Påskfirande i Idre

bild-33

Skidåkning för alla i Idre.

Jag har spenderat påsken på Idre Fjäll tillsammans med delar av familjen. Och vilken påsk vi fick! Strålande väder i dagarna fyra, fina pister, grymma längdspår och en folkmängd som inte innebar brutala liftköer.

Här hemma i Sundborn är vintern en minne blott, eller i alla fall snön som lyser med sin frånvaro, förutom någon enstaka rest från någon hopskottad snöhög. Tidiga vårblommor som snödroppar har börjat kika fram och snart kommer säkert tussilagon. På sjöarna ligger fortfarande isarna, men dom börjar blir extremt förrädiska och ibland krävs det att man har med en stege för att ta sig ut och in. Skridskorna har nog gjort sitt för säsongen.

I torsdags styrde vi kosan norrut mot Idre. Strax söder om Älvdalen började det ligga en del snö i skogarna. Hoppet tänds! Uppe på Idre Fjäll var snöläget exemplariskt. Cirka 70 centimeter i pisterna och ett par decimeter i naturen. Anlände rätt sent på torsdag så ingen skidåkning den dagen.

image-5

Ensamma i backen!

På fredagen var jag och broder Daniel först i liftkön och fick därmed njuta ostörda av dagens första manchesteråk. Men det var knappas det sista. Vet inte om många var morgontrötta men vi fick köra i släta pister ett par timmar. Men vädret, snön och prepareringen av backarna var bra så inte ens på eftermiddagen var det särskilt uppkört och puckligt, som det brukar kunna vara när vårskidåkning i liftsystem står på menyn. Även om fallhöjden inte erbjuder superlånga åk i mer lutande terräng så finns det något för alla. Gillar man att åka jättefort är Choken att rekommendera. Där tävlas det ibland i fartgrenen Speedski.

image-6

Bröderna Bentzer!

image-4

På skidtur mot Burusjön kan man njuta av utsikten mot Städjan.

Stuga med ski-in/ski-out är verkligen lyx, för såväl alpint som längd! Hem, käka lunch, vila trötta lår och sen snabbt ut igen.

Från toppen av Gränjesvålen (891 möh) (där själva liftsystemet och skidbackarna finns) ser man både Städjan (1131) och Nipfjället. Tillsammans utgör området Städjan-Nipfjällets Naturreservat som bildades 1992. Städjan är en välkänd fjällsiluett och utsågs redan på 1600-talet till världens högsta berg och gudarnas boning av professorn och naturforskaren Olof Rudbeck ()1630-1702) i hans verk Atlantica. Ett verk som idag kanske mest ses som en fantasifull skildring av och ett förhärligande av det Rudbeck ansåg vara Sveriges storhet. Städjan är troligen den mest besjunga fjälltoppen i Sverige. Det var nämligen efter att ha besökt platsen som Rickard Dybeck inspirerades till temat ”Du gamla, du fria du fjällhöga nord” då han 1844 författade det som skulle bli nationalsången.

Hoppas att det är fler än jag som haft en fin påsk i utelivets tecken! Kom ihåg att det fortfarande pågår en tävling på Instagram! Inspirera andra till fina utevistelser genom att tagga #deluxeturer med dina bilder. Ett av bidragen kommer att få ett fint pris bestående av ett friluftslivskit, innehållande bla en termos från Primus!

Banner påsktävling

Årefjällsloppet

I helgen gick Årefjällsloppet av stapeln. Jag tänkte i januari att det skulle vara kul att uppleva detta lopp och anmälde mig. Egentligen sträcker sig loppet 7,5 mil från Vallbo till Åre men i år blev det en alternativ sträckning på grund av snöbrist och såväl start som mål ägde rum i Vålådalen.Vi åkte två varv som skilde sig lite ifrån varandra och totalt blev det 47 km.

Damstarten av Årefjällsloppet 2015.

Damstarten av Årefjällsloppet 2015.

Tyvärr får jag en ganska dålig startplats och efter cirka en kilometer råkar jag ut för en mindre begåvad man som kliver rakt in på mina skidor. Vi håller på att falla båda två men det värsta är att han lyckas trampa loss min skida. Den hamnar några meter bakom mig och jag tvingas att vända mot strömmen för att få tag i den. Inte kul att få en sådan start men det får i alla fall till följd att inte en enda person passerar mig under resten av loppet. Efter cirka en halvtimme har det glesat ut sig så mycket att jag inte längre hämmas av min dåliga position utan kan skida på i min egen takt.

Inför loppet har jag inte förväntat mig någon vidare toppform. Sedan Vasaloppet har jag mest bara turat runt på fjället och inte åkt på mina klassiska skidor en enda gång. Kroppen känns dock över förväntan och i stigningarna går jag riktigt bra och passerar hela tiden åkare.

Vädret är helt enastående under loppet. Det har snöat någon decimeter dagen innan och solen skiner nu från en klarblå himmel. På det andra varvet sträcker sig banan upp mot kalfjället via en riktigt lång stigning i vilken jag plockar en massa placeringar. Vi åker bland annat i det så kallade Sapporospåret och jag njuter av varenda backe och en massa mäktiga vyer. Ner från fjället är det en riktigt lång och snabb utförslöpa i vilken klockan visar 59,5 km/h

En trött men nöjd David efter målgång i Vålådalen som badar i sol.

En trött men nöjd David efter målgång i Vålådalen som badar i sol.

Startfältet är riktigt vasst eftersom loppet är sista deltävlingen i långloppscupen Ski Classic. Jag går till slut i mål på tiden 2:43 cirka 35 minuter efter täten på placering 114. Här kan du se samtliga resultat. Här finns en bild från loppet på Ski Classics Facebooksida.

Enligt pulsklockan har åkningen tagit på krafterna och föreslår 120 timmars vila. Ett bra träningspass.

Enligt pulsklockan har åkningen tagit på krafterna och föreslår 120 timmars vila. Ett bra träningspass.

Damernas prispall med segrarinnan Seraina Boner från Schweiz överst på podiet.

Damernas prispall med segrarinnan Seraina Boner från Schweiz överst på podiet.

/David

 

 

 

 

Topptur Storsylen

Jag var uppe på Storsylen i onsdags förra veckan. Jag var uppe där tillsammans med min guidekollega Otto. Vi fick en fin tur och kunde samtidigt kolla förhållandena inför lördagens guidade topptur som vi skulle leda.

På pyramiden. Foto: David Erixon

På pyramiden.
Foto: David Erixon

Här kommer en liten film från turen jag och Otto gjorde. Lite blåsigt men mycket vackert.

Vill du se bilder från turen kan du kolla inlägget ”Hem ljuva hem”

/David

Hem ljuva hem!

Nu är jag tillbaka på sylarna. Det känns bra. Att efter allt som hänt få återgå till en vardagslunk är väldigt skönt. Efter att ha varit ifrån fjället en tid förstår jag dessutom att verkligen värdesätta denna vardag och allt den erbjuder. Det stundtals fostrande vädret, de fantastiska vyerna och alla fina vänner. Därför ville jag skriva ett par rader så snart som möjligt efter min ankomst.

Dagen efter Vasaloppet lämnade jag ett soligt Dalarna och reste norrut. Längs med vägen blev jag uppringd av SR Jönköping som undrade lite om Yukon och Vasaloppet. Vill du höra inslaget kan du lyssna 2:42:30 in i denna länk.

Planen var att stanna på Storulvån till tisdagen och sedan kunna åka upp med varutransporten på tisdagsförmiddagen. Men väderprognosen varslade om riktigt busigt väder med hård vind och snöfall så det var tveksamt om det skulle gå någon transport. Så för att jag säkert skulle vara på plats till mitt arbetspass vid tisdag lunch var jag tvungen att tänka om. Jag hade verkligen sett fram emot Storulvåns trerättersmiddag så lösningen fick bli att först njuta av middagen och sedan skida upp i pannlampans sken innan busvädret drar igång.

Jag kommer iväg strax efter 21. Vinden tilltar successivt men jag känner mig helt lugn. Ofta brukar mörker stressa mig men jag tror att allt mörkerskidande i Kanada har givit resultat. Jag ser fjällstationens välkomnande ljus redan efter en timmes skidande men vet mycket väl att inte låta mig luras att tro att jag strax är där. Men runt midnatt så når jag fram till fjällstationen. Sista biten skidar jag fram i en ganska smal dal där vinden pressas samman och vindbyarna mäter en bit över 20 meter per sekund. Men det är ingen snö i luften så sikten är god. Plötsligt ser jag en gestalt komma emot mig i mörkret, det är min chef Martin som har vänligheten att komma ut och möta mig ett par hundra meter innan stationen, det känns väldigt bra. När jag kommit in i stugvärmen kan jag höra hur vinden planenligt ökar utanför och sakta vaggar fjällstationen och mig till sömns.

Busväder på Sylstationen Foto: David Erixon

Busväder på Sylstationen
Foto: David Erixon

 

Jag njuter för fullt av tillvaron här på fjället. Jag tycker det är kul att jobba och få alla gäster att trivas. Jag tycker om att bara stå och titta på fjällen och njuta av vyerna. Jag älskar att gå över gårdsplanen i mörker och se hur norrskenet dansar över himlavalvet.  Att mitt i allt detta dessutom kunna krydda med en fjälltur så fort jag får en stund över är helt fantastiskt!

Finväder på Sylstationen. Foto: David Erixon

Finväder på Sylstationen.
Foto: David Erixon

I onsdags så var stationen färdigstädad redan till lunch så jag, Ebba och Otto gick iväg in i massivet. Det blåste lite men var strålande sol. Efter ett tag vände Ebba hemåt men jag och Otto ville kolla hur snöförhållandena var utmed vägen till toppen. Det var bitvis lite hårt men funkade ändå fint att sparka steg. Att hinna göra detta en eftermiddag efter jobbet är onekligen de Luxe. Väl på toppen inser jag att det bara är en och en halv timme kvar till jag ska ställa middagen på bordet. Men det är inga problem för vi har ju skidorna med oss så från mellantoppen glider vi snabbt och lätt tillbaka till stationen. Och middagen är färdig prick kl 18.

Jag lägger upp ett galleri från de första dagarna på fjället. Flest från toppturen. Klicka på någon av bilderna för att se ett bildspel.

/David

 

 

 

Grattis Jämtland!

IMG_5591

Blå är Jämtlands himmel. Vita lyser Härjedalens fjäll och gröna är Ragundas skogar. I mitten det jämtska sigillet.

Idag, den 12 mars, firar Republiken Jämtland sin nationaldag. På flera håll runt om i Östersund, där jag nu befinner mig, vajar den jämtländska flaggan i stänger och på fasader. För att anses vara riktig jämte så ska man, enligt vad jag hört, ha bott i Jämtland i minst tre generationer. Så någon riktig jämte är jag knappast och jag identifierar mig snarare som dalmas. Vilket oftast avslöjas så fort jag öppnar munnen. ”Du låter som Gunde” är en ganska vanlig kommentar. Men det hindrar mig inte från att känna mig som hemma här i Jämtland, en av mina favoritplatser på jorden!

IMG_5604

Östersunds Skidstadion erbjuder oftast fina förhållanden under säsong för såväl elit som motionär. I bakgrunden skymtar Storsjön och Åreskutan.

IMG_5599

Medvinden på Storsjön i solgasset. Efter Vallsundsbron blir det fjällutsikt mot Bydalsfjällen tills man bestämmer sig för att vända åter mot Östersund.

Jag har firat Jämtland genom att just njuta av lite av allts som finns att göra. Började dagen med en skidtur på Östersunds Skidstadion i grymma förhållanden och efter lunch kunde jag njuta av en skridskotur på Storsjön i solskenet, hela tiden med fjällutsikt över Bydalsfjällen. Det är vad jag kallar livskvalitet!

IMG_5603

Lunch-lur i solen.

Så grattis på dagen älskade Jämtland. En av platserna jag kan kalla hem.

/Niclas

Vasaloppet nästa

Nu är det dags för tävling igen. Denna gång är det 90 km som står på menyn. Allting är ju relativt men jämfört med förra loppet så känns det som sovmorgon och sprint…
Kruxet är ju dock att det denna gången ska åkas snabbt. Det räcker inte med att se till att vara i rörelse, man ska gärna ta i lite också. Förhoppningen är att hålla sviten och fullfölja mitt 17:e raka Vasalopp.

Jag brukar ha som mål att placera mig bättre än vad jag gjort någon gång tidigare. Men jag vet sedan 2013 att det är svårt när man kommer direkt från långtur. Den gången hade jag varit på tur i 2 månader inför loppet och hade ingen stakstyrka kvar. Nu är det bara en månads stakning jag tappat men det är tyvärr risk att det kommer att märkas det också.

Det i kombination med sista månadens sorg gör att målsättningen i årets lopp inte känns särskilt viktig. Jag hoppas på en bra känsla i kroppen och tror att jag kan komma in topp 1000 om det går bra.
IMG_8046.JPG
Målportalen är sig lik men känns lite extra speciell i år.

/David

Vildmarksmässan

Då var en spännande och innehållsrik dag på Vildmarksmässan till ända. Huvudanledningarna till att vi varit här under fredagen är dels att vi diplomerats för vårt genomförande av Vita Bandet 2014, dels för att hålla ett föredrag om samma tur. Vi har även haft möjlighet att träffa flera av våra samarbetspartners och nätverka med folket i branschen. Alltid kul med nya bekantskaper.

20150306-225109.jpg

Pelle på OutMeals berättar om de nya mjukkonserverna. Nya spännande produkter att mätta magen med!

Tack vare en grym insats från Niclas på NW Screen kunde vi vandra runt i tröjor med rykande färska deluxeturer.se-loggor på! Även tack till Micke som var med och fotade under kvällen!

20150306-225459.jpg

Löpare, inspiratör, coach, entreprenör, epiteten är många på Miranda Kvist från Team Nordic Trail.

Efter lunch slöt vi upp med de andra som genomfört det Gröna Bandet eller Det Vita Bandet under 2014 samt delar av juryn från Fjällfararnas Vita & Gröna Band. Ett glatt gäng fjällfarare från olika delar av landet. Men även två internationella sällskap, ett par från Finland och ett från Tyskland. Det är kul att vår fjällskatt uppskattas även utanför landets gränser.

Under några timmar fick vi ta del av varandras turer, upplevelser och erfarenheter. Det slår mig att vi har alla förflyttat oss i princip samma väg, men upplevelserna är ibland så vitt skilda att vi lika gärna kunnat genomfört turer på olika planeter. Häftigt! Vi fick även avnjuta en av de mest avancerade tårtskapelser jag någonsin sett. Detaljrikedomen var enastående med snörning och sömmar. Smaken var lika enastående.

20150306-225616.jpg

Är det en tårta eller är det en känga och en pjäxa? God var den i alla fall!

18.00 var det dags att samlas på Vildmarkscenen för diplomutdelning av godkända turer inför mässans besökare. Torkel Ideström, Christine Hägglund och Lars Wessel från Fjällfararnas Vita & Gröna Band agerade prisutdelare. En kul grej som ger en extra dimension till att göra den långa fjällturen mellan Grövelsjön och Treriksröset.

20150306-225640.jpg

Några av 2014 års fjällfarare som genomfört det Vita Bandet eller det Gröna Bandet. Foto: Micke Mantalios

Klockan sju var det åter dags för mig och David att entra scenen för att hålla ett föredrag om vår tur Vita Bandet 30 dagar. Det är en konst att krympa en 130 mil lång tur till 25 minuter. Men jag tycker det gick ganska bra och vi hade roligt. Förhoppningsvis hade åhörarna också det. Det var i alla fall fler i publiken när föredraget slutade än när vi startade.

20150306-225659.jpg

Förhoppningsvis blev några fler sugna på att ge sig ut och upptäcka naturen. Foto: Micke Mantalios

Nedan kan du se en liten film från dagen!

/Niclas

Deluxeturer på Vildmarksmässan

6 till 8 mars 2015 är det dags för årets upplaga av Vildmarksmässan, Nordens största publika mässa för friluftsliv. Dagarna är späckade  med innehåll. Som besökare kan du ta del av inspirerande föredrag och möta fler av de största företagen, organisationerna, föreningarna och researrangörerna inom outdoorbranschen. Vildmarksmässan.jpg_00000.preview Fredag den 6 mars klockan 18.00 är det på Äventyrsscenen dags för Fjällfararnas Vita & Gröna band att diplomera genomförda turer 2014 längs den svenska fjällkedjan. Där ska vi få vår tur Vita Bandet – 30 dagar godkänd av juryn. Direkt efter diplomeringen, klockan 19.00, kommer vi att ha ett föredrag om Vita Bandet – 30 dagar. Kom, lyssna och förhoppningsvis få en dos turglädje som inspirerar till egna möten med naturen! david-och-niclas-pc3a5-treriksrc3b6set SE

Tack!

Det har redan gått en hel vecka sedan vi åter landade på svensk mark efter vår senaste skidtur i Kanada. Upplevelserna och erfarenheterna är många. Nya kunskaper har lagts i ryggsäcken. Vi är väldigt tacksamma för att ha fått möjligheten att genomföra Yukon Arctic Ultra och det hade inte varit möjligt utan en hel del hjälp från andra!

Tack till alla våra samarbetspartners som skapar förutsättningar för oss att uppleva natur och skidglädje fullt ut istället för att behöva oroa oss för utrustningens kvalitet eller funktion. Extra tack till Kalle, Juhani, Heikki, Jörgen, Jesper, Johan S, Erik, Andreas, Robert, Pelle och Johan.

Collage med alla sponsorer 2015 vers2

För att hålla hemsida och Facebook uppdaterade med senaste nytt under turen har vi haft extraordinärt bra hjälp på hemmaplan. Tack till vår spökskrivare Anders som har en enastående förmåga att förvandla korta textmeddelanden till läsvärda inlägg och tack till Arvid, Ida och Eskil för grävande journalistik som lett till nyhetsuppdateringar på Facebook.

Tack till Niklas och NW Screen för tryck.

Yukon Arctic Ultras tävlingsledare Robert Pollhammer och hela hans crew på plats i Yukon som gör hela upplevelsen till vad den är förtjänar ett varmt tack!

Under lunchen dag 3 värmer solen skönt och termometern når upp till -25 grader. Foto: Peter Felden

Under lunchen dag 3 värmer solen skönt och termometern når upp till -25 grader. Foto: Peter Felden

Alla ni som följts oss under turen, fler än vad vi någonsin kunde ana, era glada tillrop, tips och värmande ord på Facebook, hemsidan, mail och SMS har varit en härlig injektion. Ert engagemang förvandlas till bränsle som man kan ta till i jobbiga stunder då motivationen sviktar. Tack för det!

Sist men inte minst vill vi rikta det största tacket till våra familjer. Ert stöd, hjälp och aldrig sinande tro på våra projekt betyder allt för oss. Utan er hade det aldrig fungerat!

Hälsningar,

David och Niclas