Film från nyårsturen i Grövelsjön

Korpar som flyger upp och ner när man pratar med dem, finns det egentligen? I filmen får du svaret på den fråga och Niclas visar hur man bäst tar sig hem till tältet efter ett nyårsfirande på fjället.

Sovande Dronning även kallad Rendalssölen i fjärran. Foto: David Erixon

Sovande Dronning även kallad Rendalssölen i fjärran.
Foto: David Erixon

Blå timme och mäktiga vyer

Nyårstur Dag 2. Ryvang gård – Hävlingen 11 km.

Vi kliver upp ungefär kl 8, lagom som det ljusnar och har då legat i sovsäcken cirka 12 timmar. Det är verkligen sällan som jag sover så länge men det var välbehövligt så jag lyckades sova gott hela natten lång.

Vi använder nu ett 2-manna tält med liten absid och det är lite nytt för oss. När vi skidade Norge på langs använde vi ett 3-manna tält med stor absid. Detta gör att vi inte bara kan köra på gamla invanda rutiner utan vi behöver tänka på hur vi kan göra saker så optimalt som möjligt. Det tycker jag är kul. Att vi nu har ett mindre tält är därför att vi under Yukon Arctic Ultra inte vill bära på mer än nödvändigt. Så vi testar nu ett Kompakt light 2 från Bergans. Inget utpräglat vintertält men i Kanada kommer vi att bo i skogen varje natt och slipper kalfjällets hårda vindar.

Morgonbestyren tar ett par timmar i lugnan ro och sedan ger vi oss av. Under natten har vi hört att det blåst rejält i trädtopparna. Det var dock helt enligt prognos så vi hade valt en väldigt skyddad plats och det fladdrade knappast något i tältduken. Vi märker dock av vindens framfart när vi börjar skida för det ligger djupa vindpackade snödrivor på flera håll. Dessa gör att vi rör oss väldigt långsamt framåt. Men just denna tur spelar det inte så stor roll är det viktigaste för just nu är att testa utrustning och timmar snarare än mil är det som räknas.

Efter någon kilometer stöter vi konstigt nog på dagsfärska skidspår som dessutom går åt det håll som vi ska. Bara att tacka och ta emot. Vi misstänker att det är någon från Grövelsjön som siktar på en rejäl dagstur med lätt packning.
IMG_7642.JPG
Vi följer spåren genom skogen och kommer så småningom upp på kalfjället. Vi bjuds på mäktiga vyer åt alla väderstreck och solen behagar att bryta igenom molntäcket en liten stund. Det 1401 meter höga fjället Gröthogna vakar över oss i nordväst och ett par pratglada korpar passerar rakt ovanför oss. Jag kan inte låta bli att kraxa tillbaks, vi får oss en trevlig liten pratstund och korparna bjuder på några cirkusnummer.
IMG_7643.JPG

IMG_7641.JPG
Till lunch smaskar vi i oss en värmande Thailändsk kycklinggryta och fortsätter sedan i riktning mot Hävlingen. På kalfjället är det ganska lättskidat och jag får återstifta bekantskapen med den mäktiga blå timmen som jag inte umgåtts med på länge. Den blå timmen kallar man den timmen som följer direkt efter solnedgången. Om vädret är hyfsat klart blir ofta hela himlen och terrängen svagt blåfärgad. Att skrida fram på ett knäpptyst blått fjäll är magi.

IMG_7645.JPG
Plötsligt ser vi tre personer några hundra meter framför oss. Med tanke på att det snart blir mörkt har de knappast siktet inställt på Grövelsjön. Strax innan Hävlingen kommer vi ifatt dem. Det visar sig att de också är ute på flerdagarstur och att de har tältat bara några hundra meter ifrån oss. De planerar att sova i något som heter Hävlingstugorna denna natt men vi vill få fler nätter i tält så när vi stannar för att slå upp tältet skiljs våra vägar åt. Det är alltid en kul överraskning att träffa folk när man är på tur, särskilt den här tiden på året och när vi dessutom färdas utanför vinterleder. Där brukar det nämligen vara väldigt glest med människor.

IMG_7646.JPG
Vår tältplats ligger i skogen, den är väl skyddad från eventuell vind och vi har tillgång till rinnande vatten. Allt är på topp förutom det faktum att det är kramsnö! En riktigt missräkning. Vi hade ju hoppats på många köldgrader och en bra möjlighet att testa hur vår utrustning står emot extrem kyla. Så blev det inte nu men vi får ändå testa dess funktioner utifrån många andra aspekter och det känns väldigt bra. Och dessutom njuter vi nu av en vacker kväll med månsken.

/David

Fintur runt Kebnekaisemassivet

29-30 april. Kebnekaise, Tarfala, Sälka, Nallo, Vistas, Tarfala, Kebnekaise

Efter vårdagar i Lyngen var det dags för Niclas att återvända till jobbet på Storulvåns fjällstation. Men jag hade gott om tid på mig så ja passade på att hälsa på vänner på Kebnekaise fjällstation. Eftersom detta var mitt första besök där vintertid så ville jag hinna se mig om ordentligt. Jag hade tillgång till både turskidor och topptursutrustning och tänker nu berätta lite mer om min första tur under vistelsen vilken jag gjorde med turskidor.

2 -dagarstur med turskidor
Jag sitter på Kebnekaise fjällstation med kartan uppslagen framför mig och drömmer mig bort. Det är så många platser som lockar mig. Höga spetsiga berg, djupa dalar och stora glaciärer ger en väldigt spännande karaktär åt kartan. Jag tänker att jag ska spendera en natt på en fjällstuga och sedan återvända till brasan på Valborgsmässoafton. Det är en bra väderprognos för kommande dagar och jag har förmånen att få befinna i mitt livs turskidsform så därför planerar jag in nedanstående tur.

IMG_5119

Vill för sakens skull nämna att turen går utanför markerade leder och på platser dit laviner kan nå. Jag tycker inte om att stå med pekpinnar så nu lägger jag undan den. Vad det beträffar laviner så var det nu väldigt stabila förhållande och annars hade jag inte valt denna rutt.

Här nedan kan du se ett galleri från denna tur. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

Tarfala fjällstuga ligger omgiven av mäktiga toppar.

Tarfala fjällstuga ligger omgiven av mäktiga toppar.

Jag äter en rejäl frukost och tar sedan sikte på STF-stugan i Tarfala. På vägen dit skidar jag genom en djup dal och jag passerar Tarfala forskningsstationen från vilken man forskar på glaciärerna i området. Det är alltid trevligt att hälsa på stugvärdarna och Lars var inget undantag. Jag blev bjuden på kaffe och passade på att äta mina lunchmackor.

På min vidare färd skidar jag en bit på den omarkerade så kallade jojo-leden. Den kallas ibland även för trepassleden och sträcker sig mellan Tarfala och Unna Räitas. Jag passerar Svarta sjön och ner i Guobirvaggi ligger det 1-2 dm lössnö. Tyvärr är det lite för brant för att jag till fullo ska kunna njuta av den med mina turskidor men det är ju ändå alltid härligt när det yr puder om benen. Nere på platten blir det dock ganska tungskidat men solen skiner och vyerna mot Drakryggen och Kebnekaises toppar är storslagna.

Lössnö, Drakryggen och Kebnekaise. På tur genom Guobirvaggi.

Lössnö, Drakryggen och Kebnekaise. På tur genom Guobirvaggi.

Det känns skönt att nå fram till Sälka. Jag går direkt till butiken för att köpa choklad och mat. Njuter sedan av en avkopplande lugn kväll med god mat och bastu. Lägger mig sedan tidigt för att läsa lite men somnar på direkten.

Följande morgon smyger jag upp klockan 6. De sex andra gästerna i stugan ligger såklart och sover men jag har tänkt mig att skida drygt 50 km och cirka 1700 höjdmeter så därför vill jag komma iväg i god tid. Klockan 7 börjar jag skida. Solen värmer redan och det är i stort sett vindstilla. Jag tar sikte på Nallo och jag förstår nu varför många pratar så gott om denna plats. Det är verkligen otroliga omgivningar och som pricken över i:et står själva berget Nallo som är spetsigt, vilt och vackert.

På väg mot Vistas vänder jag mig flera gånger om och beundrar det spetsiga Nallo.

På väg mot Vistas vänder jag mig flera gånger om och beundrar det spetsiga Nallo.

Efter ett litet stopp i Nallo myser jag vidare mot Vistas. Det är svagt utför och glider på fint trots nysnön. Även Vistas visar sig vara en riktig vacker stugplats med ett otroligt läge. Senaste veckan har det varit rutten snö och svårt att sig fram berättar stugvärden Emma. Nu är det dock ett rejält skarlager under nysnön och jag kan åka var jag vill. Efter en fika med Emma tar jag sikte mot Kebnekaise Fjällstation och som du ser på kartan ovan så följer jag ungefär samma sträckning som en sommarled. Stigningen upp ur vistasdalen är rejäl och det är inte optimalt att gå med endast korta hudar. Men med tillräckligt flacka slag så flyter det ändå på bra.

Det börjar närma sig sen eftermiddag men trots att jag har varit igång flera timmar så känns kroppen bra, så länge jag fyller på energi. Så jag äter och dricker med jämna mellanrum och njuter av alla de fina vyerna runt omkring mig. En av dagens mäktigaste vyer bjuds jag på när jag passerar dagens högsta pass som ligger cirka 1560 meter över havet. Här ser jag ner mot Tarfaladalen och på andra sidan dalen sticker Norra- och Södra klippberget upp mellan de stora glaciärerna. Där bakom reser sig sedan Kebnekaise. Väldigt vackert!

Kebnekaise reser sig i fjärran. Precis hitom reser sig Södra klippberget mellan Storglaciären och Isfallsglaciären. Foto: David Erixon

Kebnekaise reser sig i fjärran. Precis hitom reser sig Södra klippberget mellan Storglaciären och Isfallsglaciären. Foto: David Erixon

Härifrån behöver jag inte ta många stavtag under sista milen till fjällstationen. Väl framme får jag ta del av en fin trerätters middag, körsång och stort bål. En sådan dag!

Har du redan gått Kungsleden men inte varit till Nallo och Vistas så kan det starkt rekommenderas. Bara att plocka fram kartan och börja drömma om nya turer.

/David