Årets första dag. En rätt så blåsig, dimmig och snöig historia. Klockan ringde 6.30 men efter en kik utanför tältet bestämde vi oss snabbt för sovmorgon. Tre timmar senare yppades nästa ord i tältet.

De vädermässiga förutsättningarna i kombination med det faktum att vi är helt planlösa gällande rutt gjorde att vi bestämde oss för att lämna tält och pulkor för att i stället packa ryggsäck för en dagstur runt Häggingfjället. Säckarna fylls med varma dunjackor, termosar med varmvatten, vindsäck, spade, mat, snacks, första förband, karta och kompass.

Känslan av att skida runt i ett mjölkglas var påtaglig. Stora delar av dagen har sikten varit ytterst begränsad. Trots att vi delvis rört oss längs med leder, även där man får köra skoter, har inte en enda människa siktats på hela dagen. Kanske ett resultat av vädret. Eller av att det är dagen efter nyårsafton med allt vad det kan innebära. Vi har däremot sett många ripor! I vissa fall flockar med 10 fåglar eller fler.

Ibland är det skönt att tuffa runt på skidor i dåligt väder. Man får liksom tid att umgås ostört med sig själv utan att något från omvärlden pockar på ens uppmärksamhet.

Ett tips till dig som ska ut och tura i dålig sikt utanför leder. Sätt en punkt på din GPS vart du har ditt tält. Kan bli guld värt!

När vi bestämmer oss för att börja tappa höjd och falla av ner mot leden säger det plötsligt ”knak” under foten på Niclas ena skida. Vid en första okulärbesiktning kunde diagnos fastställas med stor bestämdhet. Skidan var helt och hållet av och dess två delar hölls endast ihop av en stighud och lite bindning. Varje gång den belastades bildade skidan bokstaven V runt foten. Obrukbar som skida.

Med den trasiga skidan på ryggsäcken blev det till att pulsa ner de sista hundratalet metrarna mot en skoterled, med hopp om fasta spår hållbara för vandring. Det visade sig dock att leden var dåligt trafikerad. Inte mycket till spår och inte mycket till bärighet utan skidor.

Förutsättningarna kan snabbt ändras på fjället. Ibland är det vädret, ibland är det utrustningen och ibland är det något annat. Vad göra? Ta en chokladbit, tänk kreativt och behåll modet uppe!

4,5 km längre fram väntade Hågnlägret. Platsen där vi igår blev bjudna på hamburgare. Första målet fick bli att ta sig dit. Vi turades om att vara den som bara hade en skida under foten. Ibland höll det bra för den skidlösa pjäxan och ibland sjönk man ner till knäet. Det blev jobbigt och varmt. Men vi skapade hela tiden korta delmål, byttes av och höll modet uppe. Två timmar senare var vi framme vid Hågnlägret. Ingen skoteråkare syntes till så att lifta en bit var inte aktuellt. Det var fortfarande nästan en timme till mörker och endast 2 km till vårat tältläger.

Ett snabbt stopp i grillkåtan för vätska och några chokladbitar. Där lyckades vi också hitta lite snören som använts för att knyta ihop nätsäckar med ved. Dessa snören kunde användas för att hjälpligt fästa pjäxan på den främre skiddelen. Vips gick det att åka (gå) skidor igen! Den stora skillnaden blev att det bar även i lössnö. De sista hundratalet metrarna hade mörkret börjat bli mer påtagligt. Men tack vare GPS punkt kunde vi lätt manövrera åter till vårt tält. Sällan har det känts så skönt att komma fram!

Turen blev totalt 14km varav de sista sju på tre skidor.

Vi får ofta frågan vad vi skulle göra om en skida går sönder på fjället. Svaret har hittills alltid varit hypotetiskt. Men nu vet vi, i alla fall hur vi löste denna situation till det bästa! Men varje situation är unik och erbjuder sina möjliga lösningar.

Avslutningsvis vill vi säga att vi trots endast tre hela skidor ändå stormtrivs och planerarDavid att ta oss åter till bilen för egen maskin! Om det inte skulle fungera så rör vi oss i ett område där skoterleder finns varför det inte bör vara helt omöjligt att lifta en bit vid behov.

Trevlig kväll!

/Niclas och David

Dag 1 – Lördag 30/12

Äntligen dags för vinterfjälltur igen! Med skidor, pulka och tält. Back to basics. Sedan vi genomförde Norge på langs 2013 har efterföljande turer genomförts i högre tempo med lättare packning. Känns skönt att åter vara i den ursprungliga turlunken.

Vi möttes upp vid Västvallen (södra sidan om Lofssjön). David hade med delar av familjen som ”god-tur-kommitté”. Klockan var redan en bra bit efter lunch så det skulle inte dröja länge innan mörkret började komma. Vi följde spåret med sikte mot Våffelstugan. Målet var att komma upp lite på höjd för att slippa den värsta kylan som rullat in nere i dalen, där var det nämligen cirka 17 minusgrader.

I en uppförsbacke utbrast David plötsligt ”hoppsan” i samma veva som ena skackeln släppte från dragselen. Infästningen på pulkan, en vacker Segebaden i trä av modell antik, hade helt enkelt gett upp. Lädret hade sett sina bästa dagar. Med en rem löstes problemet tillfälligt i väntan på kvällsfix.

I björkskogskanten blev det läger. Vindstilla, betydligt varmare än nere i dalen och med ett otroligt vackert månsken! Vi firade turlivets härlighet med en skidfärd i månens sken utan pulkor.

Åter i lägret påbörjade David jobbet med att laga skackeln. Med en rem gjordes en ny infästning och det blev riktigt bra! I sann ”bra-att-ha-anda” sparades det spruckna lädret som tidigare utgjort infästningen till skackeln.

Niclas påbörjade samtidigt projekt matlagning och drog fram köket. Pumpade upp trycket i bränsleflaskan men upplevde att det inte blev bra. Pumpen skruvades isär och det visade sig att lädret med funktion att bygga upp trycket när man pumpar hade spruckit. Ajdå! Med ett defekt kök på vintertur blir det svårt att få i sig både mat och vatten.

Men som av en händelse visade det sig att lädret som gått sönder på Davids skackel var av ungefär samma tjocklek som lädret i pumpen. Efter lite precisionskarvning med kniven hade vi ett nytt pumpläder och fungerande kök! Känslan av fjäll-McGyver var påtaglig i lägret och vi är ännu i denna stund rätt nöjda med våra insatser. Sensmoralen i historien är att checka utrustning innan avfärd för att undgå överraskningar av negativ art.

Efter middag drog molnen in, månljuset försvann och vi somnade sött.

Dag 2 – Nyårsafton Söndag 31/12

Vi har egentligen ingen färdplan för denna tur. Målet är att få vara ute på fjället. Så vid frukost vecklade vi fram kartan för att ta ut riktningen för dagen. Vi siktade mot Hågntjärn på andra sidan Sömlinghågna, Dalarnas näst högsta fjäll 1195 möh. Tyvärr var dimman tjock så några vyer fick vi inte och vi valde av samma dimmiga anledning att hålla oss i lågterräng. Lössnö var det dock gott om med skidtempo därefter.

Det är så gott att åter få vara på tur! Det enkla livet som går ut på att hålla sig varm, torr och mätt. Det blir lätt mycket anekdoter från tidigare turer och vi skrattar ofta gott. Men underhållningsvärdet är väl egentligen lågt och inte så allmängiltigt utanför vår egen lilla sfär.

Lunch vid Hågntjärn. Där finns en lite raststuga med nödtelefon modell Länsstyrelsen. Bredvid finns en stor grillkåta modell skoterklubb. Där inne brann redan en eld och vi fick förutom en påse medhavd frystorkat kröna lunchen med varsin hamburgare. Det är trevligt folk på fjället!

I området finns det gott om skoterleder och tillhörande skoteråkare. Men det finns även skidleder och områden där skoteråkning inte får förekomma. Så vi samsas.

Nu ligger vi i tältet. Kökets trygga oväsen vittnar om att vi får tillgång till vatten (smält snö) och snart även middag. Om vi orkar vara uppe till 12-slaget är högst osäkert. Troligen firar vi in det nya året några timmar tidigare. Kanske samtidigt som våra kamrater i Indien eller så.

För att komplettera vår tidigare lyxiga nyårslunch blev det trerätters till middag. En bit fin korv till förrätt, tortellinin med salami till huvudrätt och chokladbuffé med finchoklad till dessert.

Ska du avge ett nyårslöfte? Kanske att du ska spendera mer tid i skog och mark vore bra! Det ska i alla fall vi försöka göra. Och det nya året hade därför inte kunnat börja bättre för vi har fortfarande ett par dagar kvar av denna tur!

Gott nytt år!

/David och Niclas