Igår lämnade vi föräldrahemmet i Sundborn. Vi rattade bilen med siktet inställt på Käringsjön i Härjedalen. Starten för vår paddling. Med i bilen fanns förutom Storm, Linnea och Niclas även pappa Mats.
Det finns många som förtjänar ett tack i samband med en långtur. Men några som alltid står vid min sida och stöttar i alla väder, som hjälper till med allt från bilskjuts till hundvakt, film och foto, utkörning av matdepåer med mera är mina kära föräldrar. Tack mamma och pappa!
Vi anlände på eftermiddagen och möttes direkt upp av Kerstin som bor på gården i Käringsjön. Runt om boningshuset finns ett antal stugor som hyrs ut till turister som oss. Vanligtvis folk som besöker Rogens naturreservat för att vandra, paddla, fiska eller en kombination av nyss nämnda. Kerstins varma välkomnande fick oss genast att känna oss extremt välkomna, nästan efterlängtade, och med ens var vi som hemma. Vissa människor har förmågan att framkalla den känslan hos andra, att man känner sig väldigt välkommen. Vädret var inte lika välkomnande. 8 grader och kylig vind. Prognosen lovade bättre väder till imorgon. Vi höll alla tummar.
Lite senare på kvällen anslöt kamrat Roger. En förträfflig fotograf som dokumenterar turens start.
Käringsjön.
Per-Roger, Kerstins man, och fjärde generationen på gården i Käringsjön jobbar som naturbevakare och kan Rogenområdet som sin egen ficka. Ska du spela frågesport och kategorin ”Rogens naturreservat” dyker upp, ja då är det Per-Roger du vill ha i ditt lag. Han delade osjälviskt med sig av tips på vägval och en mängd roliga historier. Vi noterade febrilt på både kartor och i våra huvuden. Det kändes som att vi fick dricka direkt ur kunskapens källa. Det är vi tacksamma för.
Efter frukost, förberedelser och städning av stuga var det så äntligen dags! Klockan hade hunnit bli strax innan 10 men vi kände ingen brådska. Solen sken från en klarblå himmel och en svag västlig vind höll det mesta av flygfäna i schack. Prognosen hade infriats med råge. Roger hade bullat upp med stora kameraarsenalen så det blev både foto, film och drönare. Vilken lyx att ha ett proffs på plats för att dokumentera starten på turen. I vanliga fall får man sköta sådant själv på tur. Det är både tidskrävande och utförs med blandat resultat. Men detta kommer innebära mycket bra material. Så stort tack till dig Roger!
Med ett leende på läpparna och med en drönare ovanför huvudet paddlade vi iväg över Käringsjön och vinkade adjö till Roger, pappa Mats och Per-Roger. I änden på sjön blir det dags för turens första, men knappas sista lyft. 300 meter genom skog till sjön Hån. Över stock och sten. Det fanns en stig. Efter Hån väntade ett betydligt längre lyft på nästa 700 meter. Vi hade testar ut en lyftteknik på hemmaplan där vi bär kanoten vilandes på paddlarna som i sin tur vilar på våra axlar. Ungefär som att bära runt på en skivstång. När vi testade hemma missade vi dock detaljen att ha på fullt lastade ryggsäckar. Den totala vikten blev för tung och påfrestningen för stor. Vi fick improvisera ihop en ny lyftteknik och laborerar fortfarande mer att hitta den optimala. Eller så är det optimala att ha flera tekniker för att på så vis kunna variera bärandet.
”Lillgrisen” väger 20 kg plus ryggsäckar och lite annan utrustning.
När vi äntligen kom ner i Rogen väntade nästa 9km paddling på spegelblankt vatten med omgivande fjäll. Vilken dröm!
Spegelblankt vatten och fjäll i fonden!
I den östra delen äntrade vi Norge men Storms pass och vaccinationsintyg behövdes inte uppvisas vid gränsen. Här väntade ett myller av små sjöar. En marin labyrint. Sjöarna är sammanbundna med små åar och bäckar. Flera var tyvärr inte paddlingsbara och krävde korta eller längre lyft. Ganska slitsamt att packa i och ur kanoten i tid och otid. Även tidskrävande.
Storm äter med god aptit.
Storm. Den tredje medlemmen i teamet. Den som kändes mest osäker på förhand och som enligt Linnea för så sent som tre veckor sedan inte på långa vägar uppvisat varesig kunskaper tålamod nog för att kvalat in till paddlingen. Men oj så han har utvecklats! Hoppar gärna in i kanoten, ligger mestadels lugnt och filosoferar medan vi paddlar, visar vägen när vi lyfter kanoten mellan vattendrag och nu sover han lugnt i tältets absid som om han aldrig gjort annat. Nu är han självklarheten själv!
Kvällens hem.
Efter middag bestående av Outmeals Eriks Creamy Beef Stew, ett par hårdbrödmackor med mjukost och förträffligt friskt fjällvatten i sol edgången ligger vi nu i tältet och känner oss nöjda med dagen. Väldigt nöjda faktiskt. I absiden slumrar Storm och drömmer om dagens äventyr.
Imorgon paddlar vi vidare västerut mot Femunden. Nästa gång vi sätter foten på svensk mark är vi i Värmland.
På återhörande!
Niclas
Femunden med Rendalsølen som bakgrund. Foto: Linnea Nilsson-Waara 
deLuxeturer.se 