Ett av Tysklands ledande magasin för skidåkning och outdoor, Nordic Sports nr6 1015, har publicerat en artikel om turen Vita Bandet 30 dagar. Skidturen Niclas och David gjorde genom den svenska fjällkedjan vintern 2014. Med start i Grövelsjön i söder och slut vid Treriksröset. 130 mil på 29 dagar.
Text: Niclas Bentzer & David Erixon
Foto: David Erixon
Fakta:
Temperatur: -10
Spår: Hårda och snabba. Bitvis isiga. Bitvis iblåst snö
Vind: 2-3m/s nord väst
Distans: 10.93 km
Tid: 41:18 min
Snitt: 15,9 km/h
Max: 29.3 km/h
Skidor: Peltonen Skinpro 202 medium
Pjäxor: Alpina CCL
Stavar: Rex R1 med stor truga
Drog till spåren vid Lövåsgården en kväll för att åka lite skidor. Passade på att testa ett par Peltonen Skinpro.
Dom har funnits på marknaden rätt länge nu skinpro skidorna och nästa alla märken tillverkar någon modell (med lite olika namn). Skidorna är att betrakta som vallningsfria (fäste alltså) men istället för en lösning med räfflor i belaget så sitter en infräst bit stighud under skidans fästzon.
Skinpro teknik med en stighud under fästzonen.
Måste säga att jag har varit tveksam till lösningen. Framförallt levt i tron att stighuden skulle reducera allt för mycket av glidet och därmed göra skidupplevelsen mindre bra. Nu är min tveksamhet utbytt mot entusiasm över denna eminenta lösning! Upplevde glidet som något sämre än med valla, men inte så mycket att det störde skidglädjen. Fästet var att betrakta som klanderfritt, trots bitvis mycket isiga spår.
Hela min upplevelse bygger endast på ett tillfälle med de förutsättningar som rådde då. Kan i dagsläget inte uttala mig om funktionen i andra typer av fören. Exempelvis vad som händer vid blötsnö. Kommer den att fastna?
Den enda riktiga nackdelen jag upplevde var i stakningen när jag gick upp på tå och därmed satt lite extra tryck på skidorna. Då kom stighuden i kontakt med underlaget och ibland kunde det hugga till lite vilket störde rytmen i åkningen. Ska tilläggas att skidorna jag åkte på var 202 cm långa och att jag egentligen nog borde haft ett par 207 med hårdare spann.
Skinpro lösningen passar utmärkt för den som vill spendera mer tid ute i spåret och minimera tiden i vallaboden. Denna typ av skida kan även vara det självklara valet för nybörjaren som inte kräver det perfekta glidet (att det bromsar lite kanske är en fördel ibland vid utförskörningen) men som är i behov av bra fäste för att till fullo lära sig behärska längdåkningens olika tekniker. För ställen som sysslar med uthyrning av längdskidor är tipset: släng ut alla par med vallningsfria belag genast och ersätt med skinpro om du inte vill beröva dina kunder en bra skidupplevelse. Det vinande ljudet av fiskfjällbelag bör bli ett minne blott! Har självklart ingen info om hållbarheten och livslängden på stighudarna.
Skinpro bör även vara bra för åkare med högre ambitioner då föret annars kanske kräver klister för att få fäste.
För mig har skinpro bevisat sin duglighet och förtjänar verkligen sin plats i takboxen!
/Niclas
I mitt tycker så är det få saker som slår en skridskotur på spegelblank is. Att till nästan ingen ansträngning glida fram i relativt hög hastighet. Upptäckarlusten tar vid. I änden på sjön väntar ett utlopp. Tar av skridskorna och vandrar genom skogen ett par meter till nästa sjö. Runt uddar, ut till holmar och förbi vackra platser med små stugor. Skridskor är verkligen ett fint sätt att utforska naturen på.
Ute på glid. Foto: Linnea Nilsson-Waara
På västra sidan gränsen i Norge, norr om Drevsjö i Engerdal kommun, ligger massor av sammanhängande sjösystem. Där har snön hunnit komma, smälta och isen åter fryst ihop till en homogen vitis. Så i helgen drog vi dit ett gäng från Grövelsjön. Vi tog bilen till Store Gunnarsjöen och sedan skridskorna vidare till Lilla Gunnarsjöen, Gelen, Halvorsjöen och sedan tillbaka igen. I filmen nedan kan du se hur vi hade det!
/Niclas
Varje år utser tidningen Outside årets 100 mest inspirerande personer och händelser. Vi är otroligt glada över att vår upplevelse i Yukon Arctic Ultraplacerar oss på plats 79 på den listan!
På söndagen den 29 november kommer jag att hålla ett föredrag om mitt och Davids deltagande i ultramaratontävlingen Yukon Arctic Ultra, som beskrivs som världens kallaste och tuffaste ultramaraton. Under februari 2015 skidade vi de 70 milen genom den kanadensiska vildmarken i territoriet Yukon från Whitehorse till Dawson City på 11 dygn och fyra timmar. Temperaturen smög ner mot -50 grader.
Med hjälp av bild och film kommer jag att ta er med på resan genom ett häftigt landskap!
Föredraget arrangeras av Sundborns GOIF. Fika kommer att finnas till försäljning och möjlighet att lämna en frivillig entré. Alla intäkter går oavkortat till den fortsatta utvecklingen av Sundborns nya multiarena Snickarrinken!
När: Söndag 29 november
Tid: 18.00-19.30
Plats: Föreningsgården i Sundborn
Fika: Finns att köpa på plats
Entré: Frivillig entré. Alla intäkter går oavkortat till den fortsatta utvecklingen av Sundborns nya multiarena Snickarrinken.
Föranmälan: Begränsat antal platser. Föranmälan till niclas@deluxeturer.se
Varmt välkomna!
/Niclas
Den 10 april nästa år arrangeras Red Bull Nordenskiöldsloppet, en 22 mil lång skidtävling med start och mål i Jokkmokk. Loppet har legat i dvala sedan 1884 då polarfararen Adolf Erik Nordenskiöld anordnade tävlingen enbart för att bevisa de medfarande samiska expeditionsmedlemmarnas förmåga att avverka långa sträckor på kort tid. Efter hemkomsten från en polarexpedition till Grönland med syfte att undersöka om det fanns träd i mitten av den stora ön blev Nordenskiöld och hela expeditionen misstrodd då det ansågs omöjligt att skida den sträcka som Nordenskiöld hävdat på den tiden. Men när Pavva-Lasse Nilsson Tourda skidade i mål på det första Nordenskiöldloppet på drygt 21 timmar blev hela expeditionen accepterad av övriga polarfarare och forskarvärlden.
Ultralopp har varit ett begrepp inom löparvärlden sedan länge. Deras popularitet har dessutom på senare år blivit mycket stor. Inom skidvärlden däremot har de lyst med sin frånvaro. För att hitta en riktigt lång skidtävling var vi till exempel tvungna att resa till Kanada där vi deltog i det 70 mil långa Yukon Arctic Ultra. En ultra som främst vände sig till löpare men också var öppen för skidåkare eftersom den ändå genomförs på snö.
Jag är övertygad om att det finns ett intresse för skidtävlingar som är betydligt längre än Vasaloppet. Att ingen arrangör siktat in sig på detta har känts märkligt. För något år sedan hörde jag om planerna att Nordenskiöldsloppet skulle återuppstå vilket gjorde mig mycket glad. Planen var att det skulle ske 2017 och för att arrangören skulle få koll på intresset ville de att man skulle göra en preliminär anmälan om man var intresserad. Självklart gjorde jag det.
I veckan stod det klart att loppet arrangeras redan 10 april 2016. Eftersom jag gjort en preliminär anmälan redan var jag garanterad en plats vilket jag valde att utnyttja. Den officiella anmälan öppnar kl 11:00 den 9 november. Då tror jag att det gäller att hänga på låset om man vill ha en av de 500 startplatserna.
Ska bli väldigt kul att köra detta lopp. Min längsta dagsetapp på skidor hittills var när jag skejtade till Grövelsjön från Sylarna i vintras. Läs om den turen HÄR. Den sträckan mätte 134 kilometer och krävde inte att jag pressade mig till mitt yttersta. Att ta sig an 22 mil känns väldigt spännande och roligt. En stor skillnad mot turen till Grövelsjön är att loppet kommer att köras i preparerade spår. Och det finns dessutom 25 vätskekontroller längs med vägen.
Jag hoppas att vi ses på startlinjen!
/David
Just nu är jag inne i en period där jag reser runt och håller föredrag på en mängd olika platser. Jag var nyligen i Eksjö för att berätta om upplevelserna i Kanada under Yukon Arctic Ultra. Smålands-Tidningen kom på besök och skrev en liten artikel.
Är du intresserad av att komma och lyssna så titta in under fliken föredrag så får du se var vi talar nästa gång.
/David
Jag gillar verkligen den tidiga hösten på fjället. En av de bästa tiderna, även om alla årstider har sin charm. Eller vad sägs om försommarprakt med ljuset närvarande alla dygnets timmar. Midvinter med fluffig snö, kölden som nyper kinden, magiskt ljus och stjärnhimlen som inte går att beskriva. Vårvintern då skaren bär och skateskidorna tar dig runt på hela fjället medan solen värmer gott. Senhösten då topparna pudras vita med nysnö och skridskoisarna ligger spegelblanka. Ja listan kan göras lång.
Helgen har bjudit på exemplariskt väder och höstfärgerna är nu som bäst! Björkarna är knallgula, ripbärsriset och blåbärsriset färgar marken så röd att det påminner om brand medan dvärgbjörken bidrar med såväl gula som orangea och bruna nyanser. Tillsammans en oslagbar scen, speciellt om den kryddas med blå himmel, strålande sol och gott sällskap.
De tre topparna i massivet Rendalsölen med den högsta Midre Sölen 1755 möh i mitten.
På lördagen styrde vi kosan mot Rendalsölen i Rendal kommun i Norge. Tänk att du kör in i Norge i höjd med Idre. Kör mot Röros och sedan vänster innan Isterforssen. Vid Gröndalen kastar du in 50 pengar i vägavgift och fortsätter sedan sista biten fram till parkeringen i Gravåsen. Parkeringen ligger på ca 700 möh och toppen på 1755, så en höjdskillnad på cirka 1000 meter väntar.
Rendalsölen eller Midre Sölen som den egentligen heter på kartan (massivet består av tre toppar: Söre Sölen, Midre Sölen och Nordre Sölen) kallas oftast kort bara Sölen i Norge. Men i Sverige är massivet mer känt som ”Drottningen”. Ett smeknamn som lever kvar allt sedan brittisk turister på 1800-talet siktade massivet från Långfjället och ansåg att profilen stämde på pricken med deras dåvarande drottning Victoria.
Mot nya höjder!
Stigen är bitvis stenig. Men det är verkligheten till fjälls och den är fin att springa. Solen värmde och vi kunde verkligen njuta av vår tillvaro för fullt. Det var inte bra vi som tog tillfället i akt att göra den här turen idag. Det var gott om både norska och svenska besökare. Tvåbenta som fyrbenta.
T känns Tryggt!
Efter ca 9 km kom vi fram till Skardstjönna som ligger på 1250 möh. Här är det fint att rasta och det är nu som den egentliga stigningen börjar. Det finns dock en stig att följa men bitvis brant och stenigt. Men det branta är ju också en förutsättning för att senare kunna njuta av utsikten.
Parkeringen vid Gravåsen till Rendalsölens topp och åter.
Väl uppe på toppen är det rejält brant västerut. Lodrät klippvägg på flera hundra meter. Mäktigt! Utsikten gjorde ingen besviken denna dag då vi kunde se långt in till Grövelsjön i öst och hela vägen till Rondane i väst. Vinden lugnade sig och runt toppröset kunde vi hitta lä för att avnjuta lite fika.
På vägen hem stannade vi till vid Femundens strand och lutade ryggen mot ett gammalt båthus. Solen i ansiktet och ljudet av vågor som slog mot stranden när vi blickade ut över vattenspegeln på Norges tredje största sjö. Efter att vi rensat resterna av vårt fikaförråd blev det en obligatorisk ”lurtur” innan hemfärd.
Med en timmervägg i ryggen, solen i ansiktet och vågornas brus i öronen blir livet enkelt.
Klicka på en bild för att starta ett bildspel!
Fakta om turen till Rendalsölen
Läs mer om turen här!
/Niclas
För första gången i mitt liv har jag nu fått se norrsken hemma i Småland. Som vissa av er säkert förstått så är jag svag för detta vackra himlafenomen. Det är nog flera faktorer som bidrar. Självklart beror det till stor del på de unika och i andra fall onormala färgerna som dansar över himlen. En annan orsak är att det ju bara syns när det är klart väder och riktigt mörkt, något som ger en mysig och trevlig inramning på det hela. Dessutom är det med norrskenet som det är med exempelvis långfärdsskridskor eller skarskidåkning, det går bara att njuta av under ett begränsat antal dagar av året (om man inte bor i allra nordligaste delen av landet). Det skapar en känsla av exklusivitet och lyx som även det bidrar till min fascination.
Webbsidor
För att man ska kunna se norrsken ska det för det första vara klart väder. Det ska dessutom vara så mörkt som möjligt för ju mindre av stadsbelysning eller starkt månsken, desto mer ser man av norrskenet. Dessutom så krävs också att solen ska haft ett så kallat utbrott och slungat iväg en massa laddade partiklar ut i rymden, åt vårat håll. Att sitta och spana efter solaktivitet är inget man gör hemma i trädgården men det finns bra sidor på internet där det görs prognoser för sannolikheten att det ska bli norrsken framöver. Man kan där också var på jorden det är mest troligt att det uppstår. En sida jag kollar på med jämna mellanrum heter www.spaceweather.com Ett anat smart sätt för att få kolla på chanserna är att gilla facebooksidan som heter ”Norrsken”. Där skriver några entusiaster som sannolikheten för norrsken inför kommande kväll. Den allra största styrkan med den sidan är att folk går in och delar bilder och berättar var de ser norrsken just nu.
Synligt norrsken och fotograferbart norrsken
Man skiljer ibland på norrsken som är synligt med blotta ögat och det som går att fånga med kameran. Det grundar sig i att man med kameran kan välja en lång slutartid när man fotograferar. Det innebär att kameran ”fångar” det ljus som den ser under exempelvis 10 sekunder och det sätts sedan samman till en bild. Vi människor kan ju bara se ett ögonblick åt gången då kanske inte norrskenet är tillräckligt starkt för att vi ska uppfatta det.
Norrsken i Sevdabo
Foto: David Erixon
I måndags när jag tog de här bilderna så var norrskenet så starkt att jag kunde se det med blotta ögat hemma i trädgården. Jag tog då och packade bilen och begav mig till tabergstopp för att få en riktigt fin vy. Väl där hade dock norrskenet minskat något i styrka och syntes bara ytterst lite med blotta ögat men ändå helt ok genom kameran.
Svagt norrsken fotat från tabergs västra topp.
Foto: David Erixon
Tack vare att det inte var någon måne uppe så var stjärnhimlen riktigt fin och jag passade på att för första gången fota vintergatan, vår galax. Det är den som syns som ett lite ljusare stråk på himlen.
Vintergatan i Sevdabo eller kanske ska heta Sevdabo i vintergatan…
Foto: David Erixon
I skrivande stund är det bra med norrsken i nordamerika så vi håller tummarna för att det blir bra förhållanden även här när det väl skymmer.
/David
I sommar måste det varit ett ovanligt bra smultronår. Alternativt har jag varit ovanligt lyckosam. Från att tidigare i livet som mest hittat cirka tio smultron åt gången är utvecklingen enastående. Under en löprunda i Småland i mitten på Juli upptäckte jag en skogsväg som var kantad av mängder med smultron. Så mycket att jag tänkte att jag borde återvända med en hink. Jag började fantisera om att hitta så mycket att det skulle vara lönt att koka marmelad och till min stora glädje blev så fallet. Själva kokningen visade sig vara lätt. Bara att koka ihop bär och syltsocker. Lite mindre socker än bär tyckte jag blev bäst.
En gryta smultron redo för socker och kokning.
Foto: David Erixon
Nu är jag i Jämtland och håller timringskurs ett par veckor. Att resa i nordsydlig riktning i vårt avlånga land innebär utöver den geografiska förflyttningen även en resa i tiden. Här är det fortfarande säsong för smultron så jag gjorde slag i saken och lyckades dryga ut förrådet. Kan för övrigt meddela att smultronmarmelad smakar precis så gott som det låter så det kan varmt rekommenderas.
Nästa bärmål får bli att plocka ihop till lite hjortronsylt. Känns som jag är i precis rätt landsända för att kunna lyckas med det.
/David
deLuxeturer.se 