Ännu en gång har första söndagen i Mars passerat och jag har som så många gånger förr befunnit mig i Dalarna denna helg. Jag tycker om konceptet helt enkelt. Att ha ett långsiktigt återkommande mål att träna inför. Att resa bort en helg och träffa vänner. Att dessutom förhoppningsvis ha en bra dag i spåret där jag får känna mig stark.

Jag och min kära åkte norrut redan på fredagen. Resans mål var Älvdalen där vi skulle bo hos goda vänner som tidigare varit mina kollegor till fjälls. Resan flyter fint och på plats i Älvdalen möter även Niclas upp. Niclas som ska skida sitt livs första Vasalopp och lägga den sista biten till sitt pussel att fullt ut bli en fullfjädrad dalkarl.

Lördag
Lördagen förmiddag spenderas med ett besök på Vasaloppsmässan i Mora. En trevlig mötesplats där jag alltid brukar stöta ihop med gamla bekantskaper. På eftermiddagen blir det ett kaffestopp i Evertsberg för att prata med klubbkompisarna i IF Hallby. Morgondagens valla har spikats och stämningen är god. På kvällen vallar jag skidor och Niclas lagar köttfärsås.

I ottan
Både jag och Niclas är måna om att få en bra plats i våra respektive startled så redan kl 03:45 kommer Niclas och hämtar upp mig. Det är så klart en tidig morgon men vi skojar med varandra och jämför med uppstigningarna under Yukon Arctic Ultra och helt plötsligt känns 03:00 helt ok. Som tidigast i Kanada så klev vi upp 00:30 efter cirka två timmar sömn.

Vi är på plats vid våra startfållor kl 05. Men bara för att stå i kö för startfållorna öppnar inte förrän kl 05:30. Vi båda två hamnar bra till med endast tre personer framför oss i vårt respektive led. Jag i det andra ledet och Niclas i det femte.

Nästa anhalt blir att söka upp Dalarnas Tidningar som hade en livesändning under Vasaloppet. Där ger vi en intervju och pratar lite om våra tidigare turer och Nordenskiöldsloppet. Intervjun med oss äger rum efter 38:25 om du vill titta.

Vi äter lite till, besöker toaletten och gör oss redo för start.

Starten
Jag tycker helt klart att vasaloppsstarten är en av årets höjdpunkter. All träning och alla andra förberedelser är nu till ända. Det är nu det gäller, nu ska det levereras. Det pratas lite spänt på sina håll i spåren men plötsligt så tystnar pratet tvärt och ersätts istället av skidorna väsande, väldigt mäktigt.

Något som inte är lika mäktigt är glidet på mina skidor. Jag har lite svårt att hålla jämna steg med honom framför mig och tappar lite platser där på startgärdet. Fästet är det dock inget fel på när backen börjar, hade kanske lagt på något lager för mycket så att det var det som tog glidet. Trots det goda fästet är det inte bara att trygga på uppför utan när man står i andra led blir det en hel del stillastående och det blir inte fart på det hela förrän krönet är nått efter några kilometer. Det är stor skillnad mot de gånger då jag stått i första led. Då står det knappast still någonting och långa delar av stigningen går det riktigt fort. Jag var dock lite för långsam i fjol för att förtjäna en plats i första ledet men målet för dagen är att komma bland de 500 bästa och  återfå en plats i första led.

På myrarna har jag fortsatt sämre glid än genomsnittet men hänger ändå med hyfsat. Det snöar lätt under stora delar av loppet och efter Mångsbodarna så får det till följd att det i stort sett bara är ett spår som alla åker i. I det spåret har det blivit glatt och glider mycket lättare än i de andra. Att gå ut i något annat spår på platten kräver en maxinsats för att lyckas avancera en plats. Istället blir strategin att trycka på rejält i uppförsbackarna och på så sätt passera några åkare. Kruxet är ju dock att många andra tänker likadant och loppet utvecklar sig till ett långpass med backintervall. Men för att klara min målsättning så är det förmodligen mitt enda val.

Evertsberg
Fördelen med att man vackert får rätta in sig i ledet är ju att man inte bränner så mycket energi när man vackert står där och stundtals stakar i bara halvfart. Så pigg som jag är i Evertsberg har jag nog aldrig varit där tidigare. Skidorna har nu börjat gå riktigt bra och det har nu glesnat lite i spåret så att det räcker med bara en liten backe för att kunna avancera några platser. Där får jag dessutom fin support av Johanna och Erik. Jag känner mig stark och det är riktigt kul att åka skidor.

Täten passerar i Evertsberg.

Inte en enda gång under loppet lyckas jag se eller höra vilken plats jag ligger på. Jag börjar se åkare som startat i första led och hoppas att jag nu närmar mig topp 500. Vid det här laget har det blivit några grader mildare och fästet har gjort sitt och det är stakning som gäller. Men jag känner mig stark så det gör inget.

Hökberg
I Hökberg känner jag att jag mattats något och jag fortsätter inte att plocka placeringar på samma sätt. Men jag har fortfarande inte haft någon rejäl svacka och ingen kramp vilket jag ändå är nöjd med.

Eldris – Mora
I Eldris hamnar jag i en klunga på åtta man och farten är hög. Det är uppenbarligen fler än jag som har energi kvar så här i slutet på loppet. Emellanåt måste jag ta i rejält för att orka hänga med. I vanliga fall brukar en sådan maxinsats så sent i loppet innebära att jag får rejält med kramp i både mage och armar men den kommer inte. Så med 4 kilometer kvar provar jag att trycka på lite extra i några småbackar och tar ytterligare några placeringar och får en jättebra rygg. Men jag hör samtidigt att jag hela tiden har åkare bakom mig och för att inte riskera att de kör förbi vill jag hellre köra förbi de framför mig. Jag testar att gå förbi och det funkar att trycka på hela vägen in i mål. En otroligt härlig känsla!

David passerar mållinjen.

I målfållan får jag träffa min kära och en massa andra vänner och känner mig väldigt lycklig! Men vilken plats fick jag? Jag har fortfarande inte sett något resultat men vet att jag passerat många åkare från första led och dessutom några från elitledet. Jag borde ha klarat mitt mål, eller? Så plötsligt för jag höra min placering och den är 732. Alltså inte riktigt den placering jag hoppats, vilket känns lite trist. Men den känslan jag hade loppets sista halva var otroligt härlig och känslan att få känna sig riktigt stark i skidspåret är i mångt och mycket målet med min träning.

Analys
När jag så här i efterhand kollar på mina placeringar och mellantider från loppet känner jag mig än mer belåten med min insats. Känslan att jag kom iväg dåligt i starten och gjorde en dålig första backe stämmer med resultatet, inte bättre än placering 1045 i Smågan. Att sedan avancera från den positionen är inte lätt med snöfall och bara ett spår som går bra.

När jag kollar lite på tiderna så ser jag att jag sista halvan av loppet åker jämnt med flera av de som blev runt placering 300. Förklaras till viss del av att spåren förmodligen var något snabbare när jag passerade men ändå ett kvitto på att jag åkte fort under loppets senare del.

Kan nu lägga min artonde medalj till handlingarna och ser redan fram emot nästa år.

/David