Igår förmiddag hade jag besök i Sevdabo av en reporter från SVT Jönköpingsnytt/Smålandsnytt. Vi har äntligen fått snö så att man kan vara ute och lufsa runt på turskidorna lite varstans. Johannes Tolf hette reportern och han visade sig vara ytterst mobil så vi kunde dra iväg ett rejält stycke för att hitta bra snö och fina vyer.
/David
Nu är det snart bara en vecka kvar innan vi lämnar Sverige. Exakt vad som väntar oss vet vi inte riktigt men vi gör vårt bästa för att vara så förberedda som möjligt och tror att vi nu har en hyfsad bild av vad som ligger framför.
Är du nyfiken på att veta mer om denna tävling så kan jag varmt rekommendera en film som finns på arrangörens hemsida. Kanske fokuserar den lite väl mycket på det som är jobbigt men så brukar man visst jobba i denna bransch. Vi tänker fokusera på det som känns kul men nog kan saker bli lite kluriga ibland… (För kännedom så så har den ingen text)
The Yukon Arctic Ultra from Yukon Arctic Ultra on Vimeo.
/David
Media har under senaste dagarna på flera håll rapporterat om vårt deltagande i Yukon Arctic Ultra. TV, radio, och tidningar har hört av sig och gjort intervjuer med oss. Spännande tycker vi! Om du vill kolla vad som sagts om oss i media så försöker vi samla allt under fliken Pressklipp här på sidan.
Nedan finner du ett inslag gjort av SVT Gävledala men som också visats på nyhetsprogrammet Sverige Idag som samlar nyheter från hela landet.
Stort tack för alla glada tillrop och tips som kommit in från olika delar av landet!
Klicka på bilden för att komma till inslaget på SVT Sverige Idag. Foto: SVT Seth Jansson
Att skida långa sträckor varje dag i kombination med extremt kalla temperature gör utrustningsfrågan extra delikat. Hur ska man tänka för att kunna skida tämligen snabbt men ändå ha med tillräckligt med utrustning för att klara att bo ute flera nätter i följd med temperaturer som kan droppa ner mot -40. Vi har packat, testat, packat om och testat igen. Det är verkligen en process att komma fram till det man tror är den ultimata utrustningen för turen. Speciellt när låg vikt är prioriterat. Nu har vi hittat en uppsättning med utrustning vi tror på, men jag antar att vi efter turen vet ännu mer.
Foto: David Erixon
En fråga vi bollat fram och tillbaka är ryggsäck, pulka eller ryggsäck i kombination med pulka. Under Vita Bandet 30 dagar skidade vi med enbart ryggsäck. Men den turens förutsättningar (Svenska fjäll med möjlighet att bo inne varje natt, proviantera relativt ofta och vårvinter utan extremt kalla temperaturer) gjorde att vikten på medhavd utrustning, inklusive mat och vatten landade på 15 kilo per person. Nu är vi uppe på en bit över 20 kilo per person. Det upplevde vi lite för hämmande under vår nyårstur i Grövelsjön. Därför har vi nu landat i att köra pulka i kombination med ryggsäck. En del i pulka och en del i säcken med möjlighet att justera efter underlagets förutsättningar. Vid extrema snöfall kan det exempelvis vara till stor fördel att inte dra pulka men vid fasta underlag kan pulka glida så lätt att den knappt utgör något motstånd alls. Vi kommer att presentera vår pulkalösning vid ett senare tillfälle då vi fortfarande väntar på att få den levererad.
Foto: David Erixon
När man ska ut på tur, oavsett om det är en dagstur eller en långtur, måste utrustningen man medför vara ändamålsenlig. Med utrustningens hjälp ska man klara de basala behoven av att hålla sig varm, torr, mätt och att man hittar rätt. Fixar man ovanstående fyra punkter så blir utevistelser oftast trevliga. Brister man på någon punkt så kan det istället bli mycket olustigt att vara ute. Men bra prylar kan aldrig ersätta fjällkunskap!
En fullständig friluftsutrustning är något man bygger upp under flera år. Det tar tid att lära känna sina egna behov och utrustningens kapacitet. Den ”onödiga” utrustningen sållas bort och med tiden får man en personlig och väl fungerande utrustning där varje pryl fyller flera viktiga funktioner. Tack vare våra samarbetspartners får vi möjlighet att använda oss av världsledande utrustning! Det för att vi kan lägga mer fokus på att uppleva istället för att fundera på om utrustningen kommer att hålla eller ej.
När man ska planera sin utrustning kan det vara lättare att göra det om man utgår från olika områden. Vi har valt följande:
– Kläder
– Matlagning
– Övernattning
– Utrustning
– Reparation
– Medicinkit
– Hygien
– Teknisk utrustning
Hela vår utrustningslista för Yukon Arctic Ultra är nu publicerad här på hemsidan. Du hittar den under fliken Yukon Arctic Ultra, eller så klickar du här!
Idag bärgade jag en av mina tyngsta skidmeriter när jag skidade in som 2:a i Götalandsmästerskapen 20 kilometer klassisk stil i klassen H35.
Jag tar det från början. GM arrangeras varje vinter och under ungdoms- och junioråren när jag tävlade mer aktivt så var det ofta en av de viktigaste tävlingarna näst efter SM. Jag har aldrig tidigare tagit medalj i GM, inte ens varit nära faktiskt annat än möjligtvis i stafett. Dagens tävling skulle egentligen körts i Göteborg men snöbristen gjorde att man flyttade den till Tranemo istället. Där har de trots den milda vintern lyckats spruta tillräckligt med snö för att att ha ett 2,1 kilometer långt spår med ett rejält snötäcke.
De sista två tävlingarna har jag haft ganska dåliga skidor men nu inför GM ville jag ha bästa möjliga och tog till trumfet att åka till vallatemplet i Kaxholmen. Där håller Proskima-skidservice till och de kan man lita på. Oskar och Thor-Björn Lund är ena hejare på att få till bra skidor och vallade upp ett alternativ med klister och ett med endast glidvalla.
I det allra heligaste i Kaxholmen. Här skapas snabba skidor. Foto: David Erixon
Jag anländer till Tranemo klockan 9 och ger mig ut i spåret för att testa skidorna. Det visar sig att banchef Christian Olsson gjort ett bra jobb och det är stenhård räls och manchester som erbjuds. Banan är ganska lättåkt och under dessa förutsättningar bestämmer jag mig för att gå utan fästvalla och bara staka. Jag har inte gjort det på tävling förr så det känns lite nervöst men någon gång ska ju vara den första.
Vi ska köra tio varv plus 750 meter och klockan 10:25 stakar jag igång med denna räkneövning. Jag vet inte om du har testat att tänka ut något krångligt samtidigt som du belastar kroppen hårt? Det är i alla fall inte min starka sida så att räkna till tio är precis lagom svårt. Jag öppnar hårt men ändå kontrollerat. Efter två varv måste jag sänka farten något men det är inte fråga om någon kollaps utan jag känner mig fortsatt stark. Efter ett krön sneglar jag på pulsen och ser att jag ligger endast några slag under max! Det är alltid svårt att pressa sig till de nivåerna och tidigare har jag haft svårt att lyckas med det när jag stakar men idag så lyckas jag. I utförslöporna är pulsen såklart något lägre men genomsnittspulsen landar ändå på 93% och det är nog det högsta snittet jag har fått till på denna typen av tävling.
I början av loppet glider det bäst vid sidan om spåren. Men så fort några stycken har åkt på samma ställe så blir det lite sockrigt och därmed sämre glid. Då får man söka upp nya platser där få har åkt men till slut så är all den hårda manchestern uppåkt och det går istället snabbast att stå i spåret. Under hela loppet söker jag aktivt upp banans för stunden snabbaste partier och det tror jag att jag tjänar mycket på.
Här nedan ser du lite bilder från loppet. Klicka på någon för att se ett bildspel.
När jag åker ut på det sista varvet blir jag plötsligt osäker på hur många varv jag åkt. Jag har försökt att räkna noggrant och memorera men likväl blir jag osäker. Alla har ett chip på foten som registrerar att vi åkt tillräckligt många varv men det är inget som vi får veta under loppets gång utan först i mål. Så vi är själva ansvariga för att hålla räkningen. Jag sneglar på klockan och ser att jag är uppe i 21,5 kilometer, förstår att det definitivt är sista varvet och försöker att kräma ut det det sista ur kroppen. Det känns bra att bara staka. Både armar och mage klarar belastningen men något oväntat får jag vid några tillfällen kramp i ljumskarna, det hade jag inte räknat med. Men överlag en positiv upplevelse.
Att skära mållinjen är alltid underbart och lite extra skönt idag när jag känt mig stark. Men jag har inte en aning om vilken plats jag hamnat på. Speakern har fokuserat på huvudklassen H21 och jag kan bara hoppas på ett bra resultat. När jag går från målet ropar speakern upp en massa namn på personer som ombeds gå till tävlingsexpeditionen på grund av ”dagens speciella förutsättningar”. Under loppet har jag noterat att det stått funktionärer utmed banan som kollat noggrant på oss, särskilt vid banans brantaste lilla knixbacke. Längdskidåkningen är nu inne i ett skede där alltfler väljer att köra utan fäste och enbart staka istället. Kanske hörde du diskussionen om Poltaranin som stakade under en etapp av tour de ski. Han vann etappen men många tyckte att han hade skejtat och borde diskvalificeras, det skedde dock inte. De föreningar i södra Sverige som satsar på konstsnö gör ett jättejobb och för att det jobbet ska han någon chans att betala sig krävs det att många vill betala för att åka där. Om spåren är för kuperade vill färre komma och köra och därför är de flesta konstsnöspår onödigt flacka om man ser det ur en tävlingsåkares perspektiv. Är det dessutom snabbt före som idag väljer stora delar av startfältet att staka och det var detta som föranledde speakerns upprop. I den branta knixen jag pratade om och i den efterföljande svängen hade man filmat alla åkare och valde att diskvalificera ett stort antal åkare som man tyckte brutit mot reglerna. Jag har inga exakta siffror men kan tänka mig att det rörde sig om totalt ett tjugotal åkare. Inte minst en handfull av toppåkarna i H21 diskades. Jag tycker självklart att man ska diskvalificera de som fuskar för alternativet är annars att sluta med klassisk skidåkning och bara köra fristil. Men jag tycker att om man väl har bestämt sig för att ta i med hårdhandskarna så kulle det varit mycket mer pedagogiskt om man i förväg förtydligat detta. Helst med några filmsnuttar som visar exempel på vad som är tillåtet, vad som är gränsfall och vad som är otillåtet. Problemen brukar uppstå i branta uppförsbackar där tjuvskejtare väljer att byta färdrikting/skejta helt oprovocerat bara för att få en högre fart. En annan situation där problem kan uppstå är i svängar där vissa väljer att skejta runt snarare än att staka. Den senare av dessa båda situationer skulle jag säga är den som är mest svårbedömd.
Hursomhelst så var det inga diskningar i min klass H35, min åkning hade godkänts och jag slutade 2:a. En dryg minut efter segraren Jonas Peterson som numera tävlar för Borås men som under elitkarriären tävlade för IF Hallby och då radade upp flera fina placeringar i SM. I klassen H21 skulle jag efter diskningarna slutat 5:a och kan konstatera att jag genomfört säsongens bästa lopp.
Silvermedalj i H35, 20 km klassisk stil. Äntligen!
Nu tror jag inte att jag hinner tävla något mer inför Yukon Arctic Ultra utan istället blir det fokus på långpass och övriga förberedelser.
/David
För att få delta i Yukon Arctic Ultra krävs ett godkänt hälsointyg, eller Medical certificate, som dom kallar det för på engelska. Bland annat måste man ange vilken blodgrupp man tillhör. Eftersom att jag varit förskonad från allvarliga sjukdomar, operationer och annat så har det aldrig uppdagats vad jag har för blodgrupp. Så därför fick jag besöka doktor Alf-Erik och syster Ewa idag för en hälsokontroll. Lite som en bilbesiktning, fast för människor.
Jag blev väl omhändertagen av Alf-Erik och Ewa som tog detta med långturer på största allvar. De slog på stort och genomförde alla möjliga kontroller. Eftersom att jag har haft begränsad kontakt med sjukvården under mitt liv (vilket känns bra) så var detta lite nytt och fascinerande för mig. Sist jag genomförde något som kan liknas med dagens övningar hette nog doktorn skolsyster och jag gick i årskurs sju.
Doktorn kände, klämde, lyssnade på hjärta och lungor. Bankade på reflexer, tittade i öron, ögon näsa och mun. Ställde frågor och noterade. Jag blev stucken i armen för blodprov, kollade andningsförmågan, fick lämna urinprov och blev uppkopplad med sladdar från topp till tå för att kontrollera EKG. Kände mig som Keanu Reeves i Matrix. Tyvärr hade jag inte svart bälte i karate efter att sladdarna plockats bort, endast ett för mig rätt obegripligt papper med diagram. Men doktorn tittade på papperet, nickade, log och sa att allt såg bra ut. Så om jag hade varit en bil hade denna besiktning slutat utan fruktade tvåor. Alla värden var bra och jag fick mitt hälsointyg godkänt.
Uppkopplad?
/Niclas
Hej hej!
På fredag den 16/1 kommer jag att hålla ett föredrag i Allianskyrkan i Bottnaryd. Det är en så kallad gemenskapskväll med servering och det börjar kl 19.
Kom förbi vet ja!
Foto: Eskil Laago
/David
I onsdags reste P4 Jönköping runt i mina hembygder och pratade med folk. Kan rekommenderas om du vill höra en skön mix av lite redig småländska och jönköpingska. Jag var inte på hemmaplan just då men fick vara med på länk och prata om den kommande turen i Kanada.
Följ länken här nedan, 2:40:00 in i programmet kan du höra intervjun med mig.
Om du missade det så var vi ju dessutom och pratade med P4 Jämtland i November. Den intervjun når du på nedanstående länk.
Vi hörs!
/David
Nyårstur Dag 4. Trädgränsen ovanför Huskläppen – Sjöstugan 6km.
Turens sista dag gick från nattens läger, åter till Sjöstugan nere vid Grövelsjön där bilen väntade. Till en början lite utmanande utförsåkning ner genom skogen i bristande snö, men efter någon kilometer landade vi på skidspåret som leder hela vägen fram till ändhållplatsen. Kändes bra att få testa att på allvar staka med denna ryggsäck och packning. Fungerade helt okej, men säcken var nog ett par kilo lättare idag än de 23 kilon som låg i när vi stack ut. Nedan kan du se ett bildgalleri från denna tur. Klicka på någon av bilderna för ett bildspel.
Att ta en weekend och sticka ut på tur är definitivt värt! Vi har under dessa fyra dagar fått en mängd sköna naturupplevelser, kul skidåkning och inte minst testat lite saker inför Yukon. Här kommer en lite sammanfattning över våra reflektioner av nyheter vi testat:
Skida med tyngre ryggsäckar.
När vi stack iväg vägde våra Bergans Rondane 65L 23 kilo styck. Upplevelsen av att skida med denna vikt är att det fungerar men är tungt. Det känns i axlarna efter ett tag och att rasta för att vila axlarna var en nödvändighet. Det vi tar med oss är att den totala vikten på packningen måste minska för att det ska vara behagligt att skida långa dagar. Vi har redan listat ett par möjliga förslag. Exempelvis skippa innertältet, lämna en tröja och minska på vattnet vi bär på.
En annan möjlig lösning är att titta på en variant med en liten pulka för tunga saker. Nackdelen är att hastigheten och framkomligheten kommer minska. Fördelarna kan vara att kroppen mår bättre och att själva packbestyren underlättas. Nu tog det väldigt lång tid att packa ryggsäckarna då allt verkligen måste packas i minsta detalj och dessutom fästas med remmar på utsidan. Tveksamt om detta kommer gå att genomföra med tjocka vantar på, vilket blir ett problem om det är rejält kallt.
Pjäxlösningen.
Vår lösning på att klara fötterna från kylan känns mycket positiv. Med ett par Crispi Nordland som är två storlekar större än normalt kan vi omsluta foten med följande:
1. Tunn ullstrumpa
2. Fuktspärr
3. Tjock ullstrumpa
4. Polsocka
Dessutom komplettera detta med ett pjäxöverdrag. Nu blev det tyvärr aldrig riktigt kallt. Men lösningen satt bra på foten, inga tendenser till skavsår och det gick fint att skida.
En farhåga med fuktspärr runt foten var att foten skulle ta mycket stryk. Men det har fungerat bra. Foten såg inte ut som ett russin utan ullstrumpan tog hand om mycket av fukten. Sen luktande den kanske inte utsökt efter fyra dagar. På detta sätt så undslipper vi att blöta ner pjäxorna och all inredning. Resultatet är sköna pjäxor direkt på morgonen och varma fötter.
Sova i fuktspärr.
Foto: David Erixon
Fuktspärr i sovsäck
Inte skönt. Klibbigt och prassligt. Men så otroligt effektivt! Sovsäcken var snustorr varje morgon och tappar därför ingen lofthöjd och därmed värmeförmåga. Fuktspärren bidrog dessutom till ett betydligt varmare klimat i sovsäcken.
Vi sov oftast i ullkalsonger och ett Woolnet från Aclima. Vaknade lite klibbig, men absolut inte blöt. Sen är det nog mycket en vanesak att lära sig att trivas i fuktspärren. Men den kommer definitivt att leda till fler sköna nätter på sikt under turer som vara flera dagar utan möjlighet att komma in och torka sovsäcken. Vid kortare turer eller om det regelbundet är möjligt att torka säcken så kommer nog fuktspärren lämnas hemma.
Litet tält
Då vikt och packvolym är centralt måste komforten begränsas. När vi drar pulka och skrymmande packning inte är ett stort problem väljer vi ofta ett 3-mannatält med stor absid för att ha gott om plats. Nu väljer vi ett Kompakt Light 2 från Bergans. Betydligt lägre vikt. Betydligt lägre komfort att bo i. Men en betydligt högre komfort att skida med!
Imorgon stannar vi kvar här i vinterparadiset Grövelsjön för att få åka lite längdskidor i fina spår innan bilen rullar söderut på eftermiddagen.
/Niclas
Nyårstur Dag 2. Ryvang gård – Hävlingen 11 km.
Vi kliver upp ungefär kl 8, lagom som det ljusnar och har då legat i sovsäcken cirka 12 timmar. Det är verkligen sällan som jag sover så länge men det var välbehövligt så jag lyckades sova gott hela natten lång.
Vi använder nu ett 2-manna tält med liten absid och det är lite nytt för oss. När vi skidade Norge på langs använde vi ett 3-manna tält med stor absid. Detta gör att vi inte bara kan köra på gamla invanda rutiner utan vi behöver tänka på hur vi kan göra saker så optimalt som möjligt. Det tycker jag är kul. Att vi nu har ett mindre tält är därför att vi under Yukon Arctic Ultra inte vill bära på mer än nödvändigt. Så vi testar nu ett Kompakt light 2 från Bergans. Inget utpräglat vintertält men i Kanada kommer vi att bo i skogen varje natt och slipper kalfjällets hårda vindar.
Morgonbestyren tar ett par timmar i lugnan ro och sedan ger vi oss av. Under natten har vi hört att det blåst rejält i trädtopparna. Det var dock helt enligt prognos så vi hade valt en väldigt skyddad plats och det fladdrade knappast något i tältduken. Vi märker dock av vindens framfart när vi börjar skida för det ligger djupa vindpackade snödrivor på flera håll. Dessa gör att vi rör oss väldigt långsamt framåt. Men just denna tur spelar det inte så stor roll är det viktigaste för just nu är att testa utrustning och timmar snarare än mil är det som räknas.
Efter någon kilometer stöter vi konstigt nog på dagsfärska skidspår som dessutom går åt det håll som vi ska. Bara att tacka och ta emot. Vi misstänker att det är någon från Grövelsjön som siktar på en rejäl dagstur med lätt packning.
Vi följer spåren genom skogen och kommer så småningom upp på kalfjället. Vi bjuds på mäktiga vyer åt alla väderstreck och solen behagar att bryta igenom molntäcket en liten stund. Det 1401 meter höga fjället Gröthogna vakar över oss i nordväst och ett par pratglada korpar passerar rakt ovanför oss. Jag kan inte låta bli att kraxa tillbaks, vi får oss en trevlig liten pratstund och korparna bjuder på några cirkusnummer.
Till lunch smaskar vi i oss en värmande Thailändsk kycklinggryta och fortsätter sedan i riktning mot Hävlingen. På kalfjället är det ganska lättskidat och jag får återstifta bekantskapen med den mäktiga blå timmen som jag inte umgåtts med på länge. Den blå timmen kallar man den timmen som följer direkt efter solnedgången. Om vädret är hyfsat klart blir ofta hela himlen och terrängen svagt blåfärgad. Att skrida fram på ett knäpptyst blått fjäll är magi.
Plötsligt ser vi tre personer några hundra meter framför oss. Med tanke på att det snart blir mörkt har de knappast siktet inställt på Grövelsjön. Strax innan Hävlingen kommer vi ifatt dem. Det visar sig att de också är ute på flerdagarstur och att de har tältat bara några hundra meter ifrån oss. De planerar att sova i något som heter Hävlingstugorna denna natt men vi vill få fler nätter i tält så när vi stannar för att slå upp tältet skiljs våra vägar åt. Det är alltid en kul överraskning att träffa folk när man är på tur, särskilt den här tiden på året och när vi dessutom färdas utanför vinterleder. Där brukar det nämligen vara väldigt glest med människor.
Vår tältplats ligger i skogen, den är väl skyddad från eventuell vind och vi har tillgång till rinnande vatten. Allt är på topp förutom det faktum att det är kramsnö! En riktigt missräkning. Vi hade ju hoppats på många köldgrader och en bra möjlighet att testa hur vår utrustning står emot extrem kyla. Så blev det inte nu men vi får ändå testa dess funktioner utifrån många andra aspekter och det känns väldigt bra. Och dessutom njuter vi nu av en vacker kväll med månsken.
/David
deLuxeturer.se 