Dag 6. Sitojaure – Kebnats 27 km (16/4)

Kondensen hade bildat ett frostigt lager i tältets tak. Det betyder i regel två saker:

1. plusgrader har under natten förvandlats till minusgrader.

2. vinden har helt avtagit (lite vind brukar vädra ur det mesta av fukten från tältet om ventilationen lämnas öppen).

Ovanstående skvallrade sammantaget om en ny fin skiddag med skarföre, sol och lite vind.

Under gårdagskvällen hörde vi svanar på håll i vår kommande färdriktning. Det betyder öppet vatten för att fylla termosar i. Men när vi hittat svanarna och deras lilla vattenspegel var det lika nära till vattenhålet vid STF Sitojaure Fjällstuga så vi styrde kosan dit istället och maxade våra depåer.

Dalen som går västerut från Sitojaure in i Sarek var vårt korta alternativ ut ur nationalparken, ifall vädret skulle tvinga oss ner i mer skyddad natur snabbt. Dalgången ser mäktig ut på håll. Den vill jag gärna skida genom i framtiden.

Dagens fjällväder har verkligen inte gjort någon besviken (förutom möjligen en solbränd underläpp…). Strålande sol från klarblå himmel och vindstilla. Vårvintern när den är som bäst och dagar man bara drömmer om att pricka in då man endast har en vecka avsatt till en vintertur. Det är skillnad om man ska vara ute i fem månader. Då får man ju vinterns alla bästa dagar!

Kungsleden mellan Sitojaure och Saltoluokta är relativt lätt att skida på. Höjdmetrarna är inte supermånga, markeringarna är väldigt frekventa och det finns ett vindskydd ungefär på halva sträckan. Vid Avtausjvágge stannade vi till för solgropslunch. Vem vill sitta i en stuga när solen skiner där ute?

Sista biten ner till Saltoluokta fjällstation är det mest nerför. Ibland lite väl brant för åkning med pulka efter om föret är hårt. Men solen hade förvandlat den hårda skaren till slush så det gick fint att plogsvänga ner med kontroll. Ibland var föret så sugande att stakning blev nödvändig. Över sjön åter till Kebnats och bilen stötte vi ihop med Calle Lundberg från Ski Touring Scandinavia som varit ute med en grupp och toppturat i Sarek. Vi såg dem gå upp för att göra åket ”Klassikern” från vår lunchplats på väg ner i Rapadalen. Alltid kul att träffa lite känt folk på fjället.

Åter vid bilen väntade logistik med inpackning av utrustning. David konstaterade att hans nyuttänkta plan med pulkorna på tvären funkade perfekt för ökat utrymme i bilen. Enda kruxet var att pulkorna stack ut en decimeter genom dörren och att den inte gick att stänga. Men efter lite snabb omstrukturering i form av handfast tryck-och-drag princip gick både baklucka och dörr att stänga. Därmed dags att rulla hemåt och lägga ytterligare en mycket lyckad skidtur till handlingarna.

Det var alltså sex år sedan vi senast gjorde en längre vintertur tillsammans, bortsett från en kortare nyårstur runt Vedungsfjällen för ett par år sedan. Livet med jobb, familjer och åtaganden gör att långa skidturer inte alltid kan prioriteras varje vinter. Men en sak är säker. När vi väl är ute tillsammans på fjället är allt som vanligt. Livet är enkelt. Rutinerna är lika inpräntade som hos ett gammalt gift par. Skämten haglar tätt och beslut fattas effektivt med snabb dialog. Vi rör oss bekvämt i samma hastighet, gillar samma mat, har liknande behov av återhämtning och samma grundinställning till turandet. Det är deluxe i fokus!

En kort summering:

⁃ Skiddagar: 6

⁃ Nätter i tält: 5

⁃ Nätter inne: 0

⁃ Sträcka: 150 km (varav 14 km utan pulka upp på Skierffe)

⁃ Besökta nationalparker: 2 st (Sarek och Stora Sjöfallet)

⁃ Väder: 5 av 5

⁃ Snö: 4/5 (klabbade vid några tillfällen)