Tävling på 5000 meter stakmaskin

Förra torsdagen var det tänkt att tävlingssäsongen i Småland skulle inledas med Huskvarnaloppet. Den totala avsaknaden av snö gjorde självklart att tävlingen fick ställas in. Men ett par klubbkompisar till mig som driver bloggen Holaveden bestämde sig för att tävla ändå. Detta genom att uppmana och bjuda in till Holavedsmästerkap på 5000 meter stakmaskin av modell skierg. Upplägget var att man skulle köra 5000 meter på valfri skierg och sedan skicka in en bild på slutresultatet. Detta skulle ske mellan torsdag och lördag förra veckan.

David stakar frenetiskt.

David stakar frenetiskt.

Jag ville så klart ta mig an utmaningen och beger mig till  JOK:s klubbstuga Sörgården i Taberg. Frånsett 3 * 500 meter en vecka tidigare är detta min första kontakt med detta ruggigt effektiva redskap.  Jag visste inte riktigt vad jag givit mig in på men triggades av att det hette tävling. Jag öppnar  friskt men efter 300 meter är jag så full med mjölksyra att jag på allvar överväger att avbryta. Känner jag inte lite i halsen kanske? Skärp dig David! Jag bestämmer mig för att bita ihop och låta det bli ett utsökt träningspass. Jag hade tyvärr glömt pulsbandet hemma men jag jag skulle misstänka att jag hade ett riktigt högt snitt. Åtminstone mycket högre än vad jag skulle kunna pressa fram stakandes på rullskidorna.

Efter någon kilometer har jag kommit in i det hela och i slutet av mitt lopp blir jag flitigt påhejad av Fredrik Georgsson som är nästa person på tur denna flitens lördagförmiddag.  Jag drar av en riktig spurt och landar till slut på 20:28,3  Fredrik hade ett tidigare pers på 21:00 och går nu för att klå mina 20:28. Den projicerade sluttiden visade redan efter 500 m att han ska landa just där i krokarna och han ger verkligen allt för att lyckas. Men till slut visar det sig att jag vinner denna interna fight med endast 2 sekunders marginal. Vi körde på motstånd 8 om någon skulle undra.

Fredrik Georgsson bjuder hårt motstånd vid stakmaskinen i Sörgårdens källare.

Fredrik Georgsson bjuder hårt motstånd vid stakmaskinen i Sörgårdens källare.

Jag kan konstatera att riktiga skidor är betydligt roligare än stakmaskin och att jag där presterar betydligt bättre resultat. Men detta är ett ruskigt effektivt träningsredskap och jag tackar Holaveden för ett mycket bra initiativ! Det kommer definitvt att bli mer skierg för min del framöver om vintern fortsätter på detta vis.

/David

Följ oss på Instagram

Unknown

Nu tar deluxeturer steget in i Instagram-världen! Jo, kanske lite efter er andra, men nu har vi äntligen gjort slag i saken. Bättre sent än aldrig.

På Instagram kommer vi att dela med oss av turer, förberedelser och diverse upplevelser i naturen. Inläggen kommer framförallt att göras på språket engelska då vi märkt av ett ökat intresse för våra upptåg från personer som inte läser/skriver/pratar svenska.

Så skynda dig in och sök rätt på deluxeturer och inspirera med egna bilder med genom att tagga #deluxeturer

/Niclas

Test av fuktspärr i sovsäck.

Nu har jag provsovit en natt i den nya fuktspärren till sovsäcken och jag tänkte delge mina iakttagelser.

För att förhindra att sovsäcken under natten blir fuktig av svett så kan man använda en fuktspärr. Det är typ ett sovsäckslakan som är vattentätt. Somliga säger att det är är ett måste när man ska på flerdagarstur vintertid. På grund av det faktum att dunsovsäcken snabbt tappar mycket av sin isolerande förmåga ju fuktigare den blir. Andra säger att det blir otroligt instängt, klabbigt och typ omöjligt att sova när man använder en fuktspärr. Jag tänkte att det finns ju bara ett sätt att ta reda på hur det funkar för mig. Så jag skaffade en fuktspärr och i natt blev det en utenatt.

Uppblåsbart liggunderlag, sovsäck( Bergans, Senja zero), fuktspärr(Western mountaineering, hotsac).

Uppblåsbart liggunderlag, sovsäck( Bergans, Senja zero), fuktspärr(Western mountaineering, hotsac).

De yttre förutsättningarna denna natt var en temperatur på +3 grader och jag låg under ett tak. Jag hade en tunn dunsovsäck från Bergans som heter Senja zero. Själva fuktspärren är helt tät och dess insida är reflekterande likt en nödfilt/space blanket. Jag valde att sova med ett tunt ullunderställ på mig för att slippa känslan av blöt plast mot huden.

Skrev ett inlägg på vår fb-sida igårkväll och fick en massa intressanta kommentarer och kan nu efter en natt med fuktspärr konstatera att jag delar många av dessa synpunkter. Jag reflekterar kring några av dessa här. Att ha ett underställ på sig kändes ju helt rätt för att få en skönare sovkomfort och slippa den plastiga känslan. När jag kröp ner i säcken så drog jag åt den kring halsen som jag brukar för att värmen inte skulle smita ut, medveten om att fukten inte heller skulle kunna komma ut. Vaknade 01:30 och var ordentligt blöt om benen. Inte helt oväntat att det skulle vara lite fuktigt men smalbenen var verkligen blöta. Orsaken tror jag delvis var att jag var lite för varmt klädd. Sovsäcken i sig själv värmer ju bra och dessutom så säger vissa att fuktspärren i sig höjer komforttemperaturen med mellan 5 och 10 grader. Så jag tog av mig långkalsongerna för att jag ville bli svalare och så ville jag också känna hur ”plastigt” det skulle kännas. Dessutom ville jag skapa bättre ventilation genom att jag inte drog åt fuktspärr och sovsäck runt halsen. När jag vaknade till senare under natten valde jag dessutom att försöka ventilera ur fuktspärren genom att öppna upp den maximalt.

Efter att ha vidtagit ovanstående åtgärder tycker jag ändå att nattsömnen blev över min lågt ställda förväntan. Jag plågades inte särskilt mycket av att ha fuktspärren direkt mot huden och blev inte för svettig. Men jag skulle ha sovit bättre utan fuktspärren.

Det stora pluset är att kunna vakna på morgonen och ha en helt torr sovsäck. Eller rättare sagt att kunna lägga sig nästa natt i en helt torr sovsäck. Nu har jag ju bara sovit en natt i fuktspärren men min slutsats så här långt är följande:

Om jag bara ska ut och använda sovsäcken i ett par nätter så skulle jag skippa fuktspärren. Men om jag skulle vara ute mer än 4-5 nätter skulle jag definitivt använda den. De gånger under Norge på langs som vi sov i tält i mer än 5 nätter i följd så var sovsäcken verkligen blöt när man väl plockade upp den inomhus för att torka den. Och den värmde definitivt inte lika bra den 5:e natten som den första.

Själva problemet är ju som sagt att vi människor hela tiden svettas lite, även när vi ligger helt stilla och sover. När det är sommar och varmt så åker det mesta av denna vattenånga igenom sovsäcken och ut i fria luftan. Men i takt med att den omgivande temperaturen blir kallare så kondenseras denna fukt innan den lämnat sovsäcken.I ett första skede på sovsäckens yta. Och ju kallare det blir desto längre in i sovsäcken kryper daggpunkten, som Kalle berättar om i sin kommentar. Är det riktigt kallt ute och du dessutom vill få daggpunkten att hamna utanför sovsäcken så är det ett jättebra tips att förstärka sovsäcken genom att till exempel lägga sin tjocka dunjacka ovanpå. Den gör alltså bättre nytta där än i sovsäcken. Men en fuktspärr gör som sagt att du helt slipper denna problematik.

Över nyår så ska vi ut på en testtur. Vi hoppas självklart på rejäl kyla och jag ser fram emot att utvärdera fuktspärren ännu mer. Jag återkommer med mer reflektioner angående fuktspärren efter den turen.

/David

När tekniken springer ifrån en, får man ibland ta ett steg tillbaka.

Jag tycker såklart att en teknisk utveckling i de allra flesta fall är av godo. Men titt som tätt leder den onekligen till en viss frustration. Häromdagen var jag själv hemma och det började närma sig elvakaffe. Tänkte att jag skulle lyxa till det med riktigt gott kaffe och efter en stunds letande så hade jag lyckats rota fram min mockabryggare. Jag fyllde på vatten och härligt doftande kaffe. Gick sedan fram till spisen där jag börjar ana oråd. Den gamla trotjänaren har ju nämligen bytts ut mot en induktionshäll och spontant känns inte min mockabryggare kompatibel. För säkerhets skull kontrollerar jag den med en magnet och självklart så fastnar den inte. Och jag som är så fokuserad på just detta just nu! Jag tänker att det borde ju funka om jag ställer min mockabryggare i en stekpanna som i sin tur är anpassad för induktionshäll. Vips så har hoppet återvänt! Jag förstår att jag är ute på lite tunn is och vill inte äventyra någon favoritstekpanna men hittar en liten miniatyrvariant som jag tänker borde kunna fungera. Mockabryggaren passar perfekt i den lilla stekpannan och med spänd förväntan slår jag igång spisen. Det uppstår ganska snabbt en rökutveckling som känns osund. Jag vill ju inte hamna i samma situation som han som kör lite för hårt med elgrillen inomhus i filmen Plötsligt i Vinslöv. Så jag avbryter försöket.

Primus Omnifuel. Foto: David Erixon

Primus Omnifuel. Köksplattan är den vi använde under Norge på langs. Köket satt fast på den under hela turen. Bara att plocka fram ur pulkan och köra när helst det behövdes. Ett inlägg om konstruktionen kan du läsa HÄR.
Foto: David Erixon

Men när jag nu redan lagt så mycket tid på detta kaffe så vill jag nå hela vägen fram. Jag dyker ner i källaren igen och letar fram trotjänaren från Norge på langs, vårt multibränslekök Omnifuel från Primus. Det kan man lita på. Startar på direkten och efter bara någon minut hör jag det välbekanta puttrandet och kaffedoften sprids över uteplatsen. Utöver kaffe får jag dessutom en liten friluftsupplevlese.

bild 3Foto_David Erixon

Elvakaffet blev ett halvtolvkaffe men det var minst lika gott! Särskilt med den skummade mjölken som pricken över i:et. Elvakaffe de Luxe!

/David

Storhandling

Hej David!

Har storhandlat tillsammans med grabbarna på OutMeals. Det blev en favorit i repris, Blå Band Outdoor Meal. Så nu vet vi vad vi ska käka nästan varje dag i februari!

Hälsningar,

Niclas

PS. Självklart har jag även köpt en god parmesan att toppa med. DS.

bild-29

Massa godsaker!

Om du funderar på hur det egentligen fungerar med frystorkad mat ute på tur så kan du kolla på filmen nedan. Den spelade vi in under vår långtur Norge på langs – de Luxe vinter 2013.

Småländsk skidpremiär

Då var den avklarad! Skidpremiären i Småland. Den satt långt in i år men ikväll var det dags. Det har snöat lite idag. Inte mycket snö och den är väldigt blöt men det är i alla fall vitt ute. Ordspråket säger ju att: Trädet växer inte långt ifrån äpplet, eller hur det nu är… Så när far skulle ut och pröva skidlyckan kunde jag ju inte låta bli. Hade väl på känn att det inte skulle bli någon sensation och mina farhågor besannades. Superblöt snö och riktigt dåligt glid men bra stakträning. Jag körde inte särskilt länge men det är ändå något speciellt med att bara plocka skidorna ur garaget och sticka ut och åka en liten sväng direkt hemifrån.

Skidpremiär i Sevdabo

Skidpremiär i Sevdabo

Imorgon får klockan ringa extra tidigt. Om temperaturen bara behagar sjunka någon grad så kan det bli riktigt fint! Ordspråket säger ju att Hoppet är det sista som överger den småländske skidåkaren.

/David

Skidutrustning för snabba långturer

Idag kom en leverans från vår produktpartner Backcountry Equipment. Nya skidor, pjäxor, stavar och lite andra tillbehör. Ny utrustning för denna tur, men samma beprövade modeller som vi använde under Vita Bandet 30 dagar. Det vi kommer att använda är:

– Skidor: Åsnes Holmenkollen

– Bindningar: Rottefella BC Manuell

– Pjäxor: Crispi Nordland

– Pjäxöverdrag: Alpina Overboots

– Stavar: Rex R1 med handledsrem och stor truga för skidorientering

– Stighudar: Åsnes fellelås av mohair

20141208-193723.jpg

 

I ett inlägg lite längre farm kommer vi att presentera vår utrustning mer utförligt samt redogöra för våra tankar kring varför vi valt just denna uppsättning. Har man funderingar, tips eller frågor kring skidutrustning så är det bara att höra av sig på info@deluxeturer.se

20141208-193752.jpg

 

Nu är det bara att hoppas på minusgrader och snö så att utrustningen kan komma till användning!

/Niclas

Ultimata dagen

Har styrt kosan norrut under helgen. Närmare bestämt Umeå. Var på jakt efter lite snö. Läget såg minst sagt dåligt ut. Gröna fotbollsplaner. Men uppe på Nydala skidstadion finns ett konstsnöspår som mäter nästan två kilometer. Finfina förhållanden! Speciellt om man har i åtanke att det finns exakt 0 millimeter natursnö i terrängen. Hårda fina spår och bra stavfäste. Så hatten av för spårmakarna som jobbat hårt för att få till detta! Dock saknas snö för att få till hela rundslingan på elljusspåret så det blir en vändslinga där man möter varandra ganska tätt då det är dubbla klassiska spår med skejt i mitten. Så ta det lugnt i utförskörningar och visa hänsyn, då går det bra.

En halv minusgrad i luften. Klisterföre i snön för att få fäste. Så det fick bli skateskidorna idag,  premiär för denna säsong. Kändes bra.

image-3

Fina förhållanden på konstsnöspåret i Nydala, Umeå.

Så här i början av säsongen när snön lyser med sin frånvaro i stora delar av landet finns det ändå små vita oaser där man kan få snö under skidorna. Ett bra sätt att hitta dem är via hemsidan Skidspår.se Den är helt ovärderlig!

image-2

Den ultimata dagen börjar med att jag får ge mig ut och åka lite skidor på morgonsidan. Gärna innan solen gått upp så att jag får njuta av soluppgången där ute. Att sen få bege sig hemåt, duka upp frukostbuffé och avnjuta den i tv-soffan tittandes på Vinterstudion är verkligen det bästa av två världar!

image

Värt varenda krona av tv-licensen!

/Niclas

Snöig löpning på Mullfjället

Återigen får jag uppleva mäktiga fjällvyer, vindstilla förhållanden och lågt stående vintersol. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad!

När jag nu är i Jämtland en kort och begränsad tid så vill jag verkligen njuta maximalt av fjället. Idag sprang jag till fjälls med vännen, fjällkollegan och löparfränden Mats Granström. Grundtanken var att springa cirka två timmar på Mullfjället. Men eftersom jag vet hur både jag och Mats fungerar slängde vi med lite extra energi ifall även tiden skulle börja springa.

Till en början följer vi en grusväg från Duved och nästan ända upp på kalfjället. Den ihållande stigningen gör att jag snabbt får upp värmen trots att termometern visar -10 grader. Vi letar oss upp mellan den glesa fjällbjörkskogen och drömmer om meterdjup snö och skidåkning. Skidåkningen utför denna sluttning skulle verkligen vara fenomenal på sina håll. Snötäcket är dock bara en knapp decimeter med lös snö, så om man ska gå med toppturskidor nu får man verkligen vara beredd på mycket repor. Det lösa tunna snötäcket gör dock att det går fint att springa, även om det så klart går lite tyngre än normalt.

Här kan du se lite bilder från dagen. Klicka för att se ett bildspel.

Väl på kalfjället så tittar solen fram och vi tar sikte på Mullfjällets topp. I väster ser vi hela vägen till Snasahögarna och Sylmassivet. I norr sticker Skäckerfjällen upp ur dimman och självklart ser vi Åreskutan. Vi ser dock inga andra människor utan de enda andra varelserna här uppe idag är en flock renar. Vi fortsätter sedan till Forsaskalet och hem igen via Ullådalen och Tegefjäll.

Att springa på fjället med mäktiga vyer runt omkring har den effekten att jag knappast alls tittar på klockan. Jag funderar mer på var jag ska springa för att få det vackrast möjligt och se flest olika vyer. När jag blir hungrig har jag förhoppningsvis lite godsaker i ryggsäcken, som idag. När man dessutom är två och springer och pratar så går tiden ännu snabbare. När vi kommer tillbaka till Duved har solen gått ner och klockan visar att vi varit iväg 3,5 timmar. Min längsta löptur sedan i somras då jag senast förtrollades av fjällens tidsmagi.

/David

Skridskopremiär på Ottsjön

Den kalla luften nyper i kinderna, isen sjunger, jag sjunger, skridskorna dansar och himlen färgas röd. Klockan är halv åtta och vi har precis börjat åka skridskor på Ottsjöns spegelblanka is. Jag vet ju att jag tycker om den här känslan men jag glömmer bort exakt hur den känns under sommaren. Att nu få uppleva den igen är så härligt. I nedanstående bildspel hoppas jag att jag lyckas förmedla något av känslan.

När klockan ringde 06:30 var jag inte det minsta sugen på att kliva upp. Men jag var innerst inne sugen på att få uppleva en morgon mellan fjällen och masade mig ändå upp. Väl på plats ångrar jag mig absolut inte. Jag är här tillsammans med vänner som jag tidigare jobbat tillsammans med på fjället. Johan, Ylva och Frida. Vi skrinnar mot Ottsjöns västra ände och längs vägen blir det många stopp för att stanna och njuta av vyerna. Jag försöker dokumentera upplevelsen med kameran och är så glad över att åter få vara till fjälls. Framme vid Skorråns mynning ser vi att isen ligger tjock och vi följer den vindlande bäcken uppströms. Plötsligt ser vi tydliga spår längs stranden. Jag tycker att det på ett sätt ser ut som om en minijärv skulle ha gått där. Johan förklarar dock att det troligtvis är en utter som har gjort spåren. Vi fortsätter uppströms så långt det går men efter någon kilometer blir det öppet forsande vatten och vi tvingas vända om. På vägen tillbaka till samhället Ottsjö så tittar solen fram över bergen och värmer skönt. När vi startade var det närmar tio minusgrader så solen är mycket välkommen. Väl tillbaka till stranden där vi startat så letar vi efter en fin fikaplats. En uppmärksam båthusägare förstår vårt ärende och ropar att vi gärna får komma in och fika i hans båthus där han precis har tänt en brasa eftersom det ska användas lite senare på dagen. Vi tackar självklart ja till den inbjuden och njuter av vårt förmiddagskaffe inomhus med utsikt över fjällen. Ännu en gång har mänskligheten visat sig från sin bästa sida. Har du inga planer för helgen så kan Ottsjön verkligen rekommenderas. Frågar du mig så är det helt klart värt resan dit även om den skulle bli ganska lång. /David