Dag 17. 16 juli. Ekshärad – Råda, 21 km

Skönt med lite ”riktig” frukost!

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter en lugn och skön morgon med inmundigande av en riktig frukost på Sun Dance ranch fortsatte vi att paddla söderut längs Klarälven. Vädret fortsätter att visa sig från sin bästa sida. Samtidigt läser vi om att det råder skogsbränder på flera håll i Sverige och förfaras över den torka som råder. Måtte det snart vända och börja regna (önskvärt är regn på natten och solsken på dagen)!

Radioprat med Gustav på P4 Värmland.

Vi hade bestämt träff med P4 Värmland runt lunchtid längs älven för ett litet prat om vår kanotfärd. Vi hittade en liten strand precis jämte vägen där vi kunde ses. Du kan lyssna på klippet här!

Skoparkering för badsugna.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

När vi stannade till vid vad som bäst kan beskrivas som en skoparkering för badare som knatat en bit genom vattnet för att ta sig ut på en sandbank ropas det plötsligt: ”är det Sundbornsfolk?” Bekantas bekanta som hade koll på att vi skulle passera. Blev en trevlig pratstund!

Turen startade på 776 möh i Käringsjön. Nu är det snart under 100 höjdmeter kvar till noll.

Idag har vi paddlat ca 13 km innan vi blev tvungna att ta upp kanoten för fortsatt promenad. Nu börjar kraftverks-rajden på riktigt. Vi har totalt åtta kraftverk kvar att forcera innan vi når Vänern. Edsforsen, Skoga, Krakerud, Forshult och Skymnäs ligger tätt och vi har fått tips att lyfta förbi samtliga på samma gång. Därför har vi promenerat ca 9 km och kommer att spendera natten på en camping här i Råda. Lyckligtvis kunde vi promenera största delen på den nedlagda järnvägen som numera är omgjord till en asfalterad bilfri väg som är perfekt för cykling, promenad och rullskidor. Den heter Klarälvsbanan och dess sträckning går mellan Karlstad och Hagfors 90 km. Från Hagfors och norrut till Sysslebäck tar Klarälvsleden vid och består av grus och asfalt som lämpar sig för vandring och cykling. Klarälvsleden är totalt 120 km lång.

Fin paddling på Klarälven.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Imorgon fortsätter färden och vi kommer att promenera ca 14 km innan vi kan lägga i kanoten för några kilometers paddling till Munkfors. Där väntar ytterligare ett kraftverk. Sedan i Deje och Forshaga innan vi når Vänern.

Ha det bra!

/Niclas

Dag 16. 15 juni. Alevi Camping – Sun Dance Ranch 26 km

Karta över dagens paddling som tydligt visar Klarälvens meanderlopp.

Idag har vi paddlat i den del av Klarälven som mest förtjänar epitetet ”meander-paradiset”. Meander eller meanderlopp är benämningen på en flodådra som slingrar sig fram i ett flackt landskap. Fenomenet uppstår genom att vattnet ständigt eroderar (nöter ner och förflyttar jorden) ner marken i ytterkurvorna samtidigt som det sker sedimentation i innerkurvorna dit jordmassor förflyttas och blir kvar. Kurvorna som bildas kallas meanderslingor och landmassan som omges av en slinga kallas meandernäs. Ibland är meanderslingorna så snäva att det känns som att man nästa ska möta sig själv och det är svårt att hålla rätt på väderstreck. Solen vandrar runt en åt alla håll. Bra för solbrännan. Även om kurvorna gör att hela sträckan blir längre så innebär dem en mental lättnad. Hade det bara varit en enda lång raksträcka så långt ögat når hade det blivit jobbigt.

Kyrkan i Ekshärad.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Linnea och ett gravkors.

Foto: Niclas Bentzer

Efter ca 20 kilometers paddling anlände vi i Ekshärad. Eller ”Exär”som det benämns lokalt. Vi har fått flera tips om saker att kolla in. Vi började med att promenera till kyrkan som ligger mitt i samhället. En vacker träkyrka i korsmodell som är timrad och täckt med spån. Unikt för kyrkogården som omgärdar byggnaden är att många gravar har smyckats med gravkors i järn istället för monument i sten. Korsen är utformade som livsträd och har löst hängande löv. Gravkorsen har en lång tradition och går att finna så långt tillbaka som 1700-talet och används än idag.

Hantverksgatan.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Mycket vackert hantverk av både textil, trä, keramik och metall.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Norr om kyrkan finns de gamla kyrkstallarna bevarade och restaurerade. Små rödfärgade timmerstugor som ursprungligen nyttjades som hästgarage av kyrkans besökare. Där bedrivs idag hantverksarbete som säljs under sommaren i en traditionell hantverksgata.

Per och Carl-Johan.

Efter lunch på Ica Indianen, där två gamla kollegor från Grövelsjön som nu jobbar på Vildmark i Värmland träffades på, gick vi åter till den parkerade kanoten på östra sidan älven. Vi tog ett nödvändigt bad innan vidare färd söderut.

Salonen på Sun Dance Ranch

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Oavsett tidigare kunskaper och vana av hästar kan du här ha en bra upplevelse.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

”Tiger”

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Slutdestination för dagen var Sun Dance Ranch söder om Ekshärad. En hästgård med westerninriktning som drivs av Anita och Anders. I en hage invid älven står ett tiotal hästar och betar fridfullt. Från gårdsplanen och hagen invid stallet stiger dammet mot himlen när hovar och fötter rör upp partiklar. En uteservering som är inramad av ett staket gränsar i andra ändan till en byggnad med texten Saloon ovanför. Fattas bara en sådan där torkad buske som blåser förbi, som det alltid gör i västernfilmer med Clintan. Western är det genomgående temat på hela gården och det är så bra gjort att vi direkt lämnar Värmland och förflyttas i tid och rum.

Tämligen omgående ropar en man på engelska och frågar vad han kan hjälpa oss med. Jag förklarar vårt ärende, på engelska. Konversationen pågår ett tag tills jag frågar om han ändå inte pratar svensks. Det är Anders jag pratar med och vi pratar ju båda klingande bra svenska. Han med värmländsk touch och jag med lite utblandat dalmål.

Kärleksparet som hållet ihop över 20 år.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Bra mat i en otroligt häftig miljö.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Inne i saloonen träffar vi på Anita som tar oss med på en rundtur på gården och berättar engagerat om allt som finns, hur det har utvecklats över tid och om framtidens planer. Hunden Sioux som rör sig löst på gården hänger på. Ridning och hästaktiviteter är så klart den givna anledningen till att människor besöker gården. Men även andra aktiviteter som att köra fyrhjuling, paddling, vandring, fiske och guidade djurspaningar tillsammans med möjligheten att bo i stuga eller på camping lockar gäster. Många kommer också för att äta och dricka på saloonen. Vissa kvällar serveras livemusik till middagen.

Det var inte bara vi som anlände denna dag till Sun Dance Ranch utan det gjorde även olika familjer som bokat in sig på en veckas paket med ridning i fokus. Jag frågar Anita om även en person som mig själv som har stor respekt för höstar (nästan lite rädd) kan lära mig att rida här. Anita lovar att det skulle gå bra och att en av de 20 hästarna hon har kommer att passa mig både i storlek och humör.

Vi får nöja oss med gunghäst denna gång.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Tyvärr är vår tid här lite för knapp och vi kommer inte hinna upp på någon hästrygg. Men det ger oss en extra bra anledning att komma åter!

/Niclas

Dag 15. 14 juli. Munkebol – Alevi Camping 35 km

Svalkande dopp var idag en nödvändighet.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Kanske turens varmaste dag. Vi har fått stanna ett par gånger för att bada och svalka oss. Det börjar bli att kännas riktigt skönt i vattnet, till och med för en badkruka som jag. Även Storm har badat mer än tassarna.

Frekventa flottar söder om Branäs.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Fram till Branäs har vi nästan varit själva på vattnet, förutom i Femundsmarka och därefter någon enstaka båt med fiskare. Men efter Branäs har vi fått sällskap. Väldigt mycket sällskap. Främst av flottar som bär turister nedströms. Vi tror att vi har passerat cirka ett 40-tal. Ett häftigt koncept på en upplevelse. Att själv få bygga sin flotte och sedan sakta glida i vattnets hastighet nedströms. De flesta verkar njuta, barn som vuxna. Kanske inte så svårt i detta väder.

Alevi Camping ligger intill Klarälvens strand i Fastnäs.

Foto: Niclas Bentzer

Nu har vi slagit upp tältet på Alevi Camping. En charmig camping precis vid älven med egen sandstrand. Här finns både stugor, ställplatser och tältplatser. Fräscha faciliteter och en hel del kringaktiviteter som pingis, boule, kanotuthyrning och lekplats.

Imorgon har vi siktet inställt på Ekshärad. Där har vi fått massa tips på saker att se och göra!

/Niclas

Dag 14. 13 juli. Sysslebäck – Munkebol 36 km

Gårdagens punkterade däck stod överst på listan över saker att ordna idag. Slog en signal till Gummiverkstan i Sysslebäck för att kolla läget. Det visade sig att det öppnade redan 8.00 på morgonen, att det fanns slang av rätt dimension och att det bara låg en knapp kilometer bort. Innan 8.30 var jag åter på campingen med lagat däck samt en extra slang för framtida behov. Bra start på dagen!

En mindre bra sak han också hända innan vi kom iväg. Fyllde vattendunken, ställde den utanför, gick på toa och kom ut igen. Då var vattendunken inte kvar. Jag gick ner till älven där Linnea väntade. Tänkte att hon kanske passerat och tagit dunken med sig. Men se det hade hon inte! Förutom dunken har vi bara två flaskor var på totalt ca 1,5 liter. Det är för lite för att klara dricka och matlagning under en dag. Är det något som kan vara lite stressande på tur är det att ha brist på vatten. Så vi gick åter upp på campingen. Kollade på alla tänkbara ställen, pratade med receptionen och folk runt omkring på campingen men ingenstans fanns den. Linnea bestämde sig för att ta ett sista varv och kolla, utan större förhoppningar att finna den. Men vips så stod den helt plötsligt på en stubbe i andra änden av campingen. Vem som gjort vad känns just nu oviktigt, det viktiga var att vi fick den åter.

Här inne finns Pilgrimstapeten.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vi paddlade ett par kilometer nedströms. En bit efter Vingängsjön la vi till på en liten sandstrand jämte en vit eka. Vi följde stigen ett par hundra meter och hamnade inom kort i Ransby och Utmarksmuseet. Där finns Pilgrimstapeten att beskåda. En 40 meter lång bonad broderad på linneväv med garn av ull. Bonaden skildrar Pilgrimsleden från Hammarö till Nidaros (dagens Trondheim) dit människor vandrade för att besöka Nidarosdomen och Olav den Heliges grav.

Bonaden är 40 meter lång och totala mängden tråd som använts för att skapa den är säkerligen betydligt längre!

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Bonaden har broderats av 10 kvinnor från Norra Värmland. Initiativtagare och projektledare för arbetet var Gunnar Svensson. Inspirationen att berätta historien genom en lång bonad kommer från den franska förlagan Bayeuxtapeten som är 70 meter lång och skildrar slaget vid Hastings. Han bor själv inte kvar på orten men det gör dottern Michelle som ofta är på plats och för statistik över antalet besökare. Säsongens dagsrekord ligger på 44 besökare.

Bonader är väl kanske inte mitt huvudintresse men inser nu att detta är ett utmärkt sätt att berätta en lång historia. Genom att följa bonaden i rummet rör man sig kronologiskt från Hammarö till Olav den Heliges grav längs Pilgrimsleden genom Klarälvdalen. Bonadens bilder, texter och symboler gör det hela väldigt levande. Vi kände igen flera av platserna då vår resa till stor del sammanfaller med Pilgrimernas, fast åt olika håll. Så för oss blev det också en ”resa i resan”, en möjlighet att minnas och reflektera över vad de senaste dagarna inneburit.

Tacopirog med sallad.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

”Mini-Moccisar” är ett delikat bakverk.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter gick vi på Café Utmarka och åt lunch. Goda piroger med sallad. Till efterrätt smakade vi den lokala specialiteten ”mini-moccisar”. En enportionsvsriant av en moccatårta. Ett besök på Utmarksmuseet rekommenderas starkt! Förutom spännande och lärorika utställningar jobbar här en otroligt engagerad, hjälpsam och trevlig personal.

Ingemar ”Snuppe” Dahlström har bra koll på Klarälven!

Foto: Niclas Bentzer

På Café Utmarka träffade vi också Ingemar ”Snuppe” Dahlström. Han har bott i Ransby hela sitt liv och känner platsen väl. Han har själv paddlat till Karlstad flera gånger. ”Snuppe” tipsade om naturcampingen vid Munkebol. Och tack vare ”Snuppe” ligger vi nu här i tältet på en vacker plats intill Klarälven. Det finns flera vindskydd, dass och möjlighet att fylla på dricksvatten.

Sandbankarna kan gör framkomligheten mindre god men erbjuder samtidigt en alldeles egen badstrand.

Foto: Niclas Bentzer

Själva paddlingen idag har mestadels bestått av platt vatten på en lugn älv. Några små ”stryk” innan Vingängssjön. Landskapsbilden har förändrat sedan igår. Klarälvdalens dalgång har breddat upp sig och botten består nu av sand istället för av sten som tidigare. I det låga vattnet blottar sig sandbankar och det är inte svårt att hitta sin egna privata badstrand.

Flottfärder längs Klarälven är en populär turistattraktion.

Foto: Linnea Nilsson-Waara.

När vi passerade Branäs fick vi också se ett vanligt fenomen på denna del av Klarälven, flottarna som förflyttar turister söderut i vattnets hastighet. En rofylld semester för den som söker lugnet.

Dagens läger på Munkebol ängar.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

/Niclas

Dag 13. 12 juli. Höljes – Sysslebäck, 30,6 km

Idag inträffade det som vi har bävat för under hela turen. Morgonen började bra. Vi vaknade upp i stugan på Höljes camping och åt en lyxigare frukost än genomsnittet tack vare Eva och Bernt. Vädret kändes skönt med lätta moln som gjorde att solen kändes mindre het än de senaste dagarna.

Vi gjorde en halvleksintervju med P4 Västerbotten och berättade hur det går för oss på turen. Intervjun kan du höra genom att klicka här.

Bernt fixar luften och räddar dagen!

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vad var det då som vi hade bävat för och som hände imorse? Jo. Efter ca 800 metets promenad med kanotkärran tyckte vi att den gick tyngre att rulla och att ena hjulet såg ut att ha lite luft. Mycket riktigt var det punktering. Ajaj! Men Bernt, som har jobbat på Clas Ohlsson, har många bra grejer. Bland annat hade en med sig en starthjälp till bilar som också var utrustad med USB uttag för att ladda diverse saker, lampa och en luftpump med bilventil. Så vi plockade raskt av det platta hjulet från kanotkärra och småsprang åter till campingen. Tack vare Bernt fylldes däcket åter med luft och nu var det bara att hålla tummarna att det inte var helt punka. Tyvärr var så fallet.

Vi fick praktisera regnkläder och Storm blev blöt om tassarna.

Inte nog med att däcket var på upphällningen så hade även regnet börjat ösa ner. För första gången på turen fick vi nyttja regnkläder.

Däcket höll luften ett par kilometer om vi småsprang. Eva och Bernt agerade följebil de 8 km vi behövde promenera och med jämna mellanrum fick de pumpa i luft för att däcket skulle hålla. Hur vi skulle ha löst detta utan deras hjälp vet jag inte. Stort tack!

Norra delen av Klarälvdalen bjuder på fantastisk natur.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Paddlingen från söder om Strängforsarna och till Sysslebäck var superfin. Några hanterbara forsar stötte vi på, men inget som inte var paddlingsbart. Ganska bra fart på vattnet här i norra delen av Klarälven då terrängen tappar en del höjd. Dalgången är ganska trång och bergen reser dig på båda sidorna om vattnet. Det är vackert!

Solen skiner på skidbackarna i Branäs.

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Efter hand avtog regnet och vi fick stanna till och klä av oss. Direkt när solen kommer fram blir det otroligt hett. Nästan så att det regn som kom åter hinner dunsta innan det hinner komma växter och djur till godo.

Reception på Sysslebäcks Fiskecamping & Stugby.

Väl framme i Sysslebäck bokade vi in oss i en stuga på Sysslebäck fiskecamping och stugby. Fräsch och naturskön camping precis vid älven. Massor av aktiviteter som fiske, bad, pingis och minigolf. Perfekt för barnfamiljen. Under dagen har det regnat och det känns skönt att få komma in och torka, samt slippa knotten på kvällen.

Harmonisk miljö och genuint bemötande med toppen service!

Turens hittills bästa glass!

Foto: Linnea Nilsson-Waara

I Sysslebäck finns Naturpralinen. Där avnjöt vi hemmagjord glass. Nougat, lakrits och pina colada var riktiga höjdare. Även pralinerna var otroligt goda. Atmosfären var ”hemma hos”. Råvarorna lokala och ekologiska. Bland annat hade hjortron plockats för ett par dagar sedan för att säkra framtida godsaker. Även vinbär och hallon som används i produktionen plockas på hemmaplan.

Förrätten var middagens höjdpunkt!

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Vällagat, välsmakande och vettiga priser!

Foto: Linnea Nilsson-Waara

På kvällen hade vi bokat bord på Nedergårdens vilt och natur. Även där är det fokus på lokalproducerad mat. På menyn finns älg, hjort, lamm, nöt, fisk och vegetariska alternativ. Vi värmde upp med en plocktallrik med rökt älg, lammkorv, parmaskinka och knäckebröd bakat av ”damen där borta”. Till varmrätt blev det varsin burgare. Linnea satsade på hjortburgaren ”Deer Wärmland” medan jag körde på älgburgare. Fantastiskt gott! Till det avnjöts en kyld Pil & Grim från Spisbryggeriet beläget i Branäs. Några kilometer nedströms på andra sidan älven. Som ofta sker på mindre orter, mer sällan i större städer enligt min uppfattning, hamnade vi i trevligt samtal med bordsgrannarna. Tiden flög iväg och plötsligt har solen trillat ner bakom Karlsåsens kam.

Sammanfattningsvis har Sysslebäck varit en otroligt positiv överraskning. Ett ställe jag inte ens visste att jag ville åka till kan jag nu utan problem tänka mig att återvända till. Med eller utan kanot.

/Niclas

Dag 12. 11 juni. Lutnes – Höljes, 24,3 km

Värmlands blånande berg.

Foto: Niclas Bentzer

En farhåga vi har haft med denna tur har varit och är fortfarande sånt som kallas mygg och knott. De där små hemska rackarna som biter så hårt att det svider till på huden. Du blir inte av med dem hur du än gör. De är immuna mot myggmedel, ibland ser man dem t.o.m ta en uppfriskande simtur i myggmedlet som är insmort på din kropp. Hur som… denna morgon inleddes med knott-party och vi skippade helt enkelt att äta frukost för att istället packa ihop så fort som möjligt och gå vidare med siktet inställt på Långflon köpcentrum. Promenaden var nödvändig för att komma förbi Lutnes kraftverk.

Brekfast for champs!

Foto: Linnea Nilsson-Waara

Väl framme i Långflon lyxade vi till det med en räkmacke-frukost och så hämtade vi ut vår andra depålåda som vi tidigare hade sänt ut med Bussgods. Tack till Långflons köpcentrum som tagit emot och förvarat!

Stort tack för alla tips! Blir en rejäl lista!

Vi passade även på att gå igenom alla bra tips vi har fått på ställen att besöka längs Klarälven. Responsen har varit otroligt stor och vi inser att tiden inte kommer att räcka till för att uppleva allt Klarälven har att erbjuda. En god anledning att återvända!

Normal strandlinje mer än två meter upp på klipphällarna.

Foto: Niclas Bentzer

Kanske gick flyttlasset strax innan vattnet började stiga?

Foto: Niclas Bentzer

Stubbarna skvallrar om forna utbredning av skogen innan vattenkraften.

Foto: Niclas Bentzer

Från Långflon paddlade vi in i Höljessjön. Denna sjö har inte funnits tidigare utan kommit till av att kraftverket har bildats. Eftersom det råder torka och lågvatten kunde vi se en husgrund och massvis med stubbar som avslöjade att det tidigare har varit bebyggelse och skog där sjön nu ligger.

Solen har lämnat sina spår.

Foto: Niclas Bentzer

Efter 8,5 km paddling började vi att se den gigantiska Höljesdammen, som har sitt utsläpp ca 4 km söder om dammen. Ordinarie strömfåra låg torr. Här blev det naturligtvis promenad med kanotkärran i ca 8 km tills vi nådde Höljes.

Trevligheter i Höljes!

Foto: Linnea Nillson-Waara

Ikväll spenderar vi natten på campingen och har fått trevligt besök av faster Eva och farbror Bernt. Vi har blivit bortskämda med middag, god dryck och boende i stuga. Vilken lyx! Stort tack!

Imorgon fortsätter färden med siktet inställt på Sysslebäck.

Ha det bra!

Niclas

Dag 11. 10 juli. Trysil – Lutnes 38 km

Adjö Trysil!

Ett bra kvitto på att turen går bra är att jag känner mig så otroligt sugen på att få fortsätta den på kvällen efter en vilodag. Det liksom spritter i kroppen!

Gissa senaste tidens väder.

Igår kom det faktiskt en hel del regn. Men idag var solen åter på plats och de tunga molnen bortblåsta. Vi har verkligen haft tur med vädret och jag vill inte klaga. Men när solen ibland går i moln och det blåser en liten svalkande bris blir det som skönast.

Vi har tyvärr inte hunnit prova på något av allt det som Trysil har att erbjuda sommartid som cykling, rafting, höghöjdsbana med mera. Men vi har hunnit hänga en del ”down town” och fått en go känsla för Trysil. Får nog lov att återvända!

Ja ni förstår ju hur årets solbränna ser ut…

I och med att vi lämnade Trysilfjellet med blickfånget har det sista fjället skådats för denna tur. Landskapet har bytt karaktär. Nu dominerar jordbrukslandskap och täta granskogar. Det är också fint. Men det är få saker som slår fjäll!

Här var det dåligt med vatten.

Ytterligare en nyhet vi idag stött på för denna tur är kraftverk. Vi började med att lyfta förbi Sagnfossens kraftverk och har nu slagit läger en bit uppströms Lutfallets kraftverk. Dom ställer till det lite i en paddlares vardag (kan vara rent livsfarliga). Dom är fula. Dom stör fiskens möjlighet till vandring och reproduktion. Det tycker jag. Men samtidigt konsumerar jag gladeligen och dagligen produkten som produceras. Det gör mig kanske till en hycklare. Eller så är inte allt så svart eller vitt. Det måste jag fundera vidare på. Har ytterligare åtta kraftverk i Klarälven på mig.

Några kanotpromensder blev det idag.

Dagens paddling har mestadels varit lätt med lugnt flytande vatten. Några större ”stryk” med skummande vatten och några partier med allt för grunt vatten har passerats. Vi har också lyft förbi en ca 3km lång sträcka norr om Sagnfossen som innehåller några allt för stora forsar. Det är den sträckningen som Trysilguiderna använder till sin familjetur i forspaddling.

Dagens lägerplats invid Trysilelva.

Imorgon lämnar vi Norge för denna gång och rinner in i Sverige och Värmland.

/Niclas

Dag 10. 9 juli. Vilodag Trysil

Regntunga skyar över Trysilfjället idag. Många är nog glada över det regn som föll i förmiddags.

Efter en dag som gått i ”göra-så-lite-som-möjligts” tecken är det imorgon återigen dags för paddling. Det är ca 45 km kvar till riksgränsen i Långflon där Trysilelva blir Klarälven. Planen är att göra streckan på två dagar.

Nedan är en liten film från paddlingen i övre delen av Femundselva.

Dag 9. 8 juli. Fredbo – Trysil 20 km

”Det har inte varit så här lågt vatten sedan 1947”, säger Arne som vi möter längs med väg 26, samtidigt som han räcker över våra nyfyllda vattenflaskor.

Fram till nu har vi haft lyxen att kunna dricka vattnet vi färdats på eller strax bredvid. Bara att stoppa ner flaskan och fylla den, eller att köra ner hela huvudet och girigt klunka i sig vattnet tills törsten är släckt. Men nu när vi närmar oss Trysil och civilisation får vi sluta med det. Så nu blir det vattendunk i båten. Det känns lite stressande att helt plötsligt inte ha obegränsad tillgång till dricksvatten. Plötsligt kan jag få en förnimmelse av hur många människor på jorden lever dagligen där jakten på rent dricksvatten står högst på agendan.

Vi förstår att det är många som lider av torkan, inte minst bönderna. Likaså även vi som hellre vill paddla än att knata bilväg, men i slutändan är det ett i-landsbekymmer eftersom vi trots allt mår bra och njuter av att få vara ute på tur. Det är nog betydligt mer bekymmersamt för jordbrukarna.

Hade räknat med skavsår i händerna men inte på fötterna…

I natt bodde vi på Fredbo camping. Kvinnan som äger campingen var supertrevlig och vet hur ett gott värdskap ska levereras. Från Fredbo blev det promenad totalt 20 km. Detta blev hela dagens etapp. Det är rätt så slitsamt att gå efter väg, speciellt asfaltsväg vilket gör att fötterna tar stryk.

Jo man tackar!

Väl framme i Trysil passade vi på att lyxa till det med en hamburgare och en kall. Det var ljuvligt! Söndagar i Norge innebär att det mesta har stängt, men som tur var fanns ett Kiwi öppet som gjorde att vi kunde förstärka matförrådet.

Vi känner oss väldigt välkomna i Trysil!

På kvällskvisten träffade vi Axel som en gång i tiden pluggat på Hållands Folkhögskola tillsammans med David. Han bor i Trysil och jobbar på Trysilguiderna med bland annat forsränning. Han hade bra information om sträckor längs älven. Guld värt!

Nu bor vi på Trysil camping och imorgon är vilodag. Därefter styr vi riktningen mot Långflon och Sverige.

Nu har turen pågått i 9 dagar och vi har avverkat ganska exakt 20 mil.

Allt gott!

/Niclas