Höstfjäll

Om jag ska välja en favoritårstid säger jag direkt vårvinter, utan att tveka! Tiden på året när jag obehindrat kan skida fram över fjället på skaren iförd endast tunna kläder i den värmande vårsolen.

mot-salka

På väg mot Sälka under turen Vita Bandet 30 dagar. Foto: David Erixon

Men om man vänder på resonemanget då, vilken årstid hamnar längst ner på listan av favorittider på året? Den frågan är svårare att besvara och vid närmare eftertanke även helt onödig. Alla tider på året har sin tjusning på fjället. Tack vare årsväxlingarnas skarpa kontraster i utseende och utbud av aktiviteter skapar dem en ständigt längtan efter vad som komma skall. Förresten är våra ordinarie fyra årstider vår, sommar, höst och vinter, enligt mig, allt för få och ibland utelämnande i sina beskrivningar för att göra tiden på året helt rättvisa. Det är exempelvis stor skillnad på vinter i januari och april.

img_0056

En vacker löptur på fjället i höstskrud mellan Helags och Vålådalen. Foto: Niclas Bentzer

Just nu är det höst. Vackra färger, myggen har försvunnit och luften är klar. Naturskafferiet bjuder svamp och bär. Nattfisket efter storöring är spännande. Längtan efter skridskoisar börjar göra sig påmind. Nästa steg är det vita guldet. Lusten att dra på sig skidorna och leva det enkla livet på tur börjar vakna. Speciellt en långtur i favoritårstiden vårvintern!

Ha en fortsatt fin höst!

/Niclas

Sista långa passet inför Nordenskiöldsloppet

En vecka kvar till starten av Nordenskiöldsloppet. Idag körde jag det sista långa träningspasset. 44 kilometer i strålande sol och med perfekta spår. Nu återstår det endast lite ”håll-igång-träning”. Nästa söndag kommer 44 kilometer betyda att endast en fjärdedel av den totala sträcka är avverkad. Lite svindlande tanke.

Formen känns god, trots en del sjukdom både före och efter Vasaloppet. Men loppet är långt. Längre än jag någonsin skidat förut. Hoppas på snabba spår, konstant medvind och noll millimeter nederbörd.

12953027_10156838616705360_308679453_o

Blåkupa, strålande sol och perfekta spår i Grövelsjön.

På grund av varmt väder är det aviserat att bansträckningen kommer att ändras på Nordenskiöldsloppet. Snön är tydligen borta på isarna och det är risk för stöp. Därför kommer större delen av loppet att gå på land. Konsekvenserna blir att loppet kortas med 40 kilometer till 18 mil men banan blir betydligt mer kuperad. Från originalsträckningens 350 höjdmeter till över 800 höjdmeter.

Banprofil_ny

Den nya bansträckningen ger mig ytterligare huvudbry i val av skidor och vallning. Som att det inte vore tillräckligt med faktorer att hålla reda på. Eftersom att loppet, för min del, kommer att pågå under så lång tid kan väderförutsättningarna förändras mycket. Kan ändras från kallföre, till klisterföre och åter till kallföre. Ett bra alternativ hade så klart varit att köra utan fästvalla. Men med den nya banprofilen… Spännande.

Idag hade jag även besök från fotografen och reporten Mikael Forslund som skriver för bland annat DalaDemokraten. Han hjälpte till att fota lite bilder på Team Deluxeturers nya tävlingsdräkt in action! Kommer snart en artikeln i tidningen.

Team Deluxeturers tävlingsdräkt i Nordenskiöldsloppet. Foto: Mikael Forslund

Team Deluxeturers tävlingsdräkt i Nordenskiöldsloppet. Foto: Mikael Forslund

/Niclas

Ute på hal is

I mitt tycker så är det få saker som slår en skridskotur på spegelblank is. Att till nästan ingen ansträngning glida fram i relativt hög hastighet. Upptäckarlusten tar vid. I änden på sjön väntar ett utlopp. Tar av skridskorna och vandrar genom skogen ett par meter till nästa sjö. Runt uddar, ut till holmar och förbi vackra platser med små stugor. Skridskor är verkligen ett fint sätt att utforska naturen på.

IMG_8064

Ute på glid. Foto: Linnea Nilsson-Waara

På västra sidan gränsen i Norge, norr om Drevsjö i Engerdal kommun, ligger massor av sammanhängande sjösystem. Där har snön hunnit komma, smälta och isen åter fryst ihop till en homogen vitis. Så i helgen drog vi dit ett gäng från Grövelsjön. Vi tog bilen till Store Gunnarsjöen och sedan skridskorna vidare till Lilla Gunnarsjöen, Gelen, Halvorsjöen och sedan tillbaka igen. I filmen nedan kan du se hur vi hade det!

 

/Niclas

Tur i Femundsmarka

Under helgen har jag varit ledig och vädret såg ut att bli bra. Så vad kunde passa bättre än en tur på fjället med lätt packning och löparskor. Granne till Grövelsjöfjällen, platsen jag har som förmån att kalla både min arbetsplats och mitt hem, ligger Femundsmarka på andra sidan landgränsen. Tillsammans utgör dessa gränsfjäll ett utmärkt område för såväl upptäcktsfärder till fots och kanot om sommaren som på skidor vintertid. Femundsmarka är bland annat en av Lars Monsens favoritplatser i de norska fjällen. Han har, tillsammans med bland andra Trond Strömdahl, gett ut böcker med tips på turer i området.

Mot Svukuriset finns tydliga skyltar.

Mot Svukuriset finns tydliga skyltar.

Jag har aldrig tidigare besökt DNT Svukuriset, som är en vacker fjällgård ombyggd till fjällboende i DNTs (Den Norske Turistforening) regi. Så planen att ta mig dit och sen åter över fjället till Grövelsjön. Jag fick skjuts till byn Elgå som ligger vid Femundens östra strand. Femunden är Norges tredje största sjö och den trafikeras dagligen under sommaren av båten MS Femund II. Med den tar man sig lätt nästan hela vägen fram till Svukuriset från olika delar av den sex mil långa sjön. Men jag tog istället vägen över fjället från Elgå. En kort tur på cirka 8 kilometer. Upp genom skogen, över ett parti med kalfjäll, för att sedan åter komma ner i skogen och fram till Svukuriset som ligger på cirka 800 meter över havet.

DNT Svukuriset badar i sol.

DNT Svukuriset badar i sol.

Jag startade strax efter klockan 10 från Elgå och var framme på Svukuriset i god tid innan lunch. På plats träffade jag Cato och Leela som driver anläggningen. Efter ett trivsamt prat så checkade jag in på mitt rum som hade siffran 1 på dörren. Helt eget rum med säng, förvaring och trivsam utsikt. Efter en halv snickers till lunch packade jag ur reselakan och ombyteskläder ur ryggsäcken. Det skulle utgöra barlast. Sex kilometer från Svukuriset ligger toppen på Stor-Svuku 1421 möh. Vanligtvis ser man toppen från gårdstunet men nu var de sista 250 höjmetrarna dolda av en envis dimma. Men det kanske lättar, tänkte jag och drog iväg.

Där uppe i dimman väntar toppen.

Där uppe i dimman väntar toppen.

Mot toppen finns en markerad led. Men ungefär samtidigt som jag klev in i dimman förvandlades stigen till blockterräng och förutom sporadiska stenar med ett rött T på (som var svåra att urskilja) fanns inget att följa. Tog kompasskurs mot toppen och nådde toppröset, eller åtminstone det jag tror var toppröset. För att vara exakt flera små rösen.

Några röda Tn bland blockterräng och dimma.

Några röda Tn bland blockterräng och dimma.

 

På toppen av Stor-Svuku. Tror jag...

På toppen av Stor-Svuku. Tror jag…

Det sägs att utsikten från Stor-Svuku ska vara magnifik. Hela Femunden, stora delar av Femundsmarka Nationalpark samt Grövelsjöfjällen och Rogen ska ses från toppen. Jag fick nöja mig med att fantisera utifrån kartan för dimman lättade inte. En anledning att komma åter. Utförslöpningen (förutom den första biten med blockterräng bestående av lösa och hala stenar) var gudomlig och strax stod jag åter på gårdstunet.

Molnen lättar på väg ner.

Molnen lättar på väg ner.

Efter dusch, powernap och samkväm med trevligt fjällfolk från Norge var det 18.30 dags för gemensam middag. För dagen bestående av rödbetssoppa till förrätt, buffé av lokala läckerheter till huvudrätt (exempelvis rökt sik från Elgå) och fruktsallad till efterrätt. Det är alltid trevligt att äta middag tillsammans med andra på fjället. Även om man inte känner varandra när middagen startar så hinner man under den bli goda bekanta. Självklara ämnen som fjällturer, skid-VM och gränshandel avhandlades men även djupare diskussioner om skillnader mellan länders landsbygdspolitik, synen på nationalism och utmaningar med klimatet diskuterades. Under middagen sprack molnen upp och himlen blev klarblå. Kaffe och te avnjöts utomhus och nu behagade toppen av Stor-Svuku visa sig. Blev sugen på att springa upp men behärskade mig. Som sagt, en anledning att återvända.

Stor-Svuku visar upp sig mellan huset.

Stor-Svuku visar upp sig mellan huset.

Sov gott i min säng, som nog var något kortare än en standardsäng i Sverige. Vaknade lagom till frukostserveringen som startade klockan åtta. I jämförelse med placeringen på gårdagens middag bildades nya konstellationer runt borden, men samtalen var lika intressanta. Efter att ha vinkat adjö till Cato och Leela satte jag av i sydöstlig riktning mot Sylen där min båtskjuts över Grövelsjön till Sjöstugan väntade 14.30. Kom iväg vid 10.15-tiden och då sträckan är 17 km räknade jag med att vara framme i god tid. Efter cirka en kilometer kom jag ifatt min arbetskamrat Astrid som anlänt senare under gårdagskvällen och som spenderat natten i tält. Vi hade olika rutter framför oss då hon skulle fortsätta via Linnépasset ner till Grövelsjön. Efter ytterligare cirka en kilometer anlände vi till platsen där våra vägar skulle skiljas. Jag vek av vänster mot Revlingkletten. Stigarna är fina att springa på, även om det förekommer en hel del sten.

IMG_1337

Några stenar att passera.

Framme vid Rönsjön, som ligger på norsk territorium, kom jag fram till en stor sten som på svensk sida kallas ”Norskstenen” och på norsk sida kallas för ”Svenskestenen”. Även om den inte markerar gränsen så avslöjar den i alla fall mot vilket land man är på väg, beroende på vart man kommer ifrån vill säga.

Namnet beror på.

Namnet beror på.

Efter Rönsjön passeras åter ett parti med kalfjäll över Sylvola. Då jag hade gott om tid innan min båtskjuts skulle anlända så passade jag på att ta mig upp på toppen, 1022 möh. Ingen hög topp, men en fantastisk utsikt över Grövelsjöns norra del och omkringliggande fjäll. Även om mycket åter täcktes av låga moln.

Utsikten över Grövelsjöns norra delar.

Utsikten över Grövelsjöns norra delar.

Sista biten ner genom skogen fram till bryggan vid Grövelsjöns strand var gudomliga. Fötter och ben kändes pigga. En bit innan bryggan stannade jag vid Grövelåa och tog ett par djupa klunkar. Finns det något så uppfriskande som att stoppa ner huvudet och dricka direkt ur en fjällbäck? Sista biten sjöng jag högt för mig själv, njöt i det sporadiska solskenet,  tittade på klockan och insåg att det var mer än två timmar kvar tills båten skulle komma och hämta mig.

När jag kommer fram till bryggan ser jag ett par människor som håller på att lasta i sina ryggsäckar i en båt. Uttrycket ”det är en liten värld” har sällan passat bättre än i detta ögonblick. För där står grannarna från mitt hem i Sundborn! Familjen Öhgren tillsammans med bekanta har varit ute på fjälltur med fiske. Jag får lifta med deras båtskjuts över sjön och kliver innanför dörrarna på STF Grövelsjön Fjällstation redan 13.05.  Hinner därmed avnjuta lunchen och i lugn och ro reflektera över min tur genom Femundsmarka. Kan konstatera att det säkerligen blir fler turer dit framöver.

Glada grannar på väg hem efter fjälltur.

Glada grannar på väg hem efter fjälltur.

 

/Niclas

134 km skidglädje och livsnjutning

Jag har länge drömt om att skida från Sylarna till Grövelsjön på en dag. I tisdags var det äntligen dags. Vädret och föret bjöd upp till dans och jag svarade. Först kommer ett litet bildgalleri. Klicka på någon av bilderna för ett bildspel.

Klockan 01:20 lämnade jag Sylarna Fjällstation. Det var klart väder, vindstilla och -7 grader. Månen stod fortfarande ganska högt och norrskenet dansade över fjällstationens tak.

Uppför när det går sakta så räcker ljuset från månen men utför så förstärker jag med pannlampans sken så att jag ska hinna parera stenar eller dylikt som kan sticka upp ur snön.

Natt på fjället. Månsken över Ekorrpasset. Ren och skär fjällmagi. Foto: David Erixon

Natt på fjället. Månsken över Ekorrpasset. Ren och skär fjällmagi.
Foto: David Erixon

Första milen susar iväg väldigt smidigt på det stenhårda underlaget. Men när jag närmar mig Helags så ligger det några centimeter nysnö som bromsar farten något men det flyter ändå på fint. Jag stannar till på Helags Fjällstation, dricker läsk, äter smörgåsar och vilar en liten stund. Redan klockan tre kunde jag se hur det började ljusna lite på himlen i nordost och nu klockan fyra när jag ska lämna Helags så kan jag packa ner pannlampan.

Några kilometer norr om Helags blir föret snabbare igen och jag verkligen njuter av att dansa fram i den blå timmen innan soluppgång. Lagom som jag kommer fram till Fältjägarstugan så träffas jag av dagens första solstrålar. De smeker min kind medan jag äter en muffins.

Ner mot Ramundberget är det långa fina skuggor i morgonsolen och mycket utför. Ramundberget stängde den gångna helgen så jag hade redan på förhand givit upp planerna om hotellfrukost. Men en morgonpigg pistör bjuder dock på russin och släpper in mig på toaletten.

Jag lämnar Ramundberget strax innan klocka 7 och får lite tour de ski-känsla när jag skejtar upp i slalombacken. Känner mig mycket tacksam att jag inte gör den stigningen på tid.

Vid Ösjön strax efter skidbacken dyker det plötsligt, från ingenstans, upp en annan morgonskejtare. Jag berättar att jag ska till Grövelsjön och han undrar om han kan slå följe någon mil. Trevligt med sällskap och eftersom han hittar där som handen i handsken så blir det också lite bättre vägval än om jag skulle skidat där själv.

Nedfärden till Tänndalen blir fantastisk kul. Den hårda skaren har precis fått ett tunt lager sorbetsnö i ytan men bär utan problem. Jag har alltså full koll på skidorna och ner mellan fjällbjörkarna blir det skidglädje och livsnjutning i kubik.

I backen upp från Tänndalen känns det att jag nu trots allt har några timmar i benen. Jag sänker farten något tuggar på steg för steg. Njuter av vyerna, fyller på energi med jämna mellanrum och vips så är jag uppe på krönet och kan skåda ner över Rogenområdet. Kraftigt präglat av istiden så är det fullt av småsjöar, åsar och en massa stora stenar. Det är någonstans här i krokarna som Sveriges få myskoxar håller till så med spänd förväntan kollar jag av fjällsidorna en extra gång innan jag sätter av utför.

Vy över Rogenområdet. Foto: David Erixon

Vy över Rogenområdet.
Foto: David Erixon

Framme vid Skedbrostugan träffar jag på Helena som är ute på en tur runt hela Sverige. Hon passerade nyligen Sylarna och är nu inne på de sista dagarna av sin första etapp, det Vita bandet från Treriksröset till Grövelsjön. Vi får en trevlig pratstund och jag blir bjuden på chips.

När jag kommer ut på sjön Rogen har klockan blivit 14 och snön börjar att mjukna rejält men den bär fortfarande. Benen känns pigga igen nu när det bara är platt och kilometrarna flyger iväg över sjön.

När jag lämnar Rogen passerar jag några av de stenigaste områdena. På några ställen har snön smält bort helt och jag får gå cirka 100 meter till fots. För övrigt kan jag ha skidorna på hela sträckan förutom vid ett par vägpassager.

Det är flera lite större sjöar även efter Rogen och jag får många lättåkta kilometrar. Det soliga vädret gör att det bildas stackmoln över de mörka skogspartierna nere i dalarna. Höga fina sommarmoln som jag får se för första gången i år. Ett annat mer påtagligt vårtecken är alla fåglar som sjunger för mig i Ramundberget och Tänndalen. Uppe vid Sylarna har jag utöver korp och ripa, hittills endast hört snösparvar så det blir en väldig kontrast.

Foto: David Erixon

Foto: David Erixon

I dagens sista backe upp över Långfjället så slår det mig att jag nu skidat in i dagens tredje landskap. Jag startade i Jämtland och har åkt igenom Härjedalen för att nu början på Dalarna.

Jag njuter av de sista svängarna ner mot stationen. Solen glänser på Salsfjället på andra sidan dalen och jag känner mig väldigt belåten med livet. Jag skidar ner till stationen och festar till det med en dumleklubba som jag fick på Helags. Blir sedan hämtad av kompisen Gustav som lånar ut en soffa till mig.

Kroppen känns förvånansvärt bra. Lite tom på snabb energi i benen men jag är inte så där helt slut som man blir när man gjort något i maxfart. Det som känns mest är de tunga ögonlocken. Med endast 4 timmar sömn i kroppen inför denna tur har jag nu varit vaken i nästan ett dygn och somnar minst sagt ovaggad.

Dagen efter ligger det 15 cm nysnö i Grövelsjön och alternativet att skejta hem lägger jag definitivt på hyllan. Istället blir det buss och tåg. Att ta mig till Storulvån visar sig ta längre tid en själva skidåkningen. Som jag och Niclas brukar säga: ”Skidåkningen är den lätta biten”.

Har du aldrig upplevt fjället på vårvintern så bör du lägga det till din Att göra-lista. Tycker du dessutom om att skejta bör du nästan kolla väderprognosen och boka in en resa till fjälls på direkten. Betänk dock att Maj månad är renkalvningstider och att renen då är extra känslig för störning. Kolla upp var det kan vara lämpligt att hålla till utifrån den aspekten och åk stora omvägar om du trots allt skulle stöta på ren.

Själv hoppas jag få till ytterligare några turer innan säsongen är över. Men de blir nog något kortare…

/David

På tisdag blir det vardagsäventyr från Sylarna till Grövelsjön, 135 km

Utöver de lite längre turerna som vi gör sätter jag stort värde på de vardagsäventyr, miniturer eller utflykter som jag får till med jämna mellanrum. Kalla det vad du vill men det jag syftar på är något man kan klämma in på lunchen, en kväll eller långhelg, mitt i sitt vardagsliv. Något som går lite utanför ens vanliga ramar och som ger ens vardag lite extra krydda. Det kan vara att ta med sig ett paket korv och sticka iväg och grilla en vanlig måndagskväll men det kan också vara att förflytta sig en lite längre sträcka.

Redan under turen i Kanada började jag fundera på vilka turer jag ville få till under vintersäsongen på Sylarna. En tur som jag drömt om under flera vintrar är att försöka skida ner till Grövelsjön på en dag. Jag vet att det inte är omöjligt men för att det ska vara så njutbart som möjligt så vill jag att vädret ska vara bästa möjliga. På tisdag sammanfaller bra väder med en ledighet och jag har bestämt mig för att göra ett försök.

Från en skejttur tidigare i vinter. Det är verkligen underbart att dansa fram på skaren.

Från en skejttur tidigare i vinter, nu är det betydligt mycket mera snö. Det är verkligen underbart att dansa fram på skaren.

Underlaget till fjälls är numera mestadels skare så jag kommer att ha skejtskidor under fötterna. Mitt på dagen brukar dock dagstemperaturen gå ovanför nollan så att skaren brister. För att ha skarföre så länge som möjligt kommer jag därför att starta riktigt tidigt, förmodligen runt klockan 02.

Totalt så är hela sträckan 134 km och det skulle i så fall bli det längsta som jag skidat på en dag. För att göra sträckan lite mera greppbar brukar jag dela in saker och ting i delmål. Första delmålet är Ramundberget och dit har jag cirka 49 kilometer via Helags och Fältjägaren. Nästa delmål är Skedbrostugan och dit är det ytterligare 43,7 kilometer och på vägen passerar man då Tänndalen. Från Skedbrostugan är det sedan 41 kilometer kvar till Grövelsjön och då passeras Rogenstugan längs vägen.

Vill du se hur det går för mig kan du kasta ett öga på vår Facebooksida. Där kommer jag att göra uppdateringar med jämna mellanrum under turen.

/David

Film från nyårsturen i Grövelsjön

Korpar som flyger upp och ner när man pratar med dem, finns det egentligen? I filmen får du svaret på den fråga och Niclas visar hur man bäst tar sig hem till tältet efter ett nyårsfirande på fjället.

Sovande Dronning även kallad Rendalssölen i fjärran. Foto: David Erixon

Sovande Dronning även kallad Rendalssölen i fjärran.
Foto: David Erixon