Tur i Femundsmarka

Publicerat den av

Under helgen har jag varit ledig och vädret såg ut att bli bra. Så vad kunde passa bättre än en tur på fjället med lätt packning och löparskor. Granne till Grövelsjöfjällen, platsen jag har som förmån att kalla både min arbetsplats och mitt hem, ligger Femundsmarka på andra sidan landgränsen. Tillsammans utgör dessa gränsfjäll ett utmärkt område för såväl upptäcktsfärder till fots och kanot om sommaren som på skidor vintertid. Femundsmarka är bland annat en av Lars Monsens favoritplatser i de norska fjällen. Han har, tillsammans med bland andra Trond Strömdahl, gett ut böcker med tips på turer i området.

Mot Svukuriset finns tydliga skyltar.

Mot Svukuriset finns tydliga skyltar.

Jag har aldrig tidigare besökt DNT Svukuriset, som är en vacker fjällgård ombyggd till fjällboende i DNTs (Den Norske Turistforening) regi. Så planen att ta mig dit och sen åter över fjället till Grövelsjön. Jag fick skjuts till byn Elgå som ligger vid Femundens östra strand. Femunden är Norges tredje största sjö och den trafikeras dagligen under sommaren av båten MS Femund II. Med den tar man sig lätt nästan hela vägen fram till Svukuriset från olika delar av den sex mil långa sjön. Men jag tog istället vägen över fjället från Elgå. En kort tur på cirka 8 kilometer. Upp genom skogen, över ett parti med kalfjäll, för att sedan åter komma ner i skogen och fram till Svukuriset som ligger på cirka 800 meter över havet.

DNT Svukuriset badar i sol.

DNT Svukuriset badar i sol.

Jag startade strax efter klockan 10 från Elgå och var framme på Svukuriset i god tid innan lunch. På plats träffade jag Cato och Leela som driver anläggningen. Efter ett trivsamt prat så checkade jag in på mitt rum som hade siffran 1 på dörren. Helt eget rum med säng, förvaring och trivsam utsikt. Efter en halv snickers till lunch packade jag ur reselakan och ombyteskläder ur ryggsäcken. Det skulle utgöra barlast. Sex kilometer från Svukuriset ligger toppen på Stor-Svuku 1421 möh. Vanligtvis ser man toppen från gårdstunet men nu var de sista 250 höjmetrarna dolda av en envis dimma. Men det kanske lättar, tänkte jag och drog iväg.

Där uppe i dimman väntar toppen.

Där uppe i dimman väntar toppen.

Mot toppen finns en markerad led. Men ungefär samtidigt som jag klev in i dimman förvandlades stigen till blockterräng och förutom sporadiska stenar med ett rött T på (som var svåra att urskilja) fanns inget att följa. Tog kompasskurs mot toppen och nådde toppröset, eller åtminstone det jag tror var toppröset. För att vara exakt flera små rösen.

Några röda Tn bland blockterräng och dimma.

Några röda Tn bland blockterräng och dimma.

 

På toppen av Stor-Svuku. Tror jag...

På toppen av Stor-Svuku. Tror jag…

Det sägs att utsikten från Stor-Svuku ska vara magnifik. Hela Femunden, stora delar av Femundsmarka Nationalpark samt Grövelsjöfjällen och Rogen ska ses från toppen. Jag fick nöja mig med att fantisera utifrån kartan för dimman lättade inte. En anledning att komma åter. Utförslöpningen (förutom den första biten med blockterräng bestående av lösa och hala stenar) var gudomlig och strax stod jag åter på gårdstunet.

Molnen lättar på väg ner.

Molnen lättar på väg ner.

Efter dusch, powernap och samkväm med trevligt fjällfolk från Norge var det 18.30 dags för gemensam middag. För dagen bestående av rödbetssoppa till förrätt, buffé av lokala läckerheter till huvudrätt (exempelvis rökt sik från Elgå) och fruktsallad till efterrätt. Det är alltid trevligt att äta middag tillsammans med andra på fjället. Även om man inte känner varandra när middagen startar så hinner man under den bli goda bekanta. Självklara ämnen som fjällturer, skid-VM och gränshandel avhandlades men även djupare diskussioner om skillnader mellan länders landsbygdspolitik, synen på nationalism och utmaningar med klimatet diskuterades. Under middagen sprack molnen upp och himlen blev klarblå. Kaffe och te avnjöts utomhus och nu behagade toppen av Stor-Svuku visa sig. Blev sugen på att springa upp men behärskade mig. Som sagt, en anledning att återvända.

Stor-Svuku visar upp sig mellan huset.

Stor-Svuku visar upp sig mellan huset.

Sov gott i min säng, som nog var något kortare än en standardsäng i Sverige. Vaknade lagom till frukostserveringen som startade klockan åtta. I jämförelse med placeringen på gårdagens middag bildades nya konstellationer runt borden, men samtalen var lika intressanta. Efter att ha vinkat adjö till Cato och Leela satte jag av i sydöstlig riktning mot Sylen där min båtskjuts över Grövelsjön till Sjöstugan väntade 14.30. Kom iväg vid 10.15-tiden och då sträckan är 17 km räknade jag med att vara framme i god tid. Efter cirka en kilometer kom jag ifatt min arbetskamrat Astrid som anlänt senare under gårdagskvällen och som spenderat natten i tält. Vi hade olika rutter framför oss då hon skulle fortsätta via Linnépasset ner till Grövelsjön. Efter ytterligare cirka en kilometer anlände vi till platsen där våra vägar skulle skiljas. Jag vek av vänster mot Revlingkletten. Stigarna är fina att springa på, även om det förekommer en hel del sten.

IMG_1337

Några stenar att passera.

Framme vid Rönsjön, som ligger på norsk territorium, kom jag fram till en stor sten som på svensk sida kallas ”Norskstenen” och på norsk sida kallas för ”Svenskestenen”. Även om den inte markerar gränsen så avslöjar den i alla fall mot vilket land man är på väg, beroende på vart man kommer ifrån vill säga.

Namnet beror på.

Namnet beror på.

Efter Rönsjön passeras åter ett parti med kalfjäll över Sylvola. Då jag hade gott om tid innan min båtskjuts skulle anlända så passade jag på att ta mig upp på toppen, 1022 möh. Ingen hög topp, men en fantastisk utsikt över Grövelsjöns norra del och omkringliggande fjäll. Även om mycket åter täcktes av låga moln.

Utsikten över Grövelsjöns norra delar.

Utsikten över Grövelsjöns norra delar.

Sista biten ner genom skogen fram till bryggan vid Grövelsjöns strand var gudomliga. Fötter och ben kändes pigga. En bit innan bryggan stannade jag vid Grövelåa och tog ett par djupa klunkar. Finns det något så uppfriskande som att stoppa ner huvudet och dricka direkt ur en fjällbäck? Sista biten sjöng jag högt för mig själv, njöt i det sporadiska solskenet,  tittade på klockan och insåg att det var mer än två timmar kvar tills båten skulle komma och hämta mig.

När jag kommer fram till bryggan ser jag ett par människor som håller på att lasta i sina ryggsäckar i en båt. Uttrycket ”det är en liten värld” har sällan passat bättre än i detta ögonblick. För där står grannarna från mitt hem i Sundborn! Familjen Öhgren tillsammans med bekanta har varit ute på fjälltur med fiske. Jag får lifta med deras båtskjuts över sjön och kliver innanför dörrarna på STF Grövelsjön Fjällstation redan 13.05.  Hinner därmed avnjuta lunchen och i lugn och ro reflektera över min tur genom Femundsmarka. Kan konstatera att det säkerligen blir fler turer dit framöver.

Glada grannar på väg hem efter fjälltur.

Glada grannar på väg hem efter fjälltur.

 

/Niclas

På plats i Tromsö

Publicerat den av

På söndag är det dags för Tromsö Skyrace. 45 kilometer och 4400 höjdmeter. Jag kom hit igår och känner nu in atmosfären och laddar inför söndagen. Idag gick en första tävling av stapeln och den heter Blåmann Vertikal  och är en så kallad vertikal kilometer. I detta fall skulle man ta sig 1044 höjdmeter på 2,7 kilometer. Jag deltog inte men var där och tittade. Stian Hovand vann herrklassen och Emelie Forsberg tog hem damklassen. Här nedan finns ett litet bildspel från tävlingen.

Känner mig riktigt sugen på att få tävla på söndag. Det blir min första fjällöpning för säsongen och det ska bli riktigt kul. Det kommer nog också att bli riktigt jobbigt. 45 kilometer är så klart slitigt i sig men det är främst alla höjdmetrar som kommer att bli tunga. Jag är tyvärr inte lika bra tränad denna sommar som förra så det kommer bli viktigt för mig att inte inleda loppet för hårt. Det är dock lättare sagt än gjort när nummerlappen väl sitter på bröstet och starten går…

Är väldigt osäker på hur lång tid jag kommer att ta på mig. Går man väl in i väggen springer tiden snabbt iväg men jag bör klara det under tio timmar hoppas jag.

Var ute en sväng nu ikväll och sprang upp mot Fløya där starten kommer att gå. Vyerna över Tromsø är vackra att hämta andan till.

Vy över Tromsö Foto: David Erixon

Vy över Tromsö
Foto: David Erixon

/David

Hårdträning inför Tromsö skyrace

Publicerat den av

Om ett par veckor ska jag till Nordnorge för att springa en löptävling. Den heter Tromsö Skyrace och är 45 km lång samt bjuder på 4400 höjdmeter stigning. Den arrangeras av Emelie Forsberg och Kilian Jornet som båda två är världsstjärnor inom skyrunning. Skyrunning som begrepp kan man säga innebär att man springer i teknisk bergsterräng med stora höjdskillnader och ganska ofta på hög höjd. Tävlingen kördes för första gången i fjol men har redan kommit in i finrummet och blivit en del av världscupen i skyrunning. Ta gärna en titt på en filmen från ifjol. Visst är det vackert!?

Denna film sammanfattar hela loppet:
https://vimeo.com/118217792

 

Här kan du se hur teknisk löpningen faktiskt är:

 

Så här ser banprofilen ut för Tromsö skyrace

Så här ser banprofilen ut för Tromsö skyrace.

En ganska rejäl utmaning och för att den ska bli så njutbar som möjligt krävs det att jag får till några viktiga nyckelpass innan jag ställer mig på startlinjen. Jag bör ju självklart få till långa löppass för att förbereda kroppen på att tåla många timmar i följd. Men inte minst så måste jag också samla ihop höjdmetrar. Jag måste vänja kroppen att ta mycket höjd men nästan viktigast av allt är att jag måste vänja låren att tåla utförslöpningarna. Att springa snabbt och länge utför går verkligen hårt åt låren men det luriga är att det oftast känns helt okej under utförslöpningen, när jag sedan vänder uppåt igen brukar räkningen komma i form av supertunga ben som känns som trästockar och inte alls vill springa längre. Det fina i sammanhanget är såklart att det går att förbereda och vänja låren vid detta. Så nu sista veckorna innan loppet samlar jag höjdmetrar.

Backintervaller i Strutsabacken. Foto: Oskar Lund

Backintervaller i Strutsabacken.
Foto: Oskar Lund

I måndags var jag i Strutsabacken i Huskvarna och sprang tillsammans med min skidåkarkompis Oskar Lund när han gick skidgång. Han var som vanligt snabbare än mig uppför och jag bad honom att inte vänta in mig på toppen utan istället var jag tvungen att ligga på utför för att komma ifatt. Det blev tio vändor, totalt 750 höjdmetrar i högt tempo och stumma lår dagen efter. Men träningsvärk ser jag ofta som något positivt, ett kvitto på ett bra träningspass.

Att bo i Småland och vara skidåkare kan vissa vintrar vara en liten utmaning. Men det brukar hur som helst finnas snö att åka på ett par månader om året så det brukar lösa sig. En annan bristvara i södra Sverige är höga berg. Att lägga sig till med intresset att springa uppför höga berg kan ju då tyckas lite obegåvat. Men det går ju självklart bra att istället springa uppför ett lägre berg fler gånger om man vill samla höjdmetrar. Så igår sprang jag på upp och ner för Taberg ett par timmar för att samla höjdmetrar. Mest stigning och brantast stig får man från Masungnsplan till toppen, cirka 140 höjdmeter. Fast för variationens skull blandade jag även in lite andra varianter. Det blev tio besök på toppen och klockan landade på 1300 höjdmeter och 13 kilometer. Det är med andra ord exakt samma genomsnittliga lutning som det kommer att vara i Tromsö. Avslutade passet med en glass på toppen och njöt av vyerna.

Glass på träning är de Luxe

Glass på Tabergs topp efter tio bestigningar. Det är de Luxe!

/David

Nationaldagsfirande med Litsmilen

Publicerat den av

Idag har jag firat Sveriges nationaldag genom att springa en mil på tid. Ett mycket lyckat firande men inte främst för löpningens skull utan mest för allt runtomkring.

Jag befinner mig i Östersund ett par veckor för att hålla kurser i knuttimring. Något väldigt roligt som jag skulle kunna skriva spaltmeter om men det sparar jag till en annan gång. Men vill du veta mer redan nu kan du höra av dig. Vi har en plats ledig på kursen nu till veckan.

Tidigare i veckan när det börjar närmar sig helgen tänker jag att det kanske går någon löptävling här i krokarna som jag kan vara med på? Jag kollar runt i tävlingskalendrar men lyckas inte hitta något lopp i krokarna. Kollar med min inbitne löparvän Mattias och han vet självklart att det går en tävling. Självaste Litsmilen.

Litsmilen har jag aldrig hört talas om tidigare, men det ser jag som något positivt. Det betyder förmodligen att det är en ganska liten tävling, sådana tycker jag om. Små tävlingar som arrangeras av eldsjälar för att de tycker att löpning är fantastiskt kul. De gör det verkligen inte för att bli rika utan deltagarantalet är ofta litet, anmälningsavgiften brukar vara symbolisk och segraren får något bruksföremål som den lokala handlaren skänkt. En typ av lopp som man i löparkretsar kallar för ”brödrostlopp”. Detta för att just brödrostar verkar vara svårsålda i mindre orter och ofta tenderar att utgöra förstapriset. Springer man ett brödrostlopp i Jämtland kan man dessutom vara säker på att det kommer gå undan rejält eftersom det här är väldigt tätt med duktiga skidåkare. De brukar vara snabba även med löparskor på fötterna.

Jag försöker hitta information om tävlingen men lyckas inte hitta någon hemsida. Jag hittar dock en notering på löparklubben Trångsvikens hemsida att starten ska gå klockan 12 i Lits ”centralare delar” och att anmälan sker på plats. I Lit bor det drygt 1000 personer så jag tänker att jag nog bör kunna hitta rätt. Den legendariske sportkommentatorn Sven ”Plex” Pettersson har för övrigt sina rötter i Lit.

Min kompis Karl följer med till tävlingen och vi rullar iväg ett par mil norrut från Östersund räknat. Det är 8 grader varmt, lätt vind och regnet öser ner. Man brukar säga att det är mer syre i luften under sådan förhållanden men det tvivlar jag. Fast det är verkligen skönt att springa om det inte är för varmt och att det regnar är inget som brukar störa under själva löpningen.

Väl framme i Lits ”centralare delar” är det full aktivitet. Eller det kanske är lite fel uttryckt, det är rustat för full aktivitet, för ett nationaldagsfirande, men det har väl kanske inte riktigt kommit igång ännu. En stor scen är iordningställd, partytält har rests och i marknadsstånden står man redo att grädda kolbullar. (När man i Jämtland har någon form av marknad eller firande så ska det alltid göras kolbullar. Det är ungefär lika självklart som att tomten kommer till Jul. Kolbullen är ett slags pannkaka med fläsk som serveras med lingonsylt. Smakar mycket bra och jag har till fullo anammat traditionen. Sägs förr ha ätits som vardagsmat av kolare och skogshuggare.) Men i bänkraderna framför scenen är det så här dags väldigt glest i det kraftiga regnet.

Nummerlappsutdelning Foto: Karl Almestål

Nummerlappsutdelning
Foto: Karl Almestål

Så var det där med tävlingen. Jag ser mig om för att hitta ett stånd med nummerlappar men ser bara kolbullar och läsk överallt och inga spår av löptävling. Plötsligt ser jag en annan vilsen person i löparkläder. Tänker att jag ska fråga om han vet något men han hinner fråga mig detsamma först. Jag får alltså inget svar på hur man anmäler sig men jag får veta att loppet kommer att gå fort. Mannen som frågat mig om starten är nämligen sprintåkaren och OS-medaljör Teodor Peterson, vi är som sagt i Jämtland. Vi hittar snart startplatsen och jag går till en bil med öppen baklucka för att anmäla mig. För 50 kronor får jag mig en nummerlapp. Jag värmer upp och ställer mig sedan vid startlinjen som utgörs av en asfaltslagning.

Starten Foto: Karl Almestål

Starten
Foto: Karl Almestål

Starten går och jag försöker att inte öppna för hårt utan istället komma in i ett jämnt tempo som jag kan hålla hela vägen. Några riktigt snabba killar bildar snabbt en tätklunga och jag bildar en andraklunga med två andra personer. Första tre kilometrarna hänger jag lätt med och trots att det är en stigning på 50 meter så går de på 11 minuter. Strax efteråt får jag erfara att bristande träning ger ofärdighet. Jag har inte sprungit så mycket ännu i år och orkar inte fortsätta i samma tempo utan tvingas släppa iväg de andra två. Efter sex kilometer blir jag omsprungen, ökar farten något och orkar följa. Är nära att släppa vid några tillfällen men lyckas bita mig fast. Ytterligare en löpare ansluter bakifrån men med 500 meter kvar så höjer jag tempot och lyckas gå ifrån.

1 kilometer kvar Foto_Karl Almestål

1 kilometer kvar
Foto: Karl Almestål

Vinner loppet gör Simon Jörgensen. Jag kommer i mål som 7:a av cirka 30 deltagare på tiden 37:19 Målet med dagen var att få ta i och förhoppningsvis känna att kroppen svarade någorlunda. Inför loppet trodde jag inte att jag skulle klara mig under 38 minuter så det var kul att det gick trots en totalstigning på 90 meter och tre kilometer med småhalkig grusväg. Känner mig belåten med både tid och känsla.

Blöt men nöjd. Bra nationaldag. Grattis Sverige! Foto_Karl Almestål

Blöt men nöjd. Bra nationaldag. Grattis Sverige!
Foto_Karl Almestål

Vid målgång är det desto mer folk på plats i centrala Lit, trots det idoga regnandet. Kolbulleoset ligger tätt, en barnkör sjunger och jag kan summera en gemytlig nationaldag.

/David

Föredrag på Ölmstad skola

Publicerat den av

I fredags var jag på Ölmstad skola och berättade om Yukon Arctic Ultra. Alla skolans elever var och lyssnade så det blev en rejäl spridning i ålder, från förskoleklass till årskurs 6. Flera klasser hade noggrant följt oss under tävlingen i Kanada och när  lokalen fylldes märkte man att de var sugna på att få höra mer om hur vi hade haft det.

I en av skolans korridorer har man samlat tidningsutklipp från turen. Det var kul att se.

I en av skolans korridorer har man samlat tidningsutklipp från turen. Det var kul att se.

Jag berättade kort om våra tidigare turer, om förberedelserna och inte minst om själva loppet. Att varva bild med lite filmklipp funkade galant och jag lyckades behålla uppmärksamheten hela timmen. När jag öppnade upp för frågor reste sig en skog av händer. Väldigt kul.

Vill du att vi ska komma till ditt företag, förening eller skola? Läs mer under fliken föredrag och hör gärna av dig.

/David

På fågelspaning vid Ånnsjön

Publicerat den av

Vi hör och ser dem varje dag. Speciellt nu på vårkanten ljuder tonerna när uppvaktningen av det motsatta könet är i full gång. Jag pratar om fåglarna. Vem förundras inte av att se en majestätisk rovfågel segla i skyn med imponerande vingbredd eller av storlomens locktoner som ekar över sjön en ljum sommarkväll. Kanske har du någon gång förbannat kanadagässens förmåga att förvandla den fina badplatsen till ett minerat fält omöjlig att placera ut handduken på för att idka soldyrkan eller fiskmåsens skrän utanför ditt sovrumsfönster en tidig morgon på veckans enda lediga dag. De finns i våra liv och berör oss alla på något sätt.

Men hur många fåglar kan du egentligen para ihop namn, utseende och läte på? Jag kan betydligt färre än vad jag skulle önska, för fåglar intresserar mig. Jag imponeras av personer som plötsligt stannar till riktar örat mot skyn och stilla utbrister: ”Hör du gransångarens kvitter. Det låter som den säger Sill-Salt-Slil, Sill-Salt -Sill”. Kan det finnas ett bättre sätt att lära sig mer om fåglar än att bege sig ut på fågelskådning tillsammans med goda vänner, varav en är fågelexpert! Därför packade vi ryggsäckarna fulla med matsäck, hängde kikarna runt halsen och begav oss till Ånnsjön i västra Jämtland. En känd fågelsjö som lockar till sig mängder med olika arter.

En knipa, hanne.

En knipa, hanne.

 

Ånnsjön ligger precis bredvid E14 ett par mil väster om Åre. Runt sjöns västra delar finns flera platser med fågeltorn, gömslen, informationsskyltar och leder att vandra på. Ånn, Klocka och Handöl är utmärkta platser att utgå ifrån när du ska fågelskåda i Ånnsjön..

Skärmavbild 2015-05-09 kl. 14.03.42

Ånnsjön är en nästan cirkelrund sjö mellan Åre och Storlien. Den ligger på 525 meter över havet och är vackert inringad av fjäll på flera sidor. Sjöns västra del är tämligen grund och stranden är mestadels myrmark. Den oregelbundna strandlinjen bildar på flera ställe små laguner och det finns fler större tillflöden som Enan, Handölan och Rekån. Här finns flera biotoper som uppskattas mycket av såväl andfåglar som vadare, tättingar och rovfåglar.

Fågelsjö med fjällutsikt.

Vi parkerade bilen i Ånn och efter en kort promenad på ett par hundra meter anländer vi till det första fågeltornet och gömslena. Med hjälp av våra kikare och fågelexpert Johan kunde vi snabbt urskilja flera arter. Bland annat var det gott om vigg och knipa som behagligt låg och flöt på vattenspegeln. Kniphanen är lätt att känna igen på sitt vita fält framme vid näbben. Vid strandkanten promenerade både storspov och småspov, båda drillandes sin karakteristiska sång.

På span.

På span.

Efter ytterligare en kortare promenad anlände vi till nästa fågeltorn. Denna gång ett rejält högt. Högst upp en härlig terass skyddad från vind med ett rejält staket och dessutom utrustat med bänkar och bord. Solen värmde skönt och vad är då lämpligare än dagens första fika. Dessutom hanns det med ett parti Yatzi i goda vänners sällskap.

I goda vänners lag

I goda vänners lag

En riktig raritet som finns vid Ånnsjön är dubbelbeckasinen. Förr var den allmänt utbedd i Skandinavien men häckar nu endast i fjällvärlden. Favoritfödan är daggmask och därför återfinns den nästan uteslutande på så kallade översilningsmyrar som är en sluttande myrmark med en ständigt tillförsel av vatten från högre områden. Vid häckingstid samlas hannarna vid speciella spelplatser där de gör upp om honornas gunst. Fler fågelarter där det förekommer spel, i vilka det kan gå hett till, är exempelvis orre, tjäder och brushane.

Med en tubkikare blir allt tydligare.

Med en tubkikare blir allt tydligare.

Förutom matsäck, kläder efter väder och kikare är en fågelbok mycket bra att ha med sig ut på fågelspaning. Speciellt om man inte har tillgång till en privat ornitolog. Att kunna artbestämma det man ser och då dessutom lära sig mer är roligt. Det finns även en bra app till smartphones som heter Kviddevitt. Där kan man söka på alla fågelarter i Sverige, se bilder, läsa information och även höra deras läten.

Väl åter vid bilen hade plötsligt mer än fem timmar förflutit av dagen. Nu kan jag några fler arter än när dagen började, vilket är tillfredställande. Tack alla inblandade för en mycket rolig och lärorik dag!

/Niclas

134 km skidglädje och livsnjutning

Publicerat den av

Jag har länge drömt om att skida från Sylarna till Grövelsjön på en dag. I tisdags var det äntligen dags. Vädret och föret bjöd upp till dans och jag svarade. Först kommer ett litet bildgalleri. Klicka på någon av bilderna för ett bildspel.

Klockan 01:20 lämnade jag Sylarna Fjällstation. Det var klart väder, vindstilla och -7 grader. Månen stod fortfarande ganska högt och norrskenet dansade över fjällstationens tak.

Uppför när det går sakta så räcker ljuset från månen men utför så förstärker jag med pannlampans sken så att jag ska hinna parera stenar eller dylikt som kan sticka upp ur snön.

Natt på fjället. Månsken över Ekorrpasset. Ren och skär fjällmagi. Foto: David Erixon

Natt på fjället. Månsken över Ekorrpasset. Ren och skär fjällmagi.
Foto: David Erixon

Första milen susar iväg väldigt smidigt på det stenhårda underlaget. Men när jag närmar mig Helags så ligger det några centimeter nysnö som bromsar farten något men det flyter ändå på fint. Jag stannar till på Helags Fjällstation, dricker läsk, äter smörgåsar och vilar en liten stund. Redan klockan tre kunde jag se hur det började ljusna lite på himlen i nordost och nu klockan fyra när jag ska lämna Helags så kan jag packa ner pannlampan.

Några kilometer norr om Helags blir föret snabbare igen och jag verkligen njuter av att dansa fram i den blå timmen innan soluppgång. Lagom som jag kommer fram till Fältjägarstugan så träffas jag av dagens första solstrålar. De smeker min kind medan jag äter en muffins.

Ner mot Ramundberget är det långa fina skuggor i morgonsolen och mycket utför. Ramundberget stängde den gångna helgen så jag hade redan på förhand givit upp planerna om hotellfrukost. Men en morgonpigg pistör bjuder dock på russin och släpper in mig på toaletten.

Jag lämnar Ramundberget strax innan klocka 7 och får lite tour de ski-känsla när jag skejtar upp i slalombacken. Känner mig mycket tacksam att jag inte gör den stigningen på tid.

Vid Ösjön strax efter skidbacken dyker det plötsligt, från ingenstans, upp en annan morgonskejtare. Jag berättar att jag ska till Grövelsjön och han undrar om han kan slå följe någon mil. Trevligt med sällskap och eftersom han hittar där som handen i handsken så blir det också lite bättre vägval än om jag skulle skidat där själv.

Nedfärden till Tänndalen blir fantastisk kul. Den hårda skaren har precis fått ett tunt lager sorbetsnö i ytan men bär utan problem. Jag har alltså full koll på skidorna och ner mellan fjällbjörkarna blir det skidglädje och livsnjutning i kubik.

I backen upp från Tänndalen känns det att jag nu trots allt har några timmar i benen. Jag sänker farten något tuggar på steg för steg. Njuter av vyerna, fyller på energi med jämna mellanrum och vips så är jag uppe på krönet och kan skåda ner över Rogenområdet. Kraftigt präglat av istiden så är det fullt av småsjöar, åsar och en massa stora stenar. Det är någonstans här i krokarna som Sveriges få myskoxar håller till så med spänd förväntan kollar jag av fjällsidorna en extra gång innan jag sätter av utför.

Vy över Rogenområdet. Foto: David Erixon

Vy över Rogenområdet.
Foto: David Erixon

Framme vid Skedbrostugan träffar jag på Helena som är ute på en tur runt hela Sverige. Hon passerade nyligen Sylarna och är nu inne på de sista dagarna av sin första etapp, det Vita bandet från Treriksröset till Grövelsjön. Vi får en trevlig pratstund och jag blir bjuden på chips.

När jag kommer ut på sjön Rogen har klockan blivit 14 och snön börjar att mjukna rejält men den bär fortfarande. Benen känns pigga igen nu när det bara är platt och kilometrarna flyger iväg över sjön.

När jag lämnar Rogen passerar jag några av de stenigaste områdena. På några ställen har snön smält bort helt och jag får gå cirka 100 meter till fots. För övrigt kan jag ha skidorna på hela sträckan förutom vid ett par vägpassager.

Det är flera lite större sjöar även efter Rogen och jag får många lättåkta kilometrar. Det soliga vädret gör att det bildas stackmoln över de mörka skogspartierna nere i dalarna. Höga fina sommarmoln som jag får se för första gången i år. Ett annat mer påtagligt vårtecken är alla fåglar som sjunger för mig i Ramundberget och Tänndalen. Uppe vid Sylarna har jag utöver korp och ripa, hittills endast hört snösparvar så det blir en väldig kontrast.

Foto: David Erixon

Foto: David Erixon

I dagens sista backe upp över Långfjället så slår det mig att jag nu skidat in i dagens tredje landskap. Jag startade i Jämtland och har åkt igenom Härjedalen för att nu början på Dalarna.

Jag njuter av de sista svängarna ner mot stationen. Solen glänser på Salsfjället på andra sidan dalen och jag känner mig väldigt belåten med livet. Jag skidar ner till stationen och festar till det med en dumleklubba som jag fick på Helags. Blir sedan hämtad av kompisen Gustav som lånar ut en soffa till mig.

Kroppen känns förvånansvärt bra. Lite tom på snabb energi i benen men jag är inte så där helt slut som man blir när man gjort något i maxfart. Det som känns mest är de tunga ögonlocken. Med endast 4 timmar sömn i kroppen inför denna tur har jag nu varit vaken i nästan ett dygn och somnar minst sagt ovaggad.

Dagen efter ligger det 15 cm nysnö i Grövelsjön och alternativet att skejta hem lägger jag definitivt på hyllan. Istället blir det buss och tåg. Att ta mig till Storulvån visar sig ta längre tid en själva skidåkningen. Som jag och Niclas brukar säga: ”Skidåkningen är den lätta biten”.

Har du aldrig upplevt fjället på vårvintern så bör du lägga det till din Att göra-lista. Tycker du dessutom om att skejta bör du nästan kolla väderprognosen och boka in en resa till fjälls på direkten. Betänk dock att Maj månad är renkalvningstider och att renen då är extra känslig för störning. Kolla upp var det kan vara lämpligt att hålla till utifrån den aspekten och åk stora omvägar om du trots allt skulle stöta på ren.

Själv hoppas jag få till ytterligare några turer innan säsongen är över. Men de blir nog något kortare…

/David

På tisdag blir det vardagsäventyr från Sylarna till Grövelsjön, 135 km

Publicerat den av

Utöver de lite längre turerna som vi gör sätter jag stort värde på de vardagsäventyr, miniturer eller utflykter som jag får till med jämna mellanrum. Kalla det vad du vill men det jag syftar på är något man kan klämma in på lunchen, en kväll eller långhelg, mitt i sitt vardagsliv. Något som går lite utanför ens vanliga ramar och som ger ens vardag lite extra krydda. Det kan vara att ta med sig ett paket korv och sticka iväg och grilla en vanlig måndagskväll men det kan också vara att förflytta sig en lite längre sträcka.

Redan under turen i Kanada började jag fundera på vilka turer jag ville få till under vintersäsongen på Sylarna. En tur som jag drömt om under flera vintrar är att försöka skida ner till Grövelsjön på en dag. Jag vet att det inte är omöjligt men för att det ska vara så njutbart som möjligt så vill jag att vädret ska vara bästa möjliga. På tisdag sammanfaller bra väder med en ledighet och jag har bestämt mig för att göra ett försök.

Från en skejttur tidigare i vinter. Det är verkligen underbart att dansa fram på skaren.

Från en skejttur tidigare i vinter, nu är det betydligt mycket mera snö. Det är verkligen underbart att dansa fram på skaren.

Underlaget till fjälls är numera mestadels skare så jag kommer att ha skejtskidor under fötterna. Mitt på dagen brukar dock dagstemperaturen gå ovanför nollan så att skaren brister. För att ha skarföre så länge som möjligt kommer jag därför att starta riktigt tidigt, förmodligen runt klockan 02.

Totalt så är hela sträckan 134 km och det skulle i så fall bli det längsta som jag skidat på en dag. För att göra sträckan lite mera greppbar brukar jag dela in saker och ting i delmål. Första delmålet är Ramundberget och dit har jag cirka 49 kilometer via Helags och Fältjägaren. Nästa delmål är Skedbrostugan och dit är det ytterligare 43,7 kilometer och på vägen passerar man då Tänndalen. Från Skedbrostugan är det sedan 41 kilometer kvar till Grövelsjön och då passeras Rogenstugan längs vägen.

Vill du se hur det går för mig kan du kasta ett öga på vår Facebooksida. Där kommer jag att göra uppdateringar med jämna mellanrum under turen.

/David

Vinnare av deluxeturers påsktävling!

Publicerat den av

Under påskveckorna har vi haft en tävling på deluxeturers Instagram. Den gick ut på att inspirera andra till utevistelser genom att tagga sina fina upplevelser på #deluxeturer. Det har kommit in många grymma bilder som gör att man längtar ut till den vackra naturen runt om i vårt avlånga land och även i andra delar av världen. Tack! Ta del av dem genom att kika in på #deluxetuer på Instagram!

Några av bidragen som taggats på #deluxeturer.

Några av bidragen som taggats på #deluxeturer.

Vinnare blev @norrresjo med sin bild från en fikapaus i en snödriva. Fint pris kommer på posten!

"Welcome to our cabin, kind of!"

”Welcome to our cabin, kind of!”

Deluxeturer på Fjällfest

Publicerat den av
Foto: Anette Andersson

Foto: Anette Andersson

Nu till helgen, 16-19 april, är det dags för årets upplaga av Fjällfest på Storulvån Fjällstation. Ett evenemang som bjuder på massa sköna upplevelser i form av guidade turer på både platten och utförs. Varje dag hålls kurser och föreläsningar med både kända och okända profiler inom outdoorbranschen. Träffa flera leverantörer av utrustning och testa nyaste prylarna. Allt kryddat med afterski och dans in på småtimmarna för den som vill! Fjällfest har verkligen nått för alla, oavsett om du är nyfiken nybörjare på topptur eller inbiten åkare som vill testa brant åkning som kittlar i magen.

Fjallfast3 Foto-Anette Andersson

Foto: Anette Andersson

Nedan kan du se en film från 2012.

https://youtu.be/9Kd194Qj_iU

Under två av kvällarna kommer vi att hålla föredrag om vår senaste långtur genom Kanada.

Torsdag 16 april 21.00 – 22.00

Lördag 18 april 20.00 – 20.45

För att ta del av fullspäckade dagar på Storulvån under Fjällfest, kolla in hela programmet här!

Foto: Anette Andersson

Foto: Anette Andersson