastisk vandring verkar denna park kunna erbjuda något för alla! Allt från paddling, klättring och trailöpning till att bara må gott i solen med utsikt över skärgård eller urskog.

IMG_4235

Skuleskogens nationalpark är delvis anpassad för alla. Här finns handikappanpassad torrtoa nära Kälsviken. Foto: Niclas Bentzer

För oss blev det en riktig lyckoträff att besöka parken under denna tidsperiod i början av maj. Förutom solsken, lagom varma grader och vindstilla finns fler fördelar med att vårvandra. Det är fortfarande myggfritt, outvecklat bladverk på träden gör att utsikten inte skyms och lågsäsong betyder lite folk vilket inbjuder till vandring i det tysta.

Om du åker E4:an och länge funderat på att stanna till vid Skuleskogen kan jag bara uppmana dig till att sluta fundera. Ta ett stopp. Du kommer inte att ångra dig!

Läs mer om Skuleskogens Nationalpark:

Svenska Nationalparker

Karta Skuleskogens Nationalpark 

IMG_4197

Tack för denna gång Skuleskogen. Vi ses igen!

Tack för oss!

Hälsningar,
Niclas & Linnea