Tävlingspremiär Axa Ski Marathon i Orsa Grönklitt

Idag har jag gjort tävlingspremiär på längdskidor för denna säsong. Det blev Axa Ski Marathon som egentligen skulle gått i Falun men som på grund av snöbrist flyttades till Orsa Grönklitt. Längden på loppet var 42 km och banan mätte 10,5 km per varv. För dig som är bekant med spåren i Orsa så gick tävlingsbanan ut från stadion på eljusspåret och sedan åkte man några kilometer på vägspåret innan man vände tillbaka och avslutade varvet med slutet på eljusspåret. Banan är ganska flack och det var väldigt många åkare som körde utan fästvalla. Det var inget alternativ för mig. Jag är ännu inte i så bra stakform att det det skulle löna sig.

De allra flesta från den svenska långloppseliten var på plats. Startfältet var nog det starkaste som kommer att stå på ett långlopp i vinter om man frånser Vasaloppet och Årefjällsloppet.

När vi åkte från Sundborn i morse var det -20 grader men uppe vid Grönklitt var det -17 grader. Med andra ord lätt att få fäste och jag lyckades även få till bra glid. Tyvärr var jag lite långsam med att lägga ut mina skidor på startfältet och hamnade onödigt långt bak. Men jag tänkte att det är nog inte hela världen så här i debuten när man ändå är lite ovan vi den höga farten. Det var lite trångt de första kilometrarna men jag kunde ganska snabbt avancera till en lagom position i fältet. Stakningen kändes bättre än förväntat och jag var dessutom stark uppför så under hela loppet kunde jag avancera och ta placeringar, en väldigt skön känsla. Niclas servade med dricka och jag hade gott om energi i kroppen under hela loppet. Han fotade dessutom lite och här nedanför kan du se några bidler. Klicka på någon av bilderna för ett bildspel.

Eftersom vi åkte och vände på en väg så mötte vi tätklungan med jämna mellanrum. Det är verkligen en imponerande upplevelse. Det är otroligt vad snabbt de kör. Det känns lite som att möta ett tåg. Åkarna kom i täta dubbla led och högg sig fram med högfrekvent stakande.

Med en kilometer kvar så låg jag sist i en klunga med fyra man. Det gick fort men vi hade växeldragit ungefär en mil och jag var inte sugen på att bli sist i mål av oss fyra. Jag trodde inte att jag skulle kunna staka ifrån de andra men vet att jag är ganska bra när det blir lite tekniskt. Så i de lite snäva svängarna in mot stadion trycker jag på så mycket jag orkar och lyckas få en liten lucka in på stadion, en lucka som jag förvaltar ända till mållinjen.

Jag går i mål som 89:e man på tiden 2:08:11 cirka 22 minuter efter täten. Jag körde samma lopp även i fjol och då var jag 35 minuter efter så det här var en betydligt bättre premiär som jag känner mig belåten med.

Nu har jag och Niclas åkt vidare till Grövelsjön och förbereder oss för imorgon. Då ska vi dra ut på en fjälltur över nyår. Vi vill få lite turmil i kroppen och inte minst testa de utrustningsdetaljer som är nya inför Yukon Arctic Ultra.

Ultimata dagen

Har styrt kosan norrut under helgen. Närmare bestämt Umeå. Var på jakt efter lite snö. Läget såg minst sagt dåligt ut. Gröna fotbollsplaner. Men uppe på Nydala skidstadion finns ett konstsnöspår som mäter nästan två kilometer. Finfina förhållanden! Speciellt om man har i åtanke att det finns exakt 0 millimeter natursnö i terrängen. Hårda fina spår och bra stavfäste. Så hatten av för spårmakarna som jobbat hårt för att få till detta! Dock saknas snö för att få till hela rundslingan på elljusspåret så det blir en vändslinga där man möter varandra ganska tätt då det är dubbla klassiska spår med skejt i mitten. Så ta det lugnt i utförskörningar och visa hänsyn, då går det bra.

En halv minusgrad i luften. Klisterföre i snön för att få fäste. Så det fick bli skateskidorna idag,  premiär för denna säsong. Kändes bra.

image-3

Fina förhållanden på konstsnöspåret i Nydala, Umeå.

Så här i början av säsongen när snön lyser med sin frånvaro i stora delar av landet finns det ändå små vita oaser där man kan få snö under skidorna. Ett bra sätt att hitta dem är via hemsidan Skidspår.se Den är helt ovärderlig!

image-2

Den ultimata dagen börjar med att jag får ge mig ut och åka lite skidor på morgonsidan. Gärna innan solen gått upp så att jag får njuta av soluppgången där ute. Att sen få bege sig hemåt, duka upp frukostbuffé och avnjuta den i tv-soffan tittandes på Vinterstudion är verkligen det bästa av två världar!

image

Värt varenda krona av tv-licensen!

/Niclas

Säsongspremiär på snö!

Hade inga direkt planer för helgen. Men så plingade det till i telefonen. Ett MMS med en bild. Det var inga problem att motivera mig till 32 mil i bil, enkel resa.

MMS från Maja

Ett magiskt meddelande…

Igår, direkt efter jobbet slängde jag mig i bilen och körde till Klövsjö, hem till Maja och Calle. Det var Maja som skickat bilden från skidspåren i Storhogna. Åtta kilometer spår, av enbart natursnö. Rullskidor är bra träning men för varje pass jag gör så växer längta efter att få åka skidor, ”på riktigt”. Men under gårdagens bilresa undrade jag om detta inte var ett lur. Inte en gnutta snö på vägen till Vemdalen. Men i backen upp mot Vemdalsskalet förvandlades landskapet. Vägen blev vit, små plogvallar på sidorna och träden var vackert snötyngda. Jag hade passerat genom garderoben rätt in i Narnia. Det skulle nog bli skidåkning trots allt!

Narnia?

Magiskt vinterlandskap.

Spåren var helt över förväntan. Visst fanns en del genomslag och därmed möjlighet att bekanta sig med blåbärsriset. Så för den som fundera på att åka, lämna finskidorna hemma.

Trevligt sällskap förgyller en skidtur.

Trevligt sällskap förgyller en skidtur.

 

Vi var inte ensamma i spåren. I en region som Jämtland finns det många duktiga åkare som fått nys om spåren. Var en hel del SM-, VM- och OS medaljer som skidade runt. Och säkert en hel del kommande storåkare också kändes det som. Jag tycker att det är inspirerande att få åka ”tillsammans” med duktiga åkare. Det är något estetiskt vackert över skidåkare som bara flyger fram i spåren. Kroppens rytmiska rörelser skapar en rörelseenergi som förflyttar åkarna fram genom landskapet i en otrolig hastighet. Någon gång idag hamnade jag precis bakom. Försökte ta rygg och låtsades att det var ett OS som pågick. Jag vann inte. Men försöker lära genom att titta på hur dom gör.

Blå himmel, skidspår och snötyngda träd.

Blå himmel, skidspår och snötyngda träd.

Premiär är alltid premiär. Som en kalv på grönbete. Entusiasm, nästan extas över att få vara på snö, blandad med en liten nervös förväntan, hur kommer det att kännas i kroppen? Första kilometrarna kände jag mig lite som en blandning av Chevy Chase rollfigur i Ett päron till farsa och Sunes pappa Rudolf. Ni vet, alla vill väl, men det blir fel. Korsade skidor, balanssinne ur funktion och skakiga ben i nedförsbackarna. Klarade mig dock utan vurpor och annat. Muskelminnet vaknade till liv och kroppen kändes riktigt bra. Framförallt armarna fungerade bra i stakningen, troligtvis ett resultat av betydligt fler pass rullskidor under sommaren och hösten. 34 kilometrar senare sitter jag nu nöjd i soffan och tuggar på en banan. Livet är bra gött. Tänk vad ett ett meddelande på telefonen kan leda till!

Fina spår i Storhogna.

Fina spår i Storhogna.

/Niclas