I onsdags reste P4 Jönköping runt i mina hembygder och pratade med folk. Kan rekommenderas om du vill höra en skön mix av lite redig småländska och jönköpingska. Jag var inte på hemmaplan just då men fick vara med på länk och prata om den kommande turen i Kanada.
Följ länken här nedan, 2:40:00 in i programmet kan du höra intervjun med mig.
Om du missade det så var vi ju dessutom och pratade med P4 Jämtland i November. Den intervjun når du på nedanstående länk.
Vi hörs!
/David
Korpar som flyger upp och ner när man pratar med dem, finns det egentligen? I filmen får du svaret på den fråga och Niclas visar hur man bäst tar sig hem till tältet efter ett nyårsfirande på fjället.
Sovande Dronning även kallad Rendalssölen i fjärran.
Foto: David Erixon
Nyårstur Dag 4. Trädgränsen ovanför Huskläppen – Sjöstugan 6km.
Turens sista dag gick från nattens läger, åter till Sjöstugan nere vid Grövelsjön där bilen väntade. Till en början lite utmanande utförsåkning ner genom skogen i bristande snö, men efter någon kilometer landade vi på skidspåret som leder hela vägen fram till ändhållplatsen. Kändes bra att få testa att på allvar staka med denna ryggsäck och packning. Fungerade helt okej, men säcken var nog ett par kilo lättare idag än de 23 kilon som låg i när vi stack ut. Nedan kan du se ett bildgalleri från denna tur. Klicka på någon av bilderna för ett bildspel.
Att ta en weekend och sticka ut på tur är definitivt värt! Vi har under dessa fyra dagar fått en mängd sköna naturupplevelser, kul skidåkning och inte minst testat lite saker inför Yukon. Här kommer en lite sammanfattning över våra reflektioner av nyheter vi testat:
Skida med tyngre ryggsäckar.
När vi stack iväg vägde våra Bergans Rondane 65L 23 kilo styck. Upplevelsen av att skida med denna vikt är att det fungerar men är tungt. Det känns i axlarna efter ett tag och att rasta för att vila axlarna var en nödvändighet. Det vi tar med oss är att den totala vikten på packningen måste minska för att det ska vara behagligt att skida långa dagar. Vi har redan listat ett par möjliga förslag. Exempelvis skippa innertältet, lämna en tröja och minska på vattnet vi bär på.
En annan möjlig lösning är att titta på en variant med en liten pulka för tunga saker. Nackdelen är att hastigheten och framkomligheten kommer minska. Fördelarna kan vara att kroppen mår bättre och att själva packbestyren underlättas. Nu tog det väldigt lång tid att packa ryggsäckarna då allt verkligen måste packas i minsta detalj och dessutom fästas med remmar på utsidan. Tveksamt om detta kommer gå att genomföra med tjocka vantar på, vilket blir ett problem om det är rejält kallt.
Pjäxlösningen.
Vår lösning på att klara fötterna från kylan känns mycket positiv. Med ett par Crispi Nordland som är två storlekar större än normalt kan vi omsluta foten med följande:
1. Tunn ullstrumpa
2. Fuktspärr
3. Tjock ullstrumpa
4. Polsocka
Dessutom komplettera detta med ett pjäxöverdrag. Nu blev det tyvärr aldrig riktigt kallt. Men lösningen satt bra på foten, inga tendenser till skavsår och det gick fint att skida.
En farhåga med fuktspärr runt foten var att foten skulle ta mycket stryk. Men det har fungerat bra. Foten såg inte ut som ett russin utan ullstrumpan tog hand om mycket av fukten. Sen luktande den kanske inte utsökt efter fyra dagar. På detta sätt så undslipper vi att blöta ner pjäxorna och all inredning. Resultatet är sköna pjäxor direkt på morgonen och varma fötter.
Sova i fuktspärr.
Foto: David Erixon
Fuktspärr i sovsäck
Inte skönt. Klibbigt och prassligt. Men så otroligt effektivt! Sovsäcken var snustorr varje morgon och tappar därför ingen lofthöjd och därmed värmeförmåga. Fuktspärren bidrog dessutom till ett betydligt varmare klimat i sovsäcken.
Vi sov oftast i ullkalsonger och ett Woolnet från Aclima. Vaknade lite klibbig, men absolut inte blöt. Sen är det nog mycket en vanesak att lära sig att trivas i fuktspärren. Men den kommer definitivt att leda till fler sköna nätter på sikt under turer som vara flera dagar utan möjlighet att komma in och torka sovsäcken. Vid kortare turer eller om det regelbundet är möjligt att torka säcken så kommer nog fuktspärren lämnas hemma.
Litet tält
Då vikt och packvolym är centralt måste komforten begränsas. När vi drar pulka och skrymmande packning inte är ett stort problem väljer vi ofta ett 3-mannatält med stor absid för att ha gott om plats. Nu väljer vi ett Kompakt Light 2 från Bergans. Betydligt lägre vikt. Betydligt lägre komfort att bo i. Men en betydligt högre komfort att skida med!
Imorgon stannar vi kvar här i vinterparadiset Grövelsjön för att få åka lite längdskidor i fina spår innan bilen rullar söderut på eftermiddagen.
/Niclas
Nyårstur Dag 3. Hävlingen – Trädgränsen ovanför Huskläppen 13km
Nattens lägerplats nere vid Hävlingen var en av våra finaste någonsin. I alla fall topp fem. Men nattens är nog snäppet värre precis i skogskanten på Långfjället. Från vår skyddade plats i en sänka njuter vi av fri utsikt över dalen, de norska fjällen på andra sidan samt av en magisk solnedgång!
Det har varit plusgrader under natten och morgonen. Lite bristande snö när vi styrde skidorna söderut över Långfjället i riktning mot Oskarsstugan. Strax innan den vek vi av västerut mot kvällens läger. Vi ville komma fram medan det var ljust för att hinna fota lite. En del av bilderna hittar du här i inlägget och fler kommer så fort vi kommer till riktig uppkoppling!
Under natten testade David att sova både med och utan fuktspärr. Den verkar bidra till en betydligt varmare miljö i sovsäcken, inte bara en klibbigare. Så den får nog åka med till Kanada.
För mig blir det inte en så mycket bättre avslutning på året än så här. Varm och mätt, med en god vän vid min sida sitter jag och blickar ut över fjällvidderna som färgas rosa av den sjunkande solen. Ett gott nytt år önskar vi dig!
/Niclas
Nyårstur Dag 2. Ryvang gård – Hävlingen 11 km.
Vi kliver upp ungefär kl 8, lagom som det ljusnar och har då legat i sovsäcken cirka 12 timmar. Det är verkligen sällan som jag sover så länge men det var välbehövligt så jag lyckades sova gott hela natten lång.
Vi använder nu ett 2-manna tält med liten absid och det är lite nytt för oss. När vi skidade Norge på langs använde vi ett 3-manna tält med stor absid. Detta gör att vi inte bara kan köra på gamla invanda rutiner utan vi behöver tänka på hur vi kan göra saker så optimalt som möjligt. Det tycker jag är kul. Att vi nu har ett mindre tält är därför att vi under Yukon Arctic Ultra inte vill bära på mer än nödvändigt. Så vi testar nu ett Kompakt light 2 från Bergans. Inget utpräglat vintertält men i Kanada kommer vi att bo i skogen varje natt och slipper kalfjällets hårda vindar.
Morgonbestyren tar ett par timmar i lugnan ro och sedan ger vi oss av. Under natten har vi hört att det blåst rejält i trädtopparna. Det var dock helt enligt prognos så vi hade valt en väldigt skyddad plats och det fladdrade knappast något i tältduken. Vi märker dock av vindens framfart när vi börjar skida för det ligger djupa vindpackade snödrivor på flera håll. Dessa gör att vi rör oss väldigt långsamt framåt. Men just denna tur spelar det inte så stor roll är det viktigaste för just nu är att testa utrustning och timmar snarare än mil är det som räknas.
Efter någon kilometer stöter vi konstigt nog på dagsfärska skidspår som dessutom går åt det håll som vi ska. Bara att tacka och ta emot. Vi misstänker att det är någon från Grövelsjön som siktar på en rejäl dagstur med lätt packning.
Vi följer spåren genom skogen och kommer så småningom upp på kalfjället. Vi bjuds på mäktiga vyer åt alla väderstreck och solen behagar att bryta igenom molntäcket en liten stund. Det 1401 meter höga fjället Gröthogna vakar över oss i nordväst och ett par pratglada korpar passerar rakt ovanför oss. Jag kan inte låta bli att kraxa tillbaks, vi får oss en trevlig liten pratstund och korparna bjuder på några cirkusnummer.
Till lunch smaskar vi i oss en värmande Thailändsk kycklinggryta och fortsätter sedan i riktning mot Hävlingen. På kalfjället är det ganska lättskidat och jag får återstifta bekantskapen med den mäktiga blå timmen som jag inte umgåtts med på länge. Den blå timmen kallar man den timmen som följer direkt efter solnedgången. Om vädret är hyfsat klart blir ofta hela himlen och terrängen svagt blåfärgad. Att skrida fram på ett knäpptyst blått fjäll är magi.
Plötsligt ser vi tre personer några hundra meter framför oss. Med tanke på att det snart blir mörkt har de knappast siktet inställt på Grövelsjön. Strax innan Hävlingen kommer vi ifatt dem. Det visar sig att de också är ute på flerdagarstur och att de har tältat bara några hundra meter ifrån oss. De planerar att sova i något som heter Hävlingstugorna denna natt men vi vill få fler nätter i tält så när vi stannar för att slå upp tältet skiljs våra vägar åt. Det är alltid en kul överraskning att träffa folk när man är på tur, särskilt den här tiden på året och när vi dessutom färdas utanför vinterleder. Där brukar det nämligen vara väldigt glest med människor.
Vår tältplats ligger i skogen, den är väl skyddad från eventuell vind och vi har tillgång till rinnande vatten. Allt är på topp förutom det faktum att det är kramsnö! En riktigt missräkning. Vi hade ju hoppats på många köldgrader och en bra möjlighet att testa hur vår utrustning står emot extrem kyla. Så blev det inte nu men vi får ändå testa dess funktioner utifrån många andra aspekter och det känns väldigt bra. Och dessutom njuter vi nu av en vacker kväll med månsken.
/David
Dag 1. STF Grövelsjön Fjällstation – Ryvang Gård 8,6 km
Det är inte så ofta vi gör kortare turer. Antingen blir det dagsturer med lätt ryggsäck eller överdimensionerade turer som pågår i väldigt många dagar. Men idag påbörjade vi en fyradagarstur i Grövelsjöfjällen.
Förhoppningen var att kylan som dominerat den senaste tiden skulle hålla i sig så att vi på allvar får möjlighet att testa lite utrustning och olika lösningar. Senast i går var det ju ner mot -20 när vi var i Orsa. Men tyvärr visar prognosen varmare väder och det verkar stämma. I morse parkerade termometern på -8 grader. Men vi är glada över att få vara ute ändå!
För första gången åker vi nu skidor med våra fullpackade ryggsäckar. Landade på 23 kg med mat och vatten. Gick fint att både staka och diagonala. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns i axlarna. Vi får utvärdera under turen. Kanske kan vi kapa ner vikten eller kanske får vi fundera på en kombinerad pulka/ryggsäckslösning?
Blev en lite kortare sträcka idag över Grövelsjön till dess nordvästra ände. Kom iväg lite senare på dagen efter välbehövlig sovmorgon, packbestyr, lite småinköp och en fantastiskt trevlig lunch med vänner och gamla kollegor på STF Grövelsjön Fjällstation. En enastående start på en tur!
/Niclas
Vi har tagit oss till nordvästra Dalarna och närmare bestämt Grövelsjön för en fyradagars tur. Vi kommer att fira in det nya året ute på fjället. Visst är det vackert med raketer, men på det området så överväger det negativa det positiva, enligt mig. Djur, natur och andra medmänniskor får ofta lida. Därför hoppas vi att få njuta av en enastående stjärnhimmel istället. Helt miljövänligt och dessutom tyst.
Syftet är framförallt att testa en del utrustning i form av sovsäckar, tält, kläder och inte minst vår pjäxlösning för extremt kalla miljöer men som ändå ska vara åkvänlig.
Så här tänker vi:
1. Närmast foten en tunn strumpa i ull. Testar en Wool Liner från Aclima. Detta lager ska värma samt ta hand om fukt. När vi slagit läger för kvällen torkas denna strumpa genom att den läggs mot vaden.
2. Fuktspärr som hindrar fukten från foten att blöta ner pjäxan. Fördel – slipper pjäxor som blivit blöta av fotsvett som sedan fryser till is under natten. Det är lätt att hålla sig för skratt om man tvingas sticka ner fötterna i ett par iskuber på morgonen. Nackdel – foten kommer troligtvis att bli väldigt blöt. Osäkert hur den kommer att må efter flera dagars skidande. Strumpan vi använder är av märket RAB och heter VB socks.
3. Ullsocka, Hot Wool från Aclima. Värmer och skapar komfort.
4. En varm och tjock socka/innersko. En Burgdorf från Helly Hansen. Var inte helt lätt att hitta. Bygghandel är ett tips!
5. Pjäxa. Lätt och smidig med BC bindning. Crispi Nordland.
6. Riktigt kalla dagar kompletteras det hela med ett pjäxöverdrag som ska skydda mot väder, vind och väta. Märke Alpina Overboots.
Återkommer självklart med en rapport efter turen om våra upplevelser. Nu hoppas vi på kallt väder så att testförhållandena blir bra.
Vi har med oss en SPOT och du kan följa oss här!
/Niclas
Idag har jag gjort tävlingspremiär på längdskidor för denna säsong. Det blev Axa Ski Marathon som egentligen skulle gått i Falun men som på grund av snöbrist flyttades till Orsa Grönklitt. Längden på loppet var 42 km och banan mätte 10,5 km per varv. För dig som är bekant med spåren i Orsa så gick tävlingsbanan ut från stadion på eljusspåret och sedan åkte man några kilometer på vägspåret innan man vände tillbaka och avslutade varvet med slutet på eljusspåret. Banan är ganska flack och det var väldigt många åkare som körde utan fästvalla. Det var inget alternativ för mig. Jag är ännu inte i så bra stakform att det det skulle löna sig.
De allra flesta från den svenska långloppseliten var på plats. Startfältet var nog det starkaste som kommer att stå på ett långlopp i vinter om man frånser Vasaloppet och Årefjällsloppet.
När vi åkte från Sundborn i morse var det -20 grader men uppe vid Grönklitt var det -17 grader. Med andra ord lätt att få fäste och jag lyckades även få till bra glid. Tyvärr var jag lite långsam med att lägga ut mina skidor på startfältet och hamnade onödigt långt bak. Men jag tänkte att det är nog inte hela världen så här i debuten när man ändå är lite ovan vi den höga farten. Det var lite trångt de första kilometrarna men jag kunde ganska snabbt avancera till en lagom position i fältet. Stakningen kändes bättre än förväntat och jag var dessutom stark uppför så under hela loppet kunde jag avancera och ta placeringar, en väldigt skön känsla. Niclas servade med dricka och jag hade gott om energi i kroppen under hela loppet. Han fotade dessutom lite och här nedanför kan du se några bidler. Klicka på någon av bilderna för ett bildspel.
Eftersom vi åkte och vände på en väg så mötte vi tätklungan med jämna mellanrum. Det är verkligen en imponerande upplevelse. Det är otroligt vad snabbt de kör. Det känns lite som att möta ett tåg. Åkarna kom i täta dubbla led och högg sig fram med högfrekvent stakande.
Med en kilometer kvar så låg jag sist i en klunga med fyra man. Det gick fort men vi hade växeldragit ungefär en mil och jag var inte sugen på att bli sist i mål av oss fyra. Jag trodde inte att jag skulle kunna staka ifrån de andra men vet att jag är ganska bra när det blir lite tekniskt. Så i de lite snäva svängarna in mot stadion trycker jag på så mycket jag orkar och lyckas få en liten lucka in på stadion, en lucka som jag förvaltar ända till mållinjen.
Jag går i mål som 89:e man på tiden 2:08:11 cirka 22 minuter efter täten. Jag körde samma lopp även i fjol och då var jag 35 minuter efter så det här var en betydligt bättre premiär som jag känner mig belåten med.
Nu har jag och Niclas åkt vidare till Grövelsjön och förbereder oss för imorgon. Då ska vi dra ut på en fjälltur över nyår. Vi vill få lite turmil i kroppen och inte minst testa de utrustningsdetaljer som är nya inför Yukon Arctic Ultra.
Idag blev det en mycket fin dag med skridskor. I november hade jag nöjet att göra säsongsdebut på Ottsjön i Jämtland och nu kunde jag äntligen göra premiär i södra Sverige. Natten till fredag var det -16 grader och då växer isarna så det knakar. Mina skridskovänner Lars och Håkan hämtade upp mig klockan nio och så begav vi oss av till sjön Trehörningen på komosse. En ganska grund sjö på relativt hög höjd som har för vana att lägga sig tidigt. Det var mellan fyra och sex centimeter kärnis. Förhållandevis tunt alltså och därför gällde det att pika ofta så att vi skulle kunna upptäcka eventuella svagare partier. Något som vi lyckades bra med för det var ingen som behövde bada.
Dagen gryr och vi är redo.
Foto: David Erixon
Det var underbart vackert och härligt att få riktig vinterkänsla även här i södern. Efter att ha kört ett varv på Trehörningen vandrade vi även ut till den något mindre Björnsjön som ligger mitt på mossen. Det är två kilometer vandring på spång dit och på vägen över mossen får man riktig fjällkänsla med stora vidder. Vi tog ett varv även på denna sjö och isen var riktigt blank och fin.
Jag låter bilderna tala för sig själva. Klicka på någon för ett bildspel.
Tack för en fin dag!
/David
December månad är väntans tider. Väntan på julens ankomst och för att inte nämna den enorma väntan som hos många barn successivt växer under själva julaftonen i väntan på att tomten ska dyka upp.
Isbiten till vänster plockade jag upp kl 11 i förmiddags. Den till höger kl 20. Snart är det dags för min småländska säsongspremiär!
För mig fortsätter nu väntan trots att tomten både kommit och gått. I förmiddags var isen hemma på dammen i Sevdabo cirka 10 mm tjock. Ikväll cirka nio timmar senare var den över 20 mm. Temperaturen ute just nu är -13 grader och imorgon bör isen bära! Med lite tur gör jag min småländska skridskodebut för denna säsong imorgon.
/David
deLuxeturer.se 