Tävling är bästa träning!

Umemaran gick i år av stapeln för för 42:a gången under lördagen och är därmed Sveriges äldsta maratonlopp. Det erbjuds två distanser, fullt maraton 42 km och ett halvmaraton på 21km. En halvmara fick räcka för mig. Min första någonsin på asfalt. Loppet är ganska litet och lockade strax över 100 i maratonklassen och ett 120 tal sprang halvmaran. Välorganiserat och trevligt lopp där starka eldsjälar i föreningen Jalles TC ordnar hela arrangemanget. Lätt att hämta nummerlappar, banmarkeringar varje kilometer, gott om funktionärer utmed banan, vätskekontroll med sportdryck och vatten var fjärde kilometer, medalj och återhämtningsdryck till all som kom i mål. Lägg där till speaker, cafeteria, omklädningsrum med dusch, väskförvaring och trevlig stämning!

20141012-005135.jpg

Själva banan är en slinga på 21 km som maratonlöparna springer två varv. Mycket platt terräng från starten vid Centralskolan i Teg och ner till vändningen i Stöcksjö. Stora delar av banan sprang man samma sträcka vilket ledde till att det kändes som att deltagarantalet var väldigt högt. Speciellt när man efter en stund började möta löpare i maratonklassen som startat en halvtimmen innan oss som sprang halva distansen.

20141012-005149.jpg

Medalj till alla!

20141012-005200.jpg

Mestadels löpare och arrangörer som utgjorde publik.

20141012-005208.jpg

Inte den snabbaste tiden men kanske den största prestationen under dagen stod Anders för.

Det är ändå något speciellt att springa med nummerlapp. Det händer något i skallen som är svårt att förklara. Tävlingssituationen lockar fram en extra växel. För mig blir det blir betydligt lättare att ta ut sig än när man är själv ute i spåret. Det finns någon att tampas med, någon att ta rygg på som kan dra en med och publik som hejar på. Så dagens lopp blev ett rejält träningspass. För mig är tävling ofta bästa träning. Jag borde tävla oftare, eller bli bättre på att pressa mig själv.

Här hittar du resultatlista!

/Niclas

Ett dygn av fjällöpning

Så mycket att se. Så många leder, platser, stationer, stugor och människor. Men för knappt om tid för att hinna allt. Eller?

Jag och Torun hade äntligen lyckats pricka in en ledighet samtidigt och bestämde snabbt att vi skulle sticka ut på tur tillsammans. Vi spånade på flera olika turförslag. Planerna var många. För många för. Vi skulle tvingas välja. Men så kom idén. Varför inte besöka alla platser vi pratat om! Vi testar att springa i 24 timmar. Nyttja dygnets alla timmar då det är ljust hela natten.

Redo för start. Foto: Sara Pettersson

Redo för start.
Foto: Sara Pettersson

Skulle vi orka? Fixar kroppen att hålla på så länge? Vi har båda tidigare genomför fysiska aktiviteter som pågått under lång tid men aldrig över 12 timmar och nu skulle vi dubbla den tiden. Vi enades i tanken om att detta skulle bli ett intressant projekt, att få testa kroppen och samtidigt få fjällupplevelserna. Men hälsan går alltid i första hand och vi var absolut överens att den inte får sättas på spel. Om någon skulle få skadekänningar eller andra problem bryter vi direkt.

Utifrån de 24 timmar vi hade till förfogande räknade vi på att kunna hålla en snittfart på 10 minuter per kilometer, inklusive raster. Det skulle innebära en sträcka på cirka 140 kilometer. Fram med kartan och planera rutt. Ursprungsplanen var att springa enligt följande:

Start: Storulvån

16 km Sylarna

19 km Helags

14 km Fältjägarstugan

14km Helags

18 km Gåsen

16 km Stensdalen

14 km Vålåstugan

20 km Vålådalen

TOTALT: 131 km

Rutten reviderades under turen. Värmen hade tagit hårt under dagen då solen sken mest hela tiden från en klarblå himmel och vinden bara i undantagsfall svalkade oss. Vi beslutade att ta vägen direkt från Stensdalen till Nulltjärn i Vålådalen och därmed kort ner sträckan. 23 timmar och 54 minuter efter det att vi startade vår tur på Storulvån nådde vi fram till Nulltjärn. Total distans blev 102,5 kilometer. För att se hela vår tur kan du se vårat Move på länken nedan.

Jämtlandsfjällen 24H

Nu har det gått ett dygn sedan vi avslutade turen. Mat, sömn och vila har gjort underverk. Kroppen känns lite stel och kantig, speciellt i knäna, och fötterna har fått några blåsor. Myggbetten är inte räknade men de är ganska många. På det stora hela känns allt väldigt bra rent kroppsligt. Bättre än förväntat.

Klicka på någon av bilderna för att starta ett bildspel:

Tack till alla som hejat på oss längs vägen! Tack till Erik för saften, kexchokladen och sällskapet. Tack till Helags för våfflor, middag och samkväm. Tack till Sara för hämtning, fikakorg och omtanke. Tack till David för uppmuntrande ord.

Det är något speciellt att vara ute nattetid. Solnedgång, fullmåne och bara någon timme senare soluppgång. Ljuset förändras drastiskt inom loppet av bara några timmar. Förtrollande och magiskt. Nu vet vi att vi kan springa i 24 timmar. Undra vart gränsen går?

/Niclas

Löpning i Jämtlandsfjällen

Jämtlandstriangeln är en välkänd vandringsled i Jämtlandsfjällen som går mellan fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Totalt mäter sträckan 47 km och de flesta väljer att vandra, cykla eller springa den på tre dagar. Starten och slutet för Jämtlandstriangeln är Storulvån, dit det går bra att ta sig med bil eller kollektivt med tåg/buss. De flesta väljer att vandra till Sylarna första dagen, 16 km söderut, och att avsluta med sträckan Blåhammaren till Storulvån 12 km. Det gör att man får den kortaste sträckan sista dagen, vilket kan vara fördelaktigt om kroppen börjar bli mör och hemresa väntar.

Klicka på en bild för att starta ett bildspel:

Sträckor

Storulvån – Sylarna 16km
Startar med uppförsbacke från stationen upp över trädgränsen. Sedan flackt och utför ner till hängbron över Lillulvån. Därifrån åter uppför till Lillulvåfjället och tämligen platt de sista två kilometrarna fram till vindskyddet i Spåijme som ligger halvvägs. Vid vindskyddet finns det även dass och en laddningsstation för mobiltelefoner och WIFI! I vindskyddet finns nödtelefon med direktanslutning till polisen.

Från vindskyddet i Spåijme fortätter färden platt och sedan utför till ån Enan. Efter en kilometer med svagt uppförslut nås vindskyddet Gamla Sylen. Därifrån återstår 2 kilometer med uppförslut till Sylarnas Fjällstation. Vid klart väder har du Sylmassivet i blickfånget stora delar av dagen.

Sylarna – Blåhammaren 19
Jämtlandstriangelns längsta sträcka. Samma väg åter ner till Enan. Därifrån stigning upp över Västra Endalshöjden. På andra sidan väntar en lång utförslöpa och lite mer flack terräng innan vindskyddet i Enkälen nås, halvvägs till Blåhammaren. I vindskyddet finns nödtelefon och utanför dass. Det fortsätter att vara platt eller luta svagt utför fram till Finnbäcken. Därifrån väntar en stigning upp till Blåhammarens fjällstation som ligger 1086 meter över havet. STFs högst belägna fjällstation.

Blåhammaren – Storulvån 12 km
Först en två kilometer mestadels flack sträcka tills nedförsbacken mot Ulvåtjärn startar. Sex kilometer från Blåhammaren ligger vindskyddet Ulvåtjärn. Även här finns dass och nödtelefon. Precis efter vindskyddet väntar ett litet vad, som oftast inte bjuder på några svårigheter. Tack vare utlagda betongfundament att gå på klarar man sig ofta helt torr med medelhöga kängor. Annars rekommenderas vadarskor. Kommande fyra kilometer är flacka och sträckan avslutas med nedförsbacke åter till Storulvån på cirka 2 kilometer.

Med löparskor på

Som sagt är det vanligast att genomföra en Jämtlandstriangel på tre dagar. Men gillar man att springa så går det att genomföra hela sträcka på en och samma dag. Det är en fin tur i vacker fjällmiljö. I onsdags drog jag på mig löparskorna och stack iväg.

Äntligen dags för fjällöpning

Äntligen dags för fjällöpning

Med på turen var Lisa, som var tillbaka i Jämtlandsfjällen ett par dagar för att göra äkta makar av par på Blåhammaren där det pågår bröllopsvecka. Det går att göra turer på egen hand i fjällen. Men det är inte att rekommendera ur säkerhetssynpunkt. Ur trevlighetssynpunkt är det absolut rekommenderat att ta med en vän! Social samvaro och möjligheten att få dela fina naturupplevelser med andra berikar verkligen en utevistelse. Skratt, allvar och glada tillrop när de egna krafterna börjar att sina kan en kamrat erbjuda. Det är inte så att man pratar non-stopp, långa stunder förflyttar man sig under tystnad i sin egen värld. Att kunna vara tyst tillsammans med någon annan, utan att det känns konstigt, är en fin upplevelse.

Vi startade på Blåhammaren och satte riktning söderut mot Sylarna. Vi startade redan vid 5.30 på morgonen. Solen stod  högt över Tväråklumparna i öster. Det var varmt och T-shirt räckte väl. Knappt några moln på himlen. Det spetsiga Sylmassivet med sina snöklädda toppar lockade oss framåt. Även Helags ”hajfeneformade” topp med vit mössa skjuter upp mot skyn i sydöst.

Törstsläckare

Törstsläckare

Att bära på vatten är inte nödvändigt då varje bäck som passeras med jämna mellanrum är en törstsläckare av högsta kvalitet. Strax före klockan 8 på morgonen anlände vi till Sylarna. Där stod frukosten framdukad, av ingen mindre än David Erixon. En timme förflöt i goda vänners lag runt frukostbordet innan det var dags att dra vidare mot Storulvån. Solen, som nu befann sig på vår högra sida värmde fortsatt skönt samtidigt som den lilla vinden svalkade. En perfekt dag för fjällöpning.

Mot frukost på Sylarna

Mot frukost på Sylarna

Att löpa på fjället kräver ”härvarande”. Det räcker inte med att man är närvarande i kroppen utan måste också vara fullständigt på plats i tanken. Stigen är varierad, uppför, nerför, sten och spång. Ögonen söker av marken och fötterna dansar fram. Lyft blicken och njut av vyerna, topparna, dalarna och den vidsträckta utsikten. Vissa vi möter hejar glatt, som om vi hade nummerlapp på bröstet och var med i en tävling. Det är kul. Men det sista vi gör är att tävla. Klocka, tid, hastighet och distans är oviktigt. Den egna kroppens rörelse genom landskapet, känslan av att vara ett med omgivningen och inte minst synintrycken från den magiska scen fjällandskapet utgör är det väsentliga.

Blåhammaren är både vår startplats och ändhållplats för dagen. Vi beslutar oss för att inte springa hela vägen ner till Storulvån för att vända. Ett brudpar väntar på att vigas på Blåhammaren under eftermiddagen och vi vill inte riskera att bli sena. Efter nästan 35 km löpning börjar det kännas i lår och vader. I backen upp mot Blåhammaren blir låren emellanåt rejält stumma i de brantare partierna. Vi närmar oss Blåhammaren och det pratas mycket om hur gott det ska bli med en kall läsk när vi kommer fram. Först uppenbarar sig masten och strax därefter fjällstationen som lyser röd och fin i solskenet efter förra sommarens ommålning.

Med Blåhammaren i sikte

Med Blåhammaren i sikte

Handen på väggen. Sista steget är taget. Kroppen är trött och svettig men sinnet är glatt. I solen på trappan framför stationen slår vi på stort och avnjuter en läskbuffé. Smakar förträffligt. Fötterna befrias från skor och strumpor. Solen värmer kroppen. Rakt söderut ser vi åter Sylmassivet på håll och i öster Getryggen. Nyss var vi där. Kroppen är en fantastisk sak, den tar en dit man vill. Det är bara att sätta den ena foten framför den andra. Tack kroppen för att du ställer upp!

Dagen avslutades på bästa sätt med god middag i solskenet tillsammans med vänner och en solnedgång som slår det mesta.

Solnedgång på Blåhammaren

Solnedgång på Blåhammaren

/Niclas

 

 

Sommarfjäll

Efter ett par veckor i låglandet har jag nu installerat mig för en sommar på fjället. Förvandlingen har gått fort. När jag for härifrån i mitten på maj var fjället fortfarande klätt i vitt, mestadels. Nu har skruden bytts till prunkande grön. Krypljungen och fjällgrönan har redan slagit ut och skänker färgprakt till torra vindblottor. Fåglarna har bråda dagar då ungarna kräver mat, tillsyn och beskydd. Sommaren är här, även i Jämtlandsfjällen.

Krypljung och Fjällgröna

För oss som gillar natur, motion och rekreation är fjället världens bästa plats. Jämtlandsfjällen och området runt Storulvån är inget undantag, snarare tvärtom. Utbudet av aktiviteter att ta sig an är oändligt. Stigarna (bitvis blöta då snösmältning fortfarande pågår) är torra och inbjuder till vandring och löpning. Tiden på dygnet spelar ingen roll då solen nästan aldrig vill gå ner. Det är i princip ljust dygnet runt. Blir man törstig är det bara att ta en klunk ur närmaste bäck.

Klicka på någon av bilderna för att starta ett bildspel:

Lite längre fram, när värmen blir mer ihållande, kommer insekter att börja kläcka i allt större mängd. Då vaknar öringen till liv. Jag ser fram emot att prova lyckan i Ulvåtjärn, Pojktjärn och nere i Handölan, innan den rinner ut i Ånnsjön. För köp av fiskekort och mer information om fiske på fjällbetesområde www.fjallfiske.nu Fiskekort för fiske ner i Handöl går att införskaffa i automat vi kapellet.

Gillar man lite mer fart och action är en cykeltur till Gåsåns vindskydd tur och retur från Storulvån att rekommendera. Av många ansett som fjällvärldens bästa cykeltur! Delar av turen går på en bred grusväg, inte så tekniskt kärvande, men fungera perfekt för nybörjare som vill prova på att cykla i fjällmiljö. I övrigt är terrängen skiftande och bitvis tekniskt krävande. Ta det försiktigt på smala spänger. Vägen tillbaka till Storulvån är extra kul, lätt utför stora delar och känslan är att man surfar fram genom landskapet utan större ansträngning.

Det finns fördelar att ha en fjällstation som ligger där vägen börjar. Dessutom en tämligen nyasfalterad väg med jämn yta. Ta racercykeln till fjällen! För den som inte fått nog av vinter och redan längtar dit igen så fungerar det utmärkta att köra ett pass rullskidor.

I väntan på vinter

I väntan på vinter

Torsdag den 19/6 slår STFs anläggningar  Jämtlandsfjällen upp portarna för säsongen. Kom hit och fira midsommar!

/Niclas