Kajak och vedeldad bastu

Publicerat den av

Att ibland få göra det extraordinära är en kul krydda i livet. Att till exempel åka iväg på semester till något land långt borta eller göra en långtur genom svenska fjällen. Men jag tycker att det som verkligen räknas är det som jag fyller vardagen med. Att lyckas hitta möjligheter till fina upplevelser i vardagen är en stor lycka.

IMG_4004webanpassad

Fint ljus och härlig paddling på Landsjön. Foto: Oskar Lund

Idag har jag haft en väldigt lyckad vardag. Först var jag och paddlade med min skidåkarkompis Oskar Lund och Jesse på Landsjön. Vi åkte dit efter lunch och fick en fin eftermiddag med sol. Senare på kvällen var jag med ett gäng vänner och badade vedeldad bastu vid Granarpssjön. Det var klart väder och en mycket fin stjärnhimmel. Värmen från bastun varvades med uppfriskande dopp. En mycket bra dag!

IMG_4020webanpassad

Självklart var det apelsin med till bastun. Mycket läskande och doftar underbart. Foto: David Erixon

/David

Aclima fortsätter som samarbetspartner

Publicerat den av

Logga_Aclima

Ända sedan 1939 har Aclima varit en ledande aktör inom textilbranschen. Den kunskap och erfarenhet som arbetats fram genom generationer i familjen Johansen hjälper idag friluftsmänniskor att hålla sig varma och torra ute i naturen. På Aclima är dom specialister på ull. Genom att kombinera kunskaper om merinoullens unika egenskaper med en speciell metod för stickning och design med funktionella lösningar skapas underställ för alla människor, i alla typer av klimat och aktiviteter.

Aclimas huvudkontor ligger i Krøderen, Buskerud, intill Norefjell. En perfekt miljö för utveckling och testning av produkter. För Aclima är miljön viktig. Därför arbetas det aktivt med att ständigt minska påverkan på naturen i hela produktionskedjan. Här kan du läsa mer om Aclimas miljöansvar.

Vi är väldigt glada över att få fortsätta använda Aclimas produkter när vi är ute på tur och sätter stort värde på att ha en samarbetspartner som jobbar hårt för att utveckla produkter som gör att fler kan uppskatta att vistas ute i naturen. Tack vare Aclima kan vi fokusera på att upptäcka och uppleva då vi på ett enkelt sätt kan hålla oss varma och torra.

_MG_2035webanpassad

Aclima 10 Foto_David Erixonweb

Föredrag på gång

Publicerat den av

Att få berätta om våra turer är något som ligger oss båda varmt om hjärtat. Närmsta veckorna har jag några föredrag inbokade i södra Sverige, runt Jönköping och i Göteborg. Gå in på respektive hemsida för att läsa mer.

14 okt
Plats: Löfstadkyrkan i Tranås kl 19
Arrangör: Löfstadkyrkan

15 okt 
Plats: Församlingsgården i Barnarp kl 18.30
Arrangör: Barnarps hembygdsförening

16 okt
Plats: Folkets hus i Norrahammar kl 19
Arrangör: Svenska Turistföreningen Södra Vätterbygden. (Anmälan senast 14/10)

25 okt
Plats: Majorna, Göteborg kl 10 (Grabbfrukost)
Arrangör: Frälsningsarméns familjecenter i Majorna (Anmälan senast 23/10)

/David

Ny pallplats och ett personbästa på 10 000 m!

Publicerat den av

I helgen passade jag på att tävla igen. Det arrangerades kretsmästerskap för Jönköpings friidrottskrets och denna gång var det 10 000 meter bana som stod på menyn. Jag har bara sprungit den distansen på bana en gång tidigare för exakt fem år och två dagar sedan. Jag trivs onekligen bäst med att springa i terrängen och allra helst i teknisk fjällterräng men banlöpningen har onekligen sin tjusning.

Det är 25 varv som ska avverkas på ett 400-meters varv och belöningen ligger så klart inte i det fascinerande och växlande landskapet som passeras. Utan det blir snarare en inre resa, en resa med kroppen mot klockan. Inför denna dag var mitt personbästa på denna distans 35:59. Självklart ville jag putsa till den tiden och jag räknade ut att för att klara mig under 35 minuter så fick varje varv ta 1 minut och 24 sekunder. Många gånger är det lätt hänt att man springer snabbare i början på ett lopp men jag har märkt att de gånger jag sprungit som allra bäst så har jag hållit ett väldigt jämnt och fint tempo under hela loppet. Min ambition inför loppet är alltså att springa med ett avslappnat steg och hålla mina varvtider.

Inte världens bästa löpväder men helt ok. Cirka 12 grader, lätt vind och lätt regn.

Inte världens bästa löpväder men helt ok. Cirka 12 grader, lätt vind och lätt regn.

Vi är inte särskilt många som samlats på Råslätts Idrottsplats denna höstdag men det är några riktigt snabba gossar med på startlinjen. Dels Jonas Linderholm tävlandes för Huddinge AIS som har målet att gå under 33 min. Oskar Claesson som är klubbkompis till mig i IF Hallby är även han god för liknande tider. Totalt är vi tio personer på startlinjen. Ingen stor skara människor men antalet känns ganska oviktigt för mig då mitt mål för dagen inte gäller specifika placeringar utan att få till en bra tid.

När starten går släpper jag ganska omgående Jonas och Oskar för att istället fokusera på mitt eget lopp. Jag hamnar i ett ingenmansland och får genomföra loppet helt på egen hand. Det hade såklart underlättat att ha någon konkurrent som hållit ungefär samma fart eller något snabbare än mig själv men nu får sig istället psyket ett bättre träningspass.

De första fem varven rullar det på riktigt fint och jag ligger utan problem på mina planerade varvtider. Men sedan får jag börja slita mer och mer för varje varv som går. Jag passerar 5 000 m på 17:36 och ligger alltså bara 6 sekunder efter min planerade passering. Jag tänker att om jag bara lyckas hålla mina varvtider nu så kanske jag sedan på de sista varven kan ta in de sekunder jag tappat. Så blir dock inte fallet utan jag fortsätter att tappa cirka två sekunder per varv. De sista varven trycker jag verkligen på allt jag har och jag går i mål på nytt personbästa med tiden 35.30.8 och blir 3:a. Visst hade jag hoppats på att kunna gå under 35 men jag är mycket nöjd med att ändå ha putsat till personbästat med 28 sekunder.

Simon Jonsson 6:a, Oskar Claesson 2:a, Jonas Linderholm 1:a, David Erixon 3:a.

Simon Jonsson 6:a, Oskar Claesson 2:a, Jonas Linderholm 1:a, David Erixon 3:a.

Jonas fick på ett riktigt bra lopp och sprang mycket nöjd in på nytt personbästa på tiden 32.20.7. Oskar kom tvåa på fina tiden 33.11.3. Oskar som dock gör liknande tider på kuperade banor hade hoppats på en något snabbare tid.

Tack till eldsjälen Anders Grönvall som arrangerade loppet.

/David

Tävling är bästa träning!

Publicerat den av

Umemaran gick i år av stapeln för för 42:a gången under lördagen och är därmed Sveriges äldsta maratonlopp. Det erbjuds två distanser, fullt maraton 42 km och ett halvmaraton på 21km. En halvmara fick räcka för mig. Min första någonsin på asfalt. Loppet är ganska litet och lockade strax över 100 i maratonklassen och ett 120 tal sprang halvmaran. Välorganiserat och trevligt lopp där starka eldsjälar i föreningen Jalles TC ordnar hela arrangemanget. Lätt att hämta nummerlappar, banmarkeringar varje kilometer, gott om funktionärer utmed banan, vätskekontroll med sportdryck och vatten var fjärde kilometer, medalj och återhämtningsdryck till all som kom i mål. Lägg där till speaker, cafeteria, omklädningsrum med dusch, väskförvaring och trevlig stämning!

20141012-005135.jpg

Själva banan är en slinga på 21 km som maratonlöparna springer två varv. Mycket platt terräng från starten vid Centralskolan i Teg och ner till vändningen i Stöcksjö. Stora delar av banan sprang man samma sträcka vilket ledde till att det kändes som att deltagarantalet var väldigt högt. Speciellt när man efter en stund började möta löpare i maratonklassen som startat en halvtimmen innan oss som sprang halva distansen.

20141012-005149.jpg

Medalj till alla!

20141012-005200.jpg

Mestadels löpare och arrangörer som utgjorde publik.

20141012-005208.jpg

Inte den snabbaste tiden men kanske den största prestationen under dagen stod Anders för.

Det är ändå något speciellt att springa med nummerlapp. Det händer något i skallen som är svårt att förklara. Tävlingssituationen lockar fram en extra växel. För mig blir det blir betydligt lättare att ta ut sig än när man är själv ute i spåret. Det finns någon att tampas med, någon att ta rygg på som kan dra en med och publik som hejar på. Så dagens lopp blev ett rejält träningspass. För mig är tävling ofta bästa träning. Jag borde tävla oftare, eller bli bättre på att pressa mig själv.

Här hittar du resultatlista!

/Niclas

Skogens guld glimmar ännu

Publicerat den av

IMG_3972webanpassad

Jag är tillbaka i Småland efter en sommar på fjället. Har man tur så kan man hitta fina kantareller här även i början på oktober. Hur fina de är beror främst på om det varit mycket  frost eller inte. Jag hörde mig för och fick veta att det hittills endast varit sparsamt med frost. Min syster slår följe och det är med gott hopp vi ger oss iväg med korg och svampkniv för att hämta guld. Jag har plockat svamp i dessa marker sedan jag var tre äpplen hög och därför behöver vi bara bege oss iväg dit vi vet att det brukar växa. Redan vid  första stället blir det bra utdelning. Det finns gott om svamp och endast några enstaka måste kasseras.

IMG_3979webanpassad

Vi strosar fram genom skogen och korgen fylls på ganska snabbt. Det är härligt att andas in den friska höstluften och få känna höstens karaktäristiska jordiga dofter. På några platser är det lite mindre svamp än förväntat men det vägs gott och väl upp av de gånger vi går på ett extra stort ställe. Det är väl någon gammal samlargensträng som slås an för det känns där och då som att jag har hittat en skatt. En mycket positiv och upprymd känsla. Vi grovrensar svampen samtidigt som vi plockar den och väl hemma är det i stort sett bara att skiva ner den i stekpannan. Att njuta av nyplockade smörstekta kantareller är ju bara för härligt efter några timmar i skogen.

/David

IMG_3987webanpassad

Seger i Holaveden Ultra Light

Publicerat den av

Idag vann jag min första riktiga löptävling. Det var kul!

Jag tycker ju om att njuta fram i naturen, ha gott om tid på mig och fika länge. Men ibland är det roligt att ta i lite också. Inte minst som ett verktyg för att träna upp kroppen så att den blir stark nog för att kunna njuta maximalt på långtur.

Efter att ha tillbringat sommaren i Jämtlandsfjällen kom jag igår ner till de Småländska skogarna. Jag var löpsugen och fick höra att en löptävling som heter Holaveden Ultra skulle äga rum idag så jag anmälde mig.  Långa banan sträcker sig 52 kilometer från Gränna till Tranås längs med vandringsleden Holavedsleden. Jag ville inte springa så långt idag utan valde att delta i den kortare varianten Holaveden Ultra Light som går utmed de sista 19 kilometerna av huvudbanan. När jag var inne på hemsidan och såg anmälningarna förstod jag att det var ett ganska litet lopp. Men jag är svag för smålopp som arrangeras av eldsjälar för det brukar vara en sådan fin atmosfär på dessa lopp. Dagens lopp var inget undantag.

Redo för start.

Redo för start.

Vi samlades först vid en klubbstuga i Tranås där målgången skulle äga rum och skjutsades sedan ut till starten. Vid starten fanns en av långa banans vätskekontroller och vi som skulle springa korta banan stod först ett tag och hejade på de främsta löparna på långa banan när de passerade. Cirka tio minuter efter att första löpare passerat så gick vår start. Jag hade bestämt mig för att försöka ta det någorlunda lugnt på banans första halva och sedan öka lite om kroppen kändes pigg. Det bildades snabbt en tätklunga på fyra personer och vi höll ett tempo som passade mig väldigt bra.

Vi bjöds på några riktigt fina stigpartier.

Vi bjöds på några riktigt fina stigpartier.

Det var ganska mycket grusväg men när vi väl var inne någon liten sväng på stig så märkte jag att två av de andra hade svårt att följa. Så när vi efter lite drygt halva banan sprang in på ett lite längre stigparti så testade jag att öka farten och fick ganska snabbt en liten lucka. Jag sprang nu dessutom förbi honom som låg först på långa banan och blev därmed först av alla i spåret. Stigen var småkuperade och ganska teknisk, vilket jag tycker är väldigt kul, så jag fortsatte trycka på och plötsligt såg jag inte längre någon bakom mig. I samma veva kom jag fram till en lång stigning som jag hört skulle komma när det var 5 kilometer kvar. Kroppen kändes fortsatt pigg och det var en fröjd att känna att jag kunde trycka på hela backen. De 4 sista kilometerna var det ett par cyklister som slog följe och peppade mig. Fick känna mig lite som ett proffs vilket gjorde att det om möjligt blev ännu lättare att springa och vips så var jag i mål, som segrare!

Prispallen på korta banan. Jag vann på 1:20:35. Stefan Holm (290) var 2:a på tiden 1:23:32 och Jakob Bergengren(279) var 3:a på 1:24:40.

Prispallen på korta banan. Jag vann på 1:20:35. Stefan Holm (290) var 2:a på tiden 1:23:32 och Jakob Bergengren(279) var 3:a på 1:24:40.

Lagom som jag gått i mål tittade solen fram och efter duschen bjöds vi på utomhuslunch. Jättekul att sitta och småprata med de andra löparna. Höra hur de upplevt loppet, snacka om fjällöpning och drömma om kommande turer och lopp.

Ett bra arrangerat lopp som jag varmt kan rekommendera.

/David

 

 

 

Bergans fortsätter som huvudsamarbetspartner!

Publicerat den av
Redan 1911 utrustade Bergans friluftsmänniskor som Amundsen, Scott och Schakleton för expeditioner i krävande miljöer. Idag är Bergans en ledande aktör för utveckling av kläder och utrustning till outdoorbranschen. Kunskap som är ovärderlig för oss! Dessutom känns det extra bra att få samarbeta med likasinnade. Bergans lever av och brinner för friluftsliv och vet att allt som görs påverkar miljön. Därför tar de utmaningar gällande miljö och socialt ansvar på största allvar och jobbar aktivt för minskad påverkan på miljön och ökad bärkraftighet i samhället för alla som arbetar med Bergans, såväl internt som externt hos leverantörer.
 berganslogo_2012_pan_CMYK
Vi är extremt glada och stolt över ett fortsatt samarbete med Bergans, ett samarbete som gör det möjligt för oss att fortsätta göra turer på nya fantastiska platser i världen.
-David och Niclas är inte bara där ute och gör riktiga äventyr, de gör det också med en glädje och lust som smittar av sig till andra att själva ge sig ut på äventyr. Det är personer och sammanhang där Bergans självklart vill vara med och synas, säger Kalle Grahn på Out PR som hanterar Bergans i Sverige.
Det finns alltid något nytt att uppleva där ute. Foto: Jeremias Kinnunen

Det finns alltid något nytt att uppleva där ute. Foto: Jeremias Kinnunen

 

Höstprakt

Publicerat den av

Har du aldrig upplevt höst på fjället har du missat något. Jag älskar verkligen höstfjället. Frisk och klar luft. Frost som nyper men också sol som värmer. Färgerna går från grönt till gult och rött. Och det finns gott om tid. Tid att umgås, tid att tänka och tid att vara. Kvällarna börjar bli mörka och ljusen plockas fram från sin sommarvila. September har i år dessutom varit extra fin med mycket sol, lite vind och varmare temperaturer än normalt.

Jag har hunnit med flera fina turer på mina ledigheter. En av dessa gick till Bullfjället som ligger 3 mil sydväst om Sylstationen. Under flera säsonger så har det bland personalen sagts att ”Man borde ju ta sig en tur till Bullfjället och äta en kanelbulle på toppen”. Det har dock aldrig blivit av eftersom det är en ganska rejäl promenad. Men i början av september gör jag, Torun och Ebba slag i saken. Vi packar tält, sovsäckar och kanelbullar och styr sedan kosan mot Bullfjället. Vädret är riktigt bra och höstfärgerna står i full prakt. Vi går via Ekorrdörren och passerar norr om Sylsjön där det finns mycket klipphällar som påminner om havsklippor. De i kontrast till stränderna och det turkosa vattnet skapar en väldigt speciell fjällupplevelse som skiljer sig mycket från vardagsvyerna i Sylmassivet. Vi tältar på toppen av Bullfjället och går sedan hem via Nedalshytta och norr om Sylmassivet. Ebba Samuelsson är en duktig med både kameran och pennan så kika gärna in på hennes blogg där du kan läsa ett inlägg och se många fina bilder från vår sjumilatur.

Bulle på bullfjället. Foto: Ebba Samuelsson
Sylsjön. Foto: Ebba Samuelsson
På väg mot Bullfjället. Foto: Ebba Samuelsson

 

Jag har dessutom hunnit med att njuta av Blåhammarens magiska solnedgång, upptäckt en för mig tidigare okänd sandstrand längs med Handölan och inväntat natten i stearinljusens sken på Gåsenstugan.

På väg till Gåsenstugorna med Karl Almestål så springer vi på en mycket fin sandstrand. Foto: David Erixon

På väg till Gåsenstugorna med Karl Almestål så springer vi på en mycket fin sandstrand.
Foto: David Erixon

I helgen var jag dessutom förbi Storulvån och tog en löptur tillsammans med Niclas. Vi sprang bland annat lite intervaller i myren och njöt av fantastiska omgivningar. Den första snön har nämligen fallit nu så den gula fjällbjörksskogen ramades in av nypudrade fjäll. Vi hade sällskap av Jeremias Kinnunen som jobbar på Storulvåns fjällstation och är en duktig fotograf. Jag lägger upp ett litet smakprov här men det kommer fler bilder i ett inlägg framöver.

Myrlöpning. Foto: Jeremias Kinnunen

Myrlöpning.
Foto: Jeremias Kinnunen

På väg hem till Sylarna fick jag stifta närmre bekantskap med höstens första snö. Det är ju konstigt men jag blir varje år lika barnsligt glad av dessa första flingor. Det är inte precis så att det går att åka skidor men det blir ljust och fint och jag fylls med en speciell känsla av glädje och förväntan. Sylmassivet ligger nu inbäddat under ett tunt vitt täcke och det blir allt mindre vatten i Sylälven. Men vattenspegeln vid vedbastun ligger fortfarande öppen och erbjuder svalka mellan ångdusterna. Vintern är på väg.

bildwebanpassad

Sylmassivet har fått ett täcke men i älven går det fortfarande att bada. Foto: David Erixon

Renarna har bråda dagar med att lagra på sig så stora lager som möjligt inför den kommande vintern. Just nu är det dessutom brunst så det största sarvarna samlar sig ett harem med vajor och ska dessutom hinna med parningen. Vintern är på väg.

Renarna betar febrilt för att få energi inför vintern. Foto:David Erixon
Första isen lägger sig i liten pöl. Foto: David Erixon
Ståtlig sarv stoltserar framför templet. Foto: David Erixon

 

Fjällstationen har öppet veckan ut. Därefter väntar städning några dagar och sedan lägger sig åter det stora lugnet över Sylmassivet. Vintern är på väg.

/David

 

Ny skidtur vintern 2015!

Publicerat den av

Efter ännu en sommar på fjället har nu löven åter blivit gula. Det betyder att vintern är i antågande och vad passar bättre att göra då än att planera nya, långa skidturer?

Till vintern 2015 riktar vi blickarna västerut mot det mäktiga Kanada och området Yukon. Under februari kommer vi att delta i det som beskrivs som världens tuffaste ultramaraton, Yukon Arctic Ultra.

Vintern 2015 blir det skidtur i Kanada Foto: Martin Hartley

Vintern 2015 blir det skidtur i Kanada
Foto: Martin Hartley

Vad är Yukon Arctic Ultra?

Yukon Arctic Ultra är ett arrangemang som består av flera olika tävlingssträckor och tävlingsklasser. Det går att välja på ett maraton, 100 miles, 300 miles eller 430 miles. Klasserna är indelade i löpning, skidåkning och cykling. Sträckningen följer samma väg som Yukon Quest, ett var världens längsta och mest utmanande hundspannslopp som startar i Whitehorse och har sin målgång i Fairbanks, Alaska, 1000 miles (ca 160 mil) bort.

För sträckan 430 miles (70 mil) är ändhållplatsen Dawson City. Utmed vägen måste 10 checkpoints passeras där man som deltagare kontrolleras och alla som bedöms vara i dugligt skick får fortsätta vidare.

På grund av sin längd, extrema förhållanden med temperaturer ner mot -40 grader och få ljusa timmar per dygn framhålls Yukon Arctic Ultra som världens absolut tuffaste ultramaraton.

Läs mer om Yukon Arctic Ultra på deras hemsida.

Varför Yukon Arctic Ultra?

För oss handlar utelivet om att må bra. Om att uppleva storslagen natur, njuta av skidglädje och att få leva det enkla livet på tur. Att prestera för att besegra naturen är inget vi är intresserade av att göra. För oss är det mer relevant att leva med naturen. Så hur kommer det sig då att vi väljer att delta i en arrangerad tävling? En tävling som dessutom beskrivs som världens tuffaste i sin genre?

Efter att ha skidat genom Norge 2013 och genom den svenska fjällkedjan 2014 kände vi att det var dags att rikta blickarna utanför Skandinavien för att planera nästa tur. Kanada är ett land som erbjuder möjligheter till långa skidturer bland berg och blev snabbt intressant. Av en händelse snubblade vi över Yukon Arctic Ultra men lade ganska snabbt ner tanken på att vara med då en tävling egentligen inte intresserade oss. Men desto mer vi läste om arrangemanget insåg vi att de 70 milen (430 miles) mellan Whitehorse och Dawson City erbjuder ett vackert landskap, med stora skogar och höga berg där leden slingrar sig fram, dels i dalgången där den mäktiga Yukon River flyter.

Sedan tävlingen startade 2003 ha endast en skidåkare lyckats genomföra hela sträckan. Efter att ha läst flera ”Race reports” blev det tydligt varför så många bryter. Fokus ligger på prestation och tävling, att så snabbt som möjligt förflytta sig från start till mål. Att ta hand om kroppen för att undvika förfrysningar, få i sig rätt mängd med energi och vätska och få tillräckligt med sömn blir då svårt och glöms bort.  Resultatet blir att turen tar slut innan målet har nåtts.

Vi är beredda att utmana oss själva och vårt de Luxekoncept rejält! Går det att genomföra världens tuffaste ultramaraton på skidor de Luxe-style?

På väg genom landskapet längs Yukon River Foto: Martin Hartley

På väg genom landskapet längs Yukon River
Foto: Martin Hartley

Fakta Yukon Arctic Ultra
Start: Whitehorse, Kanada
Mål: Dawson City, Kanada
Sträcka: 70 mil (430 miles)
Datum: 8 februari 2015 – 21 februari 2015

För oss har resan redan börjat. Följ oss gärna på våra förberedelser inför turen och under turens gång här på hemsidan och gilla oss på Facebook så missar du inget!

Hälsningar,
David & Niclas