Kategoriarkiv: Träning

Hårdträning inför Tromsö skyrace

Publicerat den av

Om ett par veckor ska jag till Nordnorge för att springa en löptävling. Den heter Tromsö Skyrace och är 45 km lång samt bjuder på 4400 höjdmeter stigning. Den arrangeras av Emelie Forsberg och Kilian Jornet som båda två är världsstjärnor inom skyrunning. Skyrunning som begrepp kan man säga innebär att man springer i teknisk bergsterräng med stora höjdskillnader och ganska ofta på hög höjd. Tävlingen kördes för första gången i fjol men har redan kommit in i finrummet och blivit en del av världscupen i skyrunning. Ta gärna en titt på en filmen från ifjol. Visst är det vackert!?

Denna film sammanfattar hela loppet:
https://vimeo.com/118217792

 

Här kan du se hur teknisk löpningen faktiskt är:

 

Så här ser banprofilen ut för Tromsö skyrace

Så här ser banprofilen ut för Tromsö skyrace.

En ganska rejäl utmaning och för att den ska bli så njutbar som möjligt krävs det att jag får till några viktiga nyckelpass innan jag ställer mig på startlinjen. Jag bör ju självklart få till långa löppass för att förbereda kroppen på att tåla många timmar i följd. Men inte minst så måste jag också samla ihop höjdmetrar. Jag måste vänja kroppen att ta mycket höjd men nästan viktigast av allt är att jag måste vänja låren att tåla utförslöpningarna. Att springa snabbt och länge utför går verkligen hårt åt låren men det luriga är att det oftast känns helt okej under utförslöpningen, när jag sedan vänder uppåt igen brukar räkningen komma i form av supertunga ben som känns som trästockar och inte alls vill springa längre. Det fina i sammanhanget är såklart att det går att förbereda och vänja låren vid detta. Så nu sista veckorna innan loppet samlar jag höjdmetrar.

Backintervaller i Strutsabacken. Foto: Oskar Lund

Backintervaller i Strutsabacken.
Foto: Oskar Lund

I måndags var jag i Strutsabacken i Huskvarna och sprang tillsammans med min skidåkarkompis Oskar Lund när han gick skidgång. Han var som vanligt snabbare än mig uppför och jag bad honom att inte vänta in mig på toppen utan istället var jag tvungen att ligga på utför för att komma ifatt. Det blev tio vändor, totalt 750 höjdmetrar i högt tempo och stumma lår dagen efter. Men träningsvärk ser jag ofta som något positivt, ett kvitto på ett bra träningspass.

Att bo i Småland och vara skidåkare kan vissa vintrar vara en liten utmaning. Men det brukar hur som helst finnas snö att åka på ett par månader om året så det brukar lösa sig. En annan bristvara i södra Sverige är höga berg. Att lägga sig till med intresset att springa uppför höga berg kan ju då tyckas lite obegåvat. Men det går ju självklart bra att istället springa uppför ett lägre berg fler gånger om man vill samla höjdmetrar. Så igår sprang jag på upp och ner för Taberg ett par timmar för att samla höjdmetrar. Mest stigning och brantast stig får man från Masungnsplan till toppen, cirka 140 höjdmeter. Fast för variationens skull blandade jag även in lite andra varianter. Det blev tio besök på toppen och klockan landade på 1300 höjdmeter och 13 kilometer. Det är med andra ord exakt samma genomsnittliga lutning som det kommer att vara i Tromsö. Avslutade passet med en glass på toppen och njöt av vyerna.

Glass på träning är de Luxe

Glass på Tabergs topp efter tio bestigningar. Det är de Luxe!

/David

Årefjällsloppet

Publicerat den av

I helgen gick Årefjällsloppet av stapeln. Jag tänkte i januari att det skulle vara kul att uppleva detta lopp och anmälde mig. Egentligen sträcker sig loppet 7,5 mil från Vallbo till Åre men i år blev det en alternativ sträckning på grund av snöbrist och såväl start som mål ägde rum i Vålådalen.Vi åkte två varv som skilde sig lite ifrån varandra och totalt blev det 47 km.

Damstarten av Årefjällsloppet 2015.

Damstarten av Årefjällsloppet 2015.

Tyvärr får jag en ganska dålig startplats och efter cirka en kilometer råkar jag ut för en mindre begåvad man som kliver rakt in på mina skidor. Vi håller på att falla båda två men det värsta är att han lyckas trampa loss min skida. Den hamnar några meter bakom mig och jag tvingas att vända mot strömmen för att få tag i den. Inte kul att få en sådan start men det får i alla fall till följd att inte en enda person passerar mig under resten av loppet. Efter cirka en halvtimme har det glesat ut sig så mycket att jag inte längre hämmas av min dåliga position utan kan skida på i min egen takt.

Inför loppet har jag inte förväntat mig någon vidare toppform. Sedan Vasaloppet har jag mest bara turat runt på fjället och inte åkt på mina klassiska skidor en enda gång. Kroppen känns dock över förväntan och i stigningarna går jag riktigt bra och passerar hela tiden åkare.

Vädret är helt enastående under loppet. Det har snöat någon decimeter dagen innan och solen skiner nu från en klarblå himmel. På det andra varvet sträcker sig banan upp mot kalfjället via en riktigt lång stigning i vilken jag plockar en massa placeringar. Vi åker bland annat i det så kallade Sapporospåret och jag njuter av varenda backe och en massa mäktiga vyer. Ner från fjället är det en riktigt lång och snabb utförslöpa i vilken klockan visar 59,5 km/h

En trött men nöjd David efter målgång i Vålådalen som badar i sol.

En trött men nöjd David efter målgång i Vålådalen som badar i sol.

Startfältet är riktigt vasst eftersom loppet är sista deltävlingen i långloppscupen Ski Classic. Jag går till slut i mål på tiden 2:43 cirka 35 minuter efter täten på placering 114. Här kan du se samtliga resultat. Här finns en bild från loppet på Ski Classics Facebooksida.

Enligt pulsklockan har åkningen tagit på krafterna och föreslår 120 timmars vila. Ett bra träningspass.

Enligt pulsklockan har åkningen tagit på krafterna och föreslår 120 timmars vila. Ett bra träningspass.

Damernas prispall med segrarinnan Seraina Boner från Schweiz överst på podiet.

Damernas prispall med segrarinnan Seraina Boner från Schweiz överst på podiet.

/David

 

 

 

 

Topptur Storsylen

Publicerat den av

Jag var uppe på Storsylen i onsdags förra veckan. Jag var uppe där tillsammans med min guidekollega Otto. Vi fick en fin tur och kunde samtidigt kolla förhållandena inför lördagens guidade topptur som vi skulle leda.

På pyramiden. Foto: David Erixon

På pyramiden.
Foto: David Erixon

Här kommer en liten film från turen jag och Otto gjorde. Lite blåsigt men mycket vackert.

Vill du se bilder från turen kan du kolla inlägget ”Hem ljuva hem”

/David

Grattis Jämtland!

Publicerat den av
IMG_5591

Blå är Jämtlands himmel. Vita lyser Härjedalens fjäll och gröna är Ragundas skogar. I mitten det jämtska sigillet.

Idag, den 12 mars, firar Republiken Jämtland sin nationaldag. På flera håll runt om i Östersund, där jag nu befinner mig, vajar den jämtländska flaggan i stänger och på fasader. För att anses vara riktig jämte så ska man, enligt vad jag hört, ha bott i Jämtland i minst tre generationer. Så någon riktig jämte är jag knappast och jag identifierar mig snarare som dalmas. Vilket oftast avslöjas så fort jag öppnar munnen. ”Du låter som Gunde” är en ganska vanlig kommentar. Men det hindrar mig inte från att känna mig som hemma här i Jämtland, en av mina favoritplatser på jorden!

IMG_5604

Östersunds Skidstadion erbjuder oftast fina förhållanden under säsong för såväl elit som motionär. I bakgrunden skymtar Storsjön och Åreskutan.

IMG_5599

Medvinden på Storsjön i solgasset. Efter Vallsundsbron blir det fjällutsikt mot Bydalsfjällen tills man bestämmer sig för att vända åter mot Östersund.

Jag har firat Jämtland genom att just njuta av lite av allts som finns att göra. Började dagen med en skidtur på Östersunds Skidstadion i grymma förhållanden och efter lunch kunde jag njuta av en skridskotur på Storsjön i solskenet, hela tiden med fjällutsikt över Bydalsfjällen. Det är vad jag kallar livskvalitet!

IMG_5603

Lunch-lur i solen.

Så grattis på dagen älskade Jämtland. En av platserna jag kan kalla hem.

/Niclas

Gott nytt år!

Publicerat den av

Nyårstur Dag 3. Hävlingen – Trädgränsen ovanför Huskläppen 13km

Nattens lägerplats nere vid Hävlingen var en av våra finaste någonsin. I alla fall topp fem. Men nattens är nog snäppet värre precis i skogskanten på Långfjället. Från vår skyddade plats i en sänka njuter vi av fri utsikt över dalen, de norska fjällen på andra sidan samt av en magisk solnedgång!

20141231-171506.jpg

Det har varit plusgrader under natten och morgonen. Lite bristande snö när vi styrde skidorna söderut över Långfjället i riktning mot Oskarsstugan. Strax innan den vek vi av västerut mot kvällens läger. Vi ville komma fram medan det var ljust för att hinna fota lite. En del av bilderna hittar du här i inlägget och fler kommer så fort vi kommer till riktig uppkoppling!

20141231-171621.jpg

Under natten testade David att sova både med och utan fuktspärr. Den verkar bidra till en betydligt varmare miljö i sovsäcken, inte bara en klibbigare. Så den får nog åka med till Kanada.

20141231-171756.jpg

För mig blir det inte en så mycket bättre avslutning på året än så här. Varm och mätt, med en god vän vid min sida sitter jag och blickar ut över fjällvidderna som färgas rosa av den sjunkande solen. Ett gott nytt år önskar vi dig!

/Niclas

Skidor på!

Publicerat den av

Dag 1. STF Grövelsjön Fjällstation – Ryvang Gård 8,6 km

Det är inte så ofta vi gör kortare turer. Antingen blir det dagsturer med lätt ryggsäck eller överdimensionerade turer som pågår i väldigt många dagar. Men idag påbörjade vi en fyradagarstur i Grövelsjöfjällen.

20141229-180040.jpg

Förhoppningen var att kylan som dominerat den senaste tiden skulle hålla i sig så att vi på allvar får möjlighet att testa lite utrustning och olika lösningar. Senast i går var det ju ner mot -20 när vi var i Orsa. Men tyvärr visar prognosen varmare väder och det verkar stämma. I morse parkerade termometern på -8 grader. Men vi är glada över att få vara ute ändå!

20141229-180349.jpg

För första gången åker vi nu skidor med våra fullpackade ryggsäckar. Landade på 23 kg med mat och vatten. Gick fint att både staka och diagonala. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns i axlarna. Vi får utvärdera under turen. Kanske kan vi kapa ner vikten eller kanske får vi fundera på en kombinerad pulka/ryggsäckslösning?

20141229-175638.jpg

Blev en lite kortare sträcka idag över Grövelsjön till dess nordvästra ände. Kom iväg lite senare på dagen efter välbehövlig sovmorgon, packbestyr, lite småinköp och en fantastiskt trevlig lunch med vänner och gamla kollegor på STF Grövelsjön Fjällstation. En enastående start på en tur!

20141229-180204.jpg

/Niclas

Tävlingspremiär Axa Ski Marathon i Orsa Grönklitt

Publicerat den av

Idag har jag gjort tävlingspremiär på längdskidor för denna säsong. Det blev Axa Ski Marathon som egentligen skulle gått i Falun men som på grund av snöbrist flyttades till Orsa Grönklitt. Längden på loppet var 42 km och banan mätte 10,5 km per varv. För dig som är bekant med spåren i Orsa så gick tävlingsbanan ut från stadion på eljusspåret och sedan åkte man några kilometer på vägspåret innan man vände tillbaka och avslutade varvet med slutet på eljusspåret. Banan är ganska flack och det var väldigt många åkare som körde utan fästvalla. Det var inget alternativ för mig. Jag är ännu inte i så bra stakform att det det skulle löna sig.

De allra flesta från den svenska långloppseliten var på plats. Startfältet var nog det starkaste som kommer att stå på ett långlopp i vinter om man frånser Vasaloppet och Årefjällsloppet.

När vi åkte från Sundborn i morse var det -20 grader men uppe vid Grönklitt var det -17 grader. Med andra ord lätt att få fäste och jag lyckades även få till bra glid. Tyvärr var jag lite långsam med att lägga ut mina skidor på startfältet och hamnade onödigt långt bak. Men jag tänkte att det är nog inte hela världen så här i debuten när man ändå är lite ovan vi den höga farten. Det var lite trångt de första kilometrarna men jag kunde ganska snabbt avancera till en lagom position i fältet. Stakningen kändes bättre än förväntat och jag var dessutom stark uppför så under hela loppet kunde jag avancera och ta placeringar, en väldigt skön känsla. Niclas servade med dricka och jag hade gott om energi i kroppen under hela loppet. Han fotade dessutom lite och här nedanför kan du se några bidler. Klicka på någon av bilderna för ett bildspel.

Eftersom vi åkte och vände på en väg så mötte vi tätklungan med jämna mellanrum. Det är verkligen en imponerande upplevelse. Det är otroligt vad snabbt de kör. Det känns lite som att möta ett tåg. Åkarna kom i täta dubbla led och högg sig fram med högfrekvent stakande.

Med en kilometer kvar så låg jag sist i en klunga med fyra man. Det gick fort men vi hade växeldragit ungefär en mil och jag var inte sugen på att bli sist i mål av oss fyra. Jag trodde inte att jag skulle kunna staka ifrån de andra men vet att jag är ganska bra när det blir lite tekniskt. Så i de lite snäva svängarna in mot stadion trycker jag på så mycket jag orkar och lyckas få en liten lucka in på stadion, en lucka som jag förvaltar ända till mållinjen.

Jag går i mål som 89:e man på tiden 2:08:11 cirka 22 minuter efter täten. Jag körde samma lopp även i fjol och då var jag 35 minuter efter så det här var en betydligt bättre premiär som jag känner mig belåten med.

Nu har jag och Niclas åkt vidare till Grövelsjön och förbereder oss för imorgon. Då ska vi dra ut på en fjälltur över nyår. Vi vill få lite turmil i kroppen och inte minst testa de utrustningsdetaljer som är nya inför Yukon Arctic Ultra.

Ultimata dagen

Publicerat den av

Har styrt kosan norrut under helgen. Närmare bestämt Umeå. Var på jakt efter lite snö. Läget såg minst sagt dåligt ut. Gröna fotbollsplaner. Men uppe på Nydala skidstadion finns ett konstsnöspår som mäter nästan två kilometer. Finfina förhållanden! Speciellt om man har i åtanke att det finns exakt 0 millimeter natursnö i terrängen. Hårda fina spår och bra stavfäste. Så hatten av för spårmakarna som jobbat hårt för att få till detta! Dock saknas snö för att få till hela rundslingan på elljusspåret så det blir en vändslinga där man möter varandra ganska tätt då det är dubbla klassiska spår med skejt i mitten. Så ta det lugnt i utförskörningar och visa hänsyn, då går det bra.

En halv minusgrad i luften. Klisterföre i snön för att få fäste. Så det fick bli skateskidorna idag,  premiär för denna säsong. Kändes bra.

image-3

Fina förhållanden på konstsnöspåret i Nydala, Umeå.

Så här i början av säsongen när snön lyser med sin frånvaro i stora delar av landet finns det ändå små vita oaser där man kan få snö under skidorna. Ett bra sätt att hitta dem är via hemsidan Skidspår.se Den är helt ovärderlig!

image-2

Den ultimata dagen börjar med att jag får ge mig ut och åka lite skidor på morgonsidan. Gärna innan solen gått upp så att jag får njuta av soluppgången där ute. Att sen få bege sig hemåt, duka upp frukostbuffé och avnjuta den i tv-soffan tittandes på Vinterstudion är verkligen det bästa av två världar!

image

Värt varenda krona av tv-licensen!

/Niclas

Säsongspremiär på snö!

Publicerat den av

Hade inga direkt planer för helgen. Men så plingade det till i telefonen. Ett MMS med en bild. Det var inga problem att motivera mig till 32 mil i bil, enkel resa.

MMS från Maja

Ett magiskt meddelande…

Igår, direkt efter jobbet slängde jag mig i bilen och körde till Klövsjö, hem till Maja och Calle. Det var Maja som skickat bilden från skidspåren i Storhogna. Åtta kilometer spår, av enbart natursnö. Rullskidor är bra träning men för varje pass jag gör så växer längta efter att få åka skidor, ”på riktigt”. Men under gårdagens bilresa undrade jag om detta inte var ett lur. Inte en gnutta snö på vägen till Vemdalen. Men i backen upp mot Vemdalsskalet förvandlades landskapet. Vägen blev vit, små plogvallar på sidorna och träden var vackert snötyngda. Jag hade passerat genom garderoben rätt in i Narnia. Det skulle nog bli skidåkning trots allt!

Narnia?

Magiskt vinterlandskap.

Spåren var helt över förväntan. Visst fanns en del genomslag och därmed möjlighet att bekanta sig med blåbärsriset. Så för den som fundera på att åka, lämna finskidorna hemma.

Trevligt sällskap förgyller en skidtur.

Trevligt sällskap förgyller en skidtur.

 

Vi var inte ensamma i spåren. I en region som Jämtland finns det många duktiga åkare som fått nys om spåren. Var en hel del SM-, VM- och OS medaljer som skidade runt. Och säkert en hel del kommande storåkare också kändes det som. Jag tycker att det är inspirerande att få åka ”tillsammans” med duktiga åkare. Det är något estetiskt vackert över skidåkare som bara flyger fram i spåren. Kroppens rytmiska rörelser skapar en rörelseenergi som förflyttar åkarna fram genom landskapet i en otrolig hastighet. Någon gång idag hamnade jag precis bakom. Försökte ta rygg och låtsades att det var ett OS som pågick. Jag vann inte. Men försöker lära genom att titta på hur dom gör.

Blå himmel, skidspår och snötyngda träd.

Blå himmel, skidspår och snötyngda träd.

Premiär är alltid premiär. Som en kalv på grönbete. Entusiasm, nästan extas över att få vara på snö, blandad med en liten nervös förväntan, hur kommer det att kännas i kroppen? Första kilometrarna kände jag mig lite som en blandning av Chevy Chase rollfigur i Ett päron till farsa och Sunes pappa Rudolf. Ni vet, alla vill väl, men det blir fel. Korsade skidor, balanssinne ur funktion och skakiga ben i nedförsbackarna. Klarade mig dock utan vurpor och annat. Muskelminnet vaknade till liv och kroppen kändes riktigt bra. Framförallt armarna fungerade bra i stakningen, troligtvis ett resultat av betydligt fler pass rullskidor under sommaren och hösten. 34 kilometrar senare sitter jag nu nöjd i soffan och tuggar på en banan. Livet är bra gött. Tänk vad ett ett meddelande på telefonen kan leda till!

Fina spår i Storhogna.

Fina spår i Storhogna.

/Niclas

I helgen blev jag uppläxad på rullskidorna!

Publicerat den av

Inför helgen fick jag fick frågan om jag ville följa med ut och åka rullskidor på lördagsmorgonen, 3,5 mil stod på menyn. Jag har inte åkt några rullskidor i sommar eftersom det är så svårt när jag bor på Sylstationen som ligger 16 kilometer från närmsta väg. Jag skulle såklart kunnat springa till vägen för att åka rullskidor men jag har istället valt att bara springa eftersom det är så härligt och roligt i miljön runt Sylmassivet. Så nu i oktober när jag åter börjat åka rullskidor har jag börjat med några korta lugna pass för att sakta vänja kroppen vid denna belastning. De passen har känts bra så jag tänkte att jag nu skulle våga åka lite längre. Om jag blir trött kan jag ju bara använda benen lite mer och inte staka så mycket.

Vid klockan åtta möter jag upp Fredrik Rosén och Henrik Ulldahl vid Röde påle. Jag har fått en halvtimmes uppvärmning på vägen dit och känner mig redo även om det skulle gå lite snabbare än vad jag kört under tidigare pass.Vi behöver inte köra många hundra meter innan jag inser att det kommer bli ett par svettiga timmar framöver. Jag får ligga i rejält för att kunna hålla deras tempo och armarna töms snabbt på energi. Jag använder benen mer och mer men det hjälper inte utan jag fixar helt enkelt inte att hålla deras tempo.

De väntar såklart in mig när vi stannar för att dricka men efter någon mil säger jag till dem att köra på i sitt tempo. De erbjöd sig så klart att fortsätta i ett lite lugnare tempo men jag ville dels inte hindra deras träningspass men framförallt ville jag vara snäll mot kroppen och inte pressa den för hårt på med så få mil rullskidor i kroppen sedan tidigare. Jag genar lite på något ställe och på se vis så ses vi ändå med jämna mellanrum.

Det är smärtsamt att konstatera att kroppen är betydligt klenare än jag hoppats. Fredrik och Henrik är förstås duktiga skidåkare men de brukar inte vara mycket snabbare än mig på Vasaloppet. Det är inte direkt så att det är bröderna Aukland som hängt av mig, det hade ju såklart känts mera rimligt. Det är ju inte heller så att det är något fel på min kondition för jag är uppenbarligen i mitt livs löpform. Utan det är helt enkelt så att jag har åkt för lite rullskidor i sommar för att kunna åka snabbt på rullskidorna nu. Finns bara en lösning på det problemet och det är att börja samla skidmil och inte minst nöta stakning.

Det var helt enkelt en smärtsam men ändå mycket nyttig uppläxning jag fick av firma Ulldahl Rosén. Utmaningen nu blir att skynda långsamt och inte dra på sig någon överbelastning. Till en början är det bra att bara få en massa mil i kroppen och sedan kan jag successivt öka belastning och intensitet. Ser fram emot att om någon månad åter ge mig ut på samma runda med samma sällskap och då förhoppningsvis kunna hänga med lite bättre. Och om ytterligare några månader vill jag staka fram i fäders spår med starka armar och ett stort leende på läpparna.

Vasaloppet 2013. Foto: Niclas Bentzer

Vasaloppet 2013. Foto: Niclas Bentzer

/David