På träningsläger i Bruksvallarna,

-eller glädjen av att få fokusera smalare för en liten stund.

I helgen har jag varit i Bruksvallarna på träningsläger. Det blev många mil och timmar i skidspåren och däremellan god mat och vila. Jag har alltid tyckt om att vara på träningsläger, ända sedan jag åkte iväg på mitt första, förmodligen någon gång under högstadiet. Självklart så är en av anledningarna att jag verkligen gillar att åka skidor och röra på mig. Men jag tror att den främsta anledningen är att under en sådan här helg så krymper världen för en liten stund. Jag får för en liten stund fokusera helhjärtat på något som jag tycker mycket om och samtidigt så är det är få saker utifrån som pockar på min uppmärksamhet. Denna gång så var det mitt intresse för skidåkning som var fokus. Men jag skulle känt samma glädje av att ha fått fokusera extra mycket på något av mina andra intressen för en liten stund. Och det kan också få bli mitt inlägg i ”årets julklapp”-debatten. Ge dig själv, eller någon vän, tid och möjlighet att fokusera på ett favoritintresse några dagar.

Här nedan kommer lite bilder från helgen. Klicka på någon av bilderna för att se större bilder och ett bildspel.

/David

 

Föredrag i Åre torsdag 27 november

Nu på torsdag, den 27 november, kommer vi att hålla ett föredrag om vår senaste långtur genom den svenska fjällkedjan på Åredalens Folkhögskola. Tiden är 19.00-21.00 med en fikapaus i mitten.

Under 29 dagar skidade vi vårvintern 2014 från Grövelsjön i söder till Treriksröset i norr. 130 mil genom den svenska fjällvärlden. Med hjälp av bild och film berättar vi om turen, om vårt förhållande till naturen och inställning till långa skidturer. Stort fokus under detta föredrag kommer även att ligga på fjällsäkerhet. Hur kan man tänka i planeringen av en tur för att minska riskerna under turen och vad kan man tänka på när man rör sig i fjällmiljö vintertider? Vilken säkerhetsutrustning är bra att ha och hur fungerar den?

Varmt välkomna!

David och Niclas Foto: David Erixon

David och Niclas
Foto: David Erixon

Bruksvallsloppet 2014. 10 km klassisk stil.

Idag har det varit tävlingspremiär för de svenska längdskidåkarna. Åkarna har tränat en hel sommar och höst. De hoppas såklart på att få bra kvitton på att de tränat rätt men är ofta osäkra på sin form.

Dagens segrare Johan Olsson spurtar frenetiskt och vinner med en tiondel. Foto: David Erixon

Dagens segrare Johan Olsson spurtar frenetiskt och vinner med en tiondel. Foto: David Erixon

Själv så har jag inte tävlat utan sprang en långtur mot trädgränsen på förmiddagen istället. Jag kom hem igen lagom till herrklassen skulle starta. Jag hade tre klubbkompisar som tävlade idag så jag stod utmed banan med reservstavar och hejade. Tog även med mig kameran och passade på att fota. Jag lägger upp ett bildgalleri här med massa bilder från dagen. De ligger i ordning utifrån startnummer om det syns. Sist i galleriet ligger bilderna där jag inte kunde se nummerlapparna.  Jag har inte tagit mig tiden att skriva ut alla namn men här finns en startlista. Vill du använda någon av bilderna till din hemsida, facebook, blogg eller dylikt så går det bra om du skriver att ”Foto: David Erixon” och länkar till detta blogginlägg. Vill du använda bilden som pressbild eller till tidningar kan du kontakta mig så kommer vi överens om ett lagom pris och så får du bilden högupplöst.

Det var inga högoddsare som vann dagens tävlingar. Damernas 5 km vanns av Charlotte Kalla, Sofia Henriksson var tvåa och Anna Haag trea. Johan Olsson tog hem herrklassen med knapp marginal till tvåan Calle Halvarsson och Lars Nelson var trea. Här finns hela resultatlistan.

/David

Intervju i podcasten Husky!

I avsnitt 60 av podcasten Husky kan du höra när vi samtalar med Magnus Ormestad om långa skidturer, förhållandet till naturen och livet i stort. Klicka här för att lyssna!

Du kan även lyssna på avsnittet via Acast eller ladda hem direkt till mobilen, exempelvis via appen Podcaster. På Huskys hemsida kan du läsa mer om podcasten och om alla avsnitt som finns. Det finns massor av intressanta intervjuer med personer som gillar natur, friluftsliv, fjäll, outdoor, hav och höga berg!

Husky podcast

Husky podcast

 

Håll till godo!

/Niclas

Första snöpasset!

Likt en yster kalv på grönbete rusar jag iväg på skidorna. Jag kastar mig in i första backen, börjar saxa, har taskig känsla och faller pladask. Kroppen känns ofta lite ringrostig första passet men ändå så är det så otroligt härligt. Jag njuter av att andas minusgrader och glida fram på snön.  Första gången jag åker utför en rejäl backe känns det ordentligt vingligt men redan efter ett par varv på det fyra kilometer långa konstsnöspåret så känns det otroligt mycket bättre. Utvecklingskurvan de första passen är väldigt brant och att snabbt bli bättre är ju också mycket kul  oavsett vad det gäller.

I min iver att snabbt komma iväg till spåret så fick jag inte med mig någon kamera men tog en bild när jag kom tillbaka från passet. Jag ser kanske lite galen ut men det får symbolisera känslan av att åter stå på snö efter ett långt uppehåll.

Känslan att hitta ett skidspår för första gången på länge.

Känslan att hitta ett skidspår för första gången på länge.

Konstsnöspåret är väldigt fint men tyvärr är det dåligt med natursnö i terrängen. Men det ska nog gå att få ihop lite mil denna veckan ändå.

Mer rapporter från Bruksvallarna kommer att dyka upp här kommande dagar. Vinterstudion kommer säkert även dom att dra sitt strå till stacken och jag ska göra vad jag kan. Alltså åka massa skidor men även ta ett par bilder hoppas jag.

/David

Transportlöpning

På fjället pratar vi ibland om transportlöpning. Vi som jobbar på de olika fjällstationerna brukar hälsa på varandra när vi är lediga. Själva huvudsyftet är då att ta sig till en annan plats och transportalternativen är för de flesta att gå eller springa. Några få väljer att cykla ibland men för det första måste du då äga en rejäl mountainbike och dessutom är inte alla fjällets stigar cykelbara.

Oavsett transportsätt så är själva målet med förflyttningen att nå en speciell plats för att träffa vänner eller kanske att komma till en bilväg för att man måste ta sig till människobyn. För egen del brukar jag transportera mig genom att springa och utan att det var själva syftet får jag utöver min transport en fin fjälltur och ett bra träningspass. Och utan att själva löpningen varit huvudmålet så har man på en helg plötsligt sprungit ihop ett maraton eller två.

På fjället kallar vi det transportlöpning men det faller ju in under begreppet vardagsmotion. Något som jag tror är väldigt nyttigt både för individen och samhället i stort. Att någon gång i veckan gå eller cykla till jobbet kan i långa loppet göra en enorm skillnad. Man får en bättre hälsa och trots att man kanske varit tvungen att gå upp en halvtimme tidigare så är man ändå piggare på jobbet. När jag jobbar på fjället så har jag bara cirka 30 meter att gå från personalhuset till fjällstationen så det känns inte som en jätteutmaning att lösa jobbpendlingen.

Tabergsån Foto: David Erixon

Tabergsån
Foto: David Erixon

Längs med Tabergsån finns fler kulturminnen i olika skick. Här ses ett gammalt skelett till en vattenledning. Foto: David Erixon

Längs med Tabergsån finns flera kulturminnen i olika skick. Här ses ett gammalt skelett till en vattenledning.
Foto: David Erixon

På fjället är det så självklart att transport -löpa, -gå eller cykla  eftersom det inte finns några alternativ men jag tänker varje sommar att det här borde jag ju börja med även utanför fjället. Så i höst har jag haft som mål att nu och då springa när jag ska till närmsta samhället Taberg som ligger en mil hemifrån. Att springa på asfalt tycker jag inte är särskilt lustfyllt så jag har spanat ut lite olika skogsvägar och stigar som jag använder mig av istället. Varje gång brukar jag passa på att förändra sträckan lite och på så vis upptäcka nya stigar och platser. Jag gör det verkligen inte dagligdags men någon gång i veckan och jag älskar det verkligen. I söndags till exempel så sprang jag hem ifrån Taberg. Jag började med att följa en å som heter Tabergsån söderut. Vacker stiglöpning med mycket fartkänsla och en massa fin natur. Jag fortsatte sedan ut mot ett ställe som heter Vederydssjön och fortsatte på grusvägar via Tranhult och Hestra för att slutligen ta mig hem. Jag fick se en brusande å, sjöar och fina stigar. Jag fick se kor, hästar och en orre. Dessutom fick jag motion på köpet.

En fin stig går på många ställen längs med Tabergsån. Foto: David Erixon

En fin stig går på många ställen längs med Tabergsån.
Foto: David Erixon

Transportlöpning är lycka. Foto: David Erixon

Transportlöpning är lycka.
Foto: David Erixon

För övrigt så har det i dagarna kommit ett nytt nummer av Vasalöparen, en tidning som skickas till alla som ska delta i kommande vasaloppsvecka. Vasalöparen brukar bjuda på mycket intressant läsning och denna gång stod det bland annat om vår kommande tur.

Senaste numret av Vaslöparen

I senaste numret av Vaslöparen står det lite om vår kommande tur.

/David

Upptäcktsfärd i skogen med äppelhalvor och bävernylon

Idag har jag haft besök av Love. Ett av mina syskonbarn. Han är två år och bangar inte för att sticka ut på en upptäcktsfärd i skogen här hemma i Sundborn. Med på turen var också Emmy och hennes pappa Markus.

Expedition: Team Bobbycar

Expedition: Team Bobbycar

Bara en kort bit från där vi bor finns ett vindskydd med en grillplats vid vattnet. Stora tallar. Stenar i olika storlekar som man kan klättra på, hoppa från och gömma sig bakom. Stigar som slingrar sig åt olika håll inbjuder till små upptäckter. Det sticker upp rötter och tvååringar iförda gummistövlar snubblar, reser sig och springer vidare. En sten som lutar blir till en rutschkana och stocken blir till en gungbräda. Plötsligt förstår jag storheten med bävernylon.

Tillsammans upptäcker vi världen.

Tillsammans upptäcker vi världen.

Vi leker kurragömma. Kanya, min åttaåriga tik, älskar att leta. Speciellt om det finns en godbit nära till hands när dom som gömmer sig blir hittade.

Vi gömmer oss här.

Vi gömmer oss här.

Vi hjälps åt att preppa brasan. River näver från björkveden och samlar den i en hög. Ett, två, tre FYR och tändstickan tänds. En kort stund senare sprakar lägerelden och röken stiger mot skyn. Den värmer och fascinerar. Äppelhalvor och banan smakar gott.

Fikapaus vid lägerelden

Fikapaus vid lägerelden

Det fina med att var ute med barn är att jag måste omvärdera hela närområdet och naturen, använda fantasin. En sten blir ett berg. En kotte med några pinnar blir ett får och vips, så har man en hel lantgård. Ner på knä, koppla på makroperspektiv och kliv in i de små tingens värld. Lyft på ett löv och studera gråsuggan därunder. Tillsammans med barnen blir närområdet nyupptäckt. Trots att jag själv har lekt i dessa skogar som barn, strövat i dem som vuxen, kan varenda stig och sten så är det som att jag är här för första gången igen. En speciell känsla, en känsla av att världen helt plötsligt blir oändligt stor och genast har så många fler upplevelser att erbjuda. Det känns värdefullt att ibland få återupptäcka världen med ett barns ögon.

Bergans Rondane 6L. Perfekt för löpturen och för första upptäcktsfärderna.

Bergans Rondane 6L. Perfekt för löpturen och för första upptäcktsfärderna.

Skalman i skogen?

Skalman i skogen?

På Fjällsäkerhetsrådets hemsida finns bra tips för att göra utevistelser med barn till en lyckad upplevelse.

/Niclas

Lite inspiration i väntan på snön.

Jag vill bjuda på lite vackra bilder så här inför helgen. De sista skiddagarna i våras befann jag mig runt Kebnekaise och Narvik i strålande sol. Fina vinterdagar att tänka tillbaka på när det regnar hårt från sidan. Kolla in mitt inlägg från de dagarna för att se mer härliga vårvinterbilder.

Lisa Lindblom tittar ut över Narvik Foto: David Erixon

Lisa Lindblom tittar ut över Narvik Foto: David Erixon

 

David Erixon och Lisa Lindblom på toppen av Rombakstötta Foto: David Erixon

David Erixon och Lisa Lindblom på toppen av Rombakstötta Foto: David Erixon

I södra Sverige lyser snön fortfarande med sin frånvaro. Skönt tycker vissa sorgligt tycker andra. Men för egen del så är det nu bara några dagar kvar till snöpremiär. I mitten på nästa vecka ska jag nämligen åka till Bruksvallarna på träningsläger med min klubb IF Hallby. Det ska bli så kul! Att under några dagar få lägga fokus på skidåkning, mat och vila i lagom stora mängder är en lyx. Väl på plats kommer jag självklart dela med mig av mina upplevelser.

/David

Nytt från Aclima!

Ett brett sortiment av artiklar för olika aktiviteter i olika miljöer.

Ett brett sortiment av artiklar för olika aktiviteter i olika miljöer. Foto: David Erixon

Även under vår tur genom Yukon vintern 2015 har vi nöjet att få skida i underställ och underkläder från Aclima som är experter på kläder i ull. Ullens egenskaper att skapa värme, transportera fukt samt unika förmåga att inte börja lukta illa efter ett par dagars användning tilltallar oss mycket. För er som tror att ull fortfarande sticks så är det dags att tänka om. Nya metoder för stickning och framställning av tyger i kombination med merinoullens fina kvalitet gör plaggen mjuka och komfortabla att använda direkt mot hunden.

Färgglatt från Aclima

Färgglatt från Aclimas nyas kollektion Foto: Niclas Bentzer

 

Närmast kroppen

Underkläder av ull är utmärkt att använda. Transporterar fukt bra och värmer skönt. Plagg av bomull är definitivt inte att föredra då bomull suger åt sig fukt, blir kallt och risken är stor för att det blir skav på huden. Det samma gäller fötterna. Kalla dagar är det bra att ha en tunn strumpa närmast foten och en tjockare över. Lager-på-lagerprincipen gäller på hela kroppen för bästa värmeisolering. Ett par WoolLiner socks i kombination med WarmWool socks eller ett par ännu varmare HotWool socks är en bra kombination.

WoolNet är ett absolut favoritplagg. Gärna med dragkedja i halsen vilken medför att det går att ventilera extra mycket. Nätstrukturen kan binda mycket luft, vilket betyder god isolerande förmåga. Men samtidigt är ventilationen och fukttransporten mycket bra. Skulle man bli svettig, exempelvis på ryggen av en åtsittande ryggsäck, så torkar WoolNet väldigt snabbt. För benen finns WoolNet i from av långkalsonger.

En nyhet för oss som vi nu provar, men som Aclima haft i sitt sortiment ett tag, är CoolNet. Ett nätunderställ i syntetiskt material som lämpar sig oerhört bra till högpulsaktiviteter, då ullen kan upplevas som lite för varm. Håligheterna i nätet ventilerar skönt så länge man är i rörelse och isolerar när man stannar. Ett imponerande plagg som är skönt att träna högpulsaktiviteter i men CoolNet kommer inte att åka med till vinterns tur i Yukon.

Nätunderställen Woolnet från Aclima är en favorit vi kommer att skida vidare i.

Nätunderställen WoolNet från Aclima är en favorit vi kommer att skida vidare i. Foto: David Erixon

 

För dagar med varmare temperaturer är LightWool vårt självklara val av underställ. Om det är istället är väldigt kallat kan man med fördel kombinera WoolNet närmast kroppen med ett LightWool utanpå. LightWool finns även i kortärmad variant.

LighotWool i nya färger. Foto: David Erixon

LighotWool i nya färger.
Foto: David Erixon

 

Mellanplagg

Dagar då det är extremt kallt kan det vara skönt att skida i ett tjockare underställ. Då kan ett WarmWool komma väl till pass. Oftast använder vi dock detta plagg i lägret då de varma egenskaperna gör sig mycket bra vid låga aktivitetsnivåer. En dragkedja gör att ventileringen kan effektiviseras om man skulle bli varm. Smarta detaljer är hål för tummarna vilket gör att ärmarna sitter på plats och dom åker inte upp när man tar på sig en jacka. På magen finns en ficka som är förseglad med dragkedja. Perfekt att lägga små saker i som man inte vill tappa bort.

WarmWool Hoodie med zip Foto: David Erixon

WarmWool Hoodie med zip
Foto: David Erixon

Men den smartaste funktionen med detta plagg är den inbyggda huvan. Skön att dra upp när kölden är som hårdast och den går även att använda som en balaclava som skyddar ansiktet mot kyla och vind.

Med inbygd huva och balaclava. Foto: David Erixon

Med inbygd huva och balaclava.
Foto: David Erixon

 

Nya plagg för träning

WoolShell är en nyhet i Aclimafamlijen. En ullfleece av finaste merinoull förstärkt med polyester på utsidan ger god flexibilitet och slitstyrka. Plaggen fungera bra som ytterplagg eller som förstärkningsplagg. WoolShell Pants är tights med bra passform som är lämpliga som träningsplagg. Dragkedjor nertill gör dem enkla att ta av och på. På baksidan finns en lite ficka med dragkedja som lätt sväljer ett par nycklar eller en vallaburk. Även WoolShell Jacket och WoolShell Vest är sköna för högpulsaktiviteter i kallare miljöer. Runningsocks är tunna strumpor sköna för löpning.

WoolShellpants är perfekta att träna i. Speciellt vid lite kallare miljöer.

WoolShell Pants är perfekta att träna i. Speciellt vid lite kallare miljöer.

Till vardags eller ”fjällfin”

DesignWool och plagget Marius kombinerar hög kvalitet och funktion med snygg design. Lämpar sig lika bra till vardagsplagg som för den som vill vara extra fjällfin.

Marius. Foto: Niclas Bentzer

Marius.
Foto: Niclas Bentzer

Är du intresserad av att se hela kollektionen från Aclima, kika in på deras hemsida!

/Niclas

Säsongspremiär på snö!

Hade inga direkt planer för helgen. Men så plingade det till i telefonen. Ett MMS med en bild. Det var inga problem att motivera mig till 32 mil i bil, enkel resa.

MMS från Maja

Ett magiskt meddelande…

Igår, direkt efter jobbet slängde jag mig i bilen och körde till Klövsjö, hem till Maja och Calle. Det var Maja som skickat bilden från skidspåren i Storhogna. Åtta kilometer spår, av enbart natursnö. Rullskidor är bra träning men för varje pass jag gör så växer längta efter att få åka skidor, ”på riktigt”. Men under gårdagens bilresa undrade jag om detta inte var ett lur. Inte en gnutta snö på vägen till Vemdalen. Men i backen upp mot Vemdalsskalet förvandlades landskapet. Vägen blev vit, små plogvallar på sidorna och träden var vackert snötyngda. Jag hade passerat genom garderoben rätt in i Narnia. Det skulle nog bli skidåkning trots allt!

Narnia?

Magiskt vinterlandskap.

Spåren var helt över förväntan. Visst fanns en del genomslag och därmed möjlighet att bekanta sig med blåbärsriset. Så för den som fundera på att åka, lämna finskidorna hemma.

Trevligt sällskap förgyller en skidtur.

Trevligt sällskap förgyller en skidtur.

 

Vi var inte ensamma i spåren. I en region som Jämtland finns det många duktiga åkare som fått nys om spåren. Var en hel del SM-, VM- och OS medaljer som skidade runt. Och säkert en hel del kommande storåkare också kändes det som. Jag tycker att det är inspirerande att få åka ”tillsammans” med duktiga åkare. Det är något estetiskt vackert över skidåkare som bara flyger fram i spåren. Kroppens rytmiska rörelser skapar en rörelseenergi som förflyttar åkarna fram genom landskapet i en otrolig hastighet. Någon gång idag hamnade jag precis bakom. Försökte ta rygg och låtsades att det var ett OS som pågick. Jag vann inte. Men försöker lära genom att titta på hur dom gör.

Blå himmel, skidspår och snötyngda träd.

Blå himmel, skidspår och snötyngda träd.

Premiär är alltid premiär. Som en kalv på grönbete. Entusiasm, nästan extas över att få vara på snö, blandad med en liten nervös förväntan, hur kommer det att kännas i kroppen? Första kilometrarna kände jag mig lite som en blandning av Chevy Chase rollfigur i Ett päron till farsa och Sunes pappa Rudolf. Ni vet, alla vill väl, men det blir fel. Korsade skidor, balanssinne ur funktion och skakiga ben i nedförsbackarna. Klarade mig dock utan vurpor och annat. Muskelminnet vaknade till liv och kroppen kändes riktigt bra. Framförallt armarna fungerade bra i stakningen, troligtvis ett resultat av betydligt fler pass rullskidor under sommaren och hösten. 34 kilometrar senare sitter jag nu nöjd i soffan och tuggar på en banan. Livet är bra gött. Tänk vad ett ett meddelande på telefonen kan leda till!

Fina spår i Storhogna.

Fina spår i Storhogna.

/Niclas